Det här är monstret...
Allting handlar om olyckan som jag förträngde efter att den hade hänt för att jag inte orkade prata mer om det då. Det är olyckan som jag döpte till monstret igår när jag skrev. Jag hade inte tid att bearbeta olyckan då det hände för då hade jag fullt upp med att göra klart skolan, sen var det kampen för att få en ekonomi och göra sig av med lägenheten och efter det var det fullt upp med rehabilitering. Det var först när årsdagen av olyckan kom som hela situationen väcktes till liv igen och jag började drömma om det på nätterna.
I veckan var det dags att ta tag i allt igen med kuratorn för att för en gångs skull begrava händelsen på riktigt. I två timmar satt jag och berättade om olyckan in i detalj, men när jag satt där var det som att jag berättade någon annans historia. Jag kände inget just då... Men sen när jag skulle bege mig hemåt kom allting över mig igen och det var som en film med olika frekvenser spelades upp framför ögonen på mig och så har det hållt på sen den dagen från och till. Det är precis som om vi väckte till liv något som jag är tvungen att ta itu med, så nu hoppas jag att detta är kulmen till att begrava händelsen för alltid mer eller mindre.
hoppas att du klarar av det ! stå på dig ! =)
Vännen du kommer klara detta..=) Det är bra att du bearbeta själva olyckan så att det sedan begravs för gott! Du är så fin och jag gör allt för dig;) Du är min vän och ingen är gladare för de än jag!
Jag jobbar i helgen men vi kanske kan höras på telefon så jag får höra din röst! Puss
Skickar dig en stor varm kram.Ann
Jag kan tänka mig vilka demoner som måste dyka upp i ens liv när man utsätts för något hemskt. Jag hoppas du kan bearbeta dina och att ditt monster kommer att begravas till sist! Jag önskar dig all lycka med detta!
Det är konstigt hur mycket man än vill glömma och gömma undan saker så kommer de ifatt en. Man måste bara igenom dem förr eller senare. Det är jobbigt under tiden men man kommer starkare ur det. Ta det i din egen tackt bara det är inget man kan skynda på. Kram