En Oskriven Framtid

Snacka om att pappa fick en överraskning när han skulle spä ut den koncentrerade spolarvätskan i min bil. Han öppnar motorhuven och står redo med slangen och till sin stora förvåning hittar han spår efter att en mus liga har haft party i min motorhuv. I alla skrymslen låg nämligen solrosfrön, ett säkert spår att mös har övervintrat i min varma bil. Som tur väl är har de ändå skött sig och bara hållt sig till solrosfröna och inte till slangarna med mera. Det hade ju inte varit särskillt kul om hela motorn var en mumsbit när den skulle in på service. Från och med nu blir det musvakt någon gång i veckan, för att undvika problem hädanefter. Andra alternativet är att släppa ut vår katt Nelly på lite jakt...

Här kommer den efterlängtade rapporten från besöket på ortopedtekniska igår, för att hitta en lösning till min axel och fot. Kroppen är ju inte precis gjord för att vara stilla i snart tre år, så axeln har förlorat mer och mer muskler ju längre tiden har gått. För ca ett år sen fanns det inga muskler kvar knappt och kvar då för att hålla axelkulan på plats fanns ledband och ligament bara. Dagarna att stå emot för ligamenten att axeln hoppade ur led blev till veckor och axeln blev sämre och sämre. För att stadga upp axeln har sjukgymnasten tejpat den i rätt länge, men huden tar mer och mer stryk eftersom påfrestning blir för stor. Så efter jul skickades en remiss till ortopedtekniska för att få hjälp att byta ut tejpen mot en ortos. Med ortos menas ett slags skydd för att undvika felställningar!

Detta var lättare sagt än gjort för ortopedteknikern Martin, vi började med ett mjukt skydd av tyg till axeln som han trädde på armen och sen spände runt kroppen. Problemet var att skyddet var alldeles för stort för min axel och det gick inte att få tag i mindre. Efter lite diskussioner om att sy in det för att passa, övergav de den tanken då de inte trodde att det skulle hålla axeln på plats. Det behövs mycket tryck för att hålla axeln i rätt läge, så det är stor påfrestning för materialet. Efter att ha funderat en stund kom han fram till att han skulle göra en avgjutning av axeln med gips, för att sedan bygga en egen ortos från grunden som bara passade mig. De tog tre person att hålla axeln i exakt rätt läge och sen för att hålla kvar gipset i rätt läge, så att det stelnade. 

Efter det hade en timme gått, sen var det dags för det "enkla" skyddet till min höger fot. Som ni vet har det varit strul med foten på min dåliga ben ett tag nu, då jag har dållig kraft i det benet. Det gör att jag hela tiden trampar snett på utsidan av foten. Detta har med pågått ett tag så nu är ledbanden uttöjda där med, vilket betyder att jag behöver ett skydd för att kunna spara ledbanden och träna upp foten. Det som skulle vara enkelt blev inte så enkelt, för efter att ha provat sju skydd utan att ha stabiliserat fotleden helt så konstaterades att det blev gips där med. Så det var bara att ta av sig byxorna och lägga ut plasten igen, för att sedan bli gipsad upp till knät. Efter att det hade torkat skar han upp gipset längs med så att jag kunde ta ut foten. Så nu har han två avtryck som han ska göra två ortoser med under några veckors tid.

Vill slutligen ge en stor eloge till ortopedteknikern Martin som stod ut med mig i 2 timmar och 40 minuter och tog sig an detta fallet. Fortsättning och bilder följer när jag har skydden i min hand.

Då var det dags för sista veckan i april, tiden bara rusar iväg känns det som! Här kommer ett litet försenat veckoschema!

TISDAG  Besök hos ortopedtekniska i Karlskrona, berättar mer om detta imorgon. Lättgympa på kvällen!


ONSDAG  Besök hos Karin!


TORSDAG  Ansiktszonterapi.


FREDAG  Besök hos sjuksköterska Monica + sjukgymnastik hos Ia!

Varenda gång man tror att livet börjar bli lite lättare så får man en smäll på käften igen. Vad är det som gör att jag har sån otur, trodde att min framtid var lite utstakad nu och att personerna som skulle följa med framåt på tåget var klara. Ack nej ack nej så fel jag hade, på bara några veckor bytes boende planer, ekonomi, med mera ut från att ha löst sig till något oviss. Kan aldrig jag få känna mig trygg i livet för en gångs skull eller är det menningen att oturen och allt det jobbiga aldrig ska få bytas ut mot glädje och lycka.... Vad gör jag för fel??? Vill inte mer nu...









Till något roligare, påsken har varit jätte härlig med det fina vädret och att slappa har stått på schemat. I fredags tog vi en tur ut till Boön jag, mamma och syster. Gick en runda där och sen hade vi picknick på klipporna, jätte mysigt verkligen. I lördags var det dags för den årliga äggpicknings tävlingen och påskmiddagen hos min morbro med familj. En jätte härlig kväll verkligen med lekar, god mat, tårta och massa trevligt sällskap. Igår var det dags för dop för lilla Nellie, en väns barn. Även det jätte mysigt med god mat och tårta! Efter två lite hektiska dagar var det idag dags för en dag i solstolen, som en avslutning av påskhelgen och en förberedelse för allt jobbigt som väntar framöver! Hoppas att er påsk också har varit bra! 

Vill önska er alla en riktigt glad påsk med denna lilla bild! Igår kom det en väldigt söt liten påskakärring och knackade på dörren, med kvast och allt. Lilla söta Moa du tillsammans med mamma Malin och vännen Rosa förgyllde min dag! Det är ju det lilla som sätter guldkant på tillvaron, så njut av det fina vädret i påsk, ät gott och njut av att ha underbara människor runt omkring er! För det tänker iallafall jag göra, för nu behövs all kraft i världen för att klara av de nya utmaningarna som väntar!







Vilket litet charmtroll!

Nej nu ger jag upp! I fyra dagar har jag provat den nya tabletten Targeniq istället för Oxicodonet, som jag har haft som långtidsbehandling mot smärtan i ungefär ett år nu. Det har fungerat bra smärtmässigt, då det har hållt det någerlunda i schack men nackdelen är att magen tar stryk. Skillnaden med Targiniq jämfört med Oxicodonet är att den har en substans som motverkar effekten av morfinet på tarmen, vilket gör att problemen minskar med magen. Den smärtstillande substansen är detsamma!

Rena kapet kan man ju tycka och är säkert för många, men för mig var det inte det. Varje morgon när jag vaknar så kryper det i mina ben som två myrstackar, men när jag har fått i mig Oxycodonet så tar det en halvtimme bara tills att krypningarna börjar försvinna. Samma effekt hade inte Targeniq på mig, det slutade aldrig att krypa. I fyra dygn har det krypit dag som natt, vilket inte fungerar i längden. Jag hade dock tänkt att härda ut tills igår kväll och i morse när jag fick världens magknip. Då började vi läsa på biverkningarna och där står det att tabletten innehåller laktos, då förstod jag varför jag hade fått ont i magen. Jag är nämligen laktos känslig, klarar lite mjölkprodukter om dagen och om det är kokt men inte för mycket och kallt. Efter två dagars tabletter var väl måttet rågat för min mage! Det var sista spiken i kistan, jag orkade inte längre! Så nu är vi tillbaka med de gamla tabletterna istället!

Jag har försökt iallafall, mer kan man inte begära!

Idag firar mamma och pappa 25 årig bröllopsdag, så vi säger ett stort grattis! Tack för att ni alltid finns där och ställer upp för oss både i motgång och medgång. Ikväll blir det restaurang mys med familjen för att fira! Vi älskar er!

Som jag skrev i fredags så blev ju mitt besök till käkkirurgen i Lund avbokat på grund av att de hade en akut operation. Visst det är ju självklart att akuta ärende ska gå först, men då ska de ha en ny snabb tid att återkomma med för de dom avbokar.

Dagen idag har istället gått till att sitta i solen och en promenad med pappa, snacka om att njuta. Bara tråkigt att myrstackarna i mina ben inte riktigt har velat gå över under dagen. Brukar ha det på morgen men sen brukar det gå över en halvtimme efter tabletterna är intagna. Idag var det premiär för att prova en ny tablett som ska vara samma substans som den gamla (Oxycodonen), men skonsammare mot magen. Vi får väl se i veckan om krypningarna fortsätter och i såfall titta på om det är tabletterna som orsakar det!

Bara en liten uppdatering om min dag, hoppas att ni med har haft en skön dag i solen! I allafall efter jobbet ni som inte är hemma på dagtid!

Ibland gör man så dumma saker mot sig själv att man borde ha stryk. Igår fick jag för mig att jag skulle prova att baka kanelbullar helt själv, det är en viss känsla att kunna säga att jag har gjort det. Dum som jag är nöjde jag mig inte bara med en sats utan jag skulle göra dubbel, så den räckte ett tag. När jag hade gjort degen och den hade jäst insåg jag hur mycket deg det låg där på bakbordet. Övermänskligt mycket om ni frågar mig, i bakgrunden stod även mamma och insåg att hon behövde rycka in. Efter att ha svalt min stolthet lite så tackade jag ja till mammas hjälp och tillsammans bakade vi ut degen till ca 100 bullar som resultat.

Bullarna blev i slutändan kanon, men jag konstaterade att jag hade lärt mig en läxa. Varför nöjde jag mig inte med en sats eller varför bad jag inte om hjälp direkt, men det är ju lätt att vara efterklok. Innerst inne vet jag varför jag ville göra det själv, för att få bättre självkänsla och att kunna göra en sak som en egen person. Detta tar de flesta för givet, men så ser inte min vardag ut. Det mesta jag gör måste någon annan vara med och tillslut känner man att ingen räknar med att jag kan göra något själv. Man är så van att jag har hjälp....

Ibland blir man så besviken... Idag ringde tandsköterskan till käkkirurgen som jag ska till på måndag och avbokade mötet, då han hade en akutoperation då. Självklart går det före, men visst blir man besviken då man har väntat ett halvår för att få komma dit. Nu väntar ett nytt brev och en ny tid inom det närmaste, men frågan är hur länge till jag behöver vänta att få komma dit. Ska man behöva ha svårt att äta, ont i käkarna och behöva gå på näringsdryck länge till????

I förmiddags var träningskläderna på igen och vi styrde bilen mot sjukhuset, för ett sjukgymnastik pass. Där stod Ia  och väntade med fotleds skyddet i högsta hugg, vilket jag behöver för att få stabilitet i mitt dåliga ben/fot. Utan det tränar jag foten fel under sjukgymnastiken och det kan leda till att man snedbelastar benet och ryggen ännu mer. Först på programmet är stegmaskinen, där man trampar i olika intensiteter under fem minuter. Efter det är det dags för olika övningar på en pilates boll, genom att träna på att lyfta benen i olika riktningar samtidigt som du behåller balansen. Jag använder även bollen mot en vägg där jag ska hålla kvar den då jag går ner och upp längs med väggen, vilket tränar ben/mage och rygg. Efter det är det dags för benmaskinen där jag ska lyfta olika tyngder med mina ben, väldigt lätt med det ena benet är det och andra benet får jag kämpa som en get för att lyfta det bara en liten bit. Slutligen är det dags för trappträning, vilket låter som en baggis för många. Varje steg jag tar skakar mitt dåliga ben av ansträning, då hela fotleden viker sig åt sidan och orsakar obalans. Så för mig är det inte så lätt....

Detta passet hade många av er klarat av på en kvart, men för mig är det en rejäl ansträning. Både rent mentalt då jag måste vara oerhört fokuserad i varje steg jag tar, men även fysiskt då jag till vardags kompenserar genom att belasta min bra sida istället för min dåliga. Här tvingas jag belasta "rätt" vilket är jätte ovanligt för min kropp! Trots att denna timmen är väldit jobbig så njuter jag av att vara där. För just den timmen får jag bara vara och fokusera på min kropp, inga samtal, jobbiga takar och så vidare. Denna stunden påminner om ett liv som försvann för snart tre år sedan och jag glömmer allt som har hänt för en timme....



Vad tror ni att ha detta som mål till sommaren :D

Fick ett tänkvärt mail från min älskade mormor idag, som jag tänkte dela med mig av!

Först hade jag problem med att komma ur sängen

Jag var stel i nacken

Jag tvättade håret och fick ingen ordning på det

Det kändes som om jag hade baksmälla, fastän jag inte drack en enda droppe igårkväll


 
Min nya diet verkar inte fungera
 

 
Jag sträckte mig när jag försökte träna
 


Min nya hatt såg mycket bättre ut i affären



Jag tappar bort saker ....

Min boss gick hårt åt mig på jobbet

Det ösregnade på mig på lunchen

... och min lunch ville inte stanna nere

Det känns som om jag sitter fast

Objudna gäster dök upp vid middagstid

Dessutom känns det som om jag håller på att få flunsan

... för att inte tala om när jag är ensam på natten, då tycker jag att jag hör ljud nere i källaren

 

Det kanske blir bättre i morgon!!

Dagens tanke:

Hantera alla stressiga situationer som en hund.

Om du inte kan äta det eller leka med det,

bara kissa på det och gå din väg.

Som jag skrev i söndags så var vi tillsammans med några vänner och kollade på " Hur många lingon finns det i världen". Den kan jag varmt rekommendera, då budskapet var att alla är betydelsefulla. Den belyser även vikten av att alls behöver utvecklas och bli sedda. Något som känns väldigt självklart  och viktigt när man tänker efter, men tyvärr är det inte alla som behandlas så.

Filmen handlar om Alex som är en ung kille som har gått arbetslös i flera år, då han inte har lyckats att behålla de arbeten som han har fått. En dag får hans sambo och dotter nog och ber han att flytta ut. Han åker till sin bror i en annan stad där han försöker bevisa för sin omgivningen att han klarar att behålla ett arbete. Han får ett arbete på en daglig verksamhet för en grupp förståndshandikappade. Detta är ett nytt område för Alex och istället för att se alla hinder och handikapp som hans kollega gör, ser han möjligheterna! Han hittar ett gemensamt intresse för gruppen och han själv, vilket är musik och dans! Alexs hittar även en sak till, livslång vänskap. 

Jag kan varmt rekommendera denna starka och fantastiska film!

Då var det söndag igen och jag säger det åter igen, gud vad veckorna går snabbt. Känns som det bara är måndag och fredag, men det är väl bra på ett sätt att det går snabbt. Nackdelen är att det är svårt att njuta av stunden när det går så snabbt, det där med mindfullness ni vet. Jag köper hela konceptet och det där, men det kräver nog väldigt lång träning innan man klarar av det. Jag njuter av att vara i stunden när jag är ute och går, stannar upp en stund och tittar över havet. Men även då så finns tankar på saker som är jobbigt och som jag har gjort eller ska göra. Man är ju inte helt i stunden fast att man är det, förstår ni vad jag menar?

Nu får det väl vara nog om detta, planerna är nämligen en promenad, middag ute med några vänner och bio ikväll. Vi ska se filmen "Hur många lingon finns det i världen". Den handlar om att vara annorlunda och om en kille som upptäcker hur fantastiska dessa människorna är, när man väl vågar och vill lära känna dom.

MÅNDAG  Laserbehandlingen + fika med en vän!

TISDAG  Besök hos sjuksköterska Monica + lättgympa + tjejträff.

ONSDAG  Besök hos Anki.

TORSDAG  Sjukgymnastik hos Ia.

FREDAG  Besök hos arbetsterapeut Inga-marie, som jobbar mycket med kognitiva svårigheter.

LÖRDAG  En vän kommer hem från Luleå, tjejträff!!!

SÖNDAG  Ledig

Ha en fantastisk vecka, ut i solen med er!

Snacka om kontraster, från arg igår till ett stort lugn idag. För imorse packade vi picknick korgen och åkte upp till Nytorpet för lite vandring och mys. Vilken härlig runda i vårsolen, även om min balans och höger fot sattes på prov. Man blir ju lite bekväm här hemma att gå sin vanliga runda där man vet att det bara är jämt underlag och inte så stor belastning på foten. Ibland måste man dock utmanna ödet, eller vad säger ni! Nu har ett lugn infunnit sig i min kropp och jag känner mig nöjd och belåten.



Tack för en fantastisk dag ni som var med!

Ibland blir man bara förbannad.....
Varför ska samhället slå på dom som redan ligger, tror dom inte att vi håller på att kämpa ihjäl oss bara för att få ett liv igen! Självklart vill de flesta av oss arbeta och göra rätt för sig, men ibland går inte det man vill ihop med det som man klarar!

Några av er har följt mig på min resa för att bygga upp en framtid ett bra tag nu och då har ni kanske koll på att mina ögon har levt ett eget liv sedan olyckan. Styrkan har ändrats ca var tredje månad sedan dess, vilket är tvära kast jämfört med att ha legat stabilt i flera år innan dess. Synen har både blivit bättre och sämre sedan dess och att det skulle bli bättre ska inte förekomma med min typ av synfel enligt min optikern. Diskussionerna har varit långa angående vad det är som orsakar detta. Är det nacken eller är linsen påverkad av min kortison behandling på grund av astman, ingen har vetat.

Vi har bara spekulerat och ändrat styrkan på linser och glasögon och sen har vi blundat för problemet. De senaste gångerna med linsbyterna har jag tyckt att jag inte har fått in skärpan riktigt trots att styrkan har ändrats. Första gången trodde vi det var en engångs grej, men nu har det hänt på en undersökning till. Idag fick optikern nog och vill ha ett svar och jag med självklart, så därför är en remiss nu skriven till ögonläkaren tillsammans med en ny styrka på linserna. Så nu återstår bara att se vad "fabror doktorn" har att säga.

Har ni som är wiplashskadade också påverkan på er syn tack vare skadan?

Vissa veckor och dagar bara längtar man efter helgen och med start skottet fredags kväll....

Som några av er redan vet så har jag och en vän hållt på med ett projekt i några veckor. I februari bestämde vi tillsammans med en förening att starta en lättgympa, där alla kan vara med efter sina egna förutsättningar och kapacitet. Nu sitter jag här hemkommen från gympan med ett stort leende på läpparna. För jag känner så mycket när jag är där, man blir glad, man sporrar sig själv i sin egen träning, man utvecklas och inte minst man känner sig stolt över att man klarar av detta. För det är en utmaning av dess like, men tillsammans med fantastiska människor runt omkring mig så är det en början till något nytt. Bort från en värld av enbart av smärta till en framtid med mycket mer. För trots att jag får böta två dagar av mycket mer smärta för en timmes aktivitet, så ger det mer än det vilket väger upp i längden!

Tack Helena för att du gör detta med mig!

Då har vi övergått till april och första april är över och skämten med det. Snart är påsken här och då är våren här på riktigt. Jag har slängt ner min vinterjacka i tvätten, så lite vår är det allt. Så här ser min vecka ut!

MÅNDAG  Träffa en vän för frukost.

TISDAG   Tandläkare Pontus + gympa.

ONSDAG  Besök hos arbetsterapeut Karin och sjukgymnastik hos Ia.
Massage på eftermiddagen.

TORSDAG  Synkoll och ansiktzonterapi gång tre.

FREDAG  Träff med jobbcoachen gång två.

LÖRDAG  Ledig

SÖNDAG  Bio tajm!

Ha en bra vecka!

Idag vid ett är det dags för ytterligare ett försenat 25-års kalas eller middag rättare sagt. Morfars två systrar med män kommer och hälsar på tillsammans med mormor och morfar. Alltid lika kul att de kommer då vi inte träffas jätte ofta! Så idag blir det middag och cheesecake, en efterätt som jag har gjort. Ibland behöver man få försöka göra vissa saker själv för att självförtroendet inte ska krympa helt. Jag är ju faktiskt inte helt oduglig även om jag ibland tror det och andra med...

Ha en jätte mysig söndag, för det ska jag ha!

Idag har min älskade pappa bytt däck på min bil, vinterdäcken är väck och utbytta mot sommardäcken. Jag säger bara halleluja vad tyst och behagligt det är! Primärturen är gjord för mig och mamma och min hjärna skriker av lättnad, för när man har kognitiva problem är det rena semestern att slippa ljudet från vinterdäcken. För att avhjälpa problemet har jag ju kört med öronproppar hela vintern. Då man har kognitiva problem är det svårt att koppla bort alla ljud runt omkring en och bara lyssna på det man gör, som tex bilen. Jag kan koncentrera mig mycket mer på körningen när jag slipper alla ljud runt omkring. 

Hoppas ni med i hela landet slipper vinterdäcken snart!

 
Såhär glad är jag!!!