En Oskriven Framtid

Ni är nog några stycken som undrar vad jag har tagit vägen.... Det är nämligen så att ett dumt virus har slagit ut min bärbara dator, vilket gör det svårt för mig att hålla mig uppdaterad. Datorn är iväg på lagning hos en vänlig själ, men tills dess kommer det vara lite tystare här.  Hoppas att ni inte glömmer bort mg under tiden och håll tummarna för mig, för på måndag blir det operation för käkarna i Lund. Eller rättare sagt undersökning under sövning, komplicerat värre...

Ha en bra vecka i övrigt!

Igår provade jag för första gången mitt skydd till min höger fot, den lever ju som ni vet sitt eget liv. Det är inget man ser i min gång, förutom om du verkligen stirrar för då ser du att foten viker sig åt sidan vid belastning. Men för mig personligen är det ju ett problem då ledbanden i foten inte klarar av det i längden och därav blev skyddet en lösning.

Jag satte på det på foten inför dagens en timmes promenad och det satt som en smäck. Tyvärr gjorde det inte det i hälen under rundan och snabbt började det kännas som ett skoskav. När jag kom hem kollade jag på skyddet och foten och insåg att det var kanten på skyddet som skavde. Detta är nog rätt lätt åtgärdat på ortopedtekniska med en mjukare skydd mot foten, men tills dess får den ligga i lådan!  

Varför kan inte något bara funka.. Bättre lycka nästa gång!

I måndags var det dags att åka till ortopedtekniska igen, för att prova en ortos för axeln och foten. Vilket tillsynes verkade väldigt enkelt, men det var tyvärr inte det! Til axeln hade de gjort ett skydd av olika typer av plast, vilket gjorde att de var olika starka att hålla imot när axeln försökte komma ur sitt läge. Problemet var bara att axeln var ju tvungen att komma i rätt läge direkt innan man tryckte ditt den, för annars passade inte den individuellt utformade skyddet! Så efter att ha provat fram och tillbaka en timme gav vi upp. Istället konsulterades en kollega till ortopedteknikern, men de hittade ingen lösning. Så nästa steg är att ta kontakt med min sjukgymnast för ortopedteknikerna, för att olika yrkeskategorier ska hjälpas åt att hitta en lösning.

Foten gick det dock lite bättre med, så nu har jag fått ett hårt skydd till vaden. På skyddet finns två kardborre band så att du spänner fast foten och vaden i rätt läge. Det gäller att prova nu för att se så det funkar innan man gör det slutgiltliga! Såhär ser det till foten ut!

Denna veckan har jag som ni säkert förstått varit väldigt upptagen, så det har inte funnits någon ork att låta er hänga med fullt i mitt liv genom bloggen. Nu ska det bli ändring på det och jag börjar med att förklara varför mitt liv är lite upp och ner just nu. Förra fredagen hade jag som ni läste för ett tag sen möte med kommunen, angående en arbetsprövnings plats där. En timme efter mötet ringde dom och erbjöd mig en plats hos en kommunsjuksköterska som ska utveckla ett nytt journalsystem. Jag kommer att arbetspröva som det jag har utbildning till, vilket känns väldigt bra. Tanken är att jag ska prova på det nu två timmar tre gånger i veckan under tre veckor.

Det känns jätte kul verkligen att få komma ut i arbetslivet igen, men det är mycket oro och tankar som kommer fram. Ska jag klara av det? Kan jag det som förväntas av mig? Varför sätter jag så höga krav på mig själv att jag ska klara allt som innan olyckan? Man faller liksom in i gamla hjulspår, den jag var när jag gick ut sjuksköterskeutbildning är inte densamma som idag. Trots att jag vill tro det....

I tisdags var det då dags att besöka käkkirurgen i Lund, ett efterlängtat möte kan jag lova. Efter att snurrat runt i parkeringshuset till sjunde våningen var det äntligen dags att parkera bilen och små jogga till käkkirugens hus på sjukhusområdet. Väl i väntrummet väntade ett formulär att fylla i om ens hälsohistoria, vilket sedan gicks igenom på besökrummet av käkkirurgen. Där inne väntade fler undersökningar och frågor, som sedan besvarades under en timme.

Det som konstaterades var att de fortfarande är osäkra på om det är käklederna eller musklerna som krånglar. För att ta reda på mer kommer han därför söva mig, för att sedan försöka öppna munnen så mycket han kan. Han kommer även gå in med en kamera, artroskop vid käkleden för att kolla dem och isåfall även behandla om behov finns. Operationen/undersökningen sker som dagkirurgi, där du kommer på morgonen för att sedan åka hem efter uppvaket på kvällen.

Så nu får vi se om detta ska ske i juni eller augusti!

Imorgon är det äntligen dags, förhoppningsvis iallafall. Förra gången blev ju besöket till käkkirurgen i Lund inställt bara någon dag innan, så man ska väl inte säga för mycket. Jag hoppas iallafall att vi ska få en lösning till mitt gapproblem eller iallafall komma en bit på vägen, i över ett år har vi stått och stampat. Det är egentligen inte okej att det ska ta så lång tid, men jag kanske är ett för jobbigt fall för att det ska vara enkelt.

För er som ine har hängt med från början, så har jag svårigheter att gapa mer än ca två cm efter min trafikolycka. Jag har även mycket smärta och huvudvärk på grund av käkarna. Det som har diskuterats i ca ett år är om det är musklerna i ansiktet eller käklederna som ställer till det eller kanske även båda två. Håll tummarna för att vi ska hitta en lösning imorgon!

Då var det ny vecka framför oss, vilken ser annorlunda ut än de vanliga veckorna. Bland annat står det ett efterlängtat besök hos käkkirugen i Lund, för att se vad de kan göra åt mina käkar. Sen står jag även för en förändring i mitt liv, som är både jobbig och rolig. Vi får väl se om klumpen i magen försvinner efter på onsdag.

Hoppas er helg har varit bra annars. Här har det varit en riktig familjedag, först kom mormor och morfar. Vi gick längs strandpromenaden en runda och sen åt vi en god måltid på Vägga rökeri, tack älskade morfar. En timme efter de hade åkt hem kom min morbro med familj inom och vi satt och pratade en stund. Sen åkte dom hem och vi gick och la oss i soffan, men rätt var det var kommer en liten bil och tutade utanför huset. Då visade sig att det var kusinen David och hans mamma Ewa som kom igen och skulle visa upp deras nya lilla Ford Fiesta från -84. En jätte söt liten bil, som vi hoppas att de får tur med!!! 


MÅNDAG  Ansiktszonterapi

TISDAG  Käkkirurgen i Lund besök

ONSDAG  Ny utmaning, kommer mer info i veckan när jag vet mer.
En ledtråd är att det har med mötet i fredags att göra. Massage på eftermiddagen.

TORSDAG  Besök hos sjuksköterska Monica + sjukgymnast Ia.

FREDAG  Ledig än så länge.

Ha en bra vecka!

Ibland är känslan av att det snart är fredag starkare än någonsin och längtan väldigt stor. Det känns som ögonen har hängt vid knävecken hela dagen och att man hade behövt tändstickor för att hålla upp dom. Denna veckan har varit tung, känns som att det bara har varit en stor kamp allting. Det har dock varit lite roligheter också genom att morfar och mormor har varit här och att sista gången på gympan var helt underbar. Annars har nog allt krånglat från utbetalning på försäkringsbolaget till olika "enkla" samtal som inte blev så enkla.

Den energin har man inte över, när vardagen kräver så mycket energi i sig! För all smärta, all träning för att bli bättre och allt som hela tiden behöver ordnas när man är sjuk suger oerhört. Imorgon är sista grejen för veckan, då det är möte med medicinsk ansvarig sjuksköterska och jobbcoachen för att se vad kommunen har att erbjuda rent arbetstränings mässigt. Efter det kommer det att bli en stor påse godis, en film och sängen, för att sedan under kvällen förflytta mig till soffan.

Ibland blir jag så jäkla förbannad rent ut sagt!!! Varför är vissa mer värda än andra i samhället, hur kan man döma en grupp mot en annan. Man får ju se till att kartlägga vilka behov det finns och sedan väga argumenten för och emot varandra. Inte bara anta och ta förgivet, nej du det går inte! Vad får vi för samhälle då!!!!!!

Då var det ny vecka och vi har kommit till första veckan i maj! Våren är verkligen här, solen lyser varenda dag här nere i Blekinge och man börjar att ta det förgivet! Så fort en solstråle träffar ansiktet känner man hur man samlar energi, vilket behövs just nu. Livet är rätt motigt just nu, men det är ju allas liv i perioder. Det gäller bara att ta sig igenom det och gör man det helskinnan, går man starkare ur fighten!

MÅNDAG   Promenad med en vän + massage.

TISDAG  Mormor och morfar kommer och hälsar på!
 Sista gången på gympan för den här terminen.

ONSDAG  Sjukgymnastik Ia + röntgen i Olofström käkarna.

TORSDAG  Färga fran och bryn hos Saras.

FREDAG Möte med Medicinsk ansvarig sköterska i kommunen för att se vad de kan erbjuda för arbetsprövning.