Besök hos sjukhustandläkaren!
När man tvingas till en ändrad vardag får man hela tiden uppleva nya situationer och upplevelser. En remiss till sjukhustandläkaren hade blivit skriven och i torsdags var det dags för besöket. Hela veckan har jag gått och oroat mig för att jag skulle ha hål i tänderna och behöva borra inte att det skulle vara något annat märkligt med min mun. Det visade sig sedan under besöket var det minsta problemet.
Jag satte mig i ett väntrum och förvånades över att det var så fina och klara färger på alla barnmöblerna, dom lyste liksom upp hela rummet och gjorde att man blev glad. Efter en stund kom tandläkaren ut i väntrummet och ropade upp mitt namn. Jag gick fram till honom och han sträckte ut handen för att hälsa, jag lyfte upp min höger hand med vänstra hand och då utbrister han plötsligt nej nu gjorde jag ju fel, jag läste ju i remissen att du inte kunde använda den armen. Jag skrattade lite för jag är så van vid att hälsa så, eftersom alla automatiskt sträcker fram höger handen.
Redan då kände jag att jag fick ett stort förtroende för honom och fjärilarna i magen lugnade fort ner sig. Han gjorde undersökningen snabbt och sa att jag hade tendens till hål på ett ställe och att det förmodlingen berodde på att jag hade för lite saliv utsöndring pga av vissa tabletter jag äter. Efter det så mätte han hur mycket jag kunde gapa som max, vilket var 20 mm. Han frågade då om jag hade problem med att äta för att normalt ska man kunna gapa mellan 50 -60 mm.
Efter det började han känna vid öronen där käkarna fäster, men han hade svårt att känna mina. Även musklerna var stela osv, så det var mycket på en gång. Så nu blir det att gå hos dom ett tag, för att genom övningar få upp käkarna mer så dom kan göra en bettskena. Jag har även fått flour tabletter som jag ska ta sex gånger om dagen, som även ska minska muntorrheten. Orkar ínte förklara mer från besöket för det var så mycket.... Jag kan ju bara säga att jag har blivit nergraderad till barntandorste istället för en vanlig.
