Ett steg i rätt riktning...
Om en timme tar jag ett nytt kilv framåt i att bygga upp min vardag igen. Jag ska nämligen och titta på en lägenhet. Blir kanske inte denna som är den rätta, men jag har börjat en resa mot ett eget hem igen. Jag är så otroligt tacksam för att jag har så underbara föräldrar som ställde upp när jag behövde dem som mest och som fortfarande kommer att göra det även när jag bor själv. Det är inte alltid så lätt kanske att få hem sin då 22 åriga dotter igen, efter att ha flyttat en gång. Så blev det och det har funkat jätte bra och jag kan aldrig tacka dem nog.
Nu är det däremot dags för mig att börja att planera för något eget igen. Något som jag ser framemot med spänning, men där även rädslan och oron kryper fram. Hur ska mitt liv se ut, när jag ändå behöver mycket hjälp. Så mycket frågor som man hade velat ha svar på innan man flyttade, men som inte går. Ibland kan man inte förutse allt, även om jag verkligen önskade det nu. Bara att finna sig i läget och gå in i situationen så väl förbered man kan. Vill bara att alla ska förstå att det är blandade känslor inför denna situationen, vilket gör att jag ibland kan ge dubbla budskap imed min osäkerhet.
Önska mig lycka till alla där ute!
Vad roligt för dig vännen :-) Många kramar!
