En Oskriven Framtid

I somras var jag på mitt första besök hos en ögonläkare på ögonmottagningen i Karlshamn, pga att min optiker inte visste hur han skulle hantera mina ögon imed att synskärpan ändrades hela tiden. Det som konstaterades på det besöket var att jag hade större pupill än normalt och att mina pupiller var lite slöa. Det betyder att signalerna från hjärnan till ögonen reagerar lite långsammare, vilket gör att det tar längre tid för ögat att ställa om i mörker och ljus till exempel.

Idag var det dags igen för ett nytt besök för att kolla synfältet och ny synundersökning. Synfältsundersökningen var otroligt jobbig, då man hela tiden skulle fokusera på en punkt i cirka en halvtimme. Trots att ögonen blev tröttare och tröttare var testresultat mycket bra. Synskärpan hade även det förbättrats sedan förra gången, vilket troligen hör ihop med attt jag har slutat med en av mina värkmediciner. På förra besöket trodde läkaren att problemet med mina pupiller både hängde ihop med de tabletter som jag tar samt på grund av wiplashskadan.

Nu har vi eliminerat ett problem och det är bättre, men problematiken finns fortfarande kvar vilket beror på min nackskada. Eftersom jag har detta problemet konstaterades det idag att mina ögon är överansträngda och för att undvika att det blir värre och till och med bättre med tiden, måste jag vila ögonen då de är trötta och sen har jag blivit rekommenderad att köpa läsglasögon för att hjälpa ögonen ställa om när jag läser!

Så nu blir det att vänja sig vid läsglasen och inte glömma bort dem överallt! Bild kommer snart! Sen blir det ny koll om tre månader! Är det någon annan som har problem med sina ögon efter en wiplashskada?

Idag fyller min älskade mamma år och ikväll blir det lite firande bara familj, för att sedan slå på stort på lördag! De flesta säger väl att ens mamma är den bästa mamman som finns och jag och min syster kan bara hålla med. För oss är hon nämligen den bästa som finns!

Vi skrattar tillsammans, vi gråter tillsammans, vi upplever saker tillsammans och vi finns där för varandra. Jag vet inte hur många läkarbesök mamma har varit med på, hur många papper vi har läst tillsammans som man knappt förstår, hur många olika ansökningar vi har tagit oss igenom eller hur många kriser vi har gått igenom tillsammans!

Tack för att du är den bästa mamman i världen för oss, vi älskar dig över allt annat!!!!!

Ibland känner man sig så himla otillräcklig, så mycket man vill.... Allt är inom räckhåll, men ändå så långt bort. Vissa dagar blir man bara trött på sin kropp, man känner att man vill orka träffa vänner, vara med på saker, känna att man kan göra vad man vill men ändå går det inte. För när man tänker tanken att göra det så lyder inte kroppen, man vill att armarna och benen ska resa sig upp och gå ut genom dörren för att göra de sakerna. Istället händer ingenting, kroppen orkar inte, så kroppen ligger bara kvar i soffan/sängen när viljan går sin väg på egen hand.

Jag vill finnas där för alla som finns runt omkring mig hela tiden, men inombords finns det en stor besvikelse att man inte alltid orkar vara på plats rent fysiskt eller ringa det där samtalet eller bara ta upp luren. Tänk om någon av de som betyder så mycket tröttnar på mig en dag och bara försvinner för att jag inte har orkat vara som innan. Hur ska man hitta en balans att klara av att vara skadad men ändå hitta en balans i vardagen för allting det innebär?




Om någon har ett svar på detta, vill jag gärna veta det......

Sedan i somras har effekten på min facettledsblockad som jag gjorde i Jönköping för ett år sedan avtagit med och mer. Smärtan är tillbaka där vi började och det var dags att kontakta Ryhov igen. I eftermiddag hade jag en telefontid med överläkaren Mats och vi bestämde rätt snabbt under samtalets gång att vi skulle göra om blockaden ytterliggare en gång.

Så den 25 oktober ligger jag på operationsbordet igen för att bränna av nerverna till den skadade facettleden på höger sida för andra gången! Önska mig lycka till! För er som inte läste min blogg för ett år sedan, så kommer jag att berätta närmare så fort det börjar att närma sig!

Att vara sjuk eller skadad innebär så mycket mycket mycket mer än att bara infinna sig på alla behandlingar och jobb/arbetsträning. För inte nog med att alla besöken och arbetstimmarna suger energi, så tillkommer alla samtal som måste ringas, alla papper som måste skickas eller tas omhand, alla beslut som måste fattas vad som är bra för en med mera. Hur lätt är det att ta beslut när man inte vet hur man själv känner eller vad beslutet innebär.

Idag har jag varit både receptionist för mig själv och postman, sen klämde vi även in ett planerat besök hos tandläkaren i eftermiddag. Det tog två timmar i förmiddags att ringa två samtal, ett till ortopedtekniska och ett till hudmottagning. Det gäller verkligen att terrrorisera telefonen när det är telefontid, för missar man den får man vänta ytterliggare en dag. Jag säger då det för att ringa sådana här samtal måste man vara ledig, för hur lätt är det att "klämma" in ett samtal när man kanske har en halvtimme kvar på förmiddagen efter besöken på sjukhuset eller arbetsträningen. Då ska man ha tur om det finns en liten lucka i telefonkön just då! Iallafall de två timmarna idag gav inte så mycket för det båda samtalen kom fram till var att de arbetar på problemen på bägge ställen.

Telefonsamtalet på hudmottagningen gällde problemet med att försöka lösa biverkningen på min hud av tejpningen av min axel. Det blir så hård påfrestning på huden när man drar tejpen för att dra tillbaka axeln i rätt läge igen, vilket orsakar sår och rodnad vid fästet på tejpen.Samtalet till ortopedtekniska gällde samma sak i princip, vi håller nämligen på att försöka undersöka möjligheten till att hitta en axelortos som kan ersätta tejpen och sen håller vi på att ändra på min fotortos. Men som sagt det är bara att vänta tiden an!

Jag nämde även att jag hade varit postman, idag kom ett besked från försäkringskassan med posten. Det skulle sedan läsas igenom, bearbetas av mig ett tag och sen skickas vidare till advokaten! Tänk hur mycket tid man lägger på alla papper!



Nu blir det soffan istället!!!!

Vilken härlig söndag, idag har jag, mamma, pappa och min extra lillasyster gått en runda ute i skogen och sen grillat korv. Solen skinner för fullt idag här i blekinge och man vill bara vara ute så mycket som möjligt. Det var längesen nu vi grillade korv i skogen, men det är en viss mysfaktor över det hela och man njuter av att vara i stunden.


Så här ser veckan ut, en vecka som jag hoppas kommer att bli bättre än förra!

MÅNDAG  Besök hos sjukhustandläkaren.

TISDAG  Arbetsträna på förmiddagen och på eftermiddagen blir det sjukgymnastik.
Under eftermiddag kommer även Mats, läkaren som gjorde facettledsblockaden att ringa.

ONSDAG  Arbetsträna på eftermiddagen.

TORSDAG  Arbetsträna, massage och lättgympa.
Min älskade mamma fyller år!

FREDAG  Besök på ögonmottagningen.

LÖRDAG  Fira mamma!

SÖNDAG  Ledig!


Ha en bra vecka!

Jippi nu är det äntligen helg! Sjukgymnastiken för dagen är avklarad och nu är det bara den dagliga promenaden kvar. I helgen blir det ytterligare kalas för min morbro och familj, men det är bara skönt att det händer lite så man får annat att tänka på. För det är det jag behöver just nu, bara positiv energi och det får jag genom att vara med personer som tycker om mig! Glömma och lägga denna veckan bakom mig, för att på måndag ta nya tag och ta mig ut från den instängda gråa lilla musens kropp!

Så helgen "here I come"!!!!! Trevlig helg alla er där ute!

Ibland känner man sig som en liten grå mus, som är instängd i ett litet hörn. Så liten och svag, men ändå så stark och envis. Någon som gör allt för att överleva, trots att den blir fångad gång på gång. Man tror att den är död för ett tag, men helt plötsligt bara reser den sig upp igen då den bara spelade död för att överleva.

När man har ett handikapp eller skada känner man sig oftast väldigt liten pga att samhället inte riktigt är anpassat efter oss som behöver göra saker annorlunda. Just nu känner jag mig som den lilla musen i hörnet som inte vet hur jag ska komma ut, men jag vet också att jag förr eller senare kommer att hitta en ny teknik för att överleva.

Då är äntligen två dagar avklarade på det nya schemat på arbetsträningen, skillnaden från det gamla är att jag har lagt till 2 timmar per vecka. För er "friska" så låter en arbetstid på 8 timmar i veckan ingenting, men för min kropp är det en väldigt stor grej. Jag tycker det är otroligt kul att gå iväg och arbetspröva, man känner sig som en i gänget igen och mer normal. Men gud vad jag var slut i kroppen igår, tårarna rann av trötthet och mycket tankar.

Trots att det är jobbigt just nu med den nya tiden så vet jag att jag kommer att fixa detta i sinom tid. Bara jag får göra det i min egen takt, utan påtryckning från några runt omkring. För pressar jag mig för hårt kommer jag vara tillbaka där jag började innan sommaren, vilket är det samma som noll timmar. Jag orkar bara inte ta mig upp en gång till från botten av gropen, jag har gjort det en gång det räcker. Vet att man inte kan bestämma sånt, men man kan väl alla fall försöka att påverka vad som är bäst för en. Även om man inte alltid vet det själv.....

Blir bara så trött ibland på att hamna mellan stolarna hela tiden och att alla skyller på varandra istället för att sammarbeta. Tydligen är reglerna sådana, men är de reglerna till för att sänka de som verkligen försöker eller för att hjälpa. I mitt fall ställer de bara till problem... Inte ens en bra stol att sitta på är en självklarhet!

För ca två veckor sedan skrev jag att jag hade blivit tillfrågad om jag kunde tänka mig att vara med i ett reportage om ansiktzonterapi, som jag har gått på ca ett halvår för att få bort spänningar i ansiktet! Något jag inte berättade var att jag även blev tillfrågad av reportern om jag kunde tänka mig att vara med på ett enskillt reportage också. Hon tyckte att mitt liv skulle vara intressant att skriva om. Först var jag väldigt tveksam och förstod inte varför någon skulle tycka att mitt liv var så speciellt, men sen gick jag med på det.

Idag damp tidningen ner i brevlådan med bild och text om mitt liv, min vardag. Det var ett jätte fint reportage och jag är väldigt nöjd hur hon fick ihop det, ändå känns det väldigt konstigt att läsa om hur någon annan beskriver en. Man blir så rörd av alla fina ord! Förhoppningsvis kommer artikeln vara en inspiration för alla som läser den, för ingenting är omöjligt! 

För er som vill läsa reportaget så heter tidningen Infobladet (Karlshamn)! Finns tyvärr inte på nätet utan pappersformat! Finns det intresse bland er läsare längre ifrån, kan jag eventuellt skanna in artikeln. Säg till såfall.... 

Då var det söndag morgon igen och jag sitter här i morgonrock och en rykande varm kopp te i handen. Tar det lite lugnt idag på morgonen efter alla kalas igår för två fina vänner som fyllde 25 år. Det var jätte trevligt överallt med god mat och härligt sällskap!

Nu börjar iallafall en ny vecka och det är bestämt att jag ska prova att arbetspröva 8 timmar istället för 6 timmar med start på måndag. Känns lite spännande men samtidigt är jag orolig över hur jag ska orka, för hur gärna än jag vill jobba mer så känns det som att kroppen inte riktigt är med på samma tåg. Allt går väl förr eller senare, det blir väl privat livet som får ta stryk i början.

 
MÅNDAG  Arbetsprövning och massage.

TISDAG  Arbetsprövning och möte med min coach och arbetsterapeut Karin för kolla kontoret för arbetshjälpmedel.

ONSDAG  Ledig

TORSDAG  Arbetsprövning och besök hos Monica.
Lättgympa.

FREDAG  Sjukgymnastik hos sjukgymnast Ia.

LÖRDAG  En härlig tjej kommer på besök!

SÖNDAG  Kalas hos min morbro.


Jag önskar er en härlig vecka!

Innan denna låten började spelas på radion hittade min syster den på you tube och visade mig den. Det bara högg i hjärtat första gången jag hörde den. Låten handlar om hans kärlek till hans flickvän som har blivit sjuk och inte klarar sig själv. Den här sången av Chris Medina (What are words) symboliserar så mycket vad jag känner för de jag har nära mig. Ni har offrat så mycket för att vara kvar trots allt som har hänt och för mig beskriver denna texten just det, att kärlek övervinner allt. Ni betyder allt för mig!


Anywhere you are I am near, anywhere you go I will be there.
Anytime you wispher my name. You will see.
Every single promise I wiill keep, cause what kind of guy would I be if I was to leave when you need me most?

What are words if you really don´t mean them when you say them?
What are words if they´re only for good times then the don´t?
When it´s love yea you say them out loud, those words they never go away.
They lives on even when we´re gone.

And I know an angel was send just for me and I know I´m meant to be where I am and I´m gonna be. Standing right beside her tonight and I´m gonna be by your side, I would never leave when she need me most.

What are words if you really don´t mean them when you say them?
What are words if they´re only for good times then the don´t?
When it´s love yea you say them out loud, those words they never go away.
They lives on even when we´re gone.

Anywhere you are I am near, anywhere you go I will be there.
And I´m gonna be here for ever more.
Every single promise I wiill keep, cause what kind of guy would I be if I was to leave when you need me most?

I´m forever keeping my angel close!


Här kommer en översättning på svenska för er som har svårt för engelskan, allt kanske inte stämmer helt men jag försöker så gott jag kan.


Vad du än är kommer jag att finnas nära, var du än går kommer jag att vara där.
När du som helst viskar mitt namn, kommer du att få se.
Vart enda löfte kommer jag att hålla, för vilken kille är jag om jag går när du behöver mig som mest?

Vad betyder ord om du inte menar dem när du säger dem?
Vad betyder ord om de endast gäller i goda tider och sen inte alls?
När det är kärlek säger du dem högt, dessa ord försvinner aldrig.
Dom lever vidare även när du har gått bort.

Och jag vet att en ängel var sänd för just mig och jag vet att det var menat att jag skulle vara där jag är och kommer att vara. Står här vid hennes sida ikväll och jag kommer att fortsätta att vara vid hennes sida, jag skulle aldrig lämna henne när hon behöver henne som mest.

Vad betyder ord om du inte menar dom när du säger dom?
Vad betyder ord om de endast gäller i goda tider och sen inte alls?
När det är kärlek säger du dom högt, dessa ord försvinner aldrig.
Dom lever vidare även när du har gått bort.

Vad du än är kommer jag att finnas nära, var du än går kommer jag att vara där.
Och jag kommer att vara här för all framtid.
Vart enda löfte kommer jag att hålla, för vilken kille är jag om jag går när du behöver mig som mest?

Jag håller för alltid min ängel nära mig!



Klicka på länken här nedan om ni vill se videon!

http://www.youtube.com/watch?v=nQY4dIxY1H4&ob=av2e

Idag ska jag bara vara mig själv, bara Therese. Den gamla Therese bestod bara av mig själv, av någon som inte hade en konflikt i sig själv. Den nya Therese består av en skadad sida och min gamla sida, som hela tiden kämpar mot varandra att ta plats. Från början vann den skadade sidan hela tiden för smärtan och trötthet gick inte att hantera. Ju mer tiden har gått desto mer har den gamla delen kommit tillbaka, min personlighet och den jag egentligen vill vara. Jag kan styra den skadade sidan från att ta plats mer och mer. Trots det kan jag aldrig ta bort den helt, för det är bara att acceptera att den är en del av mig. Vissa dagar måste jag trots det bara få vara den gamla Therese och nochalera den skadade sidan, för att känna mig lite mer hel igen! Lät kanske helt konstigt det här, men det är så jag känner!

Lånade en bild från en annan blogg, för att visa att man kan vara två delar i en person!

Vilken tuff dag, vissa dagar blir man bara riktigt trött att vara i den här situationen.
Nu vet jag dock att den smärtstillande medicin fortfarande behövs för att få ett värdigt och normalt liv som möjligt! För med så mycket smärta som jag har haft idag orkar man inte kämpa mot i längden, så det är tur att det finns mediciner som kan ta bort det värsta av smärtan!

Men imorgon är det en ny dag....

Herregud vilken morgon! Snacka om att gå i nattmössan när man gjorde sig iordning. Mitt närminne är som en guldfisks ibland och tydligen hade hjärnan tagit semester igår när jag gick och la mig, för jag glömde nämligen att ställa mitt mobil larm till idag. Så i morse klockan halv sju när klockan skulle ringa sov jag såååååå gott! En kvart efter kom mamma och pappa in genom dörren och undrade om inte jag skulle gå upp, vilket jag definitivt skulle då jag började arbetsträna halv åtta. Så det var bara att lägga in turbon i hela morgonritualen och tro det eller ej så var jag på plats i tid, vilket förutsatte att jag då även hade lite tur med att hitta en parkeringsplats vid entren.

När man får ett sånt uppvaknande så känns det som att man inte riktigt är vaken på hela dagen, utan man ligger back hur man än gör. Det är en liten bild av hur jag kände mig, say no more please....

Då har man gjort en god gärning för denna helgen! Idag valde vi att lägga vår promenadrunda till Nytorpet där Friluftsfrämjandet tillsammans med andra sponsorer anordnade blekingelunken till förmån för Barndiabetsfonden. Man betalde 20 kr för att starta rundan och på vägen var det en tipsrunda samt vätskekontroller och korvgrillning. Ibland är det kul att komma till nya platser och promenera istället för att vara alltför bekväm och gå sin invanda runda.

Då var det ny vecka igen och här kommer schemat!

MÅNDAG  Arbetsträna.

TISDAG  Arbetsträna och möte med min coach i FINSAM Astrid.

ONSDAG  Får besök.

TORSDAG  Arbetsträna och gympan på kvällen.

FREDAG  Sjukgymnastik hos sjukgmnasten Ia.

LÖRDAG  Fira två vänner som fyller 25 år.

SÖNDAG  Ledig

Jag önskar er alla en härlig vecka!

Nu ger jag upp för tröttheten och lägger ner för denna veckan, för nu väntar det helgmys! Denna veckan har varit späckad med aktiviteter, mestadels roliga saker men som trots att de är roliga och spännande tar energi. Så nu väntar två dagar med bara avkoppling och bara få göra det man känner för!




Jag önskar alla er en härlig helg!

Idag var det dags för en efterlängtad lunch med två av mina bästa vänner. Vi har inte lyckats fått ihop något på länge och saknaden har varit stor. Man är så van att de finns där vid min sida och bandet har ju bara blivit starkare sedan olyckan. Jag har kunnat gråta på deras axlar, vi har kunnat skratta tillsammans även då allt är jobbigt, de har fått mig att glömma allt det jobbiga för en stund då livet har varit kaos! De har helt enkelt ställt upp så som bästa vänner ska göra både när livet går i vågor!

Tack för att ni finns tjejer, ni betyder mycket för mig!

Blir så rörd av all omtanke som ni visar för mig på olika sätt. I eftermiddag när jag kom hem från rehab låg det ett vitt kuvert på köksbordet med mitt namn på. Jag blev genast nyfiken på vad det innehöll, då det var handskrivet. Tråkiga/jobbiga/viktiga brev brukar nämliga vara skrivna på datorn. Ur det öppnade kuvertet kom ett otroligt fint handgjort kort. När jag tittade i kortet såg jag att det var från några underbara vänner i Skåne. Tusen tack Cajsa och Krille för ert väldigt vackra kort och era värmande ord, det betydde väldigt mycket för mig. Tårarna var väldigt nära idag, av glädje och känslor från er STORA omtanke!

Idag har jag varit på ansiktszonterapi igen efter sommaruppehåll, Elisabeth som har ansiktzonterapin ringde mig nämligen förra veckan och undrade om jag kunde hjälpa henne med en sak. Det är så att hon ska vara med på ett reportage i en lokal tidning, där hon ska berätta om sin verksamhet. För att hon skulle kunna visa reportern samtidigt som hon förklarade vad ansikszonterapin gick ut på, undrade hon om jag kunde ställa upp på att vara med på en behandling. Hon har hjälpt mibg mycket genom att lindra huvudvärken och spänningar i ansiktet så det kändes inte mer än rätt att kunna hjälpa henne tillbaka. Så blev det, så under eftermiddagen idag berättades allt om verksamheten, mina upplevelser av behandlingen och olika faser i behandlingen fotograferades. Nu ligger jag här i soffan, lite små trött om man säger så efter arbetsträning och behandling.

Tänkte börja med att skriva "då var det söndag igen", men insåg sedan att det har jag ju skrivit varenda gång jag har skrivit veckoschemat för kommande vecka. Tråkigt att skriva samma sak hela tiden, men när jag väl funderade på det hittade jag inget bättre sätt att börja. För söndagar är väl lite så att man konstaterar att det är söndag och sen börjar förbereda inför kommande vecka. Så funkar det för mig iallafall, jag gillar söndagar för det är sån där mysdag när man gör vad man vill och en dag då man äntligen kommer ikapp det man inte har hunnit i veckan. För när det väl har blivit måndag är det bara fullt ös, känns som att inte jag hinner någonting mer än alla måsten. Helst ska man ju planera in två behövande vilopauser också, för att klara av dagen på bästa sätt!

Så här ser iallafall min vecka ut!

MÅNDAG  Arbetsträna på förmiddagen och sen ansiktzonterapi på eftermiddagen.

TISDAG  Arbetsträna och besök hos sjuksköterska Monica.

ONSDAG  Besök hos kuratorn Anki.

TORSDAG  Lunch med två saknade vänner, längtar redan.
Lättgympan drar igång på kvällen!

FREDAG  Arbetsträna och massage.

Hoppas ni får en underbar vecka!

Nu är det äntligen helg, efter en jobbig, ansträngande men rolig vecka.  Så mycket samtal som behövde ringas efter sommaren och så mycket måsten att hinna med, vilket min nacke inte riktigt vill hänga med på. Imorgon står det en liten fest på schemat med några vänner och det ska bli så härligt att bara få vara och ha roligt! Där kan man nämligen vara precis som man känner sig! Fram tills dess kryper jag in i min lilla kokong och stänger in mig och vilar, för att orka med helgens äventyr!

Jag önskar er en trevlig helg!