En Oskriven Framtid

Nu har det äntligen blivit dags att berätta lite om söndagens träning i Kalmar. Behövde några dagar för att smälta all information och planera hur jag ska lägga upp träningen i vardagen. Men nu är vi på tredje dagen med lite ny taktik på promenaderna och träningen här hemma och jag kan bara konstatera att det sakta men säkert går framåt. Än en gång fungerar Monicas taktiker genom att bara vara tyst och använda hundens egna språk eller positiv förstärkning, utan massa nej och skäll. Med det menar jag inte att man aldrig ska använda NEJ för självklart behöver man ha förbuds ord, men de ska inte användas så ofta för att ha effekt.

 

En av de sakerna vi tränade mest på i söndags var hundmöten, för det är ett av de områdena Caspian behöver jobba med. Servicehundsmomenten är han super duktig på, men just vardagslydnaden har kommit i skymundan och det behövs det jobba på. Jag fick med mig tre olika taktiker hem från Kalmar vid hundmöten, antingen använda klickerträning som innebär att man har ett klickljud vid det beetende som man vill ha fram och belönar efteråt. Om ni önskar tydligare information om klickerträning bara skriv en kommentar så förklarar jag hur man går tillväga. En annan taktik vid hundmöten är skvallerinkallning, vilket innebär att man låter hunden sitta en bit ifrån den andra hunden och när Caspian tittar på den och samtidigt är lugn belönar man med något riktigt gott. Sen gör man om det så fort hunden tittar. Efter att ha gjort detta många gånger skapar man en kedja, vilket innebär att när Caspian ser en hund på promenaden stannar han upp, tittar på hunden och sen på mig (för det är ju där belöningen kommer ifrån). Då ser det ut som hunden skvallrar till dig om att en hund är i närheten, därav namnet. Den sista taktiken vid hundmöten var att ha en Dentastix i handen som hunden gnager på samtidigt som man går förbi den andra hunden, samtidigt säger man ett kommando. Mitt kommando är "inte hälsa", vilket man upprepar hela tiden tills man är förbi.

 

Andra saker vi lärde oss var tips på aktiveringsövningar, olika trick, förstärka inkallning med mera. Idag körde vi ut till skogen för att testa en annan taktik då han är lös. Caspian har tendens till att jaga allt som rör sig och är lite väl långt före sin matte ibland. För att skapa en större trygghet hos mig och för att han ska ha koll använde jag taktiken att hela tiden byta riktning under promenaden. Så fort han började komma för långt framför bytte jag håll, efter att ha gjort så i 20 minuter var det han som hade koll på mig istället för tvärtom. Tror det kan fungera i längden, det är bara som allt annat, beetende måste befästas under en längre tid.

 

Kommer lägga ut lite videos på olika servicehundsmoment, samt ge aktiveringstips för er som önskar det.

 

 

Här kommer ett litet snabbt veckoschema. Hinner tyvärr inte skriva mer idag, har varken tid eller ork. Är rejält trött efter igår, men men men det vet jag ju om att alla utflykter tar rejält på kroppen. Usch, ibland onskar man att man var barn igen och hade all ork i världen.

MÅNDAG Jobba + tjejkväll hos fina Anna.

TISDAG Jobba

ONSDAG Caspians träningsdag.

TORSDAG Jobba + start på gympan.

FREDAG Tjejmiddag

Ha en super bra vecka!!!

Blir så fruktansvärt arg och ledsen ibland....

Hur man än kämpar eller försöker och även faktiskt lyckas ibland, så räcker inte det till för vissa. Inget blir aldrig tillräckligt och jag vet inte riktigt hur jag ska visa det heller. För de personerna kan aldrig förstå hur min vardag ser ut, eftersom dom aldrig ser mina tårar när det gör så ont att jag inte vet vad jag ska ta vägen eller när jag nästan svimmar av utmattning. De går bara efter det man har uppnått trots skadan, inte kampen på 4 år för att tex komma ut i arbetslivet eller att kunna göra vissa saker igen som man gjorde innan. Det är tack vare mycket hårt arbete, många tårar, många yrselattacker, mycket fint stöd från nära och kära och lite jävla anama som har tagit mig dit jag är idag. Men trots att jag har ett jobb och gå till, så gör det fortfarande förbannat ont varje dag och kroppen känns som bly. Men det är mitt liv, som jag ändå försöker göra det bästa av....

 

Åååå vad jag är tacksam över att jag har en sån bra läkare som tar hand om mig på bästa sätt. Vet inte vad jag hade gjort utan hennes kloka ord. Har spenderat en stor del av eftermiddagen hos henne för genomgång av medicinering, lite samtal och planering. Kan bara åter igen konstatera attt hon är helt enkelt bäst på att lyssna, diskutera med, stötta och ge den bästa läkarvården. När man blir skadad eller sjuk är det otroligt viktigt att träffa på rätt människor som kan hjälpa en på vägen och jag är otroligt tacksam över alla de fina människor som har hjälpt/hjälper mig!

 

 

Usch vilka dagar det har varit... Tills igår då jag blev firad på min födelsedag och hade en helt underbar dag, berättar mer om det imorgon. Tänkte att jag skulle berätta om dagarna innan först...

 

Som jag skrev i torsdags så var förra veckan otroligt jobbig rent smärtmässigt och mer än vad jag klarade av. Kämpade mig igenom veckan fram till torsdag eftermiddag då det tog helt stopp. Kroppen sa ifrån och yrseln kom som ett brev på posten. Allt började snurra runt omkring mig och varje steg jag tog kändes som man hade bly under skorna. Min sista tanke den torsdag kvällen var att jag skulle hoppa in i duschen innan jag la mig i soffan, men det var snurrigt värre. Så den kvällen fick jag mig en tankeställare och fick begränsa mina planer för fredagen. Med sorg inombords fick jag avboka kvällens aktivitet för att sedan ligga raklång i soffan. På lördagen blev det med ändrade planer med lugn och ro och till och med lite sömn på eftermiddagen. Tro det eller ej, har så himla svårt att sova när vilar. Måste titta på något för att bli liggande, annars kommer jag på massa saker att göra... Har ni med svårt för det?

 

Jag undrar egentligen vilken som är den största musjägaren i den här familjen. Det mest logiska är att man gissar på katten, men ni ska veta att Caspian är inte långt ifrån. Caspian som enligt rasbeskrivning inte ska ha någon jaktinstinkt jagar både möss, ekorrar, kaniner, fasaner... Hans senaste projekt är att under dagens promenad göra ett störtdyk på alla fyra ner i snön för att sedan komma upp med en svart skogsmus i munnen. Som tur väl är sprattlar de små liven tillräckligt mycket för att han ska tappa grepet, så att musen kan springa iväg!

 

Jag tror att Nelly, katten har lärt upp Caspian genom att hon tog hem döda nyfångade möss från skogen när Caspian var liten och la dom i trädgården. Caspian hittade ju självklart mössen några gånger, så helt plötsligt såg man innefrån köksfönstret hur Caspian överlycklig sprang runt med en svans hängande ut från kinden. Så man kan ju säga som så att jag har lärt mig att hantera det här med möss nu. Hns matte är bara överlycklig så länge han inte tycker att de smakar gott, så att han äter den...

 

Ibland känner man sig så liten...

Denna veckan har börjat tufft, då smärtan är jobbigare och mer påträngande än vanligt. Man vill bara krypa ner i sängen och ligga där, men livet funkar ju inte riktigt så. Brukar klara smärtan bättre och är van vid att stå ut, men denna veckan lyser den igenom mer än vanligt. Orkar inte hålla skenet upp lika bra helt enkelt. Men jag tänker så, att ibland måste det nog få lysa igenom. Jag är inte alltid så stark som jag vill vara eller visa. Ibland är jag bara en rädd liten mus som måste få vara liten ett tag för att orka bli stor och stark igen....

 

Om ca 1 timme anländer min fina syster och Caspians moster till perongen i Karlshamn. Har inte träffat henne på 1 månad, så det känns som riktigt länge sen. En hel helg ska vi mysa och fira både jobb och terminavslutning. Caspian har med längtan efter sin lilla lektant, men snart så blir det glädjeskutt när de ses. Längta, längtar, längtar.... Snart är hon bara vår<3

 

På lördag står lite släktkalas på schemat för att fira min födelsedag, dock lite tidigt men ibland blir det så. Ikväll börjar förberedelserna lite smått eller ska man vara ärlig började det för två veckor sedan. Bakade lite för några helger sedan. För det är ju så när kroppen inte riktigt orkar, att man får dela upp det lite. Vill ju så gärna bjuda min fina mormor/morfar, morbro med familj och min egen familj på en härlig kväll. Är lite tramsig vid sådana här tillfällen att jag vill göra så mycket själv, vet inte om det är självkänslan som får sig en törn när alla vill hjälpa till för mycket. Lite hjälp behövs ju, men annars får man planera för att orka med.

 

Ikväll blir det handling och imorgon ska det sista fixas, för att sedan laga mat på lördag. Det är som jag säger, planering är det som gäller! Ska bli så roligt och mysigt att ha alla samlade, det är den bästa av alla presenter!

 

Å vad skönt två dagar gjorda av denna veckan, nu blir det soffhäng för att vila upp sig inför i morgon. Då väntar lunch med en vän samt lite ärende och ett gympapass som ska göras färdigt. Lite fixardag med andra ord, så skönt när man har tagit sig igenom en sån dag. Allt man har i huvudet är då ordnat, hoppas jag iallafall... Det tröttar mig väldigt mycket sånt som ska fixas, därför har jag lappar överallt till allt som hjälp. För att avlasta mitt lilla guldfisk minne.

 

Önskar er en skön onsdag!  

 

Blir helt rörd av alla som har uppvaktat mig för det nya jobbet! Är så tacksam över alla fina människor som jag har runt omkring och som gläds med mig. I helgen fick jag denna jätte vackra blomman som ni ser på kortet av mina fina extra systrar, helt underbar verkligen.

 

Imorgon drar vi igång på riktigt!

Veckoschemat kommer i morgon, ni får väl se om ni ser någon skillnad!!!