En Oskriven Framtid

Det var med stora förhoppningar jag satt i väntrummet hos sjukhustandläkaren, efter att kämpat med alla övningar tre gånger om dagen och en stor tvättklämma fem gånger större än en vanlig. Det skulle bara gå att gapa större det fanns liksom ingen annan tanke. Jag hade förvisso mer ont i käkarna, men jag tänkte att det kanske blev så när man använder käkarna mer då man tränar.

Det dröjde inte länge förrän min jätte trevliga tandläkare hämtade mig och jag satt i undersökningsstolen. Han började att känna med fingret i munnen och redan då kände jag att det gjorde mycket mera ont än för två veckor sedan. Sedan var det dags att mäta hur mycket jag kunde gapa, han tittade på mig med en allvarlig blick och sa att det bara var 15 mm denna gången. Förra gången var det 20 mm!!! 

Efter samtal mellan min läkare och tandläkare bestämdes det att Voltaren skulle sättas in 3 gånger om dagen och att jag skulle sluta med mina övningar och vila munnen istället. 

Det var med besvikna och ledsna steg jag gick hemåt idag! Varför kan det aldrig vara enkelt??????????? Varför måste allting krångla?????????