En Oskriven Framtid

Ibland måste man ta ett beslut som skär i hjärtat,
men som förmodlingen leder till att framtiden blir bättre....
Man vill så gärna välja det som är tryggt och säkert, men i detta fallet gäller det att ta steget mot det okända. För där väntar mer möjligheter att veta vad man vill göra i framtiden och att växa i sitt i yrke. Huvudet säger en sak medan hjärtat samtidigt gråter....




Vågar jag tro på det jag faktiskt tror jag kan eller är jag bara "crasy" som tror att jag kan vara som alla andra i mitt yrke. Försöker jag lura mig själv eller är det enda som behöver vara annorlunda är att vissa saker tar några minuter längre att göra...

Här kommer en snabb rapport från gårdagens besök på tandläkarhögskolan i Malmö. Klockan tre ropade bettspecialisten Thomas List upp mitt namn ut i väntrummet, för att sedan vandra in i hans undersökningsrum. Besöket började med att jag fick berätta om hur tiden efter operationen hade varit och sen vidare hur jag upplevde att mina käkbesvär var nu. Sedan undersökte han gapförmåga med mera.

Efter en stund konstaterade han att muskel smärtan jag känner i ansiktet delvis beror på min nacke och delvis på själva käken. Smärtan i nacken gör att jag har ett särskillt rörelsemönster när jag tuggar och spänningar från nacken trycker fram på käkleden. Själva smärtan i ansiktet kan han inte avgöra om det är på grund av en inflammation i ansiktsmuskulaturen eller om det är nervsmärta i ansiktet, kan även vara båda orsakerna.

Det som kommer att hända nu är att jag har fått en relaxskena till natten för att avlasta käken, övningar sex gånger dagligen och en smärtdagbok att fylla i. Detta kommer jag fortsätta med tills återbesöket efter nyår. Thomas kunde inte lova att det skulle hjälpa, utan att vi behövde prova oss fram för att se vad som funkar bäst.
Lovar att lägga ut en bild på skenan i morgon!

Om några minuter kommer mamma från jobbet och då bär det av till tandläkar högskolan i Malmö. Där ska vi träffa tandläkaren/bettspecialisten Thomas List, för vidare vård av käkarna. I maj gjordes det ju en käkoperation på käkkirurgen där de tog bort sammanväxningar och spolade rent käklederna. Tack vare den operationen har jag fått större gap och inte lika ont över käklederna. Tyvärr har inte riktigt musklerna i käkarna och ansiktet klarar av trycket av den nya gapförmågan och spänningarna från nacken, vilket har lett till att hela muskulaturen i ansiktet är inflammerat.

Detta är Thomas List specialområde, så därför har käkkirurgen lämnat över till han för vidare behandling. Idag är det första besöket efter operationen. Håll tummarna, för nu kör vi!

Idag tänder vi första ljuset i vår adventsljusstake och bara njuter av att julen börjar närma sig. Alla stjärnor och stakar lyser i fönstret och julblommorna är inhandlade, iallafall amarylis och röd våreld som jag och min astma tål. Om en halvtimme bär det av till den första julmarknaden med mamma, syster och min extra syster i Sölvesborg, för att sedan avsluta med lite mysig julfika hos mormor och morfar efteråt.

Så här ser min vecka ut! Denna veckan är jag mer malmöbo än karlshamnsbo.

MÅNDAG  Besök hos bettspecialisten Thomas List i Malmö.

TISDAG  Fika med underbara vänner.

ONSDAG  Arbetsprövning.

TORSDAG  Arbetsprövning och avslutning på gympan för denna terminen.

FREDAG  Julresa till Malmö över helgen med mamma, syrran, mormor, moster och kusinen.

Ha en mysig första advent!

Tänk att något som att stå att andas fem djupa andetag kan vara så svårt!!! Det är egentligen inte själva andningen som är det svåra eller att andas rätt med magen istället för bröstkorgen, utan det svåra är att bara andas utan att tänka på andra saker än att andas.

För hur hårt man än försöker svävar tankarna iväg till något man är orolig för, ska göra och saker som är roliga innan man ens vet om det. Imed att man inte heller är medveten om det förrän man är i det, kan man ju inte stoppa det förrän det är för sent. För när man väl försöker att gå tillbaka till att bara tänka på andningen, så har man kommit ur lugnet och rytmen som djupandningen ska medföra.

Men om man övar på att andas lite då och då i korta stunder, kanske jag klarar att hitta det där lugnet till slut. Jag ska iallafall försöka och jag har ju en väldigt bra lärare som kommer med stöttning och råd! Hoppas att ni förstod något av detta flummiga inlägg....

Hur många gånger har man inte hört frasen, "Man måste vara frisk för att vara sjuk"? Vilket syftar på att sjukvården idag kräver att man tar egna intiativ och driver på för att man ska få den vård man behöver. Nu ska vi inte dra alla instanser över samma gräns, för vissa har en väl fungerande verksamhet.

Som exempel kan vi väl ta det här med att ringa till vårdcentralen för att förnya ett recept. Först måste man ringa på förmiddagen för att inte alla telefontiderna ska ta slut, sen när man väl kommer fram ska man välja mellan olika alternativ på sin knapptelefon, efter det får man vänta ca två timmar vid telefonen för att bli uppringd på en viss tid, för att sen prata med en sjuksköterska i två minuter som ska meddela läkaren att man behöver ett nytt recept. Denna processen är otroligt energi krävande, samt svår för tex en del äldre människor som har svårt att välja alternativ på sin telefon och så vidare.

Igår ringde jag till ortopedtekniska för att höra om de kunde skicka iväg en beställning på en ny kompressionsvante, då min gamla börjar bli sliten. Fast att vanten ska vara samma mått som den är gamla utprovade och bara ska beställas, behövs en ny remiss från en läkare. Detta räknas nämligen som en beställning av en ny produkt. Det låter kanske självklart för många och för mig med, men ändå tycker jag att man i vissa situationer gör det svårare än vad det behövs. För någon som är sjuk eller skadad räcker det kanske inte med en remiss till en instans bara utan man kanske behöver tio till olika instanser och då suger det otroligt mycket energi att bara fixa en remiss, som ska ge ett okej bara för att skicka ner en beställning.

Jag säger då det, man måste vara frisk för att orka med att vara skadad eller sjuk!

Världen är verkligen orättvis ibland...
Varför drabbas vissa av allt, smäll efter smäll medan vissa andra kan leva ett relativt obekymrat liv! Även om man är stark, så kan det bli för mycket..


Du vet att mina tankar finns hos dig!

Nu närmar sig julen med stormsteg, till min stora glädje. På söndag tänder vi det första ljuset i vår adventsljus stake och välkomnar in första advent, med lite glögg och pepparkakor. Julen för mig betyder väldigt mycket, man fokuserar på allt bra hos varandra, glädje och att ta hand om varandra. För en liten tid tar allt det roliga oh bra överhanden från mitt liv!

Så här ser min vecka ut!

MÅNDAG  Arbetsprövning och slingning.

TISDAG  Arbetsprövning och myskväll med syrran och några vänner.

ONSDAG  Ledig

TORSDAG  Arbetsprövning och lättgympa.

FREDAG  Besök hos sjuksköterska Monica.

Nu är mosskransen upphängd på dörren och jag känner mig både stolt och nöjd över att ha gjort den!
Apelsinen och limen blev inte riktigt som jag tänkte mig, så det kanske blir någon liten ändring där fram till jul. Just nu ser den ut såhär iallafall! Det är ju fördelen med mossa att man bara kan sticka ner en ny prydnad om man tröttnar eller vill ha någon liten tomte sen. På det vita hjärtat står det "God jul", för er som vill veta. Såg att det var lite otydligt på bilden... Så nu är det er tur att göra en fin krans till dörren om ni är sugna, önskar er lycka till!


ändrr

Idag har jag tjuvstartat med julen lite smått! I morse bestämdejag mig för att jag skulle binda min egen julkrans. Mamma brukar ta på sig detta uppdraget och göra en jätte fin krans, men i år tyckte jag att det var min tur. Så jag och Hannah körde upp till en naturslinga, nägra kilometer från Karlshamn. Där plockade vi mossa för naturligtvis kunde jag ju inte bara göra en vanlig krans, utan jag hade sett en fin mosskrans i en tidning som jag ville efterlikna.

En hel kasse mossa senare var vi hemma i köket, för att linda in vår mossa runt halmstommen. På kransen dekorerade vi med hela kanelstänger, röda och vita bär och torkade frukter. Det där med att torka frukt lite snabbt var inte heller så himla lätt, men de har varit i ugnen för att få lite färg och nu ligger de iallafall på tork. Vi hoppas att vi gjorde rätt iallafall, så kransen är på plats men väntar på frukterna. Bildbevis på kransen kommer i morgon då den är helt färdig! Det kanske var värd tiden att göra en mosskrans istället för en vanlig!

Vem vet man kanske har lite gröna fingrar trots allt....
Roligt var det iallafall!

Att säga hej kan betyda mycket för någon! Var ute och gick min vanliga promenad idag och jag har en vana att jag säger hej och le när jag möter någon, men av alla jag mötte var det bara ca 50 procent som hälsade tillbaka. Det handlar inte om att försöka vara klämcheck eller vilja prata med alla, utan jag tycker det hör till rent hyfs att säga hej eller bara le för att visa att man ser den andra människan. Många människor sitter kanske själv hemma hela dagarna och då kan ett hej betyda mycket.

Vi alla till mans tror jag behöver bli bättre på att göra det där lilla extra för våra medmänniskor. Det kan vara att hålla upp dörren för den efter oss, släppa förbi någon som ska betala en grej i kassan när man har stohandlat, att ta upp något om man tappar något, att växla mynt till parkeringsautomaten och så vidare. Den där lilla gärningen behöver inte vara stor, men i slutändan på dagen kan den betyda mycket både för mig och den andra person. Jag tror personligen också att goda små gärningar smittar av sig, man blir glad av att någon gör något för en och sen kanske man tar tillfället i akt och göra samma sak för någon annan.

Varför kan man inte bara få göra sitt bästa och att det räcker?
Vårt samhället är inte gjort för det idag, utan kraven runt omkring oss bara växer.

Våra husdjur är inte bara ett djur utan även en viktig familjemedlem. De har sina egenheter, men känner även till våra och det är väl de ens familj ska göra. De älskar oss oavsett och vi dom!

Förra veckan blev min mosters häst sjuk och just nu kämpar han för att bli bättre igen på djursjukhuset. Många tankar har gått både till min moster och lilla Olli i helgen och fast man inte har träffat honom mer än en gång bryr man sig oerhört! Min moster har nämligen bara haft Olli i knappt en månad, men det går snabbt att få oerhörda känslor när allt känns rätt. 

När någon i ens närhet blir sjuk, blir man genast mer tacksam för det man själv har och värdesätter verkligen dess värde. Men varför gör man inte det hela tiden, för de betyder ju oerhört mycket hela tiden. Men man tar lätt alla familjemedlemmar förgivet och de bara finns där, men det är ju faktiskt viktigt att visa sin kärlek hela tiden. Så ge er mamma, pappa, katt, hund, häst, syster, mormor, morfar, bror, kusin, moster eller vem det nu kan vara en extra kram när ni träffar dem och visa hur mycket de betyder för dig!

Vi håller tummar och tår att allt ska gå bra Olli och våra tankar finns hos er hela tiden!

Söndag igen! Denna veckan ska jag satsa på att försöka vara mer levande än död, när dagens sysslor är gjorda. För denna veckan har det varit tvärtom, även om jag har fått lite dispans på vissa saker. Här kommer veckans schema!


MÅNDAG  Arbetsträning.

TISDAG  Arbetsträning och överläkare Mats från smärtenheten i Jönköping ringer.

ONSDAG  Möte på förmiddagen.

TORSDAG  Besök hos sjuksköterska Monica och gympa på kvällen.

FREDAG  Ledig

LÖRDAG  Vännen Linda fyller år!

SÖNDAG  Ledig


Jag önskar er en bra vecka!

Mycket kloka ord, som säger mycket....

Tänk vad något så litet kan göra en glad! Att någon bär ens väska spontant, att någon ger en kram bara sådär, att någon säger att man är snäll, att någon ger en ett stort leende, att någon skrattar från hjärtat, att någon säger att de längtar till nästa gång på gympan med mera. Jag är så otroligt glad över att jag och min vän blev ledare för vår lilla gympa grupp. Tillsammans ger vi varandra så mycket glädje och energi!

Idag har jag bara tagit lugnt och njutit av dagen! Vår älskade och fina mamma bjöd mig och min syster på lunch idag på stan, vilket alltid är lika härligt. Det är så skönt att bara få en stund tillsammans och njuta av varandras sällskap. För detta är ju två människor som betyder otroligt mycket för mig och som alltid ställer upp!

Nu blir det att ladda batterierna lite då de inte riktigt vill komma upp över den kritiska röda nivån i botten, men snart så då ska jag upp på grönt igen och sådär lite lagom halvfullt.

Usch vad snabbt det går att komma in i vardagen igen. Veckan har rivstartat jämnfört med förra måndagen, som tillbringades framför en film i soffan. Två jobb dagar är avklarade, bettfys i Malmö har jag efterlyst i tre dagar utan resultat och reseersättningar med mera är skickade eller inskannade för vidare läsning.

Detta är sådana saker som var tvugna att göras, då de inte kan skjutas fram längre. Väntar jag en vecka till med att till exempel ringa till vårdcentralen blir jag utan medicin en vecka, vilket skulle vara en katastrof. Det är bara det att vardagen är jobbig nog när man är som vanligt, men just nu är allting extra jobbigt då kroppen fortfarande inte har repat sig. Därför blir minsta lilla grej en stor grej i slutändan just nu.

Imorgon är jag iallafall ledig och det enda måste som ska göras är att ringa ett samtal. Annars ska jag enbart göra det jag känner för helt och hållet!

Hoppas att ni höll för öronen som inte orkar lyssna på lite klagan från en trött själ!!!

Nu är det en trött och utslagen Therese som lägger sig i soffan, efter att ha arbetsprövat idag för första gången sedan operationen. I två veckor har jag varit hemma och tagit det lugnt, i eftermiddags blev det läkemedelsutbildning istället. Jag håller tummarna att kroppen klarar veckans alla prövningar, håll tummarna ni med! 

Då var det dags att gå tillbaka till vardagen igen efter två veckors sjukskrivning efter ingreppet i Jönköping. Är fortfarande inte helt hundra, kroppen känns trött och ömheten och smärtan i nacken sitter kvar. Jag ska göra ett försök att börja som vanligt igen, det värsta som kan hända är ju att man får gå hem om man inte orkar.

Så här ser min vecka ut!

MÅNDAG  Arbetsträna.

TISDAG  Arbetsträna.

ONSDAG  Ledig

TORSDAG  Arbetsträna och gympa.

FREDAG  Klipptid och kalkon middag hos mormor och morfar på kvällen.

Ha en bra vecka mina vänner!

Innan sommaren som har gått tog jag beslutet att min katt Nelly skulle få bli utekväll istället för bara innekatt. Från början skaffade jag Nelly när jag bodde själv i lägenheten och det var där jag trodde att vi skulle få utforma våra liv tillsammans. En månad efter att Nelly hade flyttat hem till mig, hände olyckan som förändrade bådas liv.

Nelly och jag tog vårt pick och pack och flyttade hem till mamma och pappa i deras hus. Nellys ytor att röra sig på tredubblades och hon hittade sin favorit plats i badkaret. Länge tänkte jag ändå att hon och jag skulle flytta tillsammans igen, så vi valde att vänja henne vid selen så att hon kunde vara ute i koppel. Detta älskade hon verkligen, men hon var lite frustrerad när man inte hann med att förflytta sig i hennes jakt på en mus eller fjäril. 

Ju längre tiden gick har jag insett att jag ville ha med henne till den nya framtida lägenheten för min skull, då jag verkligen älskar henne. Men det var ju bara det bästa för mig, för henne är det bästa att få vara kvar i det huset och tomten som hon är uppväxt på. När jag hade insett det, bestämdes det att hon skulle få bli utekatt så mycket hon ville. 

Och idag är jag otroligt glad över att hon fick friheten, för hon älskar verkligen att få sitta på sitt lilla berg eller ströva runt i trädgården och jaga. Det roliga är bara att nu när vädret börjar att bli dåligare, blir hon mer och mer en innekatt igen. För hon gillar verkligen inte när det är vått ute... Men nu får hon iallafall valmöjligheten att välja själv!

Ibland känns det som att hur mycket jag än kämpar med mig själv opch allting som händer, så räcker det aldrig till. Jag vill så gärna ha tid för min familj, vänner med mera men hur jag än prioriterar och fördelar energin i min vardag, så räcker det bara till alla måsten. Då säger väl många av er, men går inte några av alla måsten att ta väck?

Jo kanske vissa under någon vecka, men det räcker ändå inte. Jag försöker vara nöjd med att kunna göra det lilla i vardagen med vänner och familj, men ibland vill man mer. Jag vill inte vara den enda som går hem från tjejkvällen efter en timme för att jag inte orkar mer... Ibland känns det som man försöker att vara en bläckfisk med åtta armar, men egentligen är det bara två tentakler som fungerar...

Tråkigt inlägg, men det är så det känns!

Herregud vad julen kryper närmare hela tiden. Tänk att vi snart är inne november, vilket i och för sig inte är mig emot då jag älskar julen. Men det borde finnas en gräns på när julförsäljningen börjar, för det känns som att det blir tidigare och tidigare. När vi var i Malmö i oktober var halva affärerna fyllda med tomtar och compani. Igår fick jag höra från min syster att skumtomtarna har börjat att invadera mataffärerna, vilket är positivt imed att jag älskar Cloettas tomtar.

Det känns bara så synd att börja med allt nu, för då uppskattar man det inte lika mycket när det väl är första advent. För mig är det då julen startar på riktigt och min julkänsla verkligen infinner sig. Det är då jag vill handla tomtar, äta skumgodis och glögg med mera. Så jag ska allt försöka stå emot tomtarna lite till, frågan är bara hur många gånger det tar innan en liten skumtomtehamnar i min mun ändå!