En Oskriven Framtid

Nu återstår två dagar till på rehab och med tider att passa innan det är dags för lite jullov i två veckor! Man är så otroligt tacksam för alla som kämpar med en och jag hade inte klarat det utan er. Trots det känns livet ibland så oerhört tufft att man känner att man bara vill krypa under täcket och ligga kvar där till man inte behöver kämpa mer. Man tror inte man är så stark som man är förrän man drabbas av något som pressar en till det yttersta! Ändå lyckas man att ställa sig upp igen efter en dag av sorg, då du sörjer det du har förlorat! Många frågar hur orkar du med allt, då tänker jag bara vad har jag för val. 

Jag har inte valt det livet jag lever nu, men det är inget jag kan ändra på utan det är bara att fortsätta kämpa för att bygga upp ett nytt. Man måste resa sig igen efter att ha haft en tuff dag för annars hade jag inte orkat kämpa vidare och det är detsamma som att ge upp. Ger du upp struntar du inte bara i allt jobbigt som händer utan även alla glädjeämnen i livet, som gör det hela värt att kämpa för. Jag säger inte att det finns något rätt eller fel sätt att hantera tuffa situationer i livet, men det är min taktik för att överleva!  

Hösten har varit otroligt tuff och har fyllts på med nya problem ovanpå de man redan har. Jag säger inte att det inte har varit mycket glädje och roliga saker också, men det överskuggs lite av det jobbiga när det blir för mycket. Så efter tisdag så kommer jag att begrava mina problem i två veckor och bara försöka att vara så normal som möjligt för att sen i januari gräva upp dom igen och därmed kämpa vidare för att lösa dem och bli bättre.





Tack alla ni som gör det värt att kämpa vidare!