Första dagen....
Då var det dagen D i morse. Första dagen på arbetsprövningen och det var med nervösa kliv jag vandrade mot sjukhuset. Har sett framemot denna dagen väldigt länge och det har tagit lång tid att komma hit, men trots det var det med blandade känslor. Men så är det väl att allting nytt man står inför ska både vara spännande och lite nervöst och oroligt.
Klockan elva gick jag genom dörren till vårdcentralen och började en tre månaders lång arbetsprövning. Där fick jag träffa mina två handledare, som verkar jätte bra och härliga människor. Kändes som en stor klump föll av mina axlar, för de som är nära en betyder mycket för att man ska trivas. Efter det löste vi alla praktiska moment så som parkeringstillstånd, schema med mera. Det är så skönt när allt praktiskt bara funkar, då kan man lägga den lilla energin man har på mycket annat.
När allt praktiskt var klart var det dags för en rundtur på vårdcentralen, för att hitta allt och hälsa på alla. Så många namn att komma ihåg och mycket annat också, men allt faller nog på plats efterhand. Imorgon börjar jag på riktigt och då är det dags att ta på sjukhus kläderna igen, vilket var fyra år sen sist. Känns lite konstigt men ändå skönt att få riva ner den mentala muren att inte ha haft på de kläderna sen olyckan. I början var det jobbigt att bara få titta på andra med sjukhus kläder för man ville så gärna vara en av dem.
Nu tar jag ett nytt steg, så får vi se vad det bär!
Håll tummarna för mig i morgon!!!
Ramla över din blogg när jag läste Petras blogg Ett nytt liv. Har själv nyligen börjat blogga om mitt liv efter en trafikolycka och det är så skönt att läsa om andras erfarenheter för man kan lätt känna sig ensam. Jag hoppas verkligen att du kan arbeta som ssk för det är ett underbart yrke. Håller tummarna!!
