Vilken resa....
Fy tusan vad jag har ont i min nacke ikväll, efter luft färden i taxin idag.
Chaffören missade ett farthinder i ca 40- 50 km i timmen, därav blev det en rejäl färd för min lilla nacke...
hej söta lilla vännen!! blev glad att du ringde! jag skäms för jag är så dålig på att ringa dig!! önskar jag hade något bra att skylla på men det har jag inte.. men jag tänker ofta på dig! nu när jag läste din blogg började tårarna falla.. allt det du skriver gör att jag upplever mina första år igen.. all smärta, sorg och tankar. just det där med att " Jag har inte valt att livet blev så här.." det är precis så som jag också tänker, allt det som gör att man orkar kämpa vidare. För vad har man för val? Inget. Lägga sig ner och bli apatisk är inget liv. Valet är att kämpa. Ibland faller man, ibland kommer man upp direkt ibland inte. Jag önskar jag hade ork att ge mig själv i julklapp till dig. Du och jag ensamma på en varm ö. Alla våra tankar och känslor vi kunde delat utan ord. Ja.. Jag tänker på dig och finns här även fast jag är dålig på att höra av mig!! Njut av julen och strunta i allt jobbigt! Begrav det djupt ett tag. Ibland måste man få ignorera lite också. Men det vet du ju med =) KRAMAR!!!
