En Oskriven Framtid

Jag satt och skuggade i genom en bok som jag har beställt om att förenkla sin vardag när man har ett funktionshinder och i slutet av boken hittade jag den här dikten. Jag tyckte att den stämde in på min resa för att bygga upp ett nytt liv och en ny framtid.



EN STIG

Livet som jag levde

fanns ej längre kvar

som val och det gav mig vrede

och tårar i tusental.

Jag har sörjt mina förmågor

jag har sörjt mina mål,

jag har nästan kvävts av min viljas lågor

och gjort mer än vad jag tål.

Jag har sökt med ljus och lykta

en väg till harmoni,

men också att våga söja och uttrycka

den tid som är förbi.

En stig att följa framåt,

en stig att vandra på,

som leder såväl inåt som utåt

och som är värd att gå.

Kanske jag funnit till slut,

en ny väg, inte bara ut

utan med mer mening än förut.

Mycket av det i dikten är det som jag har kämpat mot sedan olyckan och fortfarande gör. Jag har inte sörjt färdigt mina mål och förmågor ännu, men jag har kommit en bit på vägen. Man kan omöjligt glömma och förändra sitt liv på en natt, utan det är en långvarig process. Vissa saker har jag accepterat ooch vissa saker inte. Var sak har sin tid och planer mot en framtid finns, vilket är en stor trygghet även om jag inte är redo ännu att ta steget ut. Mycket fokus ligger på mig själv och det behöver det göra ett tag till innan jag är redo att ta steget ut och hjälpa andra proffesionellt!