Rean!
Många blir helt lyriska när de kommer in i en affär där det är stora rea skyltar. Man kastar sig över varje liten snurra för att hitta det ultimata fyndet. Särskillt nu i rea tider, efter vårens och sommarens sortiment som ska ge plats för höstens kollektion. Jag var med en sån person innan som älskade rea, inte bara för att det var billigt utan även för att det var lite sport i det hela att få mycket fint för pengarna.
Detta betendet försvann med skadan. Så fort jag går in i en butik med massa rea plagg, ser jag bara oredan i butiken och hur svårt det att fokusera på vad som är fint eller inte. På grund av min ständiga smärta och wiplashskada har jag fått vissa kognitiva svårigheter. Ett av dem är att koncentrera sig och sålla intryck. Innan kunde jag ta bort det som var oviktigt eller kunna fokusera på när en pratar även om det är flera runt omkring. Min hjärna sparkar bak ut nu vid sådana situationer. När någon pratar med mig och det är mycket runt omkring är det inte alltid jag hänger med på allt som sägs, utan man låtsas höra och förstå. För innerst inne skäms man för att man inte klarar av en sådan enkel sak.
Likadant är det med rean, jag orkar inte se det där fina plagget bland 30 andra plagg. Just på grund av att jag bara ser en stor klump med kläder, istället för innan då man såg varje plagg för sig. Nu har jag kommit så långt att jag har slutat bry mg om den sektionen, utan jag går direkt till det jag har lätt att se. Innan var det en stor sorg att inte få vara som innan, men efter ett tag orkar man inte bry sig. Det finns så mycket annat som fortfarande är jobbigt att övervinna och då måste man lägga vissa andra saker bakom sig!
Kommentarer
Trackback
