En Oskriven Framtid

I eftermiddag var det dags för ett besök hos sjukhustandläkaren Pontus och hans tandsköterskor, som är pärlor hela bunten. Tanken med besöket var att det skulle vara en rutinkoll för att kolla över tänderna och så, men även att ta tandsten med mera. För en månad sedan upptäckte jag att jag hade fått små fläckar på framtänderna, vilket var till min stora förtvivlan. Nu låter det som att jag är väldigt ytligt, men jag personligen tycker att tänderna har väldigt stor betydelse för hur man ser ut. Det är ju det första du ser när någon ler och så vidare. Min stora oro var att det var medicinerna som var anledningen till fläckarna, vilket det var enligt tändläkaren indirekt. De orsakar tydligen muntorrhet, vilket gör att man kan få fläckar i kombination med att min finmotorik i min bra hand som jag borstar tänderna med är rätt dålig. Som tur väl var så kunde Pontus polera bort medicinfläkarna, vilket jag var väldigt tacksam för.

En tråkig nyhet var att man upptäckte att en lagning på en sexårs tand hade lossnat, vilket betyder att en ny lagning måste göras. Detta är dock inte helt lätt med en mun som går att öppna mindre än 2 cm, men allt går att lösa. Så nu har jag fått en tid för lagning med lustgas och bedövning för att tandläkaren i bästa möjliga mån ska kunna jobba i munnen. Så ligger det till!!!

Idag är det första advent och alla stjärnor, stakar och julgardiner är uppe. Mysigt tycker jag som älskar julen och inte nog med det så är det snö utanför fönstret, helt underbart! Hoppas snö täcket hänger i sig veckan framöver. Helgen har även bestått av min första julmarknad för denna säsongen. Vi besökte nämligen julmarknaden på Slottslängorna i Sölvesborg, mysigt värre!

MÅNDAG  Besök hos sjukhustandläkaren Pontus och compani!

TISDAG  Akupunktur hos Monica

ONSDAG  Besök av Fixa och sen massage hos en vän!

TORSDAG  Telefontid med läkare! 

FREDAG -SÖNDAG  Julresa till Malmö!

Tack vare min skada, så har jag ju fått dålig balans och sämre kraft i mitt höger ben. Detta gör att jag trillar då och då och tappar lätt balansen då benet viker sig inåt. För att inte bara sitta inne om dagarna så går jag en timme varje dag, vilket inte är helt lätt nu med snö och is. För att inte behöva vara så rädd när jag är ute och går att jag ska trilla, så har jag inhandlat isdubbar att ha under mina skor.

Bara att hitta ett par som jag inte tappade balansen i har varit ett projekt. Först provade jag i sportaffären sådana med dubbar både fram och bak, men benet bara vek sig av dom åt sidan. Därför uteslöts den modellen, så istället bestämde vi oss för att åka till apoteket och där hade de en modell med dubbar bara på hälen. Dessa var helt perfekt så nu har dom suttit på mina fötter när jag är ute i två dagar. Det funkar verkligen jättebra och jag känner mig mycket tryggare. Ville bara rekommendera detta för er med lite dålig balans eller er som är rädd för att trilla!  

Jag har den stora förmånen att ha en syster, som står mig väldigt nära. Vi är så lika men ändå så olika och det är väl så det ska vara. Blev så full i skratt i morse när jag vaknade som ett exempel på det där att vara olika, för direkt när jag öppnade dörren från mitt sovrum så såg jag att det var vitt utanför fönstret. En julälskare som jag är så blev jag genast fem igen och började studsa av glädje innanför fönstret att det var snö, julkänslan infann sig genast.

Mitt i mitt glädjerus gick min syster förbi och jag vänder mig mot henne och säger "titta Ida det har snöat"! Till svar fick jag " usch ja, nu börjat det jobbiga att frysa jämt och behöva skrapa bilen" med en något ledsam och dyster röst. Så hela dagen har bestått av att hon har gått och klagat på hur kallt det är, medan jag har gått och nynnat på julsånger och slagit in en och annan julklapp. För nu är det min bästa månad på hela året, lite av allt jobbigt försvinner lite och glädjen tar över. Men som sagt alla är vi olika!

Jag älskar dej syrran, du är min klippa!!!!!

Shit vad jag är trött ikväll, man får väl fortfarande böta från sviterna i helgen och rivstarten på veckan! Men men men snart är jag tillbaka igen!!!!!



Vissa likheter finns...

Jag säger det igen, vilken fantastisk kväll vi hade i lördags på Ladies night!!! Det är värt varenda droppe av smärta och trötthet nu efteråt. Kvällen började med förfest hos underbara Mallin med massa gott att äta, god dricka och trevligt sällskap. Efter det påbörjade vi resan till Karlskrona och Telenor arena, där vi hittade en bra parkering precis vid ingången. För att slippa den långa kön till gardroben lämnade vi jackan i bilen och sprang in på den utrullade röda mattan.

Inne i entren var det dags att börja mingla med en drink och gå runt på alla tävlingarna, som bland annat var att gissa vikten på en guldman, skicka kort och så vidare. Efter en timmes minglande var det dags att börja köa in till arenan och till middags bordet. Väl inne vid bordet insåg vi att vi hade fått jätte bra platser nära både den stora scenen och den lilla, hade vi suttit längre fram hade nog inte min nacke klarat av att titta på scenen då den hade kommit i konstig ställning.

Till middagen serverades polenta, kyckling och sparris och till efterätt serverades chocklad mousse, vilket var väldigt gott. Det var ju fin mat, så det enda negativa var att alla i  princip fortfarande var lite små hungriga efteråt. Under middagen underhöll en lokal artist och sen var det även tävlingar bland annat vilken som kunde sjunga flest sånger, vilket var väldigt underhållande om man säger så. 

Klockan nio drog showen igång med Brolle, Andreas Johnsson, Måns Möller och Steven Simonson. Det var även med väldigt vältränade och duktiga dansare, som man lätt kunde dregla lite över på avstånd. Showen var super bra och vi höll igång rätt bra vid våra platser! Vid elva tiden fick vi höra och se slutnummret och efter det började vi vår resa hem till Karlshamn!

Tack tjejer för en underbar kväll, det lever jag länge på!



Kvällens outfit!







Evelina!



Killarna på scen!



Felicia och Rosa!




Malin och jag!

Vilken fantastisk kväll på Ladies night vi hade igår, idag är det dock inte fullt så roligt..
Imorgon kommer mer om kvällen, med bildbevis!

Tack för era fina lyckoönskningar, dom betyder!

I morgon är det dags för något som jag har väntat länge på! Jag och ett par vänner ska och titta på " Ladies night" i Karlskrona i morgon kväll. Detta är en kväll som kommer att ta mycket energi från mig och gör att smärtnivån ökar, men det är värt det. Ibland får man satsa på saker fast man vet hur mycket man får böta efteråt för att man hade kul.

Det gäller bara att prioritera och planera hur man ska lägga upp dagen innan, för att slösa så lite energi som möjligt innan kvällen. Kläderna är sedan igår framme för att slippa göra sista minuten ärende i morgon och smyckena är valda. Så i morgon är det bara dusch och göra sig iordning med smink och hår kvar!

Nu håller vi tummarna för att vi får en fantastisk kväll i morgon som kommer att finnas kvar i minnet länge!

Ibland undrar jag vad jag har gjort för att ha förtjänat så många fina och värdefulla personer som bryr sig runt omkring mig. Idag blev jag påmind om detta när jag loggade in på min mail, där fanns nämligen ett mail från ett namn som jag inte kände igen. Jag öppnade mailet och där fanns ett brev från en tjej i min sjuksköterske klass, hon hade hittat min blogg och fått reda på vad som hade hänt mig. Hon beklagade vad som hade hänt och skrev massa fina ord om hur jag kämpade, vilket gjorde mig så rörd.

För jag tänker själv inte på att jag är en kämpe eller hur jag orkar ta mig igenom alla motgångar, utan jag bara gör det. Man är som ett ånglok som bara tuffar på oavsett vilka hinder som är i vägen, visst blir man ibland skadad när man går emot vissa stenar men man lagas och tuffar vidare. Därför får man sig en tankeställare när hör så fina ord om sig själv och de gör en alldeles varm inombords. Tack alla ni som har mailat mig och vill ha kontakt, blir så glad!

Du gjorde min dag idag Hanna, tack!

Idag fick jag veta något roligt när vi träffades i COGMED gruppen!!! Som ni vet har det varit väldigt frustrerande och jobbigt varje gång jag har satt mig vid min COGMED träning framför datorn. För er som inte har hängt med innan, så är det ett dataprogram som kan träna upp minne och koncentration med i vissafall. En del av mig har tyckt att det har varit jätte tufft att så tydligt se att man inte kan prestera som innan olyckan. Saker som verkade så enkla har blivit så svåra, vilket tär på självförtroendet.

Ändå har jag satt mig där varje dag och kämpat på, för innerst inne har jag trott att det skulle göra nytta. När vi har gått igenom statistiken de senaste gångerna har det inte sett så ljust ut, utan felen har varit fler än rätten. Trots detta har jag ju glatts åt att jag har fått veta vad jag har lättare för än andra. Idag fick min första positiva sammanställning av alla de olika spelen tillsammans, jag har nämligen ökat mina rätt svar med en procent sammanlagt. Det låter kanske inte så mycket för er, men för mig är det verkligen ett positivt tecken att jag får slit för mödan.

Idag har vi försökt hålla oss så sysselsatta som möjligt, då jag väntade på ett jobbigt samtal i eftermiddag. Efter promenaden i förmiddags bestämdes det för att vi skulle tillbringa eftermiddagen till att baka mina älskade vaniljhorn. Jag är inget kakmonster direkt, men dessa små torra hornen slinker verkligen ner. Många som smakar dom tycker inte dom smakar så mycket eller är för torra, men men men det stoppar inte mig istället får jag ju ha dem i fred.

När den första kakan var bakad var jag lite för ivrig och satsade på att göra chockladsnittar också, men detta var ett litet misstag. Chockladsnittarna blev jätte fina, men mot slutet blev jag så himla trött. Så jag lämnade "walk over" till min assistent. Hon gjorde klart medans jag sjönk ner i soffans härliga mjuka hörn och väntade på att få smaka det goda arbetet. Ibland glömmer man det här lilla vardagslyxet!!!

Ibland blir inte livet riktigt som man har tänkt sig, men man skakar av sig det jobbiga och reser sig igen. Gång på gång slås benen undan från en men trots detta så fortsätter man och reser sig upp. Man vill inte visa att varje gång benen slås undan så blir man sårad och ledsen, man vill bara visa sig stark och positiv. Ett intryck att man nästan är oberörd trots att livet är jobbigt.

Ibland bara önskar jag att jag var bättre på att visa hur jobbigt man egentligen har det, dels för att man inte vill att folk ska tro att det är så enkelt som det ser ut. Man vill även visa sig sårbar och ledsen för att kunna gå vidare och bearbeta det.  Det är nämligen skit tufft detta, men på grund av att man försöker vara positiv hela tiden glömmer man bort den biten av en som är besviken över att livet inte blev som man tänkte sig.

Idag på rehab var det dags att öppna ventilen och få avreagera sig, vilket var så himla skönt. Det var som en klump i magen bara löstes upp efterhand, vilket gör det lättare att hålla upp den glada och positiva Tessan istället. Det är ju den personen man vill vara och bli uppfattad som...

Vet inte vad jag ville med detta inlägget, men såhär är det iallafall!

Helgen har bara försvunnit iväg som vanligt, men denna helgen har jag ändå hunnit med lite grejer. I fredags var vi bjudna på gåsmiddag hos mormor och morfar, för er som inte är från skåne så är det tradition vid Mårten gås. Vi var samlade hela släkten och hade det hur mysigt som helst. Älskar verkligen när vi är samlade alla, man blir så varm och glad inombords. Sen var det hem och vila på lördag förmiddagen för på eftermiddagen var det dags för ljusparty hos min underbara vän Rosa. Jätte trevligt med god fika var det, dock var det inte så mycket jag kunde köpa imed min astma så klarar jag inte doftljus. Idag har vi firat pappa på fars dag och återupplevat gamla minnen med pannkakstårta till lunch, gud så gott.

Då var det dags att börja med veckoschemat igen, för att ni ska se var jag håller hus. Detta är ju första riktiga veckan igen efter operationen, så vi får hoppas att kroppen orkar med veckans planer.

MÅNDAG  Besök hos Anki på rehab och promenad med en vän!

TISDAG  Telefontid med överläkaren i Jönköping för att diskutera operationen.

ONSDAG  Träff med COGMED gruppen.

TORSDAG  Frukost med vännen Linda och akupunktur hos sjuksköterska Monica.

FREDAG  Ledig

LÖRDAG  Ladies night med vänner i Karlskrona.

SÖNDAG  Ledig, soffdag!

Nu har jag verkligen fått in den första julkänslan! I eftermiddag fikade vi nämligen på den första koppen av glögg med mandel och russin. Tidigt kanske de flesta av er tycker, men jag älskar verkligen glögg och lever nästan på det innan jul, sen tröttnar jag.

Jag har alltid älskat julen och allt som hör till och det gör jag fortfarande trots att saker och ting har förändrats. Jag har inte längre den energin att göra allt som jag vill med julpyssel, julklappar, baka med mera. Därför var det till en början väldigt jobbigt att inse att jag inte orkade med som innan. Detta året har jag börjat i tid med julklapparna och jag känner att ett lugn har lagt sig då jag har fått mer kontroll på saker och ting. Ibland måste man inse att saker och ting förändras vare sig man vill eller inte och då får man göra det bästa av situationen och prioritera det som man tycker är kul att göra. Eller vad säger ni, hur hanterar ni julstrressen?

Jag är så otroligt tacksam ska ni veta för att alla ni läsare har hängt kvar vid blogg trots de senaste veckornas blogg torka. Många gånger har jag känt sug att skriva ett inlägg eller två, men när jag har kommit in här på min sida har jag bara känt att energin inte riktigt har räckt till. Det enda jag har gjort då är att ha tittat in på statistik knappen för att se hur många som fortfarande har läst bloggen varje dag, detta har gjort att jag ändå har gått ifrån bloggen med ett stort leende på läpparna och känt en stor tacksamhet för att jag är så lyckligt lottad över att ha alla er.




På måndag har det gått tre veckor sedan jag gjorde ingreppet i Jönköping och energin och kraften börjar sakta men säkert att återvända. Ett tecken på detta är att mina promenader blir allt längre och längre igen och takten allt snabbare och snabbare. De som har promerat med mig under den här tiden har tyckt att det har varit lite semester, då de inte behövde jogga jämte mig utan kunde känna att deras tempo räckte. Jag vill nämligen förtydliga att jag har väldigt långa ben, vilket medför att jag går snabbare än de flesta när jag motions går.

Det är fortfarande för tidigt att säga om ingreppet är lyckat eller inte, då jag har varit väldigt svullen, röd och har haft en brännande smärta från det stället och en bit ner i två veckor. Idag är första dagen då jag har känt att det var lite bättre med den brännande smärtan, så jag hoppas att det går åt rätt håll nu. Vi håller tummarna för det!

Hoppas ni fortsätter att följa mig framöver för att se hur min oskrivna framtid kommer att bli!

Ibland blir det som man försöker förtränga så påtagligt...
Man vill inte inse att man är så dålig som man är!

Här kommer lite bilder på mina fina blommor, kort och presenter som jag har fått efter operationen. Tack så mycket alla som har ställt upp och verkligen brytt sig nu när det har varit tufft efter ingreppet!




Moa hälsade på med mamma Malin och Rosa!




Blomma från Sara!



Rosor från mormor och morfar och min morbro med familj. Tack även för det smaskiga godiset och den fina presenten från min underbara kusin David.



Hjärtat fick jag från Malin och Rosa med familj. Den fina muggen, godiset och hjärtat fick jag från underbara Anna.



Fint kort fick jag från Maja med familj!

Tusen tack!!!!!