Klump i magen...
Ligger här i sängen med en stor klump i magen. Har svårt att somna och komma till ro när man ligger och tänker, å ju mer jag tänker ju mer arg och besviken blir jag.
Människor som kör ett fult spel och utger sig för att vara någon de inte är, är något av det värsta jag vet. Man tror man känner någon och tar då steget ut och släpper en del av fasaden. När väl fasaden brister lämnar man ut en väldigt stor del av sig själv och med det även en bit av sitt hjärta, tankar och känslor. I samma stund det händer räknar man kallt med att den som får en del av hjärtat i sin hand vårdar det på bästa sätt. Förtroendet får sig då en rejäl törn när man inser att den personen utåt sätt har visat en stor omsorg av hjärtat, men innanför väggarna egentligen bara brutit ner det sakta genom lögner och falskspel. Tyvärr drar inte bara den personen ner förtroendet för den relationen utan präglar även nästa person som försöker komma in och få låna en bit av hjärta. För alla törnar har gjort fasaden mycket svårare att ta sig igenom...,
Människor som kör ett fult spel och utger sig för att vara någon de inte är, är något av det värsta jag vet. Man tror man känner någon och tar då steget ut och släpper en del av fasaden. När väl fasaden brister lämnar man ut en väldigt stor del av sig själv och med det även en bit av sitt hjärta, tankar och känslor. I samma stund det händer räknar man kallt med att den som får en del av hjärtat i sin hand vårdar det på bästa sätt. Förtroendet får sig då en rejäl törn när man inser att den personen utåt sätt har visat en stor omsorg av hjärtat, men innanför väggarna egentligen bara brutit ner det sakta genom lögner och falskspel. Tyvärr drar inte bara den personen ner förtroendet för den relationen utan präglar även nästa person som försöker komma in och få låna en bit av hjärta. För alla törnar har gjort fasaden mycket svårare att ta sig igenom...,
Stjärnfall!
Även när allt ser mulet och mörkt ut, lyser det ibland upp en riktigt klar och fin stjärna.
Livet känns genast lite mer hoppfullt....
Besviken...
Tittade tillbaka på mina senaste inlägg och kan bara konstatera att de nästan enbart har handlat om hur tufft livet har varit den senaste tiden. Kom på mig själv att jag satt och tänkte att det här är ju inte egentligen den bilden av mig som jag vill att folk ska se. Jag vill att folk ska se den starka Therese, som alltid har ett leende på läpparna. Många förundras att man verkar så stark hela tiden och jag brukar svara tillbaka, att vad har man för val. Att ligga i soffan hela tiden och tycka synd om mig själv är inte riktigt min grej.
Fast samtidigt när jag läste mina senaste inlägg slog det mig hur skönt det var att få visa en spricka i fasaden. För ska man vara ärlig tar det energi att visa sig stark och positiv när man inte alltid känner sig så. Det är ofta jag känner mig liten och önskar att man bara kunde försvinna under täcket och ligga där tills man var redo att möta världen...
Varför är det så att vi alltid vill visa oss starka gentemot andra?
Är det inte en styrka att kunna visa sig svag ibland?
Fast samtidigt när jag läste mina senaste inlägg slog det mig hur skönt det var att få visa en spricka i fasaden. För ska man vara ärlig tar det energi att visa sig stark och positiv när man inte alltid känner sig så. Det är ofta jag känner mig liten och önskar att man bara kunde försvinna under täcket och ligga där tills man var redo att möta världen...
Varför är det så att vi alltid vill visa oss starka gentemot andra?
Är det inte en styrka att kunna visa sig svag ibland?
Nu räcker det....
Fattar inte riktigt varför det inte kan vända nu... Är det inte det ena så är det de andra. Har varit en tuff höst, ända sedan renoveringen med lägenheten började egentligen. Saker och ting bara har rullat på och jag försöker hänga med så gott jag kan, men jag har börjar inse att jag inte är gjord av stål.
Som jag skrev i fredags var jag hos astmasköterskan för årskontroll under fredagen och sedan en förkylningen för fyra veckor sedan har det varit lite tuffare på astmafronten. Är inte riktigt van vid det för det brukar vara relativt problemfritt bara man tar sin mediciner varje dag. Trots högre tilläggsdos som brukar räcka för att vända astman efter en förkylning har det inte gett sig. Så efter två blås i spirometrin var resultaten så dålig så hon kallade ner en läkare till rummet och efter att han hade lyssnat på mig var det full provtagning, 12 st kortisontabletter direkt och inhalering av akutmedicin 2 gånger, samt recept på kortison behandling i 5 dagar. Sen fick jag vara kvar en timme, så att de såg att jag fick bättre värde. Så min helg har varit lite sisådär, då jag känner mig kraftigt trött och inte mår helt okej så fort jag anstränger mig.
Blir lite trött på allt bara....
Kunde det inte räckt men sviterna efter sjukgymnasten i måndags!
Oktobervecka!
Här kommer veckoschemat för denna veckan.
MÅNDAG; Jobba + besök hos sjukgymnast Anna i Växjö.
TISDAG; Jobba.
ONSDAG; Besök hos Saras.
TORSDAG; Jobba + gympa.
FREDAG; Besök hos astmasjuksköterskan.
Tuff vecka står framför mig.....
Bara att ta djupa andetag och samla kraft inför det som ska komma. Imorgon är det återigen dags för ett besök hos sjukgymnast Anna i Växjö. På ett sätt ser jag framemot att träffa henne och se hur långt jag har kommit på den tiden jag har tränat hemma, samtidigt som det även känns som att jag efter varje besök har kommit ett steg närmare för att se slutresultatet. Jag vet att jag kanske hoppas förgäves eller orsakar mig själv onödigt lidande vid varje besök, men samtidigt måste jag tro på att jag ska bli bättre av det här för annars orkar jag inte må så dåligt efteråt. Inte lätt att veta om man tar rätt beslut eller testar rätt grejer, man kan bara gå på en känsla och försöka få fram så mycket information och erfarenheter från andra innan man börjar på. För när man väl har börjat måste man ge det en chans för att se om det hjälper! Annars kan man lika gärna skita i det...
Bild på hur en av sträckningarna går till!
Vila, vila, vila...
Söndag igen! Veckans skönaste dag, inga krav eller måsten. Nu laddar vi upp inför en ny vecka, en vecka som är relativt lugn. Lugnet före stormen kanske, för veckan efter är det fullt ös med sjukgymnastik i Växjö, utbildning på jobbet, besök hos astmasjuksköterska med mera. Nu ska jag bara försöka hålla den så lugn som möjligt, då jag verkligen behöver spara på krafterna. Vila, vila, vila....
