En jobbig men lärorik resa....
Denna bilden känner några av er igen från tidigare, men jag tycker att den ger ett otroligt viktigt budskap. Idag var det sista dagen på arbetsprövningen för denna veckan och när jag gick ifrån kontoret tänkte jag tillbaka hur det kändes första dagen jag kom dit.
Det var en väldigt rädd och osäker Therese som gick in genom dörrarna till arbetsplatsen, men som trots det försökte visa sig säker och stark utåt. Egentligen hade jag så mycket frågor! Hur mycket klarar jag? Hur många timmar klarar jag av att vara iväg? Vad för arbetsysslor klarar jag? Den allra största frågan var om jag överhuvudtaget klarar jobbet som jag har utbildning till?
Jag har haft många som stöttat mig och pushat på, men även en del som har varit lika osäker som jag var innerst inne. Trots min osäkerhet på vad jag klarade kan jag idag känna mig trygg i de arbetsuppgifterna som jag har klarat av och tagit på mig. Jag kan göra de mesta som mina kollegor kan göra, fast för mig tar det kanske några minuter extra eller att jag utför det på ett annat sätt. Denna hösten har varit otroligt lärorik och även en otrolig resa, på gott och ont. För gud vad jobbig det har varit mellanåt.... Denna resan till arbete är inte slut utan går vidare, för det finns många frågor och funderingar kvar! Bland annat hur mycket kommer jag att klara av att arbeta i slutändan, just nu är åtta timmar en kamp varje vecka men strävan att vilja klara mer i framtiden är stor....
Härligt att du gör den här sammanfattningen, du har gjort ett kanonjobb och en ofantlig resa. Jag vet hur du kämpar men du tar dig igenom det ena hindret efter det andra , precis som en slalomåkare tar sig ner till målgården. Känn dig stolt och nöjd. Nästa år kommer du ytterligare närmare dina mål. Jag TROR på dig.
