En Oskriven Framtid

Denna veckan har jag känt mig som 90 år, eller kroppen. Smärtan har varit väldigt tuff, trots att man efter så här lång tid har blivit bättre på att klara smärtgenombrotten genom olika metoder. Har det inte varit nacken som tjabbar har det varit rejäl huvudvärk eller ont i käkarna. Som ni förstår har kroppen inte velat hänga med viljan.

Är så svårt att få ihop det där ibland, att leva i en 90 årig kropp men med en 26 årings vilja. Oftast brukar det gå att kompremissa mellan de två, men ibland blir man så arg och förbannad för att man inte kan göra vad man vill. Oftast tänker jag inte på det för man är så van, men när det har varit en tuff vecka som denna tar sorgen över att förlorat en liten del av sig själv påmind.

Nu tar jag heg iallafall! Ha en underbar helg och njut!!!!!!!!!!!!!

Efter snart fyra veckors arbetsprövning, är det nu dags att börja titta på vilka hjälpmedel som behövs eller hur man kan anpassa sitt arbete. Pratade med en trevlig arbetsterapeut från arbetsförmedlingen i fredags, som ville veta lite om min problematik. Jag berättade även vad som hade underlättat och inte, så på måndag efter lunch kommer hon och hälsar på mig på jobbet.

Det här med hjälpmedel är verkligen en resa man måste igenom. Från början vill man inte ha de där sakerna, fast man egentligen behöver dem. Man vill inte inse att man är annorlunda eller att man behöver göra saker på ett annat sätt. Sen kommer man till en punkt där ilskan över att vara annorlunda, blir en drivkraft till att fortsätta att leva en bra vardag. För att göra det behöver man acceptera att man behöver vissa saker. Till en början enbart det nödvändigaste, men ju mer man vänjer sig så inser man att det även kan vara bra att ha de saker som underlättar och inte bara måstena. Vissa saker har jag såhär många år efter olyckan fortfarande inte accepterat och de kommer inte att finnas i mitt hem, men där handlar det mer om att inte känna sig besegrad fullt ut. Min kropp ska inte vinna över mig och alla hjälpmedlen symboliserar det.

Nu står jag inför en ny fas med arbetshjälpmedel och det är likadant där att vissa saker är ett måste för att jag ska orka jobba, medan andra kan underlätta. Just nu är jag i måste steget, men vem vet det kanske kommer. Det viktigaste för mig på jobbet är bara att inte känslan av att vara som alla andra försvinner! För det är just den känslan min arbetsprövning ger!

Äntligen sitter jag nu i soffan efter en lång dag. Är så trött i hela kroppen, samt huvudet och smärtan stegrar på grund av det. Vissa dagar blir det lite för mycket bara... Det har varit mycket på jobbet, men det är väldigt kul. Sen har jag träffat en underbar vän, för en lång och härlig pratstund. Du är så fin min älskade vän Rosa!

Trots att man tycker allt är kul och ger mycket, måste man ibland få uttrycka att man är trött. Vissa dagar mer än andra, och just den här tröttheten vid kronisk smärta är inget man kan sova eller vila bort. Den finns där i botten och blir sämre beroende på vad jag gör! Det är inte alla som accepterar den tröttheten, eller rättare sagt inte förstår att den skiljer sig från vanlig trötthet. Det kanske inget man kan begära heller, men när man är mer trött än vanligt vill man bara att alla ska "fatta"....

Idag har jag och mamma börjat med del 2 i Caspians träning, vilket är miljöträningen. Nu har han varit här i 1,5 vecka och han känner sig hemma här nu. Idag hade jag siktat in mig på att vi skulle börja med bur träningen när vi åker bil. Så jag och mamma packade ner fika i ryggsäcken och körde ut till Sternö med Caspian där bak. Mankan väl säga som så, att vi hade en egen kör i baksätet istället för radio. Lite mer entoningt än radion, men med lite olika nyanser på skallet och pipandet.

Förutom bilåkandet gick själva miljöträningen ute på fika platsen jätte bra och det var så mysigt att sitta vid havet. Man kan ju dock konstatera att nu blir det en tur med bilen varje dag, för att träna bort detta för att bilresan ska bli lugn och harmonisk i framtiden. Annars ser veckan ut såhär!

MÅNDAG  Arbetsträning + fika med vän!

TISDAG  Arbetsträning

ONSDAG  Ledig

TORSDAG  Arbetsträning

FREDAG  Ledig


Ha en underbar vecka!!!

Ibland blir man så trött på livet. Varför är det alltid så att när livet känns som att det är på väg framåt igen, kommer det ett bakslag. Ett slag som gör att allt som var så roligt, förlorar lite fokus. Men mitt i allt detta är jag så glad över att de små djuren finns, där finns det inget stopp. Allt måste rulla på som vanligt för dem, vilket gör det som är jobbigt lite lättare att hantera....

Då var det dags för en ny vecka! En vecka som ser lite annorlunda jämfört de tidigare, då mycket är tillfälligt borttaget på grund av lilla valpen Caspian. Det blir enbart arbetsprövning och gympa utanför huset, resten blir det till att passa lillen. På onsdag har han varit hos oss en vecka, så nu börjar vi hitta mer och mer rutiner.

MÅNDAG  Arbetsprövning.

TISDAG  Arbetsprövning

ONSDAG  Ledig

TORSDAG  Arbetsprövning och gympa.

FREDAG  Arbetsterapeut från af ringer.

Skit, vad dagarna går snabbt. Känns som att man knappt hinner med sig själv med arbetsprövning, fritid, möten samt lilla nya familjemedlemmen Caspian. Bara njuter av varenda sekund jag är med honom, känner hans doft och klappar hans mjuka björnpäls. Mår så bra när jag är med Nelly eller Caspian.

Som ni förstår så är det inte bara mys när man har en liten valp utan det är fullt upp med kissa ute träning, mattider, bus och tankar över hur man ska lägga upp det för att få rutiner. Mycket har börjat att falla på plats vilket är skönt och vi börjar att lära känna varandra. Här kommer lite bilder!




Bild från uppfödaren, Caspian ville upp i mitt knä direkt.
Han visste kanske att han skulle med mig hem!




Bilresan hem!




Söta Caspian.

Nu är han äntligen min lilla Caspian. Idag klockan tio var vi i Veberöd, för att skriva köpekontrakt och ordna de sista förberedelserna och sist men inte minst hämta hem min lilla valp till Blekinge. Vid halv tolv satte vi oss i bilen igen, mot Karlshamn. Jag med lilla Caspian i knät, som i två timmar inte var riktigt road av att sitta stilla. Men trots det var han väldigt duktig, sa knappt någonting och kräkte inte en enda gång.

När vi kom hem blev det husesyn med mycket nosande överallt, samt en träff med Nelly vår katt. Detta mötet har jag varit lite orolig för, men det gick jätte bra. Nelly var väldigt nyfiken, men höll sig en meter ifrån Caspian för att observera läget. Men nu har de till och med nosat på varandra! Han har även hunnit med att busa tre månader, sova tre gånger samt äta och kissa.

Med andra ord börjar han att känna sig hemma!


 

Imorgon är han min, mitt lilla hjärta!
Bara några timmar kvar innan jag får hämta honom....

Tänk att något jobbigt för kroppen kan vara så roligt för huvudet!
Man mår bra över att känna sig behövd!!! 

Just nu kryper dagarna fram i snigelfart, vill vara på onsdag redan nu. Ni som inte riktigt vet vad som händer på onsdag, så får jag hämta mitt lilla hjärta Caspian. Nu är det inte många dagar kvar, ändå känns det väldigt långt borta. Han och hans syskon var egentligen leveransklara i torsdags, men vi ska iväg i helgen så därför väntade jag att hämta honom så att någon kan vara hemma i början hela tiden.

Kanske därför det känns längre nu, bara för att man vet att man kan hämta han egentligen. Bara att bärga sig... Helgen kvar och sen två jobbdagar.... Så mycket som cirkulerar i huvudet, hur stor är han? Kommer han vara orolig när hans syskon försvinner? När ska jag börja med ollika träningsformer i vardagen? Frågor som jag tror bara kommer falla naturligt när jag väl har hämtat honom!!!!

Nu är sista arbetspasset för denna veckan gjort och sist på schemat för denna veckan står gympan ikväll. Är helt slut i kroppen och även huvudet av allt nytt, samt allt annat runt omkring hemma denna veckan. Trodde inte att jag skulle klara det, men genom att ta en dag i taget så gick det. Jag får betala ett högt pris för det, men det var värt det.

För samtidigt som jag känner mig oerhört trött, är jag glad och lycklig inombords. Jag är så glad över att vara på personal sidan och inte tvärtom. Att få hjälpa andra och inte bli hjälpt. Är den som får hjälp i så många andra situationer, så ibland är det skönt att kunna ge det istället. Det känns även kul att få lära sig mycket varje dag och fräscha upp sina gamla kunskaper.

En annan sak som kommer allt närmare är, lilla Caspians ankomst. Nu är det bara sex dagar kvar tills han blir hämtad och idag blir han exakt åtta veckor. Längtan är stor!!!!

Jag kan ju säga det, att såhär har jag känt mig de sista dagarna. Trött i både kropp och knopp, då allt känns lite övermäktigt denna veckan.



Trots att det känns så nu och att jag längtar något grymt till helgen, så har jag lärt mig otroligt mycket dessa dagarna. Vilket bara det är otroligt tillfredsställande. Bara att få ta på sig arbetskläderna igen och vara på "andra" sidan och inte patient känns som en vinst. Jag kommer klara detta, men just nu är det lite tufft med både arbetsprövningen och allt annat runt omkring. Säger bara "förlåt" mina fina vänner för att jag inte har hört av mig i veckan, inte är en sån bra syster, vän eller dotter, är sur och kräng för att jag är så trött att jag inte orkar med mig själv. Men innerst inne vet ni ändå att
JAG ÄLSKAR ER ALLA!

Då var det dagen D i morse. Första dagen på arbetsprövningen och det var med nervösa kliv jag vandrade mot sjukhuset. Har sett framemot denna dagen väldigt länge och det har tagit lång tid att komma hit, men trots det var det med blandade känslor. Men så är det väl att allting nytt man står inför ska både vara spännande och lite nervöst och oroligt.

Klockan elva gick jag genom dörren till vårdcentralen och började en tre månaders lång arbetsprövning. Där fick jag träffa mina två handledare, som verkar jätte bra och härliga människor. Kändes som en stor klump föll av mina axlar, för de som är nära en betyder mycket för att man ska trivas. Efter det löste vi alla praktiska moment så som parkeringstillstånd, schema med mera. Det är så skönt när allt praktiskt bara funkar, då kan man lägga den lilla energin man har på mycket annat.

När allt praktiskt var klart var det dags för en rundtur på vårdcentralen, för att hitta allt och hälsa på alla. Så många namn att komma ihåg och mycket annat också, men allt faller nog på plats efterhand. Imorgon börjar jag på riktigt och då är det dags att ta på sjukhus kläderna igen, vilket var fyra år sen sist. Känns lite konstigt men ändå skönt att få riva ner den mentala muren att inte ha haft på de kläderna sen olyckan. I början var det jobbigt att bara få titta på andra med sjukhus kläder för man ville så gärna vara en av dem.

Nu tar jag ett nytt steg, så får vi se vad det bär!
Håll tummarna för mig i morgon!!!

Då var det dags att ta tag i sitt liv igen, efter tre dagars semester i Luleå. Flyget landade tjugo över fem och då var man tillbaka igen i lilla Blekinge. Vi har haft helt underbara dagar i Luleå hos fina Elin mer mycket mys och upplevelser. Berättar allt om detta i morgon, ville bara att ni skulle få en liten förtitt av grodan. Just nu är jag så trött att jag varken vet ut eller in nämligen...

Varje år gör nämligen parkavdelningen i Luleå en isskulptur till deras stadspark av olika djur. Inte nog med det, så bygger de en is rutschkana ner från djuret. Detta var verkligen en höjdpunkt att besöka dessa fina skulpturer och ta sig en svängom i rutschkanan för att bli barn en liten stund igen. Tyvärr blev det bara en liten tur för min del, för min nacke strejkade sen. Men gud vad kul det var den gången i allafall, en himla fart fick man ju!

Imorgon kommer veckoschemat, då jag har varit på min första dag på arbetsprövningen och fått mitt schema! Hoppas att ni kan vänta tills dess!

Ha en bra vecka mina fina läsare!

Då var vi framme på den efterlängtade torsdagen, då vår lilla mini semester börjar. Klockan halv åtta ikväll lyfter flyget från Kallinge mot Arlanda och redan klockan sex går bilen här ifrån Karlshamn. Halv nio mellanlandar vi i Stockholm för att sen halv tio flyga mot Luleå.

Sen väntar tre dagar i Luleå med vår fina Elin! Som jag skrev igår blev packning i mesta laget, vilket innebar att jag fick sätta mig på väskan för att få ihop dragkedjan. Så är det ibland, men måste man ha med skenor, kuddar med mera så är det inte lätt. Om jag hinner och orkar ska jag försöka lägga ut bilder och berätta om vad vi upplever under helgen. Annars får ni ha en härlig helg och ni som bor i södra Sverige, bara njut av värmen.