En Oskriven Framtid

Vallborg är snart här, imorgon tänds brasor lite överallt i Sverige. Då är det dags att fira in våren. Med valborg kommer också en dags extra ledigt, vilket man inte tackar nej till. En jobbdag imorgon, sen ledigt igen, härligt säger jag bara. Känner mig fortfarande väldigt sliten i kroppen sen i fredags, då det var en lite annorlunda dag.

Här kommer schemat för veckan!

MÅNDAG  Arbetsprövning.

TISDAG  Ledigt.

ONSDAG  Besök hos kuratorn.

TORSDAG  Arbetsprövning samt avslutning på gympan.

FREDAG  Massage.

Vissa dagar påminns man mer än andra dagar hur mycket skadan har påverkat ens liv! Känns väldigt överväldigande ibland, när allt det som jobbigt kommer ifatt en. Önskar att jag bara kunde förtränga allt och leva som alla andra 26 åringar ibland...

Ikväll är det sista riktiga gången på lättgympan för den här terminen, nästa gången är det bara lite avslutning. Känns alltid lite konstigt och tomt på torsdagar när inte den är igång längre. Alla deltagarna förgyller verkligen vardagen när man är där och man blir så glad. Saker som man bara gör i vardagen och tar förgivet, är inte så självklara för vissa deltagare eller värdesätts mer. Det gör att man själv värdesätter små saker också!

Tänk att visa personer kan sprida så mycket glädje, samhället borde bestått av fler glädjespridare. Snart är det dags för mig att få min dagliga dos!

Nu struntar jag i allt och slänger mig i soffan, efter en tuff dag. Nacken och käkarna har varit överjävliga idag efter gårdagens Malmö besök, men det vet jag egentligen innan. Så funkar ju mitt skadade liv, att man får böta för allt hela tiden. Gäller att hela tiden väga för och emot.

Kämpade mig till jobbet, så nu känner jag att soffan är välförtjänt efter att ha bitit ihop i tre och en halv timme. För så är det att jobba med människor, hur jag mår får inte synas på utsidan. Jag ska vara lika trevlig, uppmärksam och kunnig oavsett. Man är bra på att spela vid det här laget, man sätter på sig masken att allting är bra. När masken är på är det ingen som kan tränga igenom den, för med åren har masken blivit allt starkare och starkare. Det enda man inte kan dölja hur jag egentligen mår för mina nära och kära är tröttheten och smärtan när man tittar mig i ögonen. Där ser igenom masken, men nu åker den av för några timmar!

Då var vi hemkomna efter en dag i Malmö city. Klockan elva satt vi i väntrummet på Malmö tandläkarhögskola, för att innvänta att smärtteamet på bettfys skulle komma. Fem över elva kom Thomas List och hämtade in mig. När jag kom in i undersökningsrummet, fick jag hälsa på sex specialister samt två studenter. Efter det fick jag sätta mig i undeersökningsstolen, medan alla samlades runt omkring mig. Det kändes lite konstigt att ha alla över mig, en känsla av att vara liten igen kom över mig.

I 25 minuter undersökte de mig samt ställde alla tänkbara frågor, för att sedan tacka för sig. Thomas List var sist ut i rummet och sa att nu var det dags för dem att brainstorma och sedan skulle han återkomma under veckan. Efter det vandrade jag och mamma in till stan för lite lunch, för att pusta ut efter besöket. Nu är det bara att vänta och se om de kan hjälpa mig mer eller om det är såhär det kommer att vara!

Då var det söndag igen och jag står inför en lite annorlunda vecka. Imorgon är det nämligen dags att träffa smärtteamet inom bettfysiologin på Malmö tandläkarhögskola. Under tio minuter undersöker olika specialister käken och ställer olika frågor, sen får man åka hem och vänta tills de har diskuterat färdigt i teamet hur man ska gå vidare. Mycket jobb och ökad smärta för att åka fyra timmar i bil, för att sedan få tio minuters vård. Men det är det värt om det kan ge något! Håller tummarna!

Veckan avslutar sedan lite annorlunda med, då handläggaren från försäkringsbolaget samt min advokat kommer hem till mig på möte under fredags förmiddagen. Inte var dag det händer precis!

Sähär ser resten av veckan ut!

MÅNDAG  Besök smärtteam på bettfysiologen.

TISDAG  Arbetsprövning.

ONSDAG  Lunch med en vän.

TORSDAG  Arbetsprövning + gympa.

FREDAG  Besök av försäkringsbolag och advokat.
Teater besök på kvällen, då några deltagare från gympan har uppvisning.

Tänk att denna lilla söta varelsen kan vara så äcklig ibland. Jag har ju vant mig vid att han och Nelly (katten) samarbetar i att fånga möss, Nelly fångar och bär hem och Caspian hittar dem på Nellys dumpningsplatser. Sen tar han mössen i munnen och bär dem stolt tuggandes till matte, som inte är fullt lika glad över att se en mussvans hängande från mungipan. Detta har ju som sagt hänt några gånger, så jag har lärt mig att fånga musen med en handuk för att sen slänga död i soptunnan. 

Idag hade jaktparet dock avancerat, men som tur väl var det pappa som var ute för en kissrunda med Caspian. Helt plötsligt hade Caspian hittat en kopparorm på ett av Nellys dumpningsställe. Den var inte stor, men lika äcklig för det. Jag som har otroligt svårt för ormar var väldigt glad över att stå på andra sidan fönstret när pappa tog itu med detta. Nu håller jag tummar och tår att detta inte händer igen, iallafall inte när jag är ute i trädgården med han!!!

Visst är han bedårande ändå..

)

I förmiddags var det dags för en ny tripp utanför huset för lilla Caspian, för att fortsätta den viktiga miljöträningen. Nya tuggben behövdes inhandlas för att undvika lite tugg på lister, samt stolar. Fördelen med djuraffären är att man får ha med hundar in, vilket är träning bara det.

Så först körde vi bil till Asarum, för att bilträna och sen var det "STANNA" träning innan man hoppar ut bilen. Efter det var det koppelträning in i affären och väl där var det dags att få välja något gott. Mest nosade han vid lådan där märgbenen låg, vilket han tyvärr inte fick. De är tydligen inte så bra för känsliga valpmagar. Istället fick han ben gjorda av oxhud och något kexliknande ben, samt en liten tuggleksak som ser ut som en groda.

Sen var det dags att köra hem igen, med all träning det innebar. Ni förstår nog själva att det var en trött liten kille som bara la sig innanför dörren sen. Man tänker inte riktigt på hur alla moment tröttar, att en sån "liten" utflykt innehåller så många moment.

Fortsättning följer med nya miljöer!

Tänkvärda ord! Var stolt över dig själv!

Då var det dags att ta nya tag för att påbörja en ny vecka. Orken är fortfarande inte som vanligt efter halsflussen, men pencillinet verkar mer och mer. Bara för att vila upp mig lite till, har jag varit hemma från jobbet. Det enda jag inte kunde ställa in var mötet om hur vi skulle gå vidare med arbetsprövningen. Alla verkade nöjda och glada, så troligtvis blir det förlängning i slutet av maj. Jag säger inte emot för jag tycker det är väldigt roligt och givande att vara där.

Här kommer ett schema över veckan!

MÅNDAG; Möte angående arbetsprövningen.

TISDAG; Arbetsprövning.

ONSDAG; Ledig.

TORSDAG; Arbetsprövning samt gympa.

FREDAG; Massage.

Nu blev det ett sånt där hopp igen med bloggen och jag ber åter igen om ursäkt. Vet att det är många av er som varje dag tar en titt om jag har skrivit något. Mitt eget mål är att skriva en gång om dagen, men ibland räcker inte orken eller tiden till. Hur gärna jag än vill, så går kroppens vilja ibland allra först.

Anledningen till detta hoppet av inläggen är en halsfluss. Under påskhelgen började jag mer och mer att få ont i halsen, vilket höll i sig. I tisdags morgon ringde jag till vårdcentralen då jag kände att jag behövde ett svar innan jobbet. Fick komma till deras drop in, där jag fick träffa en läkare som jag aldrig hade träffat innan. Han började att välkomna mig genom att säga "Jaha, vad är ditt problem nu då" och sen tittade han mot datorn. Antar att han hade läst mina journalen, där det står om min nacke och dess komplikationer. Blev så förvånad och samtidigt arg över att blivit bemött så, tyvärr var det inte nog med det. När han skulle titta i halsen, kunde han inte titta eller ta halsprov på grund av att jag inte kunde gapa mer än ca 25 mm. Svepskäl för att detta var över hans kompetens antar jag, för två läkare innan dess har kunnat ta halsprov sedan olyckan hände. Det hela slutade med att han sa att det var en virusinfektion, vilket medförde att jag kämpade på hela veckan med allt som skulle göras. Ögonen har hängt nere vid knävecken, men vad gör man...

Under veckans lopp tycker jag det har blivit sämre och sämre, både rossel i lungorna, hängig, svullen hals och ont. Så i fredags fick jag nog, orkade inte mer och fick en ny tid till vårdcentralen. Där jag träffade en annan läkare som tittade i halsen med mera och konstaterade halsfluss samt lite rossel i lungorna. Pencillin skrevs ut, vilket har knockat bakterien. Så nu är jag på bättringsvägen igen!

Men det man kan konstatera efter den här upplevelsen är att visa läkare har en förutfattad mening. Bara för man har en kronisk skada behöver man inte vara en patient som hänger på låset hela tiden. Jag har samma rätt som alla att "bara" ha en halsfluss och bli behandlad därefter. Håller ni inte med???

Nu är jag och Caspian precis hemkomna från ett besök hos veterinären. Det var nämligen dags för den andra vaccinations sprutan som man tar när valpen har blivit tolv veckor. Vaccinationen är till för att förebygga vissa sjukdomar som hunden kan få i samband med att man träffar andra hundar och djur.

Efter sprutan är tagen får man dock vänta tio dagar till innan man besöker någon annan lekkamrat till hund. Ska bli så spännande och kul för både Caspian och mig när vi kan träffa våra bekanta med hund. Man är lite spänd hur det ska gå. På lördag nästa helg är det fritt fram!

Veterinären kollade även över Caspian lite allmänt, ögonen, höfterna, status med mera. Han var i bra skick enligt honom och höfterna var det inget problem med, utan han kan fortsätta att springa i trapporna. Han älskar ju att springa upp och ner ute på berget och i trapporna, så jag har varit lite orolig för att jag skulle stoppa honom. Vi diskuterade även det här med hans mat, då han inte är så intresserad av sin matskål. Han äter lite grann sen är det bra, så nu får han mindre än vad uppfödaren sa. Men han mår tydligen bra av det! Det kommer väl att han äter bättre och bättre, aptiten har ökat i allafall sen jag bara låter matskålen stå framme en halvtimme varje gång och sen får han vänta på nästa mål!

Skönt att allting var bra med mitt lilla hjärta, alltid en viss oro när man är hos veterinären.

Min lilla bebis till valp växer så det knakar, tiden går så himla snabbt. Tänk att han har bott här i fyra veckor och man vänjer sig snabbt över att ha en liten fyrfotad vän bakom sig hela tiden!

Miljöträningen för Caspian fortsätter med stormsteg. Jag försöker ta med honom så mycket jag bara kan på allt jag gör, det enda jag fortfarande undviker är miljöer där det finns risk att jag träffar på andra hundar. Han är nämligen inte vaccinerad ännu och det är dumt att riskera något innan dess. På onsdag är det dags för en liten tripp till veterinären. Sen har vi lite hundar på kö, som vill träffa sin nya lekkamrat.

Idag har jag, Caspian, mamma och pappa varit och hälsat på farmor på hennes äldreboende. Alla de äldre blev så glada när den lilla lurviga björnen vandrade in genom dörrarna och farmor sken upp när jag lyfte upp honom i hennes famn. Det tog lite tid innan han kom till ro i den nya miljön, så mycket dofter och allt att lukta på. Men sen la han sig under bordet och började tugga på leksaken.

Vad vore livet utan mitt hjärta! Så mycket glädje och kärlek han ger, så kan man inte vara annat än glad!

Fick en kommentar nu i helgen, från en som läser bloggen regelbundet. För ett tag sen var det en period som var jobbig, vilket syntes i inläggen sen efter det kom en period då mycket var positivt och bra. Tycker det är så kul att höra vad någon annan tycker och tänker, för en annan läser inte inläggen när jag har skrivit dem. Så jag ser inte riktigt helheten, utan jag skriver det jag känner och tycker för stunden. Ibland är det för jobbigt att läsa hur man kände i en viss situation.

Jag funderade lite på hur helheten har sett ut den senaste tiden och då ser jag både toppar och dalar, men inget mellanting. Efter att ha tittat tillbaka ännu mer, kan jag känna att det var ett tag sedan mitt liv var fylld en period av enbart toppar. De senaste åren har motgångarna varit dominerande, även om man har varit glad för det lilla i livet. Men ju längre tiden har gått sedan olyckan har topparna blivit allt tätare. Även om jag har lika ont som innan eller har samma problem, så har jag anpassat mig eftersom. Man måste det för att överleva. I början tog smärtan och funktionshindret all uppmärksamhet och därav blev det många dalar i livskurvan, men ju mer jag har vant mig desto mer bjuder man in till med medgång. Då man klarar av situationen bättre, trots att man har lika ont.

Låter det konstigt...
Bara att konstatera att allting handlar om bearbetning och att ge sig själv tid, varje period är viktig för att kunna gå vidare!

Glad påsk mina fina läsare!
Nu väntar fyra dagars påskledigt för min del, vilket ska bli otroligt skönt. Hoppas ni med ska ha lite ledigt, träffa vänner och släkt, äta god mat och mycket annat gott. Bara njut och var i stunden!
 

Ibland blir det inte som man har tänkt sig. I eftermiddag skulle jag göra en god gärning genom att rysta Caspians täcke på hans sovplats, då han de senaste dagarna har blivit en grythund istället för urhund. Detta medför att hela pälsen har varit full med jord, vilket i sin tur har hamnat i hans sovplats.

Jag föredrar att ha det rent i mitt sovrum, så jag tyckte att det var dags att städa. Jag går in mot hans korg, med lilla Caspian i hasorna (mattes pojk). När jag har ryst täcket och går in i sovrummet för att lägga det i korgen igen, hör jag bara ett brak bakom ryggen på mig. På golvet samt i det ny rysta täcket ligger massor med jord samt min fina murgröna. Det visar sig att han hade lite tråkigt när jag bäddade så då hade han sett små gröna blad som hängde ner, vilket han inte kunde motstå. Tyvärr orkade inte krukan belastningen och hamnade på golvet. Fördelen är att han nog blev så rädd att han inte kommer att göra det fler gånger!

Har man inte jobb, så skaffar man sig!

Då var det söndag igen och snart dags för en ny vecka. Hade varit skönt att vara ledig lite till, men snart är det fyra dagars ledighet i påsk att se framemot. Bara att kämpa på i fyra dagar till! Här kommer schemat för veckan!

MÅNDAG  Arbetsprövning + möte med arbetsterapeut från AF.

TISDAG  Utprovning ny kompressionsvante + arbetsprövning.

ONSDAG  Klippning + Saras.

TORSDAG  Arbetsprövning