En Oskriven Framtid

Min kropp har redan tagit semester känns det som, det är liksom ingen ordning och reda på dagarna längre. Det är bara solen som saknas för att det ska kännas som en riktig sommar. Två besök kvar på rehab innan det är dags att vila. Ska bli så skönt, känner hur kroppen längtar. Tänk att bara få göra det man känner för under några veckor, inget planerande eller prioriterande för hur mycket man orkar. Kanske leva som en vanlig 25 åring, leva livet helt enkelt. Visst finns alla problem och funktionshinder kvar, men man kan förtränga vissa för en stund. Ingen som kräver att man ska prestera eller som ställer krav, varken mig själv eller de runt omkring.

Gud vad jag längtar...

Just nu känner jag mig glad! Mötet idag med min coach och kollega på arbetsträningen gick bra och alla var nöjda och glada. Till hösten blir det fortsatt arbetsträningen med 2 timmar per dag under tre dagar i veckan, vilket känns som en lagom nivå just nu för min kropp. Var allt lite nervös att jag skulle bli tvingad till mer än vad jag orkar i nuläget. Tanken är att jag ska vara två dagar på kontoret och en dag ute i verksamheten och kombinera detta! Jag behöver ju prova för att se vad jag klarar av och inte, för att veta hur det ska gå i framtiden! Det största problemet nu verkar vara att få fram en bra arbetsstol för att klara av kontorsuppgifterna, någon som har något förslag hur man kan få hjälp att köpa in det?

Men just nu ska jag bara vara glad och nöjd över att det arbetsträningen känns bra och att det är något roligt som händer i mitt kaotiska skadeliv! En trumpet fanfar för det eller!!!

Denna veckan är en sista rycket vecka innan det är dags för lite semester! Eller vissa kanske kallar mitt slappande dessa två senaste veckorna för semester, men det tycker inte jag. Visst jag har legat väldigt stilla i en solstol och gjort ingenting mer än sovit, men det var inte självvalt utan för att jag inte har orkat röra en fena. Orken kommer tillbaka mer och mer och jag har börjat tugga så smått på mjuka grejer. Sväljer hälften i bitar och hälften tuggar jag, för att avlasta lite. Saknaden efter en köttbit är stor, men det dröjer nog lite till innan mina käkar vill ha det mellan sig!

Så denna veckan blir det en mix av fortsatt vila, lite arbetsträning någon timme, besök på rehab, kalas för en vän och så vidare. Lite sådär smått och gått, innan det mer och mer går över till en efterlängtad ledighet. Min kropp behöver det nu, den är så trött efter allt som har varit i vår! Förväntningarna på sommaren är höga och mitt största mål är att ta dagarna som de kommer. Göra det som känns bra och roligt just den stunden, för en gångs skull inte behöva tänka och prioritera för att ha ett liv. I med att jag är ledig gör det inget att jag får böta för en grillkväll i en solstol två dagar efter, för jag har tiden att ta det!

Har ni slutat jobb och skolor ännu? Ha en bra vecka!

Ni är nog många som har undrat varför denna sidan inte har varit uppdaterad på nästan två veckor, det är inte likt mig att inte titta inom lite då och då. Anledningen till detta är att jag förra måndagen opererade mina käkar i Lund, vilket var rejält jobbigt ska ni veta. För er som inte har hängt med från början så innnebar inte bara olyckan smärta i nacken och en dålig arm, utan även en ett gap som sakta blev mindre och mindre. Varje måltid har därefter var en kamp, då det har gjort rejält ont och varit svårt att bita över alla matvaror. Detta är något som alla tar förgivet att man bara ska kunna äta, vilket även jag gjorde innan olyckan. Men det är ingen självklarhet utan en förmån att kunna stoppa i sig det man vill ha i sin egen mun, utan att behöva tänka eller äta med barnbestik.

I början av maj gjordes ett besök på käkkirurgen i Lund efter att en remiss hade blivit skriven från bettspecialisterna i Malmö. Det alla hade svårt att utesluta var om det var mina käkleder som krånglade eller musklerna, vilket är betydelsefullt att veta för fortsatt behandling. Efter besöket i Lund bestämdes det att de skulle söva mig för att se om de kunde bända upp käkarna och även göra två snitt vid öronen för att gå in med en kamera. Kameran använder man sig av för att titta på käkleden och om det är något problem isåfall åtgärda det där igenom. Förra måndagen var operationsdagen och det de upptäckte var att jag hade begynnande artros på vänster käkled. Det innebär onaturlig förslitning på leden, vilket har orsakats primärt i själva krocken eller av musklelspänningar i nacken som trycker fram på käkleden. Han hittade även sammanväxningar på vänster käkled, vilket påminner om ett spindelnät vilket han har rensat bort från leden. Käkkirugen har även spolat ledvätskan i vänster käkled, samt töjt ut musklerna i munnen genom att dra i dem när jag var sövd.

Uppvaket gick däremot inte smärtfritt, då jag fick en allergisk reaktion på ett av läkemedlen och inte riktigt ville djupandas. Så som ni förstår har detta varit en pärs vilket har tagit väldigt mycket energi och ork från mig. Nu återstår fortsatt träning för musklerna i munnen tre gånger dagligen och fortsatt tuggförbud tills Voltarenen är utsatt. Sen börjar man med mjuk mat igen lite sakta, det viktigaste är att ta det lugnt och avlasta käkleden, så mycket som möjligt.

Så kommer min sommar bli, sen väntar återbesök i Lund igen i augusti och då får vi vidare besked. Vill skänka en stor kram till alla som har ringt och varit och hälsat på mig, det värmer ska ni veta. Jag är fortfarande trött och påverkad av operationen, så om ni saknar mig här eller via telefon så vet ni varför.