En Oskriven Framtid

I morgon kväll ger vi oss iväg till Luleå med flyget från Kallinge. Fram tills dess är det mycket som ska ordnas och packas, med allt från ulltröjor till varme vantar. Det allra viktigaste som ska packas ner som mediciner med mera, kan ju inte läggas ner från i morgon förmiddag.

Men jag har insett att det är mycket som ska ner i min lilla väska, så vem vet i morgon när allt är klart ser den kanske ut såhär. Att sätta sig på väskan för att få ihop den är ett måste för min del, imed att jag har en kudde som tar upp halva väskan. Det är nämligen ett krav att ha med min egen för nacken. Innan brydde jag mig inte, men nu måste jag ha min kudde för att sova bra. Det har nämligen varit många kuddköp innan jag hittade den som var bra för mig!

Önska mig lycka till med packningen i kväll!!

Här kommer lite nya bilder på söta Caspian och hans syskon, namn under bilderna kommer under veckan. Tänk att det imorgon bara är två veckor kvar tills jag hämtar honom och han flyttar hem till mig. Alla grejer är köpta och försäkringen är kollad, så nu är det bara att vänta!

Somliga går i trasiga skor..
Ibland stämmer den sången, för igår när jag och mamma skulle ut och gå den vanliga rundan så tyckte jag att det kändes konstigt under foten. Jag stannade upp och började titta på min walking sko, men såg inget fel. Så jag började så smått att gå igen och då precis i steget såg jag att hela min sula var lös förutom vid tårna. Mina älsklings skor hade gått sönder, det är nämligen inte lätt att hitta en bra sko till min höger fot.

De flesta av er vet ju att jag har problem med mitt höger ben på grund av min nackskada, foten vill gärna "vricka" sig hela tiden och benet är svagare än det andra. Detta tycker inte mina ledband om precis, som blir mer och mer uttöjda. Därför är det jätte viktigt att jag har stabila skor som har bra stötdämpning. I fyra år har dessa skorna hållt med promenad nästan varje dag, så det var ju inte så konstigt att det var dags för nya.

I förmiddags vandrade jag och Hannah ner till stan för att se om vi hittade likadana i ny tapning. Snacka om att jag blev överlycklig när jag såg att det stod nästan likadana på hyllan! Så det var bara att prova ut storlek och sen gå där ifrån 1600 kr fattigare. Känns hemskt att lägga så mycket pengar på ett par skor, men måste man ha bra skor så måste man. De är ju verkligen super bra om man behöver mycket dämpning för rygg, knä och ben.

Då var det söndag igen och vi är precis hemkomna från lite 90 års firande från farmor, en verkligen högaktningsvärd ålder att fylla. Denna veckan fortsätter i samma lite speciella anda, då vi ska flyga till Luleå i slutet av veckan för att hälsa på en vän/nära vän till familjen. Ska bli så kul och spännande att se Norrland, kanske första och sista gången man kommer så högt upp. Ska försöka ta mycket bilder som jag ska lägga ut här för att ni ska få följa med upp till Norrland.


MÅNDAG  Ledig eller rättare sagt dax för skojakt på ett par walking sko.
 Hela min sula lossnade nämligen på mina gamla idag,
snacka om att slita upp sina skor så mycket som möjligt.

TISDAG  Besök hos sjuksköterskan Monica och sjukhustandläkare Pontus.

ONSDAG  Lugg klipp.

TORSDAG  Resa till Luleå.

FREDAG  Luleå

LÖRDAG  Luleå

SÖNDAG  Åka hem från Luleå.

Vad sägs om ett glädjehopp! För älskade fredag är äntligen här...
Fredagar är så kravlösa, det är ingen som begär något från en, varken jag själv eller andra. 
Vilket inte händer så ofta, så det är bara att njuuuuuuuuuuuuuuuuuuuutttttttttttttttttttaaaaaaaa..... 

Här kommer de utlovade recepten från tjejmiddagen jag hade för två veckor sen.
Bättre sent än aldrig, ibland räcker tiden inte riktigt till!

FÖRRÄTT

Skagentårta (1 form med avtagbar kant)

Tårtbotten:
75 gram margarin
200 gram kavring

Smält smör och låt det svallna. Mixa kavringen och blanda i margarinet. Lägg blandningen i en sockerkaksform med avtagbar botten. Ställ in i kylen.

Fyllning:
200 gram skalade räkor
170 gram kräftstjärtar
400 gram philadelphiaost
2 dl creme fraiche
5 msk dill
1 dl rödlök
Salt
Tabasco eller Sweet Chili

Hacka räkorna och kräftstjärtar. Blanda philadelphiaost, creme fraiche, skaldjur, hackad dill. Smaka av med salt och tabasco. (Hit kan man förbereda dagen innan).

Finhacka rödlök och blanda i så sent som möjligt. Bred fyllningen på botten och ställ svalt innan servering. Servera med citron och lite grönsaker.


Efterrätt

Fryst hallon cheesecake (12 portioner)
15 digestivekex
75 g margarin
2 msk socker

Fyllning:
200 g färskost
3 äggulor
2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
1 dl hallon
2 dl vispgrädde

Garnera med:
hallon
blåbär
citronmeliss

1. Krossa kexen i en matberedare eller i en mortel och blanda med smält margarin och socker.

2. Fördela smulorna i 12 muffinspappformar, ställ dem i muffinsbleck och platta till smulorna så att de blir en fast botten.

3. Fyllning; Vispa ihop färskost, äggulor, socker och vaniljsocker. Rör i hallonen. Vispa grädden och vänd ner i smeten.

4. Fördela fyllningen i formarna och låt stå i frysen i 4 timmar. Garnera med hallon, blåbär och citronmeliss.




Lycka till mina vänner!

Tänkte dela med mig av lite nya bilder på Caspian, som uppfödaren hade lagt ut på deras hemsida. Dessa bilderna är från i måndags, då de fick vara ute för första gången!




Caspian är till höger!




En lite besvärad Caspian till höger som inte vill vara med på kort!




Hela C-kullen!

Efter lunch idag tog jag mig med tre härliga tjejer som sällskap till Väggabadet för att mjuka upp kroppen lite i varmvatten. Känner verkligen skillnad rent rörlighetsmässigt, när jag har varit i badet. Egentligen skulle jag behövt det mer än vad jag faktiskt går dit, men kroppen orkar inte med hela processen alltid. Att bada är ju en hel ansträngning i sig, sen ska man duscha och ta av och på kläderna innan dess. För att orka med det behöver jag nästan vara ledig en dag!

Idag blev det lite mer än varmvattnet med imed att jag hade en söt tjej som ville simma lite först med mitt sällskap. Gick i bassängen och trodde inte att jag skulle klara att simma då jag hade glömt min flytpuff hemma. Den gör nämligen att höger armen flyter vilket hjälper till att hålla hela kroppen flytande och lättare att simma med. Trots att puffen inte var med tänkte jag att jag skulle prova att simma utan och det gick faktiskt. Tungt som skjutton blev det och lite sidsim istället för bröstsim, men det gick faktiskt. Simmades nog totalt två längder, sen gick jag resten på botten.




Man klarar mer än vad man tror, glöm aldrig det!!!

En helt ny värld har verkligen öppnat sig sen jag tog beslutet att jag skulle skaffa hund. Jag är så glad hela tiden och för en gångs skull känns livet riktigt härligt, iallafall tills allt annat jobbigt försöker få uppmärksamhet i tankarna. Man blir verkligen helt besatt av hundtänk, tänker på hur jag ska göra med vissa saker, hur jag ska uppfostra hunden i rätt riktning till att bli servicehund, vilka saker den behöver med mera.

Min första valpbok fick jag i födelsedagspresent, som jag kikar i lite då och då. Väldigt bra bok med mycket bilder, behöver ju jag på grund av mina kognitiva problem. Har svårt att få in mycket text i huvudet och läsa det rakt upp och ner. Denna har både bilder och dvd till texten, vilket gör det betydligt lättare. Hundbur till bilen har min moster beställt, pläd till buren är inhandlad och idag har jag handlat en mysig snuttefilt på personalbutiken på sjukhuset.

Läste på nätet och uppfödaren rekommenderade att man skulle skicka ner något till valpen, som kunde få doft av mamman och syskonen. Då blir det lättare för valpen att vara själv sen när den kommer till det nya hemmet. Ni som är hundägare, är det något mer man ska tänka på mer än hundsäng, borste, koppel, klotång som också ska inhandlas? Tack för tipset som jag fick på förra inlägget!

Bloggen har legat lite nere i några dagar, har varit för mycket som har hänt i mitt "riktiga" liv. Tid och ork har därför inte funnits. I fredags fyllde jag 26 år och det har firats av både familj, släkt och vänner. Tack allihopa för att ni har kommit och förgyllt mina dagar. I fredags fick jag även ett svar som jag har väntat länge på, arbetsförmedlingen ringde och berättade att jag hade fått arbetsprövningsplatsen. Så måndagen den 5 mars börjar jag arbetsträna på värdcentralen, något som jag ser framemot med spänning men samtidigt med lite fjärilar i magen. Det är ju okänt territorium som jag går in på!

En annan sak som jag inte har skrivit på bloggen utan som jag har behövt bearbeta själv först är att jag under ett års tid har tittat på det här med servicehund. Inte en certifierad servicehund, utan mer en sällskapshund med vissa specialkunskaper i hemmet. Som tex släcka och tända lampor, hjälpa till med skorna med mera. Jag har länge tvekat om jag ska skaffa hund pga av min skada och hur mitt liv ser ut, men har under den här tiden kommit fram till att det känns mer och mer rätt. När jag väl hade bestämt mig innan jul, var det dags att börja att titta på ras. Snacka om en djungel, för att hitta en ras som jag kan ge ett bra liv. Både rent motions mässigt och mentalt. Efter mycket letande bestämde jag mig för finsk lapphund, med ett litet tips från min älskade syster. Detta är en ras som jag aldrig har träffat, så därefter blev det att höra runt om det var någon som hade en vuxen lapphund som man kunde träffa. En som min syster kände hade en finsk lapphund och som vi smälte för direkt. Så lugn och härlig!

Så i tisdags efter besöket hos bettspecialisten var det dags att träffa en uppfödare som jag tyckte om i Veberöd. Där träffade jag hennes två tikar, varav jag fastnade för en. Båda tikarna hade i januari fått en varsin kull valpar, men tanke var från början att jag skulle ha hund när jag hade flyttat. Men hon ska inte ha fler kullar just nu, så därför blev läget annorlunda. En liten valp vid namn Caro alias Caspian kommer den 14 mars att bli Karlshamns hund, då han och jag fastnade för varandra direkt. Eller rättare sagt han hittade mig genom att han sökte min uppmärksamhet först av hela kullen. Här kommer en liten bild på min lilla sötnos, eller rättare sagt en av sötnosarna har ju Nelly med! Som alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta även om hon nu har blivit utekatt och ska stanna hos mina föräldrar när jag flyttar!

Igår klockan tio var det dags för ett litet besök i Malmö igen, hos bettspecialisten Thomas List. Var där senast i slutet av november och då fick jag en bettskena, instruktioner om träning för muskulaturen i käken och en smärtdagbok där jag skulle gradera hur smärtan var morgon, middag och kväll. Dagboken skulle även hjälpa mig att se vad som gjorde att jag fick mer eller mindre ont!

Besöket igår började med att vi gick igenom smärtdagboken, där han kunde konstatera att han tyckte att det hade börjat att gå åt rätt håll de senaste två veckorna. Förmodlingen på grund av att jag hade fått mer rutin med bettskenan. Har varit svårare än vad jag trodde att vänja mig vid den, det är mer obehagligt än vad jag trodde att ha något okänt i munnen. I sömnen har jag plockat ut den alla nätter utom den sista veckan, så jag kanske vänjer mig mer och mer. Bara att fortsätta kämpa med lilla Bettan!

För att kunna minska smärtan under dagen fick jag en smärtkurs i ansiktssmärta och smärta generellt och övningar som jag skulle göra för att bryta spänningarna i käken under dagen. Fick även prova en apparat som hette biofeedback, där du satte en platta över käkmusklen och sen fick man spänna och slappna av. När käken var spänd lyste lampan på apparaten rött och när jag var tillräckligt avslappnad visade den grönt. Denna apparaten används för att man ska känna på hur det ska kännas när käken är avslappnad, vilket gör att man lättare kan hamna där i vardagen.

Nästa besök blir i april, då jag är en av patienterna som ska tas upp av deras smärtteam i Malmö. För att veta hur vi ska gå vidare. Fram tills dess är det bara att ligga i hårdträning!

Då var vi inne på en ny vecka, som innehåller lite smått och gott. Jag väntar på att arbetsprövningen ska bli klar bland annat, bara att vänta och se. Imorgon bär det av ner till Malmö till bettspecialisten Thomas List för ett nytt besök och utvärdering hur vi ska gå vidare. På vägen hem blir det ett litet stopp på vägen, för att sedan bege sig hem mot Blekinge igen.


Så här ser min vecka ut!

MÅNDAG  Telefontid med läkaren + besök hos arbetsterapeut Karin.

TISDAG  Besök hos bettspecialisten i Malmö.

ONSDAG  Sjukgymnastik och tejpning hos Ia.

TORSDAG  Besök på ögonmottagningen och lättgympa på kvällen.

FREDAG  Jag fyller år!

LÖRDAG  Släkten kommer på lite firande.

SÖNDAG  Vilodag!

4 dagar har gått sen jag bloggade sist och vissa av er undrar nog vad jag har tagit vägen! Tiden och orken till att blogga har inte funnits där då jag igår ställde till med tjejmiddag för min närmaste vänner. Fyller år på fredag, så det var ett sätt att fira samtidigt som jag kände att jag ville ge mina vänner en kväll där jag visade hur mycket de betyder för mig. Det är nämligen inte så ofta de får någon avancerad fika eller mat när de är här på grund av att jag inte orkar ta tag i det.

När man har en wiplashskada ingår kronisk trötthet i den problematiken. Ni som är friska vaknar varje morgon med en full hink energi efter ha sovit gott en hel natt, energi som räcker till alla era aktiviteter som ni vill göra under dagen. För oss som lever med smärta är det lite annorlunda, för hur mycket eller hur bra jag sover en natt vaknar jag ändå bara med halv full hink energi. Då förstår man ju rätt snabbt att den ekvationen inte går ihop med en hel dag. För att orka med alla måsten och aktiviteter man vill göra måste man prioritera och balansera sin energi. Gud vad jag hatar de orden ibland, vissa dagar önskar man att man bara kunde leva så som man ville utan att kroppen ska ha makten att bestämma vad man ska göra.

Den här bristen på energi och många måsten, gör att mina vänner/familj ibland kommer i skymundan. Jag väljer då att hellre träffas en stund och bjuda på köpta kex, än att jag ska stå och baka och sen inte orka träffas. I lördags valde jag att gå "all in". För att göra det krävdes planering under hela veckan, hushållning med vila, planerad mat som gick att göra under två dagar med mera. Jag valde att ge mer än god mat och trevligt sällskap, jag valde att ge mina vänner en del av mig själv för en kväll! En del som jag önskar att jag kunde visa betydligt oftare, men där den smärtan och tröttheten som jag känner idag gör det omöjligt!

Tack mina fina vänner för en underbar kväll!

Ibland blir man så trött på att vänta.....
 Allting blir så ovisst när vardagens grundbitar inte är under kontroll! Denna veckan skulle jag få veta om jag får arbetsprövningsplatsen eller inte, men det har tyvärr blivit framskjutet en vecka. En vecka mer eller mindre gör väl egentligen inget, men man har ändå en oro inom sig innan man vet som är svår att nochalera. Har även haft svårt att planera in mina andra tider som rehab, massage med mera för man vill vara tillgänglig om man får platsen.

Jajaj, man kan bara göra sitt bästa! Håll tummarna en vecka till snälla ni!

Ibland måste man ta beslut, som gör ont inombords...

Då var det dags för ett nytt veckoschema! Denna veckan väntar jag på besked om hur det blir med min arbetsträning, håll tummarna för att jag ska fåen plats. Hade varit jättekul och spännande, samtidigt som det alltid känns lite nervöst i en ny situation.

Så här ser min vecka ut;

MÅNDAG:  Sjukgymnastik och tejpning hos sjukgymnast Ia.

TISDAG:  Massage

ONSDAG:  Färgning av fransar och bryn på Saras.

TORSDAG: Avslappning hos sjuksköterska Monica och gympa på kvällen.

FREDAG: Ledig

LÖRDAG: Tjejmiddag här för att fira min födelsedag en vecka för tidigt!

SÖNDAG: Ledig

Önskar er en bra vecka!

Då var helgen här igen! Så skönt! Kom på mig själv att detta inlägget påminner om förra helgens inlägg, men nu dessa veckorna har helgerna varit en liten frizon. Jag har så mycket tankar som far omkring i mitt huvud nu, som jag inte kan göra något åt. Därför blir helgerna väldigt betydelsefulla, då jag bara får möjligheten över att styra över mitt eget liv!

Tycker att rätten till självbestämmande skulle vara en självklarhet för alla, men mina veckor ser inte ut så!
Så nu tar jag på mig hörlurarna och stänger av omvärlden för en liten stund! 

Igår berättade jag att jag skulle ta ett nytt steg framåt i mitt liv och gå och titta på en lägenhet. För er som är nyfikna hur det gick, tänkte jag skriva en liten sammanfattning om visningen. Det pirrade i magen när vi vandrade mot lägenheten hela familjen, alla hade tagit sig tid att följa med som stöd och smakråd. När vi kom in i trapphuset väntade mäklaren på oss där, för att sedan hälsa och visa oss in.

Direkt när jag kom in i lägenheten kände jag en unken lukt, vilket inte precis är den bästa starten. Hallen var jätte stor och inbjudande, vilket jag verkligen gillade. Tyvärr var inte resten av lägenheten så upplyftande, då den hade ett stort renoveringsbehov. Fönstrena var dåliga, tak, golv, väggar, gardrober, hela köket behövde rivas ut och jag reagerade på något i lägenheten med astman. Så rätt snabbt insåg jag att detta är inget för mig!

Men nu har jag gjort första visningen, så nu är det bara att rulla vidare framåt på denna spännande men läskiga resa!