Del 2 i den neuropsykologiska utredningen!
Idag var det alltså dags för att slutföra alla testerna för minnet, koncentration med mera i den andra delen av den neuropsykologiska utredningen. I tre timmar höll vi på med allt från samtal, komma ihåg ord, rita streck, lägga rätt kort, läsa högt ur en bok och så vidare. Tillsammans bestämde vi ändå att slutföra allt idag trots trötthet.
Vissa tester var lättare än andra, men ibland var det tvärtom. Att något som lät så enkelt på förklaringen var jätte svårt. Det kunde till exempel bara vara att komma håg några siffror eller bokstäver eller att hitta några ord direkt.
På något sätt vill jag bara ha klart denna utredningen nu, för det har verkligen varit en pärs. Både psykiskt och fysiskt, med mycket tankar på vad det ska visa. Det som återstår nu är att han ska prata med en anhörig om hur de upplever någon skillnad med minne osv på mig. Sen efter att han har sammanställt allt så skulle han ringa om en tid, då jag skulle komma dit och få reda på resultatet.
Om det nu visar något kommer det ju bli ett handikapp ingen annan ser utåt, det är kanske därför det är svårt för mig att markera när något är svårt. Man känner sig bara dum när man inte hänger med i alla andras samtalstakt ibland och då vill man inte förstärka det genom att prata om det. Kommer utredningen att visa något får jag väl lära mig att hantera det och försöka hitta ett sätt att kommunicera i sådana situationer.. Men men nu vet jag ju inget ännu, så då ska jag inte oroa mig för något heller förrän jag får det svart på vitt i sådana fall.
Vissa tester var lättare än andra, men ibland var det tvärtom. Att något som lät så enkelt på förklaringen var jätte svårt. Det kunde till exempel bara vara att komma håg några siffror eller bokstäver eller att hitta några ord direkt.
På något sätt vill jag bara ha klart denna utredningen nu, för det har verkligen varit en pärs. Både psykiskt och fysiskt, med mycket tankar på vad det ska visa. Det som återstår nu är att han ska prata med en anhörig om hur de upplever någon skillnad med minne osv på mig. Sen efter att han har sammanställt allt så skulle han ringa om en tid, då jag skulle komma dit och få reda på resultatet.
Om det nu visar något kommer det ju bli ett handikapp ingen annan ser utåt, det är kanske därför det är svårt för mig att markera när något är svårt. Man känner sig bara dum när man inte hänger med i alla andras samtalstakt ibland och då vill man inte förstärka det genom att prata om det. Kommer utredningen att visa något får jag väl lära mig att hantera det och försöka hitta ett sätt att kommunicera i sådana situationer.. Men men nu vet jag ju inget ännu, så då ska jag inte oroa mig för något heller förrän jag får det svart på vitt i sådana fall.
Kommentarer
Trackback
