Dags att kavla upp ärmarna igen....
Oftast rullar åren, månaderna, veckorna på i rasande takt. Man lever i den vardagen man har byggt upp, utan att ibland riktigt ifrågasätta vad man vill att livet ska innehålla och inte. Mitt liv blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, fast oftast tycker jag inte det har blivit sämre för det. Vissa bitar hade man väl egentligen kunnat vara utan, men det som är bra värdesätter man mer än tidigare. Vilket gör livet på ett sätt roligare och mer värt än tidigare.
Trots att det är så man tänker när man går upp varje morgon, måste man ibland ha lite dippar. Mitt liv är jäkligt jobbigt ibland, vilket skapar en frusteration vissa stunder. Ibland kommer även det gamla livet över en, när man jämför med sina jämnårigas liv och inser att man inte längre riktigt har samma förutsättningar. Hur hade mitt liv sätt utan om det hade fortsatt?
Brukar tillåta mig själv att ha en och annan "tycka synd om mig dag" för att bli av med frusterationen och sorgen de andra dagarna. Detta brukar funka för mig och det gör att resten av dagarna kan bil riktigt bra trots mycket smärtor. I helgen och början på denna veckan har dock varit lite jobbiga, blev mer en svacka än en dag. Har aldrig haft det innan, men det var kanske på tiden att det kom. Idag känner jag trots allt att det har vänt, så nu är det bara att kavla upp ärmarna och ta fram den där riktiga glädjen igen! 
