En underbar kväll!
Nu är det lång tid sen jag skrev sist, men det har liksom inte funnits utrymme. Veckan har varit full turbulens sedan min systers blodpropp och mycket tider på rehab med mera. Tid och ork har inte funnits till något annat, men ikväll kände jag att suget att skriva kom igen. Hoppas att ni har saknat mig!
Som många av er vet som läser mitt veckoschema var det i fredags kväll dags för Ladies night med tjejgänget, eller delar av det. Något som jag verkligen hade sett framemot och längtat efter, men som jag även visste skulle kräva mycket energi av min kropp. Jag hade insett att jag aldrig skulle orka efterfesten och hade redan innan bestämt med pappa att hämta mig efter showen. Det var med blandade känslor jag redan innan allt tog det beslutet, en viss del inom mig ville bara vara som alla andra och där orken var utom gränser. En annan del insåg att jag aldrig skulle orka så länge och den tog överhanden även om känslor som besvikelse och ledsamhet kom över mig då frågan ställdes till pappa. Jag försökte intala mig själv att man får vara nöjd över det andra och glädjas över det. Jag lyckades nästan, tankarna kom inte upp igen från när fredagen väl kom.
Vid fem tiden blev jag hämtad och det bar iväg mot Karlskrona. Mamma hade gjort i ordning både mig och sig själv innan dess för att jag skulle bränna så lite energi som möjligt innan. Väl i Karlskrona var feststämningen på topp och jag kände mig faktiskt som vem som helst för ett tag där. Vi gick in på den röda mattan och hälsades välkomna av snygga män i kostymer. Sen var det dags att hänga av sig jackan och mingla med en fördrink i loungen. Där kunde man både sjunga karoke, vara med på frågesport och ta kort. Efter en timmes minglande var det dags att slå sig ner till bords, till vår stora glädje fick vi jättebra platser! Som tur väl hade mamma övertalat mig att lägga ner både en kudde att ha till ryggen och min halskrage. För min rygg och nacke var stolarna hemska, så kudden besparade mig lite lidande under kvällen.
Efter god mat och efterrätt var det dags för Martin Stenmarck, Andreas Johnson, Mickael Tornving, Magnus Samuelsson (sveriges starkaste man) att kliva upp på senen och sätta igång showen. Jag säger bara jisses vilken show, super bra verkligen! Det var verkligen värt all smärta som kom mitt i showen efter att ha varit iväg i fem timmar. När väl allt var slut var jag istället glad att pappa stod utanför istället för att fortsätta kämpa med in på efterfesten, eftersom jag var helt fysiskt färdig då.
Resten av helgen har den känslan hängt i sig och det har inte blivit mycket gjort under helgen! Det var helt klart värt det, trots att det finns en viss känsla inom sig av besvikelse att man ska behöva få så ont när man har så kul!
Som många av er vet som läser mitt veckoschema var det i fredags kväll dags för Ladies night med tjejgänget, eller delar av det. Något som jag verkligen hade sett framemot och längtat efter, men som jag även visste skulle kräva mycket energi av min kropp. Jag hade insett att jag aldrig skulle orka efterfesten och hade redan innan bestämt med pappa att hämta mig efter showen. Det var med blandade känslor jag redan innan allt tog det beslutet, en viss del inom mig ville bara vara som alla andra och där orken var utom gränser. En annan del insåg att jag aldrig skulle orka så länge och den tog överhanden även om känslor som besvikelse och ledsamhet kom över mig då frågan ställdes till pappa. Jag försökte intala mig själv att man får vara nöjd över det andra och glädjas över det. Jag lyckades nästan, tankarna kom inte upp igen från när fredagen väl kom.
Vid fem tiden blev jag hämtad och det bar iväg mot Karlskrona. Mamma hade gjort i ordning både mig och sig själv innan dess för att jag skulle bränna så lite energi som möjligt innan. Väl i Karlskrona var feststämningen på topp och jag kände mig faktiskt som vem som helst för ett tag där. Vi gick in på den röda mattan och hälsades välkomna av snygga män i kostymer. Sen var det dags att hänga av sig jackan och mingla med en fördrink i loungen. Där kunde man både sjunga karoke, vara med på frågesport och ta kort. Efter en timmes minglande var det dags att slå sig ner till bords, till vår stora glädje fick vi jättebra platser! Som tur väl hade mamma övertalat mig att lägga ner både en kudde att ha till ryggen och min halskrage. För min rygg och nacke var stolarna hemska, så kudden besparade mig lite lidande under kvällen.
Efter god mat och efterrätt var det dags för Martin Stenmarck, Andreas Johnson, Mickael Tornving, Magnus Samuelsson (sveriges starkaste man) att kliva upp på senen och sätta igång showen. Jag säger bara jisses vilken show, super bra verkligen! Det var verkligen värt all smärta som kom mitt i showen efter att ha varit iväg i fem timmar. När väl allt var slut var jag istället glad att pappa stod utanför istället för att fortsätta kämpa med in på efterfesten, eftersom jag var helt fysiskt färdig då.
Resten av helgen har den känslan hängt i sig och det har inte blivit mycket gjort under helgen! Det var helt klart värt det, trots att det finns en viss känsla inom sig av besvikelse att man ska behöva få så ont när man har så kul!
Kommentarer
Trackback
