En Oskriven Framtid

Bloggen har legat lite nere i några dagar, har varit för mycket som har hänt i mitt "riktiga" liv. Tid och ork har därför inte funnits. I fredags fyllde jag 26 år och det har firats av både familj, släkt och vänner. Tack allihopa för att ni har kommit och förgyllt mina dagar. I fredags fick jag även ett svar som jag har väntat länge på, arbetsförmedlingen ringde och berättade att jag hade fått arbetsprövningsplatsen. Så måndagen den 5 mars börjar jag arbetsträna på värdcentralen, något som jag ser framemot med spänning men samtidigt med lite fjärilar i magen. Det är ju okänt territorium som jag går in på!

En annan sak som jag inte har skrivit på bloggen utan som jag har behövt bearbeta själv först är att jag under ett års tid har tittat på det här med servicehund. Inte en certifierad servicehund, utan mer en sällskapshund med vissa specialkunskaper i hemmet. Som tex släcka och tända lampor, hjälpa till med skorna med mera. Jag har länge tvekat om jag ska skaffa hund pga av min skada och hur mitt liv ser ut, men har under den här tiden kommit fram till att det känns mer och mer rätt. När jag väl hade bestämt mig innan jul, var det dags att börja att titta på ras. Snacka om en djungel, för att hitta en ras som jag kan ge ett bra liv. Både rent motions mässigt och mentalt. Efter mycket letande bestämde jag mig för finsk lapphund, med ett litet tips från min älskade syster. Detta är en ras som jag aldrig har träffat, så därefter blev det att höra runt om det var någon som hade en vuxen lapphund som man kunde träffa. En som min syster kände hade en finsk lapphund och som vi smälte för direkt. Så lugn och härlig!

Så i tisdags efter besöket hos bettspecialisten var det dags att träffa en uppfödare som jag tyckte om i Veberöd. Där träffade jag hennes två tikar, varav jag fastnade för en. Båda tikarna hade i januari fått en varsin kull valpar, men tanke var från början att jag skulle ha hund när jag hade flyttat. Men hon ska inte ha fler kullar just nu, så därför blev läget annorlunda. En liten valp vid namn Caro alias Caspian kommer den 14 mars att bli Karlshamns hund, då han och jag fastnade för varandra direkt. Eller rättare sagt han hittade mig genom att han sökte min uppmärksamhet först av hela kullen. Här kommer en liten bild på min lilla sötnos, eller rättare sagt en av sötnosarna har ju Nelly med! Som alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta även om hon nu har blivit utekatt och ska stanna hos mina föräldrar när jag flyttar!