En Oskriven Framtid

Idag har jag och syrran haft ett uppskattat besök av Josse och Emilia, en underbar vän till mig och hennes dotter. Tillsammans hade vi en jätte mysig lunch och fika, med mycket prat och lek där emellan. Tack för en jätte trevlig dag! Du betyder så mycket för mig vännen min, men det hoppas jag att du redan vet!



Eftermiddag fortsatte sedan med ett besök på rehab, först hos kuratorn och sen hos arbetsterapeuten Karin. Karin och jag hade nämligen bestämt att vi skulle anpassa min bil med lite tillbehör för att spara lite energi under bilkörningen. Vi kollade på hur jag satt i sätet och hur jag höll handen på ratten osv. Det vi kom fram till var att jag skulle ha ett extra nackstöd på själva nackstödet, ett svankstöd för ryggen och sen en anpassning för min arm så att den kan avlastas med tex en kudde eller att bygga ut stödet på dörren. Frågan är bara hur vi ska gå vidare, det gäller nämligen att hitta saker som passar, både i materialet, storlek och stöd.
 
Har ni några ideer på var man kan köpa sådana här hjälpmedel? Hade betytt jätte mycket med lite tips!

I morse var det dags att fira mamma med skön sång och paketer, fast det där med sången vet jag inte riktigt om de var något positivt om man tänker att ingen av oss tre har någon sångröst. Men men riktiga gratulationer blev det iallafall!

Vill bara säga grattis till min älskade mamma, som ställer upp i vått och torrt och finns där för oss hela tiden!
Du är en ängel mamma!

Nu kommer det utlovade resultatet från besöket i Malmö, som jag var på igår eftermiddag. Klockan kvart i två var gaddarna borstade och vi slog oss ner i väntrummet på tandläkarhögskolan i Malmö. Klockan två skulle jag nämligen träffa bettspecialisten Tomas List och en käkkirurg i Thomas undersökningsrum. När jag och mamma kom in i rummet stod herrarna på rad för att hälsa innan vi tre slog oss ner vid ett litet bord! Det hela började med att jag fick berätta vad som hade hänt sen jag var nere sist och sedan var det dags för tusen frågor från de båda. Jag gjorde det bästa jag kunde i att svara på frågorna, men ibland är det inte helt lätt att skilja på saker och ting när det hela tiden händer mycket runt omkring en. Efter frågestunden var det dags att gå igenom protokollet som jag hade fyllt i efter blockaden i höger käkled förra gången.

Sen kom de på att de ville känna lite i min mun igen, trots att det från början bara skulle vara ett samtal. Det är inte alltid lätt för dom när man inte är ett bok exempel. Återigen gjorde de ett försök att bända upp käkarna medan den andra stod och mätte med en liten linjal. Det kom inte särskillt långt ändå, men de försökte iallafall. 

Sen var det dags att fatta ett beslut hur vi skulle gå vidare, efter att de hade diskuterat med varandra. Det de kom fram till var att de ville söva ner mig på operation i Lund. Tanken med denna metoden är att käkkirurgen där ska avgöra om det är musklerna som krånglar eller om det är höger käkled. Det första de kommer att göra när de har sövt mig är att se om de får upp käkarna när de bänder upp dom, vilket i såfall betyder att det är muskulärt. Går inte det går de in med fiberoptik genom näsan och ner till käkleden för att se om det är sammanväxningar runt leden eller om den är kraftigt inflammerad. Såfall åtgärdar käkkirurgen det!

Måste bara ge en stor eloge till käkkirurgen som jag träffade i Malmö, han var verkligen super trevlig och empatisk. Det är så ett bemötande ska vara!




Tänk vad skönt det hade varit om man kunde gapa så här stort!

Fy fasen vad jag är trött nu....

Berättar allt om hur det gick med käken i Malmö i morgon!

Denna veckan är till ända och det är dags att påbörja en ny! Speciellt för denna veckan är att det är den sista veckan i september och en annan sak som händer är att mamma och min morbros fru fyller år! Ett stort grattis till er båda!

Snart går vi in i oktober månad, som rent ut sagt kommer bli ett helvete. Så mycket att hinna med, men så lite energi. Detta är saker som jag visste att jag behövde gå igenom, bara synd att allt hamnade inom samma 30 dagar. Så är det, bara att kämpa på!

MÅNDAG  Besök hos Thomas List på tandläkarhögskolan i Malmö.

TISDAG  Träning i gymnastiksalen med sjukgymnast Ia och sen lunch med Jenny i stan.

ONSDAG  Massage och kalas för mamma!

TORSDAG  Lunch med Josse.
Under eftermiddagen besök hos kuratorn Anki och arbetsterapeut Karin.

FREDAG  Första gången med COGMED gruppen. Dataprogrammet jag berättade om!

Usch idag är ingen bra dag...
Blir så trött ibland över att få böta för att ha kul!

Ikväll bär det av på fest till min morbro med familj. Tre fjärde delar av familjen Andreasson fyller år denna och nästa vecka, vilket gör att de firar det tillsammans ikväll. Ska bli så kul att träffa alla och äta god mat!

Under dagen har jag laddat upp med en ny outfit, vila och mat! Så nu är jag taggad till tänderna för att bränna mycket energi ikväll och att bara ha roligt!

Ett stort grattis till Mats, Ewa och David!

I morse bestämde jag mig för att det var idag jag skulle börja träna med COGMED hemma. För er som inte riktigt vet vad det är för något, så är det ett dataprogram som är utformat för att träna minne och koncentration. I våras bestämdes det att jag skulle börja träna mina kognitiva problem med en arbetsterapeut som heter Ing -marie, som ska vara väldigt duktig inom detta området. Tanken är att man ska träna ca 45 minuter varje dag, 5 dagar i veckan i 5 veckor. Under den här tiden ska jag även vara med i en grupp som ska träffas några gånger, där två andra tjejer är med som har liknande problem.

Många av er visste nog inte om att jag har problem med mitt minne och koncentration efter olyckan, eftersom det är inget jag pratar om. En del av mig skäms så mycket för det och jag har inte acepterat själv att det är som det är och därmed kan jag ju inte begära det av någon annan heller ska förstå och ta det till sig. Jag tänker inte gå in på det mer nu, för jag är inte redo för det men kanske någon gång framöver kommer ni få reda på hur jag verkligen känner och tänker!

Här kommer lite bilder på huvudmenyn och sen hur ett av spelen ser ut!

Igår hände ju rätt mycket om man säger så, för att det inte skulle bli för mycket att skriva delade jag upp det i två bitar. Igår var nämligen första gången som jag började med styrketräningen på sjukgymnastiken. Jag varmbadade ju i några perioder som träning på rehab, vilket var jätte skönt och avkopplande men det hjälpte inte så mycket rent fysiskt. Nu var det dags att prioritera träningen igen, efter en period med mycket annat.

Det var mycket känslor inblandade när jag gick in i gymnastiksalen och mötte upp min sjukgymnast Ia! En del av mig ville att jag skulle klara av alla stationerna precis som innan olyckan, men en del av mig var rädd att jag skulle bli besiken på min egen kropp.

Den första stationen var trappmaskinen, vilket överraskade mig positivt. Det gick nämligen bättre än vad jag trodde, så själförtroendet kändes genast lite bättre igen. Sen kom vi till själva styrketränings delen med de olika maskinerna och pilates bollen. Redan på andra stationen kände jag hur min vänster sida var mycket starkare än min höger sida, vilket resulterade till en rätt ordentlig sne belastning. På tredje stationen var det dags för pilates bollen att komma in i bilden, vilket strulade till det ännu mer. Den första saken man skulle göra på den var att ligga på bollen med magen, för att sen arbeta sig upp till ett spikrakt i! Tyvärr var det inte lika lätt som det såg ut, då jag varken fick upp nacken eller höger sidan av kroppen. Efter att överbalanserat några gånger åt höger, så var det dags för att lägga sig ner på golvet med benen på bollen för att sedan göra rumplyft. Jag kan ju tala om att vissa likheter med det lutande tornet i Pisa fanns, höger sidan såg ut som en slak fisk jämfört med den starka vänster sidan. 

Så i det stora hela kan jag ju konstatera att jag har rätt mycket att jobba på.... Bara att svälja sin stolhet och acceptera läget, även om det inte är lika lätt som det låter!

Nu är äntligen beslutet taget och nu börjar den riktiga resan fylld med mycket känslor och tankar. Idag klockan fem i fyra hade jag ett telefonsamtal med överläkaren Mats på Ryhov och tillsammans bestämde vi att jag skulle göra operationen. Så den 25 oktober klockan åtta ligger jag på operationsbordet. Operationen kommer ungefär att ta två timmar och den går ut på att de ska bränna bort nerverna till 80 procent vid facettleden på nivån C4-C5. Det är detta de provblockaderna har lett till och nu återstår bara att se om det blir ett positivt eller negativt resultat. Själva bränningen av nerverna görs under lokalbedövning och genom att de sticker in nålar under huden. I nålhöljerna sticker de sedan in en uppvärmd nål i facettleden, som bränner av nerverna.

Just nu vet jag varken om jag är glad eller ledsen, för det är så mycket tankar och känslor just nu om hur det ska gå. En del av mig är rädd för själva operationen och för hur ont de ska göra. Jag är vanligtvis ingen vekling men jag vet ju hur det kändes när de kom in i rätt skadade facettled under lokalbedövningen och de var så det sökte mig av smärta trots att det bara varade tio minuter. Jag funderar även väldigt mycket på hur det ska bli efteråt, ska mitt liv förändras en gång till drastiskt eller kommer det komma en stor våg av besvikelse. Även om smärtan går ner direkt, vet jag inte hur länge... Kommer jag kunna släppa den oron och bara gå vidare eller kommer det bli en bergochdahlbana känslomässigt!!! Vet inte, vet inte, vet inte...



En sak är iallafall säker, hade jag inte tagit chansen att testa detta hade jag ångrat mig för all framtid. Detta är priset jag får betala för att jag sa ja!

Då var det dags för en ny vecka och hösten är här med stormsteg, vilket gör att kvällarna blir mörkare och mörkare. Så nu är det bara att krypa upp i soffan med en filt, en kopp te/kaffe och med tända ljus på bordet! MYSIGT!

MÅNDAG   Besök hös handarbetsterapeut Marie för genomgång av rörelseträning med hand och arm!
På eftermiddagen är det dags för besök hos arbetsterapeut Karin.

TISDAG  Start för träning hos sjukgymnast Ia i gymnastiksalen!
Telefontid hos överläkare Mats i Jönköping, för beslut om operation!

ONSDAG  Besök hos sjukhustandläkaren Pontus och compani för kontroll.
Möte med Yvonne!

TORSDAG  Akupunktur hos sjuksköterska Monica!

FREDAG  Fira min morbro med fru och min kusin David på kvällen!

 

En bild på min kusin David som fyller 18 år på söndag! Det har alltid varit han och jag, när vi var små tog jag hand om honom men nu är det väl mer omvänt att han har börjat ta hand om mig! Fast du egentligen är stor nu, kommer du nog alltid att vara lite minstingen ändå som man gärna vill beskydda. Det är bara att inse! Jag älskar dej kusinen!

Igår kväll var det dags att fira en nära vän till mig, Rosa eller Rose-Marie som hon egentligen heter. Först på kvällens schema stod en jätte god buffe med alla möjliga läckerheter, allt från olika sorters skinka och olika frukter. Efter att alla hade ätit sig propp mätta var det dags för presentöppning, vilket blev lyckat. Sen var det dags för lite dipp och grönsaker som tilltugg till en lek. Den gick ut på att alla fick sätta en lapp i pannan med namnet på någon person, sen gick det ut på att man skulle ställa ja och nej frågor så att man kunde lista ut vilken man var! Tack allesammans för en jätte trevlig och mysig kväll!




Såhär kan jag med se ut när jag är uppklädd och färdig vilad!



Mamma Malin och underbara Moa!



Födelsedagsbarnet Rosa på bild nummer 1 och bild nummer 2 present från Moa!

Nu är det äntligen dags för fredagsmys!
Ännu en vecka är bakom oss, vilket känns väldigt skönt kan jag ju medge. Trots att denna veckan har varit lugn jämfört med hur mina veckor brukar se ut, så känner jag mig tröttare än någonsin. I eftermiddag var det till och med så att jag inte klarade av att hålla mig vaken när jag läste en skvallertidning, då är det illa för då behöver man ju inte precis använda så många hjärnceller! Antar att jag är trött efter semestern, kroppen har väl vant sig vid i att ta det lugnt nu. När den då inte får lov att ta det lugnt reagerar väl den genom att bli helt slut!

Nu hoppas jag att ni har bunkrat upp där i soffan med något gott att äta och smaska på till Idol. Jag har iallafall köpt min lilla godispåse och hyrt mig en fredagsfilm till efter Idol. Det är så en fredagskväll ska se ut, utslagen i en soffhörna med myskläder! Ha en bra kväll!

Familjen Andreasson alltså min morbros familj har en liten tradition när man köper en ny bil! De anser att för att få tur med bilen och inviga den måste man äta våfflor. Så ikväll har de bjudit in oss på våffelkalas, vilket man definitivt inte tackar nej till. Ska bli så kul att träffa alla och väldigt mumsig att få stoppa i sig en våffla med grädde och sylt.

Hade jag varit ni hade jag också infört denna traditionen, för det innebär bara fördelar!!!!

 

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig...Det är en sak som jag undanhöll från er i mitt Kreta inlägg, imed att jag inte riktigt visste hur det skulle bli med allting. Det är nämligen så att i början av vår semester vecka var vi på grekisk afton på hotellet, vilket skulle innehålla grillbuffe och en massa underhållning. Maten var super god och efter det var det dags för en dansgrupp att uppträda, vilka var väldigt duktiga. Efter stunds uppträdande var det dags att engagera publiken och den första som drogs upp var mamma. Då var jag genast snabb att tänka "puh där klarade jag mig" men innan jag visste ordet av så var hela vårt bord uppdraget inklusive mig. Uppe på dansgolvet fick vi lära oss några steg i en av deras folkdanser, vilket innebar att man dansade långdans med händerna på axlarna. Jag och min syster Ida fick kompremissa lite med min dåliga hand, så hon höll mig i handen istället. Efter ett allt snabbare och snabbare tempo var det äntligen dags att få sätta sig igen, men det varade inte för länge. Då vi blev uppdragna både en och två gånger till för att dansa runt poolen med mera.

Under den tredje gången blev jag och min syster indragna in i mitten av ringen av de två manliga dansarna i gruppen. Jag och Ida fattade ingenting då vi blev placerade mitt emot varandra och med dom jämte oss med grepp om vår midja. Vi försökte härma dem genom att tassa på tå i en inre ring och helt plötsligt börjar de prata intensivt med varandra. Jag och Ida tittade på varandra igen och innan vi visste ordet hängde vi raklånga i luften. Då har de nämligen börjat rotera runt, vilket gör att vi flyger som ett flygplan i luften.

Först var det bara kul och chockerande, men sen började min axel göra mer och mer ont. Efter några varv i luften fick vi sen slut på det och när jag var nere på marken igen kände jag mig helt likblek i ansiktet. Igår var det dags för undersökning av axeln, vilket resulterade i att mjukdelarna i axeln hade tagit stryk. Så nu gäller det att ta det försiktigt några veckor och kyla axeln för att bli av med smärtan! Men men en upplevelse var det iallafall trots resultatet!   

Idag har det verkligen känts som höst! Vindarna har blåst kallt längs med kinden och regnet har duggat tätt, så efter att jag och syrran hade tvingat oss ut på en promenad var det sen dags att krypa upp i soffan. Jag gillar de olika årstiderna, då var och en har sin egen charm. Nu kan man nämligen tända ljus direkt på kvällen och behöver inte vänta tills det är mörkt mitt i natten. Det ser inte heller längre konstigt ut när jag kryper upp i soffhörnet med en mysig filt, vet inte om man kan kalla det normalt att ha filt i 25 graders värme som jag har bara för mysfaktorn. Men men var och en har vi våra konstigheter!

Man märker även att det börjar gå mot kallare tider då min dåliga hand blir blå bara då jag går utanför dörren. Det är bara att börja vänja sig vid att man ska ha vantar med sig, det är ju därför jag har fyra olika sorter. En stickad vante som mormor har gjort, som jag börjar och avslutar vant perioden med och sen blir de allt tjockare och tjockare. Det sista steget på skalan är att ha ett värmehjärta i vanten för att handen inte ska vara som en isbit, men det tar vi när vintern kommer. Nu ska jag först njuta av att pulsa i mer och mer löv på marken!



Tycker ni om hösten?

Tänk vad snabbt man kommer in i vardagen igen!!!
Helt plötsligt är inte ens största bekymmer längre vad man ska välja på buffen till lunch och middag eller om man ska bada eller ligga kvar i solstolen eller inte. Istället har bekymrena byts ut till lite allvarligare karaktär igen, som om man ska opereras eller inte, vilken medicin som är aktuell istället för plåstrena, hur träningen i hösten ska se ut eller vad advokaten eller försäkringskassan vill veta med mera.

När jag kom hem i lördags kväll hade jag på en vecka samlat på mig tio viktiga brev från olika ställen och många missade samtal på mobilen. Det är ungefär hur min vardag ser ut eller rättare sagt allas vardag som är skadade eller sjuka. Hela tiden är det så många eller mycket som försöker fånga ens uppmärksamhet, men man klarar bara av att hantera hälften vilket gör att man hela tiden får sålla.

Nu är det bara att aceptera att min vardagen inte består av att ligga i en solstol hela dagen, utan istället försöka se till att leva länge på minnena och lugnet inombords som infann sig när man var iväg. Förhoppningsvis klarar jag mig länge på det, för att klara av allting som väntar i höst! Nu håller vi tummarna för att det blir en positiv höst!!!!!!!

Då var man hemma igen, i hemmet lugna vrå och snart tillbaka i vardagen igen. Det känns ändå någerlunda okej, i med att vi har en underbar vecka bakom oss. Lördagen den 4 september vid halv tio var vi framme på Chanias flygplats i Grekland och så fort vi kom av planet kände vi hur värmen bara slog emot oss. Efter att ha åkt buss en och en halv timme från flygplatsen var vi framme i Rethymnon och vårt hotell. Hotellet var en positiv överaskning och väldigt fint, med mycket bra bemötande och service från personalen. I vår hotellbokning ingick helpension, vilket betyder frukostbuffe, lunchbuffe, middagsbuffe och dricka där till. Maten var super god och tack vare att det var buffe hela tiden fick man ju prova många olika grekiska rätter. Efter lunchen och middagen var det även tre olika sorters efterrätter, frukter, meloner och glass. Mina favoriter var glassen och frukterna och melonerna, all frukt var mycket sötare än vad de är här hemma. 



Vädret har varit helt underbart hela veckan, med 30 grader nästan varje dag i skuggan och strålande sol. Man såg knappt ett enstaka moln på hela veckan, vilket även resulterade i att havet var fantastiskt varmt. Jag tror aldrig att jag har badat så mycket som jag har gjort denna veckan, det blev liksom ett sätt att överleva värmen. Man levde nästan i vattnet på dagarna. Vi alla gjorde misstaget i början att gå från solstolen och ner till vattnet utan våra badskor, man höll nämligen på att bränna sönder fötterna då imed att sanden var så varm från solen.    



Veckan har bestått av en massa bad och sol, utflykter, god mat, tidiga morgonpromenader med mamma med mera. Vi besökte bland annat ett gammalt fort som heter Fortezza där man kunde se över hela Rethymnon och bergen. En annan utfärd som vi gjorde var att vi åkte ett tåg upp i bergen, vilket var jätte fint och alla människorna i byarna stod och vinkade åt oss. För att sammanfatta veckan så har den varit helt underbar, det är så mycket jag vill berätta men jag vet inte hur mycket jag kan tråka ut er med. Ni får väl skriva en fråga om ni undrar något!! 

Nu är det bara någon timme innan det bär av mot några släktingar i Svedala, för att tillbringa natten där i med vi flyger så tidigt i morgon! Allt är nedpackat och väskan är vägd med en startvikt på 11 kg. Det är enda som fortfarande är halvöppet är handbagaget, där det fortfarande finns plats till en och annan liten pryl. Förmodlingen har man väl som vanligt packat ner för mycket kläder med mera, men man vet ju aldrig hur varmt eller kallt det blir. Alla mediciner och intyg är iallafall med i väskan, vilket faktiskt är det viktigaste! 

I morgon klockan sex lyfter planet från Sturup påväg mot Kreta och därmed Chania. Efter att vi har kommt fram så är det en timmes resa i buss till den lilla kuststaden som vi ska bo på en vecka, Rethymnon. Förhoppningsvis får vi en underbar vecka med mycket sol och värme!

Som ni säkert förstår så kommer jag inte skriva några inlägg från och med i morgon och en vecka framåt. Ni får istället vänta på att jag ska komma hem, för då ska jag dela med mig av bilder och saker som vi har upplevt! 

Ha en underbar vecka här i Sverige!

Var bara tvungen att lägga ut lite bilder från en jätte trevlig lunch idag med underbara vännen Malin, hennes lilla bedårande dotter Moa och min syster Ida. Jag och Ida hade gjort tomatsoppa till lunch som vi kunde avnjuta när Moa låg på golvet på en filt och jollrade så nöjt! En annan som var nyfiken på den lilla krabaten var min katt Nelly, som sakta och försiktigt närmade sig Moas huvud för att nosa på det lilla livet som låg där.   






Fina blommor som grattis för bilen av Malin med familj!

Nu kommer överraskningen som jag berättade om i måndags! I måndags kväll var jag, pappa och Ida i Kristianstad på en bilfirma och tittade på en sån bil som jag behöver och allt kände helt rätt med den här bilen, så jag slog till med pappas goda omdöme! Idag var det dags att hämta bilen och betala den, så i eftermiddags så blev den min även på pappret!

För er som är intresserade vad det är för modell, så är det en Nissan Qashqai Acent -07! Tro det eller ej så körde jag faktiskt själv hem från Kristianstad, med mamma tryggt i passagerarsätet! Det kommer väl ta lite tid innan klumpen av ångesten i magen försvinner, efter att inte ha varit på vägarna på två år och senast jag körde var ju dagen då olyckan hände. Nu tvingas jag iallafall ta tag i det, vilket kan leda till en mer självständigare vardag och att ta tillbaka en frihet som togs i från mig.





För att kunna se de små bilderna större, så är det bara att klicka på dom så förstoras bilden!






Min älskade syster hade fixat marängsviss och köpt en lyckovätte till mig, för att fira bilen igår!



För att göra det bästa av tiden i Kristiastad så passade vi på att träffa en underbar vän till mig, Anna. Först blev det en rundtur i deras nya lägenhet och sen blev det en lunch på stan!