En Oskriven Framtid

Blir så himla lycklig, glad och rörd av alla lyckoönskningar. De bara strömmar in från facebook, här på bloggen, sms och telefonsamtal. Har även fått besök av min moster och mormor och morfar som hade med sig fina blommor och lakritspipor. Är så tacksam över alla som finns runt omkring mig och som glädjs med mig och förstår vilken stor seger detta är. Det är så länge sen jag kände mig så här lycklig, oftast är det både jobbigt och härligt på samma gång. Är bra på att koppla bort min skada och försöka se allt positivt, men den finns ju ändå där innerst inne. Men när jag fick beskedet på att jag fick jobbet tog lyckan över helt för några dagar och skadan fanns inte för en stund!

 

I måndags kväll blev det lite firande med mamma och pappa. Först grät vi lite lyckotårar både jag och mamma, för att sen bli uppvaktad med fina blommor från både mamma och pappa. Vi avslutade kvällen med lite marängtårta, champangen får vänta till helgen! Här kommer lite bilder på mina fina blommor som står och bara gör mig allmänt lycklig just nu!

 

 

 

Det som tog några sekunder att rasera, har tagit lång tid att bygga upp igen. Livet består av små och stora pusselbitar som är viktiga för att vi ska må bra. De stora bitarna är familj, jobb, fritid, ekomi osv. Sen finns det små bitar som tex att göra så att vardagen får en gulkant.

I fyra år har jag försökt att bygga upp de där pusselbitarna i mitt liv igen, då mycket togs ifrån mig den dagen hon körde in i mig. Jag har fortfarande bitar kvar att ta tag i, men idag föll en av bitarna på plats. För i morse skrev jag nämligen på mitt anställningsbevis för en fast tjänst på 30 procent. Min arbetsprövning går på fredag över till en anställning, vilket känns helt jävla fantstiskt! Brukar inte svära, men är just nu så glad och lycklig. Det har varit en sån lång och stor kamp att komma hit, då det har varit många motståndare och att jag har haft oddsen emot mig. Men skam den som ger sig, arbetsmarknaden here I come!

 

 

Då var det dags igen! Ny vecka står framför oss och det är bara att trycka gasen i botten och köra!

 

 

Måndag Arbetsprövning

 

Tisdag. Arbetsprövning

 

Onsdag. Ledig

 

Torsdag. Arbetsprövning och bebismys

 

Fredag. Massage

Nu är det dags att lägga huvudet på kudden och vakna upp till en lördagen med sovmorgon! Det låter väl inte helt fel kanske många med mig som har planerat det! Idag har jag haft en helt underbar dag. Först blev det frukost med min fina kusin som hade frallor och vackra tulpaner med sig! Efter det tog vi bilen till Elleholm för en härlig promenad med Caspian vid stranden! Man blir så glad över att se han springa runt där och vara alldeles lycklig över att få gå lös. Därefter hände det inte så mycket mer utan det har varit vila för hela slanten! Känner egentligen att jag borde tillåta mig själv fler sådana här dagar, för min kropp behöver det verkligen! Men ibland är det svårt att låta den bestämma när vardagen rullar på och allt annat vill ha tid och ork från en, tyvärr hamnar vilan för långt ner på listan då! Istället när man gör så kommer man till en dag då och då när man bara kollapsar. Brukar bli så ibland, går minsta lilla fel då utlöser det massa saker som har samlat på sig! Efter en sådan dag brukar jag inte tillåta mig mer än den dagen för jag är så rädd att fastna i något! Istället när jag vaknar dagen efter försöker jag vända på det och se allting bra istället och då rullar det på ett tag till! Ska försöka bli bättre på att stoppa det innan, ska göra ett gott försök imorgon när jag är ledig!

Idag var det åter dags att träffa sjukhustandläkaren Pontus och hans lilla gäng. Är så otroligt tacksam över att de finns, med sitt proffsiga bemötande och kunnande. Sen jag fick min nackskada har jag haft problem med mina käkar som de flesta som följt bloggen redan vet. Från början hade jag den vanliga tandläkaren, men ju mer gapet krympte desto mer behövdes specialist hjälp. Sedan dess har jag gått hos tandläkaren på sjukhuset, vilket jag är väldigt glad för. Då vet man vilken man träffar varje gång och de vet vad som har hänt en, så att man slipper att dra det varje gång.

 

I morse var det dags för vanlig koll av tänderna, mätning av gapet med mera. Behöver ju lite extra hjälp imed att det är svårt att komma in med tandborsten när man har svårt att gapa. Smärtmedicinen gör även att man får mindre saliv, vilket också gör att det blir lättare att få hål och därför behövs extra kontroll. Idag var inte problemet hål i tänderna utan att jag biter och pressar tänder pga smärtan i nacken och käkarna. Har en bettskena på nätterna för att slippa det, men tydligen biter jag mig i kinderna ändå. Så nu har jag tydligen inflammation i mina bitmärken i kinderna, så det får bli lite medicin tills nästa besök. Bättre lycka nästa gång!

 

 

 

I söndags hade jag och caspian en jätte härlig dag i pulkbacken! Vad gör man inte för att få han att vänja sig vid pulkan. Hade verkligen glömt hur kul det är att åka pulka, kändes som om man var barn igen. Nu är det bara att fortsätta att vänja caspian vid pulkan för tanken är att han ska kunna ha den bakom sig i framtiden! Öva öva öva!!!

 

 

 

Efter ännu en tuff vecka, med mycket bollar i huvudet som ska klaffa och förhoppningsvis bli klart förr eller senare tar jag nu äntligen fredag. Nu väntar en härlig kväll i soffan, med god mat, massa Caspian mys, godis eventuellt lite chips och filmtajm. Ha en härlig fredag!

 

Hur man än vänder på dagen så får man inte fler timmar, minuter eller sekunder än de som finns. Det är bara upp till en själv att fördela tiden som man önskar. Men ibland är det inte så lätt, vad gör man när tiden inte riktigt räcker till???? Inte orken för den delen heller, men den kan man jämna ut lite med att planera in vila som är ett måste för mig.

 

Sen är det ju allt det andra man ska hinna med och vill göra. Hur gör ni för att få ihop vardagens pussel? Innan har det funnits lite mer tid för mig att spela med, men nu är jobbet också är en pusselbit som ska in. Efter det blir det inte så mycket kvar, känner att jag nog måste hitta en bättre struktur i detta. Kanske det blir lättare när allting som finns i bakhuvudet att grubbla på försvinner. Man kan ju alltid hoppas!

 

I lördags fyllde mitt lilla hjärta ett år. Skulle skrivit detta inlägget då, men hann inte riktigt med. Tänk vad tiden går snabbt, min lilla kille börjar att bli stor. Känns som att han alltid har varit en självklar del i mitt liv. Nu vet man inte vad man hade gjort utan honom. Han ger mig så mycket, han gör att jag mår bra och är en riktig liten hjälpreda i vardagen. Visst blir det lite extrajobb ibland med, men så är det ju. Man kan inte alltid varit en stjärna....

 

Jag älskar dig hjärtat mitt!

 

Ååååå älskade fredag! Den har nog aldrig varit så efterlängtad som denna veckan. Första vanliga veckan 2013 är till ända och jag kan bara konstatera att den har varit otroligt tuff. Kroppen har gjort sitt yttersta att kämpa emot och smärtan har varit näst intill ohanterbar. Detta har resulterat i många sovande och trötta kvällar i soffan!

 

Nu sitter jag här med ett stort leende på läpparna att jag trots det har klarat av den och att jag än en gång har överlevt en svacka. Det vet jag ju att jag gör, men när man är i det känns minutrarna och timmarna otroligt långa. Men nu tackar jag för mig, för nu blir det filmtajm och fredagsmys!

 

Önskar er alla en härlig helg!

 

 

 

 

Jag och Caspian har precis kommit hem från vår kvällspromenad och jag får lov att säga att jag är fortfarande chockad efter kvällens händelse. Har aldrig upplevt något liknande...

 

Caspian och jag gick i godan ro vår lilla kvällsrunda, när han stannar mindre än en halv meter från ett träd och kissar för hundrade gången. Är allt lite fascinerad hur många gånger en hanhund kan kissa på en runda, men så är det ju. Iallafall stod vi där vid trädet, han kissade och jag stod i mina egna tankar. Helt plötsligt faller något stort och svart ner från trädet i en himla fart mitt framför ögonen på oss, för att sedan avsluta med en duns. Både jag och Caspian hoppade en halvmeter baklänges i självförsvar. När jag tittar ner på marken ser jag till min stora förvåning att det en stor kråka som ligger vid trädet, helt söndertrasad.

 

Förklara det för mig, hur en kråka bara trillar ner från ett träd helt plötsligt. Har aldrig hört talas om folk som får en kråka i huvudet, däremot att en fågel bajsar på en har man ju hört. Fy tusan säger jag bara, tänk att man blir attackerad av en död fågel såhär på kvällskvisten. Kan ju tala om för er att jag och Caspian försvann illa kvickt från platsen och det kommer dröja läääääännngggge innan vi kommer tillbaka!

 

 

 

 

 

 

Blir så arg ibland... Varför ska jag straffas för andras misstag!!!!! Man blir extra förbannad när det är personer som ska underlätta för mig som istället gör det värre.Jag som trodde allting var klart.....

 

 

 

Fy tusan, det var allt lite tungt att stiga upp ur sängen i morse. Men det var bara att bita ihop och börja dagen sakta men säkert. När jag väl kom till jobbet var det med förväntansfulla och glädjefyllda steg som jag gick in genom dörren. För egentligen är det kul att börja vardagen igen, det är bara det att man fastnar lite i det härliga lediga livet. Fast vänder man på det och tänker på att utan vardagen, skulle ledigheten inte vara så uppskattad som den faktiskt är när den väl inträffar.

 

Verkligheten har verkligen slagit en som en käftsmäll idag, fullt ös på jobbet och sen promenad och saker som jag var tvungen att ta tag i efter ledigheten här hemma på eftermiddagen. Detta orkade min kropp inte riktigt med, så jag somnade i soffan efter middagen. En skön tupplur på en timme gjorde susen, så nu orkar jag nog någon timmes tv tittande innan det är dags att sova på riktigt!

 

Hoppas att ni har haft en bra dag fina läsare, kanske är det fler än jag som gjorde första dagen efter ledigheten! Nu är den iallafall över, alltid lättare när man väl är igång. Kan väl jämföras med ett ånglok, man är lite seg i starten men när man väl är igång rullar det på av sig själv.

 

Ett två tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte smäller det! Då är det åter dags att gå tillbaka till vardagen imorgon eller rättare sagt redan från ikväll, eftersom alla förberedelser redan har börjat. Tyvärr kan man inte gömma sig undan lite till utan det är bara att ta ett djupt andetag och kliva ur sitt skal. Det finns ju härliga och roliga saker som väntar med och som man längtar till, men det har varit så skönt att få vara i sin lilla bubbla. Syster yster har varit hemma och förgyllt tillvaron och tillsammans hela familjen har vi hittat på mycket härligt och mysigt tillsammans. Det skönaste över att vara i en bubbla är att slippa alla krav både från andra och inte minst sig själv. Det blir väl mitt nyårslöfte att försöka dra ner på alla kraven, plocka bort det som jag kan ta väck som jag inte mår bra av. Annars är det bara att köra för fullt i samma anda som förra året!

 

Här kommer årets första veckoschema!

 

MÅNDAG  Arbetsprövning

 

 

 

TORSDAG  Arbetsprövning

 

FREDAG  Ledig

 

 

SÖNDAG  Dop!

 

Hoppas att ni hänger med mig även 2013, fast jag har varit lite dålig att uppdatera den senaste tiden. Tack för att ni finns! Det kör vi en high five på, för ni är toppen!