En Oskriven Framtid

Jag tycker det är dags för en liten ursäkt. Har läst tillbaka i mina egna inlägg, vilket är något jag inte gör så ofta. Vet inte riktigt varför, tror det har mycket att göra med att man inte vill uppleva vissa saker och känslor ännu en gång. Såg att även att jag hade varit lite otydlig i vissa inlägg och att det var mycket stavfel, ber om ursäkt för detta.

 

Vill ju att ni ska få en känsla i det jag skriver. Förklaringen till att det har blivit mera slarv på sistone, är att jobbet tar mycket kraft och energi från huvudet. Sedan jag började på vårdcentralen, jobbar min hjärna till 150 % när jag är på jobbet. För när jag är där gör jag allt för att dölja att jag är annorlunda. Så gott det går vill jag komma ihåg lika mycket som alla andra, göra lika mycket som alla andra och vara som alla andra. Detta är det ingen som begär utan jag själv. Med hjälp av min surfplatta har jag mitt extra minne med mig hela tiden där jag brister och där armen inte kan hjälpa till finns det oftast lösningar. Så även om jag smälter in i mängden väldigt bra, tar det otroligt mycket kraft och energi.

 

Detta syns i det jag gör hemma, jag glömmer mera. Nycklar och papper är ett kapitel för sig efter jobbet och tröttheten suger ut energin inom en. Just nu är det så, men det är bara att acceptera att det är det. Förhoppningsvis blir det bättre och bättre ju mer man landar i situationen. Det jag vill säga är att ni får ta mig som det är just nu, en liten virrpanna ;D