En Oskriven Framtid

Vissa dagar känner man såhär, men sen kommer en morgondag som förhoppningsvis är bättre.. Ibland måste stolthet gå före pengar för att inte förlora en del av sig själv!

I morse var det dags för ansiktzonterapi gång två för att försöka ta bort lite stress som resulterar i spända muskler i ansiktet. Så fort man har tagit av sig jackan och satt sig ner i hennes soffa i väntrummet, känner man hur axlarna åker ner och lugnet kommer över en. Trots mycket färger i rummet, så får man en varm känsla.

 Hon började precis som förra gången att öppna upp energi banorna genom att trycka på olika punkter och massera i ansiktet. Det är ju ingen som ska säga att det är en skön massage för hon tar i rätt rejält och efter en stund känner man sig rätt mosad i ansiktet. Trots det känner man efter en stund hur masken av stelhet börjar försvinna och att det gör mindre och mindre ont när hon masserar. Nu ser vi med spänning mot hur det ska bli efter den här gången, kan den här känslan av avspändhet i ansiktet hålla sig kvar?

Det återstår att se, hoppas att ni följer med mig på min resa!

I förmiddags var det dags för sjukgymnastik igen med sjukgymnasten Ia, gång tre. Jag är så taggad inför varje gång ska ni veta, då jag tycker det är väldigt kul att känna känslan av att träna igen. Att kunna använda sin kropp lite fysiskt igen, tror att det är viktigt för att man ska känna sig fri i sin egen kropp. Istället för att känna sig fången i den och inte komma ut hur man än försöker, vilket man så många gånger gör.

Det är ingen som ska säga att sjukgymnastiken är lätt dock, jag kämpar som en gnu för att få upp mitt dåliga höger ben på varje övning. Man ska vara glad så länge det lämnar marken, jämnfört med mitt bra ben som jag kan dra upp så att man nästan når magen. Det är ju det träningen är till för, så det är bara att svälja, acceptera och slutligen kämpa kämpa kääääääääämpa!

Fortsättning följer..............



Att stå på händer kanske ska vara mitt mål om några månader eller vad säger ni!!!

Då var det söndag igen och det betyder att det är dags för ett nytt veckoschema. Såhär ser min vecka ut, den första veckan i april.

MÅNDAG  Besök hos arbetsterapeut Karin och träning hos sjukgymnast Ia.


TISDAG  Ansiktszonterapi för andra gången och slutläkar besök hos Bodil.
På kvällen lätt gympa.


ONSDAG  Besök hos kuratorn.


TORSDAG  Synoptik för linskoll och lunch med en vän på stan.


FREDAG  Första besöket med jobbcoachen Astrid.


LÖRDAG  Ledig


SÖNDAG  Middag för några släktingar.

Såna här dagar med fint vårväder, kan man verkligen sakna att ta sig fram på cykel. Känna vinden som drar i håret och bara sväva fram ovanför marken!

Ni är nog många som undrar hur det gick igår på mötet, jag har ju inte hört av mig till någon efter det. Inte på grund av det gick dåligt, utan för att jag var helt slut efteråt igår. Min hjärna hade varit så koncentrerad i en hel timme, så att den tog semester och åkte till Kanarie öarna för att vila upp sig. Synd bara att min kropp inte fick följa med.

Med på mötet var representanter från rehab, försäkringskassan, distriksläkare och FINSAM, tanken med mötet var att bestämma hur min arbetsinriktade rehabilitering skulle se ut. Mötet började med att de från rehab på sjukhuset berättade om min skada och sen fick jag berätta hur jag ville att min fortsatta rehabilitering skulle se ut. Det som bestämdes var att jag skulle varva min medicinska rehabilitering med att träffa en jobbcoach från projektet FINSAM. FINSAM betyder finansiell samverkan och är ett projekt mellan landstinget, kommunen, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Tanken är att jag tillsammans med min jobbcoach som verkar jätte gullig och omtänksam ska kartlägga mina möjligheter och sedan lägga upp en plan inför hösten hur vägen till arbete ska se ut. Vår första träff ska ske på fredag nästa vecka, så då får jag väl lite mer kött på benen hur det ska fungera.

På mötet träffade jag även min nya distriksläkare som ska ta vid nu när min läkare på rehab slutar, vilket känns väldigt sorgligt. Men så är livet! Så som ni förstår gick mötet bra, nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Även om det är väldigt roligt, så är det fyllt med oro och nervösitet om hur det ska bli. Det gäller bara att ta en dag i taget istället för att se för mycket framåt, då det kan bli väldigt övermäktigt!

Ha en bra helg!

Varför gör man så här mot sig själv, spekulerar i någonting som man inte vet hur det går. Har en stor klump i magen som bara blir större och större och större ju närmare klockan halv nio det blir i morgon. Önska mig ett stort lycka till och håll tummar och tår att det går min väg!!!

Igår var det dags att fira den här söta tjejen som fyllde 1 år. Bilden är för ett bra tag sedan så lite har förändrats sen dess, fast lika söt är hon allt. Vi blev bjudna på god pasta sallad, hembakade frallor/bröd och tårta, allt var jätte gott. Kvällen i övrigt innehöll mycket bus, mys och väldigt trevligt sällskap. Tack för att ni finns vännerna mina! Än en gång Moa ett stort grattis på 1 års dagen!

Mars månad har varit en tuff tid med mycket jobbiga samtal, mail, tider med mera. Det har även funnits tid till många roliga saker också, men allt tillsammans har tagit slut på all min extra energi. Nu hoppas jag att detta är den sista tuffa veckan och sen hoppas jag på en lugn och behaglig månad där jag bara kan samla energi. Som ni ser innebär veckan en del jobbiga besked, berättar mer om detta när jag har mer information pån fötterna.
Håll tummar och tår att det ska gå bra!

Ha en underbar vecka och ta hand om er!


MÅNDAG  Sjukgymnastik hos Ia och massage på eftermiddagen.
Det är belöningen för slitet på förmiddagen.

TISDAG  Besök hos kuratorn och lättgympa på kvällen.

ONSDAG  Ledig

TORSDAG  Möte med Försäkringskassan angående min framtid.
Kommer mer om detta i veckan.

FREDAG  Extra systern kommer på besök i helgen.

Gud vad skönt med lördag! Att vakna upp en lördags morgon är nog det bästa jag vet, antagligen på grund av det här;

- Jag får sova en halvtimme längre, då medicinen skjuts en halvtimme på helgen.

- Det är ingen som ställer krav på att jag ska befinna mig någonstans,
man kan ligga i sängen hela dagen om man vill.

- Alla andra är lediga, jag käner mig inte så annorlunda på helgerna jämnfört med vardagarna.

- Det finns tid att göra roliga saker på helgen om jag bara orkar.

- Resten av familjen är hemma, så att man kan få sällskap på den där promenaden eller bara ligga och titta på en film tillsammans.

Ja som ner ser finns det hur mycket saker som helst, som gör att man bara älskar helgen. Tycker inte ni det? Ha en skön lördag mina vänner!

Varför ska det vara så svårt att se sina positiva sidor hos sig själv? De negativa sidorna ser man hur lätt som helst och fokusera på istället för att fokusera på de positiva. Det är ju hemskt att man ska behöva gräva djupt för att se att man är värdefull trots att man har många brister. Eller brister och brister man skiljer sig från omgivningens mått på tex arbete. Bara för att man inte klarar av att göra en sak på samma sätt som en oskadad person, så är man ju viktig och värdefull genom att kunna bidra på ett annat sätt.

Nej skärpning nu alla ni som kan räkna upp fler negativa sidor än de positiva. Jag är en av dem som måste ta åt mig och träna på att se mig själv ifrån ett annat perspektiv. För det är ju väldigt lätt att se alla fina egenskaper hos alla runt omkring en, men inte hos oss själva!

Igår var det dags att prova ansiktszonterapi för första gången, vilket jag fick testa som ni vet på hälsomässan här i Karlshamn för en och en halv vecka sedan. Under den test gången kände hon hur stela mina muskler i ansiktet var och det var därför jag kände att jag ville ge det en chans.

Ansiktzonterapi går ut på olika faser, fyra stycken var det på mig iallafall. Under fas ett så öppnade hon upp energibanor i ansiktet genom att massera och gnugga på olika ställen i ansiktet. Denna fasen var lite fumlig tyckte jag personligen, men skönt var det. Sen kom vi till fas två där hon tryckte på olika punkter i ansiktet, vilket gjorde rejält ont på vissa ställen och andra kändes inte. Fas tre var den mest spännande, då hon genom att trycka i ansiktet kunde ta reda på vilka mina problem områden var. Det enda jag hade berättat för henne innan denna första gången var att jag hade ont i min nacke. Hon påstod att man har som en karta i ansiktet tex att näsryggen är ryggraden och att gropen mellan ögonbrynen är nacken och så vidare. Genom att kartlägga mitt ansikte kunde hon säga att jag hade problem med min högra axel/arm/hand/ben, nacke och ländrygg. Hon kunde säga att jag inte hade ont mellan skulderbladen och ländryggen, vilket är helt otroligt för det är ju inget som syns precis. Tydligen känner de var problem områdena är genom att de känner ojämnheter där när de kartlägger och att den som behandlas känner att det gör ont på de områdena. Fas 4 är avslutningsfasen som påminner om fas 1 då hon gnuggar och masserar.

Kan inte säga att jag har känt en revolutonerande effekt efteråt, men jag kände mig lite mjukare i ansiktet och nästan lite yr efteråt. När ansiktszonterapin var slut fick man sätta sig upp på kanten av behandlingssängen och där blev man serverad lime vatten i vinglas. Det är lite lyxkänsla över det! Jag har iallafall bestämt mig för att testa två till tre gånger och se om det funkar! 

Då var det måndag igen och dags för ett nytt schema. Hoppas att det inte blir tråkigt för er varje vecka, men så länge jag bara hör positivt om det så fortsätter jag. Jag hoppas ialla fall att vi får en solig och varm vecka och att våren närmar sig med storm steg.

MÅNDAG  Sjukgymnastik hos Ia med start idag + första gången Ansiktszonterapi på eftermiddagen.

TISDAG  Lättgympa på kvällen.

ONSDAG  Laser gång 3 och tjejkväll.

TORSDAG  Utflykt med två vänner!

FREDAG  Besök hos sjuksköterska Monica.


Hoppas att ni får en underbar vecka, för det är ni väl värda!

Tro det eller ej, men jag har faktiskt bowlat. Med lite hjälp då förstås, så gick det faktiskt. Under snart tre års tid sedan olyckan har jag undvikit denna aktivitet då jag inte har trott att det har gått. För det första så har jag antagit att kloten har varit för tunga, så att det har varit svårt för mig att kasta det och för det andra har jag trott att kroppen skulle ta för mycket stryk.

Igår tog jag tjuren vid hornen och utmanade mig själv då vi var bjudna hela familjen på en bowling fest. Den första utmaningen var att hitta ett klot som var tillräckligt lätt för att jag skulle klara av att kasta iväg det. Man kan väl säga att det gick sådär med det, det lättaste klotet som fanns var nummer sju. För er vanliga så låter det nog inte så tungt, men det kan jag ju säga att det var de. Det fanns inte en chans att jag klarade av det, så därför fick jag ha stöttning under klotet när jag skulle skicka iväg det. Jag hade fingrarna i hålet och svingade iväg det, men jag hade ingen tyngd att bära upp själv då en person höll under klotet och gjorde samma rörelse som mig innan jag släppte iväg det. Tillsammans klarade vi det och huvudsaken är ju faktiskt att jag klarade det, men att jag sen bara fick 45 poäng sammanlagt var väl en annan sak. Vissa rundor var det bara rännan som gällde och andra fick jag nio poäng på. Det där med styrningen på klotet är inte helt lätt när man är två olika händer på klotet. Det hade kanske varit lättare om jag hade använt mig av en Gotlandsränna eller staket, så man inte kommer ner i rännan. Men där insåg jag att jag inte var så långt i min bearbetning av min skada som jag har trott, för jag ville verkligen inte visa att jag behövde hjälpmedel då jag bara ville smälta in och vara som alla andra.

 Jag blev alltså överbevisad på mitt första påstående i det här med bowling, men det andra blev som jag tänkte mig. För idag är det en öm Tessan i rygg, arm med mera som tar sig fram. Men det värmer i hjärtat iallafall att jag gjorde det, en utmaning avklarad även om det kommer dröja länge innan jag är tillbaka på spelplanen! Ibland får man nog inte vara rädd för att vara en panelhöna och glädjas av alla andra!

Idag har jag varit hos hand arbetsterapeuten Marie för att få gjort en ny nattskena, för att förhindra att mina leder i fingrarna och handled stelnar i höger armen/handen. Så för att räta ut dom varje natt så har jag en skena av plast på mig. Kanske låter konstigt att förstå att jag aldrig har mina fingrar uttöjda annars, men så är det då vårt naturliga rörelsemönster för senor och muskler i handen är att dra ihop sig när de inte används. Detta visar sig genom att vi uppfattar att handen är böjd och i med att jag inte kan röra min arm/hand är den ju alltid så. För att förhindra att handleden stelnar har jag fått en dagskena, som jag har under dagen. Blir lite svårare att sätta sig på den då, vilket är en vanlig företelse annars då jag inte har någon känsel där. 

Jag har haft en nattskena i mer än ett år, men smart som man är så tyckte jag att den var lite ofräsch. Så jag tog beslutet att slänga in den i tvättmaskinen efter handarbetsterapeutens anvisningar. Jag var så noga och la den i tvättpåse, knäppte ihop kardborren och tvättade i 40 grader. Detta hjälpte dock inte för ut ur maskinen kom en skena i två delar. Det var inte en allt för glad tjej som märkte detta kan jag ju meddela, så det var bara att börja ringa efter Marie. Idag var det äntligen dags att få en ny skena, så nu ligger den på nattduksbordet igen, för att invänta natten.

Hoppas er dag har varit bra!

Ibland är det så skönt att saker och ting bara faller på plats, utan att man ska behöva kämpa. För det får man göra för nästan allting när man är sjuk, är det inte för att få rätt vård så är det papper eller ekonomi osv. Allt det suger väldigt mycket energi och tar från en energi depå som inte finns. Igår gick min aktivitetsersättning igenom, vilket betyder en ekonomisk trygghet för ett tag. En av oros momenten har skingrat sig, vilket gör att kroppen kan få en liten uns av ro iallfall denna veckan!

Gud vad seg man blir efter att ha varit på massage en timme, kroppen fattar för en kväll att den ska slappna av. Detta är något alla borde få uppleva någon gång i månaden, för massage gör verkligen att man mår bra både i kropp och knopp. Under den stunden är man verkligen i nuet, varken vad man har gjort innan kretsar eller vad man ska göra efter den timmen. Detta är något vi alla till mans borde bli bättre på att leva i nuet, vi tänker för mycket och därav missar vi stunden vi är i. Så är det för mig, jag behöver mig en tankeställare då och då för att kunna uppskatta stunden mycket mer. Det kan ju vara bara att gå i skogen på en promenad, var där då. Inte på vilken middag du ska ha när du kommer hem eller vilket samtal du ska ringa i morgon med mera.

Glöm aldrig "LEV I NUET", för man vet inte vad som väntar en i framtiden och då gäller det att njuta nu. 

Då var det en ny vecka och denna helgen har man fått en riktig vårkänsla. Solen lyser och man kan ta på sig den halv tjocka jackan utan termobyxor. Det är verkligen säkra vårtecken. Tänk vad lite sol kan göra, alla bekymmer och tankar blir lite lättare när man står med ansiktet mot solen. Denna veckan ser lite lugnare ut, men det lär nog ta några dagar till innan jag är helt i fas. Det gäller ju att ta sig upp från gropen sakta men säkert igen, för gör man det för fort rasar väggarna ner och man får börja om igen.

MÅNDAG  En vän kommer på fika + massage och laser under eftermiddagen.

TISDAG  Telefontid hos min distriksläkare + lättgympa.

ONSDAG  Besök hos handarbetsterapeuten Marie + bild hos arbetsterapeuten Karin.

TORSDAG  Ledig

FREDAG  Besök hos kuratorn.

LÖRDAG  Bowling under eftermiddagen.

SÖNDAG  Ledig

I fredags kväll ringde min älskade kusin David för att informera om att han och min morbro spelade vollyboll turnering på hemmaplan idag och undrade om vi ville komma och titta. Så väckarklockan ställdes och klockan halv tio var hela släkten inklusive mig själv på plats för att se två matcher. De kämpade som bara den och vann ett set mot serieledarna och en hel match. Alltid lika kul att träffa alla, vi är en sammansvetsad släkt, som betyder mycket för varandra.



Kusinen! Du är bara bäst, hoppas du vet d!


Eftermiddagen var även den planerad då jag och mamma hade bestämt att vi skulle gå på hälsomässa på folkets hus. På mässan fanns allt från spådamer, olika typer av massager, zonterapi, ansiktszonterapi, fotvård, försäljning av smycken och vetebotar med mera. Vissa saker fanns möjligheter att prova på för en liten summa och vissa bord berättade de bara om sin teknik. Ansiktzonterapin var anledningen till varför jag ville dit, tycker det verkar spännande att det kan hjälpa bara genom att trycka på några punkter. Det började med att man fick lägga sig i en solstol och sen påbörjade hon behandlingen genom att trycka på punkter och massera ansiktet. Efter bara några minuter sa hon "du var verkligen stel i din ansiktmuskulatur och det är inte konstigt att du har huvudvärk osv". Prov behandlingen pågick i cirka 10 minuter, men jag satte faktiskt upp mig på en riktig behandling om en och halv vecka för att se om det kan lösa upp späningar. Det återstår att se! Från hälsomässan följde även en ring och en babyvetebot med mig hem, som jag är riktigt nöjd med! Bild kommer någon annan dag för vetekudden är lite speciell!

Så nu blir det bara vila imorgon, då jag bara haft en vilodag i fredags och egentligen behöver mer! Som sagt vissa saker måste gå före! Hoppas att ni har haft en bra lördag!

Äntligen fredag, vilken härlig dag! Det var jag, soffan och godispåsen idag. Det är ju allt man behöver för att ladda batterierna efter en vecka där viljan och kroppen var ljusår ifrån varandra. Nu tar jag semester från allting utom bloggen i två dagar, för att vara "back in busneiss" på måndag morgon!

Ibland säger kroppen själv ifrån när det blir för mycket. Som jag skrev i veckoschemat denna veckan var det egentligen för mycket grejer in planerade om man jämför med hur mycket energi jag har att tillgå. Jag visste också att jag skulle få betala priset i helgen genom att få ta det lugnt och vila mycket inför kommande vecka. Men jag kom inte ens dit för det tog stopp redan igår kväll, kroppen sa ifrån genom att stänga av hjärnan. Migränen var ett faktum, vilket oftast utlöses när det är för mycket. Med migränen kom även illamåendet, tröttheten, ljuskänsligheten och den fruktansvärda huvudvärken då man tror att hjärnan ska explodera.

Som tur var hade jag nässpray mot migrän som jag hade fått utskrivet av läkaren att ta till i medicinskåpet, så efter en dos av det, ett nedsläkt rum, kyla på huvudet med mera så tog det en timme innan det vände. Efter en natts sömn så var huvudvärken under kontroll i morse, men man kände hur den lurpassade där i bakhuvudet i väntan på att återigen få ryta ifrån när man överstiger sina gränser.

För visst får man sig en tankeställare, jag vill så otroligt mycket med mitt liv och arbetar varje dag därefter. Vilket är bra och en otrolig drivkraft, men ibland är det även en nackdel då du nochalerar kroppens signaler. Jag vet att jag inte klarar lika mycket som innan, men ibland kommer man in i något invant mönster från förr. Vad jag vill och vad jag kan är inte samma sak oftast, så jag måste låta mig själv vara nöjd även när jag bara kommer en bit påvägen. Det svåraste är bara att komma dit och det är en lång resa som man inte alltid kan klarar själv. Ibland behöver man någon som stannar upp en för att jag ska se hur orealistiskt detta är, även om det inte alltid är så populärt. För varje gång jag inte orkar eller kan på samma sätt som innan är det en viss besvikelse, för även om jag har kommit långt på vägen till att bygga upp en ny vardag och ett nytt liv så faller man ibland tillbaka. Varje gång något sånt här händer som igår får man sig iallafall ett slag på nosen för att vakna upp och ta tag i sig själv igen. Gudarna ska dock veta att det är inte lätt att vara ett ånglok som vill framåt men som inte har tillräckligt med ved att elda med så att man kommer till den destination som var planerat.