En Oskriven Framtid

Imorgon är det sista dagen på år 2009 och vid tolv slaget går vi in i 2010. Det betyder även att det är dags att summera året som gått! Det första som dyker upp när man tänker tillbaks är hur mycket som har hänt på ett år och att det hela tiden har varit en ständig kamp, med inslag av roliga händelser. Det känns som evigheter sen jag stod där i kyrkan stolt som en tupp att jag hade lyckats klara av min utbildning, det var verkligen en dag av glädje! 

Andra ord som dyker upp direkt är övermäktigt och acceptans. 2009 är nämligen det år där jag har klarat av mer än vad jag trodde att jag skulle klara av och då jag även många gånger har haft stunder som jag bara har velat skita i allting och ge upp. Det hade varit så enkelt och bara ligga kvar i sängen istället för att hela tiden stånga sig blodig för att bara överleva sin egen vardag. Detta året har även varit ett år där jag har lärt mig att börja acceptera min skada. Jag säger inte att jag har gjort det helt och hållet för det har jag inte, men jag har iallafall börjat. Processen började i våras då jag var förbannad över att jag hade drabbats och jag riktade främst min ilska åt den som hade kört på mig, ibland gick det även ut över dom jag älskar. Jag ville inte vara i denna situationen utan bara vara som en vanlig 23 åring. Inte behöva bekymra mig över hur jag skulle prioritera i vardagen för att orken inte räckte till eller behöva använda hjälpmedel, utan istället kunna leva livet med att orka allt och känna sig odödlig. Istället var jag fast i en 70-årings kropp med en vilja som en 23 -åring, det går inte ihop och gör fortfarande inte.

Under sommaren fick jag min värsta down period då smärtan var outhärdlig och längtan av att fly var stor. I augusti kom jag åter till rehab då vi tog itu med det som hade förvärrats under sommaren. Tyvärr så stannade det inte där utan hösten har varit fylld med nya problem, kamper och undersökningar. Det positiva som hände under hösten var att jag började lära mig att "gilla läget", vilket gjorde det hela lite lättare rent psykiskt. Jag accepterade några nya hjälpmedel osv.

Jag vet att 2010 inte kommer vara någon dans på roser den heller, men om det är lite lite lite lättare så är jag nöjd. Jag kommer att få nya jobbiga situationer att kämpa mot och det kommer att vara jätte tufft, men jag ska fortsätta kämpa och aldrig någonsin ge upp. Det är där alla ni kommer in runt omkring mig, för det kommer finnas tillfällen som jag kommer att vilja ge upp för det känns övermäktigt allting. Då är det er uppgift att bara finnas där, ni behöver inte alltid säga något utan bara ge mig en kram, lyssna, eller gråta med mig. Jag vill tacka min familj, släkt, vänner, underbara rehab (Monica, Bodil, Karin, Ia, Anki, Ute, Maria) och er läsare för att ni finns där! Jag klarar inte detta utan alla er!

Sist men inte minst önskar jag alla ett GOTT NYTT ÅR! 

Nu är jag några dagar in i min härliga julledighet och jag njuter av varenda sekund. För en liten stund existerar inte längre alla problem, tankar och funderingar. Visst försöker de hela tiden göra sig påminda, men jag har lovat mig själv att bara få vara normal i två veckor och tränga undan allt. Det är ingen bra taktik i längden och något jag måste jobba med nästa år, men just för stunden det enda som fungerar!

På julaftons morgon började vi med att fira pappa och äta en mysig frukost i soffan allesammans framför nyhetsmorgon. Efter det var det dags att börja göra sig i ordning innan tomte gröten till lunch. Min fina paljettkläning kom fram från gardroben och jag kände mig verkligen fin inför kvällen! Efter gröten var det dags att åka till mormor och morfar i Sölvesborg och fira jul! Vid glöggen var vi åter alla samlade igen för detta årets julfirande, då även min morbros familj var på plats!

Efter det blev det vilstund för några av oss i soffan framför Kalle och de andra höll på att förbereda julbordet. Efter lite diskuterande över var alla brukade sitta kring bordet, slog vi oss ner med våra tallrikar. Det var lika fantastiskt gott som vanligt, iallafall det jag brukar äta vilket är revben (helt klart favoriter), köttbullar, prinskorv, Jansons frestelse osv.

Sen var det dags för tomten att komma med alla klapparna! Jag kan inte med ord tacka alla för de fina julklapparna, man blev helt varm inombords! Den största klappen av dom alla var dock att vi alla var tillsammans och att allting kändes som vanligt! För en kort kort kort stund kändes det som att det senaste året inte hade funnits och att man var tillbaka innan olyckan!




En bild på vår fina tomte!


Vill även tacka för de fina julhälsningarna och kommentarerna,
blir så glad när ni skriver några ord!

Jag vill önska alla er läsare, familj och vänner en riktigt
GOD JUL!

Hoppas ni får en alldeles underbar jul med mycket avkoppling
 och tid till att träffa familj - släkt - vänner.

Nu tar jag en paus...

Fy tusan vad jag har ont i min nacke ikväll, efter luft färden i taxin idag.

Chaffören missade ett farthinder i ca 40- 50 km i timmen, därav blev det en rejäl färd för min lilla nacke...  

Nu återstår två dagar till på rehab och med tider att passa innan det är dags för lite jullov i två veckor! Man är så otroligt tacksam för alla som kämpar med en och jag hade inte klarat det utan er. Trots det känns livet ibland så oerhört tufft att man känner att man bara vill krypa under täcket och ligga kvar där till man inte behöver kämpa mer. Man tror inte man är så stark som man är förrän man drabbas av något som pressar en till det yttersta! Ändå lyckas man att ställa sig upp igen efter en dag av sorg, då du sörjer det du har förlorat! Många frågar hur orkar du med allt, då tänker jag bara vad har jag för val. 

Jag har inte valt det livet jag lever nu, men det är inget jag kan ändra på utan det är bara att fortsätta kämpa för att bygga upp ett nytt. Man måste resa sig igen efter att ha haft en tuff dag för annars hade jag inte orkat kämpa vidare och det är detsamma som att ge upp. Ger du upp struntar du inte bara i allt jobbigt som händer utan även alla glädjeämnen i livet, som gör det hela värt att kämpa för. Jag säger inte att det finns något rätt eller fel sätt att hantera tuffa situationer i livet, men det är min taktik för att överleva!  

Hösten har varit otroligt tuff och har fyllts på med nya problem ovanpå de man redan har. Jag säger inte att det inte har varit mycket glädje och roliga saker också, men det överskuggs lite av det jobbiga när det blir för mycket. Så efter tisdag så kommer jag att begrava mina problem i två veckor och bara försöka att vara så normal som möjligt för att sen i januari gräva upp dom igen och därmed kämpa vidare för att lösa dem och bli bättre.





Tack alla ni som gör det värt att kämpa vidare!

Idag har jag fått min första julklapp, som ska öppnas på julaftons morgon!
Det är en av höjdpunkterna till julen att hitta på den perfekta julklappen till nära och kära,
men även spänningen att själv öppna sina julklappar och överraskas av innehållet!




Tack min fina Malin för julklappen!

Tro det eller ej, det finns något som går på rätt håll! Idag var det dags för en ny kontroll hos sjukhustandläkaren för att kolla hur mycket jag kunde gapa. Istället för 15 mm kunde jag nu gapa hela 18 mm, det låter inte mycket för er kanske men för mig betyder det mycket.



Så nu blir det att äta Voltaren i tre veckor till och sen får vi se vad det blir av det! Det blev lite restriktioner i julhelgen med att äta mindra portioner men oftare och inget hårt, men det gör inget. Jag är bara så glad att det inte var värre så jag inte kunde äta några skumtomtar alls i jul!

Så nu blir det skumtomtar för hela slanten i några veckor!

Vissa dagar känns livet så orättvist...

Viljan vill mer än vad min kropp klarar i många lägen!!

JA SE DE SNÖAR,
JA SE DE SNÖAR,
DE VAR VÄL ROLIGT HURRA,
 NU ÄR DET VINTER,NU ÄR DET VINTER.....


Idag har jag varit ledig från tider och annat, vilket har varit helt underbart! Jag kunde sova länge i morse och bara få vakna utan någon klocka. Efter att ha ätit frukost var det sen dags för en promenad längs havet med en god vän, vilket var jätte mysigt! Det är roligt att få sällskap ibland när man promenerar för att slippa alla tankar som kommer över en ibland när man går själv.

Äntligen har den kalla luften komit ner här med, vilket gör att man äntligen får lite julkänslor. Inte nog med det, när jag satt och åt lunch idag och tittade ut genom fönstret så såg jag att det snöade. Genast försvann alla bekymmer och funderingar och ett lugn och leende kom över mig. Satt länge och bara stirrade ut, det var verkligen sann meditation.

Eftermiddagen spenderades sedan med min kära syster på stan för att inhandla de sista julklapparna, eftersom vi hade samma lediga dag. Ibland är det skönt att ha en sån här dag då man kan umgås tillsammans och göra något som inte ingår i de vanliga rutinerna!

Lucia firandet tjuvstartade redan i fredags, då vi var och tittade på ett helt underbart lucia tåg. Det var så att ögonen blev lite glansiga nånstans där i mitten av alla sångerna, alla var så fina. I morse var det dags för den riktiga lucia dagen och därav lite julstämning lite här och var. 

Jag har alltid älskat julen och varit den som har pysslat med det mesta och ordnat och fixat. Efter skadan har jag insett att det är med vissa blandade känslor som det blir första advent. Jag älskar fortfarande julen och allt som hör till, men på något sätt blir man även påmind om att man har fått vissa begränsnigar. Tex att slå in ett paket med en hand är verkligen inte det lättaste och att baka ska vi inte tala om. Visst är jag med när de andra gör allt sånt och är delaktig på mitt sätt, vilket ger mig stor glädje. Ändå finns det en viss uns av sorg inombords att inte klara av det man vill göra och vid en sådan här högtid blir man mer påmind än till vardags. 

Idag har vi iallafall varit på julmarknad på Eriksberg, vilket var jätte mysigt. Tro det eller ej så kom det faktiskt några snöflingor när vi vandrade omkring där. Vissa av gårdslängorna krävde mycket koncentration att gå på eftersom det var kullersten, men det är ju bara att det får ta lite längre tid för mig än alla andra.

Efter det bar det iväg till Törneryda där vi köper gran varje år, det är så fint där ute med alla facklor som är tända. Direkt när jag klev av bilen tog jag på mig mina "leta gran ögonen" och det dröjde inte länge förrän jag hittade den perfekta granen. Efter några år som granletare vet man ju direkt vad vi letar efter, en gran som är knubbig och liten. Så efter tt ha kollat alla andra granarna så det inte fanns någon bättre var det dags för pappa att näta in den och lägga den i bilen.

Hur ska er önskegran se ut?

De två senaste dagarnas påfrestningar sitter fortfarande i och tröttheten har gjutit sig fast i ansiktet, så att det är de enda man ser när man tittar sig själv i spegeln.

Ikväll ska jag trots allt trotsa den och åka i väg en stund på glöggkväll hos en vän med tjejgänget. För en stund ska jag glömma att mitt liv inte kretsar kring samma saker som deras och för en stund bara vara som en normal 23-åring!!!!!!!