En Oskriven Framtid

Då var det dags för andra gången att testa laserbehandlingen hos min massör Ann. Hon känner mig utan och innan nu, fast det är inte så konstigt eftersom jag snart har gått hos henne i ett och halvt år var fjortonde dag. Från början kunde hon knappt röra mig pga av min nervsmärta, vilket gjorde att jag var jätte rörelsekänslig. Sedan förra gången har hon till och med kunnat röra mig i nacken, vilket är ett jätte kliv. Nu kan man ju kalla massagen för massage och inte bara knappt nudda mig.

Som sagt idag var det andra gången på lasern och idag utökade hon området med laserpennan till hela nacken, mellan kotorna i ryggen, hela armen och skulderpartiet. Denna gången kände jag en värmeökning när hon satte laserpennan längs huden, vilket jag inte gjorde sist. Då kände jag ingenting under laserbehandlingen, så det är ju framsteg. Vi får väl se hur det blir framöver, nästa behandling sker på fredag. 

Ny vecka nya möjligheter, hur ofta tänker man inte så... Jag tror att det är viktigt att gå in med den inställningen, för ibland behöver man en omstart för att se möjligheterna i vardagen och inte problemen. För det är just det man ser när kroppen inte riktigt orkar och när det är för mycket, då är det lätt att missa allt det som faktiskt är bra. Förra veckan hittade jag en möjlighet i vardagen vilket känns väldigt spännande och roligt, men det är fortfarande i planeringsstadiet så jag vill inte säga mer. Ibland behöver man bara känna sig behövd för att få lite extra energi. För det är just det jag behöver nu göra saker som ger eneergi och inte som tar, för våren kommer att bli förändringarnas tid både på jobb front, hemmaplan med mera. Alla förändringar är jobbiga innan man hittar lösningar och har börjat på en planering för att allt ska bli bra, i mars kommer saker och ting bli klarare för mig.

MÅNDAG  Massage och andra laserbehandlingen.

TISDAG  Akupunktur hos sjuksköterska Monica +
mormor och morfar kommer och stöttar upp i min vardag.

ONSDAG  Tejpning hos sjukgymnast Ia.

TORSDAG  Besök hos sjukhustandläkaren Pontus.

FREDAG   Besök hos arbetsterapeut Karin.

Som ni ser en full vecka som vanligt, men som sagt se möjligheterna i er vardag alla ni läsare! Det gäller att kliva ut från ens trygga hörn i vardagen och ut på ny mark. Livet blir så mycket roligare då! Ha en bra vecka!

Äntligen fredag, nu är det dags för fredagsmys! Nu lägger jag ner och ger upp för tröttheten denna vecka och tar ledigt i två dagar. Helgen är allt bra underbar ibland!!!! Hoppas ni får en bra helg, med mycket kul!

När jag skrev veckoschemat den här veckan så skrev jag att jag skulle testa på något nytt. Den meningen sa inte så mycket om vad jag skulle testa eftersom jag inte visste så mycket själv om det. Jag lovade att berätta mer när jag hade varit på det och nu är det dags. I höstas blev jag tillfrågad om jag ville vara test patient åt min massör när hon gick sin utbildningen i laser teknik. Jag tackade ja då det inte fanns några risker med det, mer än att man blir besviken om det inte hjälper. Lasertekniken kan hjälpa vid smärta i olika mjukdelar, ärr, acne med mera och resultatet är individuellt.

I tisdags när jag skulle på vanlig massage var det dags att prova på det för första gången. Metoden gick till så att hon använde en laserpenna som hon satte mot huden på ett ställe i nacken i taget. Efter några sekunder på det stället flyttade hon pennan till ett annat område i nacken. Efter att båda sidorna i nacken hade fått sin behandling var det dags för min dåliga höger arm och slutligen käkarna att få sin del. Själva behandlingen var inget som gjorde ont eller kändes, tydligen kan man känna en värmeökning men jag upplevde inte det. Nu återstår bara att se vad som händer efter några behandlingar, lovar att hålla er uppdaterade.

Är det någon annan som har provat detta?

Jag har sagt det innan men jag säger det igen, jag är så lyckligt lottad att ha så många fina och underbara människor runt omkring mig. I eftermiddag ringde det på dörren och utanför stod två vänner till min syster och mig, med sig hade de fina tulpaner och en present. Marie och Linn som de heter ska åka iväg på backpacking i Asien tillsammans med en annan vän Maja under tre månader och därav missar de min 25 års dag i februari. Mitt i deras stressiga sista vecka här hemma med allt vad det innebär med alla de ska träffa och packning med mera hade de tagit sig tid att hitta en present till mig. Snacka om att bli berörd, det är verkligen vänner det som sätter sin egen tid i skymundan för att prioritera någon annan. En jätte fin ring fanns i paketen, som verkligen var vald med högsta omtanke för att passa mig både rent stilmässigt och praktiskt. Tusen tusen tack mina änglar, kommer sakna er dessa tre månaderna! Vi står här och tar emot er när ni kommer hem igen!







Bilden blev lite si sådär, men man ser lite av formen iallafall! Super fin är det iaf!

Då var det måndag igen och veckan har börjat att rulla på. Jag tycker dagarna bara försvinner utan att jag hinner med allt jag vill, eller rättare sagt tiden finns väl men inte orken. That´s life! Helgen har med försvunnit i massa trevligheter, i fredags var jag och syrran på fest för att fira min fantastiska vän Anna till hennes socionom examen. Det var verkligen jätte trevligt och jag var så glad för hennes skull, man kunde riktigt känna den där sköna känslan som man själv hade vid sin sjuksköterske examen då tre års kämpande var slut. Tusen tack för en fantastisk kväll! Nu lämnar vi helgen och tittar på veckans utmaningar, där verkligen ordet utmaningar stryks under. Mer om detta i veckan, jag vill ju hålla er på halster lite... 

MÅNDAG  Besök hos Josse för att träffa deras lilla dotter Nelly +
besök hos en vännen Helena på eftermiddagen.

TISDAG  Massage + en grej jag berättar mer om på tisdag.

ONSDAG  Tejpning hos sjukgymnast Ia.

TORSDAG  Upptagen med fokus på min vardag.

FREDAG  Upptagen med fokus på min vardag + akupunktur hos sjuksköterska Monica.

Tack vare mina kognitiva svårigheter så har jag inget filter som kan sålla bland alla ljud runt omkring mig, Mina hjärna tar in allt, tex telefonen som ringer, mobilen som vibrerar, tvn som går, kylskåpet som knastrar, någon som går på trägolvet med mera. Ja ni förstår så är det vad jag än gör, ni har som ett kaffefilter i era hjärnan där ni tar in alla ljud men kan koppla bort alla oviktiga ljud genom att bara registrera att de finns.

I ca två månader nu har jág haft ett pipande ljud i mitt sovrum, som jag har lokaliserat till att det är ett pipande ljud då inte handdatorn är i laddaren. De senaste veckorna har jag dock inte tyckt att det har hjälpt att sätta i handdatorn utan det har pipit ändå. Jag har tagit upp problemet med min omgivning då det är väldigt irriterande när man ska sova, men alla som har gått in i mitt rum har inte hört något fast att jag har hört det lilla pipet. Tillslut tror man ju att man hör i syne och litar inte riktigt på sig själv, men igår kväll när mamma skulle sätta på skenan hörde hon det. För igår var nämligen ljudet lite starkare än vad det brukar vara, så idag är det dags att ta itu med problemet och jag tror att problemet är förlängnings sladden och när det är tyst i natt ska jag sova gott. Jag förstår verkligen dom som har tinitus att det måste vara grymt jobbigt och irriterande.

Det låter kanske banalt hela detta inlägget, men för mig är det inte det. Ett exempel på att det är jobbigt att höra varenda litet ljud är när man kör bil. På min bil har jag dubbdäck vilket känns jätte bra tryggt och säkert, men det låter väldigt mycket nu när vägarna är snöfri vilket gör att jag blir störd av ljudet när jag kör. För att undvika att tappa koncentration kör jag med öronproppar för att dämpa ljudet, vilket funkar jätte bra. Där är samma situation, min hjärna kan inte sålla och då blir det ett problem men för er är det inte ett problem för att ni kan sålla.

Fortsättning följer med pipandet i sovrummet, vem vet det kanske är en sjungande mus!

Sedan några månader tillbaka träffar jag en arbetsterapeut som arbetar mycket med kognitiva svårigheter och ibland träffas vi även i grupp. Det känns så himla skönt ibland att få träffa personer med liknande problematik, då känner man sig inte längre så annorlunda. Man behöver inte säga så mycket eller förklara utan de förstår ändå, vilket är väldigt skönt då man ibland slår knut på sig själv för att förklara hur man känner och tänker i vissa situationer.

Igår var det dags för en gruppträff igen och då hade arbetsterapeuten som arbetar med detta hittat en artikel om mental trötthet, som vi fick som hon tyckte var lättförståelig att använda för att förklara för alla. Så jag tänkte berätta lite om den artikeln för att ni som läser och som inte har denna problematiken ska få ökad förståelse för hur vi med kognitiva svårigheter lever.

Det jag tycker är den jobbigaste biten i min svårighet är att hela tiden vara så trött, det kvittar hur mycket jag sover så är jag ändå trött. I artikeln förklarade de det såhär: Trötthet är vanligt vid vissa sjukdomar, fysisk trötthet uppstår vid fysisk ansträngning och då hjälper det att vila. Psykisk trötthet förekommer vid depressioner och tröttheten påverkas inte av vila. Mental trötthet uppstår efter mental ansträngning och vila hjälper. Vid mental trötthet avtar energin och orken mycket snabbare och kraftigare än vad som är normalt och uppstår efter mentala aktiviteter som tex handla, laga mat, umgås med vänner och familj, läsa och så vidare. Att handla kräver att man har en överblick över varorna och människor som rör sig, att sortera ljud och allt som händer, samtidigt som man själv ska ha fokus på vad som ska köpas.

Detta är saker som ni gör automatiskt, men för mig funkar det inte alltid att trolla bort ljudet och då glömmer jag vad jag höll på med eller vad jag ska handla. Detta kräver mycket mer energi för mig än vad det gör för vissa andra! Tänk då på att allt man gör i vardagen kräver mer energi, då är det inte så konstigt att jag stupar i soffan redan vid tre. För då behöver jag vila för att klara av kvällen eller att laga mat och så vidare.

Dom skriver också såhär: Denna speciella form av trötthet med uttröttbarhet och lång återhämtning är svår att förstå för utomstående och kan lätt misstolkas som lathet och ovilja. Det vanliga är att personer ofta vill göra mer än vad de orkar och det är svårt att inse och förstå hur mycket aktivitetsnivån behöver sänkas för att vardagen ska fungera lite bättre.

Hoppas att ni fick en liten inblick i hur det fungerar, bara skriv en kommentar om ni vill veta mer!

Här kommer en liten tänkvärd bild, så brösta upp er och sträck på er nu mina vänner. Sist men inte minst var stolta över det ni har åstakommit. Ibland blir inte livet som vi har tänkt oss och då kan man lätt gräva ner sig och tappa det stolta lejonet i oss själva, så här kommer en liten påminnelse om att det finns inom oss i alla lägen i livet.

Är det någon som har sett den där reklamen om läkemedlet mot slemhostan på tv, med det gröna monstret som förföljer personen tills han tar medicinen. Det kanske låter lite långsökt, men det är precis så det känns att vara skadad ibland. Hur man än försöker att bara vara Therese ibland så kommer man inte undan, den där efterhängsna skadade personen följer alltid med. Eller rättare sagt det lilla gröna jobbiga och irriterande monstret som det kommer att bli döpt till från och med nu.

Jag vill så gärna att alla ska se mig för den jag är och det har inte att göra med att jag är nackskadad eller inte. Det är bara en del av mig inte den jag är. Ibland blir man bara så trött på att den ska prägla allting jag gör, hur mycket jag än förnekar det och försöker dölja det så går jag med ständig värk, behöver hjälp hela tiden, är trött med mera. Den där förbannade skadan gör även att jag är rädd för saker som samhället och omgivningen kräver, som jag normalt sätt inte hade behövt att oroa mig för.

Fy tusan vad jag ibland blir trött att ha det gröna lilla monstret efter mig i hasorna som bara förstör, för även om det i slutändan leder till något gott så känns det inte så när den terroriserar mig som mest.... Jag bara önskar att jag kunde göra som reklamen ibland, ge den en snyting!!!

Vad har jag gjort för att få sähär fina vänner, som alltid ställer upp och finns där både i medgång och motgång!
Ni vet vilka ni är...

Nu är vi inne på vecka tre på det nya året och veckorna bara försvinner, även om det undantags vis var en väldigt lång vecka förra veckan. Vissa veckor känns det som allting händer och det blir ett kaos att ordna upp och hantera allting. Här kommer schemat för nästa vecka!

MÅNDAG  Ledig, träffa en vän!

TISDAG  Akupunktur hos sjuksköterska Monica.

ONSDAG  Träff med COGMED gruppen och massage.

TORSDAG  Tejpning hos sjukgymnast Ia och slinga håret.

FREDAG  Examensfest för en vän.

Ikväll är det äntligen fredag! Efter en lång vecka så har jag nog aldrig varit så glad som jag är idag att det är helg. Nu ska jag bara koppla av och ligga i min älskade soff hörna, säng med en värmefilt runt omkring mig!!!!

Ha en bra fredag!!!!!

Ibland blir jag så jäkla trött rent ut sagt på att tänka!!!!! Hela min vardag går ut på att planera och strukturera för att få viljan att gå ihop med hur mycket energi man har i kroppen, vilket är svårare än vad man tror. Ni förstår inte hur min vardag ser ut, allt som ni gör automatiskt måste jag lösa innan jag kan göra det På morgonen måste jag först och främst känna efter vilken typ av dag jag har, är jag tröttare än vanligt, har jag mer ont och så vidare. Det lägger ribban inför resten av dagen. Sen är det dags att fixa till sig på morgonen inför dagen och då måste jag tänka på hur mycket jag ska fixa till mig eller välja mellan att duscha eller bara tvätta sig. Att duscha på morgonen bränner oerhört mycket energi och ska jag prioritera det så får jag räkna bort något annat som jag hade tänkt göra under dagen. För allt jag gör påverkar något annat, jag har ingen extra turbo som jag kan lägga in om man har en stressig dag utan när energin är slut så är den slut.

Efter morgonen är det dags för att hantera resten av dagen vilket innebär att tänka på varenda fotsteg du tar för att du är rädd för att du ska trilla, att tänka ut olika anpassningar eller hjälpmedel på saker som inte fungerar eller för att du ska få mindre smärta. Att prioritera vad som är viktigast i veckan får jag göra hela tiden för att utgå från den grunden vilket ibland innebär att prioritera bort bra saker, som man ibland heller vill göra. Andra saker som är vadrag är att hela tiden ha koll på sitt medicin lager för att hela tiden ligga före med recept och uthämtning för att det inte ska bli något glapp, vilket innebär att vara kändis på apoteket. Man ska inte behöva ha en tre sidor lång medicin lista när man är 24 år, men ändå är jag så tacksam över att de finns för utan mina mediciner hade jag inte haft något liv.  

Förstår ni nu att man ibland blir så trött på att behöva tänka och inte bara få göra! För dessa sakerna här ovan är något som en frisk människa tar för givet, men för mig är detta mitt arbete varje dag att bara klara av vardagen. För förutom allt detta jag måste ta hänsyn till att man varje dag vill vara en bra vän, familjemedlem, dotter, syster, barnbarn och medmänniska. Ibland känns allt detta övermäktigt, men så är det ibland... Man kan bara kämpa så mycket man bara kan ovh göra det bästa av situationen, för mer kan du faktiskt inte göra!

Ibland är livet jäkligt jobbigt... Kommer att sakna dej grymt mycket tjejen, men jag vet att du kommer fixa dina nya utmaningar i din nya vardag galant! You rock!

Detta året är nog förändringarnas år, det känner jag på mig iallafall. Det har börjat i den andan, vilket både kan vara något bra men även något jobbigt. Tänker man efter så går ju livet ut på förändringar, det är ju det man i slutändan växer av och formar oss till de vi är. Vissa val och förändringar kan vi påverka medan andra bara är att finna sig i och göra det bästa av situationen. Det är de senast nämda valen som till en början kan bli något negativt och jobbigt, för när man hamnar i en ny situation som man tvingas till hamnar man på främmande mark. Där vi inte tidigare har varit, vilket gör att hjärnan inte vet hur den ska hantera situationen vilket gör att det blir ett kaos av känslor.

Så var det när jag råkade ut för min olycka och efter tre månader när det stod klart att det inte skulle försvinna blev det kaos i mitt liv. För jag sörjde mitt gamla liv så mycket att jag till en början var helt förblindad av vad den nya vardagen kunde ge. Dock lärde man sig tillslut att hitta en ny vardag och se något positivt i situationen. Jag kan ju säga det att jag är en annan person än vad jag var innan olyckan, jag är mer ödmjuk inför livet och jag värdesätter allt bra som finns i ens vardag.

Just nu står jag inför en del förändringar som kommer att påverka min vardag väldigt mycket, vilket medför ett kaos och mycket känslor inför vad man står inför. Men innerst inne vet jag att när jag har tagit mig igenom detta så kommer jag att må mycket bättre och det kommer att leda till något bra. Det gällerbara att härda ut där i mellan och försöka ta till sig allt stöd som man bara kan få från ens familj, släkt, vänner och de fantastiska människorna på sjukhuset som alltid finns där.

 

Imorgon är det dags att sparka igång det nya året på riktigt och komma tillbaka till vardagen. En del av mig tycker att det ska bli väldigt skönt och en annan del bävar för förändringar som man står inför. Jag kan ju säga en sak att jag har aldrig saknat rehab som jag har gjort denna veckan och därför längtar jag på ett sätt på att det ska bli måndag morgon. Ibland är det jobbigt att stå inför en nystart när alla känslor är kaos inom en. Lovar att berätta mer om vad som händer i vår efter att jag har lite mer kött på benen när allt har dragit igång! Kläderna är framlagda och väskan är packan inför morgondagen så nu kör vi!

Så här ser det första veckoschemat ut 2011!

MÅNDAG  Akupunktur hos sjuksköterska Monica.

TISDAG  Besök hos kuratorn Anki + hos sjukgymnast Ia för tejpning.

ONSDAG  Ledig

TORSDAG  Besök hos läkaren Bodil.

FREDAG  Ledig

Nu är jag tillbaka igen, ibland behöver man bara lite tid för sig själv för återhämtning och ladda batterierna när det är mycket. Tack för att ni inte gav upp i allafall och stannade kvar, jag behöver ju er alla!

I onsdag var det äntligen dags för det efterlängtade besöket på ortopedtekniska i Karlskrona för att prova ut en elvante. Jag har ju problem med dålig cirkulation i min höger hand på grund av att den är stilla hela tiden. Vi försöker ju att hålla igång den med rörelseträning varje morgon och kväll, men det räcker inte till när man är ute i kylan. Trots tjocka Hestra vantar är den blå när man kommer hem från promenaden, för att avhjälpa problemet var den enda lösningen en vante med elslingor i. 

Vanten kommer att funka så att den kopplas till en sladd som dras genom armen på jackan, som sedan kopplas till ett bälte som spänns runt midjan. I bältet finns det batterier som driver strömmen vilket ger värme i vanten, som i sin tur gör att det blir bättre cirkulation i handen.   

Jag fick en fingervante med mig hem och sen har det måttbeställts en tumvante som ska komma med posten om någon vecka. Den blir ju lite lättare att ta på rent praktiskt än en fingervante. Fortsättning följer när jag har provat det lite! Tur att det finns lösningar till nästan allt..

Det nya året börjar med förändringens tid och i huvudet är det mycket tankar och oro som far omkring kors och tvärs. Man vänder på saker och ting tills man blir grå hårig och står åt alla håll för att allt ska bli så bra som möjligt, men utan att komma fram till ett svar. För mycket som hänger löst i luften, innan man kan få allting att bli bra igen. För jag vet ju hur bra det kan kännas nu, vill inte förlora en del av mig själv igen och gå tillbaka till hur det var från början....

Jag måste få vara jag!

 

Jag började det nya året med en väldigt slö vilodag, efter allt firande igår! Jag säger bara det soffan och min värmefilt har aldrig varit så älskad................