En Oskriven Framtid

Vilket resulterar i att jag (lillasyster) skriver hennes inlägg för dagen så att bloggen hålls vid liv.
 
Idag hade jag verkligen sett fram emot en lång sovmorgon och trodde inget kunde hindra mig att få den.
Men ack så fel jag hade.
Jag vaknar första gången av att jag svagt hör något som låter, och jag blir inte helt förvånad när jag ser att det är nelly,som verkar 10 gånger piggare än vad jag var.
Somnade om men vaknade en stund efter att pappa tar mig på axlen och frågar om jag kan köra tessan till läkaren.
mmm, får jag fram som senare blir till ett ja.
Så in i duschen,på med kläder och vidare till vårdcentralen, med tessan och en mycket dålig hals,
som hon vatt dålig i några dagar.
Hade väl någonstans ställt in mig på att det skulle vara halsfluss.
För det är mer konstigt om hon inte har det man tror, i med hon tydligen ska dra på sig allt.
Man blir van helt enkelt.
Hon kommer ut, ser lite lurig ut i minnen men säger snabbt,
jaha då har man halsfluss med.
Och dem flesta av oss brukar nöja oss med vanlig halsfluss, men av att bara kolla i hennes hals hade doktorn konstaterat att det var en KRAFTIG halsfluss.
Jag kunde inte låta bli att dra på smile banden lite fast jag tycker väldigt synd om min syster,
men det är märkligt att hon alltid ska krydda och dra till med något extra?

Så vidare mot apoteket bar det direkt.

Jag har ingen fullmakt att hämta ut hennes medicin därav gick hon in,trött som hon är med sin värk + feber.
Själv hittade jag en parkering perfekt riktning där jag kunde se när hon kom ut igen.
Tänkte väl att de skulle gå snabare än vad det gjorde och gick därav inte och löste ut en parkerings biljett ( fuskat med det en del annars och det har gått hem,så varför inte denna gången med liksom)

Satt en stund till sen såg jag att en läkare kom ut tillsammans med vakten och kikade,precis som att dem letade efter någon..
Jaha, tänkte jag, kanske kan dem underhålla mig lite. Någon som tagit nått och stuckit kanske?
Vakten kollar runt lite till och rör sig sakta mot parkeringen.

I med jag inte hade något annat för mig,följde jag vakten med blicken hela tiden.
Men han kom hela tiden närmare mot parkering.
Och det är då jag känner lite panik över mitt beslut angående parkeringsbiljetten.
Ser en väldigt pinsam situation framför mig, funderar på om jag ska göra ett försök att hinna tillbaks och ta en lapp och springa allt vad jag har till bilen igen.
Men inser att jag kan nog lägga ner det, i med han då står utanför min bildörr och ber mig rulla ner rutan.
Jag öppnar  och utan att han säger hej,frågar han mig:

- Heter du Ida?
-Jag svarar , Ja.
Och tänker va fan har jag gjort egentligen?!
- Din syster ligger inne på apoteket på golvet
- Jaha,oj. Förstår att jag måste in och går snabbt ut bilen.
Jag Hinner på vägen känna mig lite blek i ansiktet, va tusan har hon nu gjort?
han hinner fråga mig om hon har epilipsi?
-Nej, och som reflex säger jag att hon har astma,men att hon skulle in och hämta medicin för halsfluss.
Och tack vare att han sa så gick några men små konstiga tankar att hon lågdär inne och skakade på nått vis, och det hade ju vatt ett av ALLA symtom hon haft som jag inte vet hon har haft förr.

Ser inte min syster någonstans tills han pekar in till ett hörn.
Och när jag såg henne båda sitta upp och dricka vatten, kände jag hur allt det jag byggt upp på vägen in bara rann av mig.
Hon lever!!

Nu är hon helt utslagen, och önskar nog att hon kunde hoppa över till någon annans kropp i några dagar.

Och ibland är syskon kärleken bara lite extra, för idag tycker jag väldigt synd om henne,
det låter orättvist när man säger:
Kan hon inte BARA få ha ont.
Önskar hennes kropp kunde få vila lite!

Ni märker nog när hon blir piggare igen, då hon skriver här.
En stor kram till henne kommer här!

Syskon kommer från samma trädgård,
men dem växer och blir olika.