En Oskriven Framtid

Idag har jag och mamma firat in tredje advent genom att åka till Eriksbergs julmarknad. För er som inte är här ifrån Blekinge eller överhuvudtaget från södra Sverige, så är Eriksberg en viltdjurspark. De har öppet så att man kan köra runt att titta på alla djur från april till september tror jag. Under vintern är det enbart konferansanläggning, julmarknad och restaurang. 

Nackdelen med detta årets organisation av julmarknaden var att man tvingades parkera en bit från anläggning, så att man slussades med buss till parken. Detta visste jag inte innan, så när vi väl var på plats var det bara att bita ihop och sätta sig i bussen. För er som undrar varför jag är emot buss, så är det på grund av att jag dels blir åksjuk lätt och sen orkar inte jag hålla emot med min nacke. Så vid varje inbromsning eller minsta lilla gupp så far min nacke kors och tvärs, vilket gör riktigt ont.

Nog om det, väl framme var det jätte mysig. Mycket utställare, lite julklappshandling, en vildsvinskorv till lunch och en drink i Icehotel bar. Det var nytt från i år att personal från Ishotellet i Jukkasjärvi var nere och hade byggt upp en isbar och skulpterade i is. Var ju bara tvungen att köpa en liten drink och dricka ur i isglaset. Isglaset klarade sig även hem i kassen, så nu kan vi uppleva det fler gånger. Det var en upplevelse verkligen och gott med iskall dricka! Här kommer lite bildbevis!

Att säga hej kan betyda mycket för någon! Var ute och gick min vanliga promenad idag och jag har en vana att jag säger hej och le när jag möter någon, men av alla jag mötte var det bara ca 50 procent som hälsade tillbaka. Det handlar inte om att försöka vara klämcheck eller vilja prata med alla, utan jag tycker det hör till rent hyfs att säga hej eller bara le för att visa att man ser den andra människan. Många människor sitter kanske själv hemma hela dagarna och då kan ett hej betyda mycket.

Vi alla till mans tror jag behöver bli bättre på att göra det där lilla extra för våra medmänniskor. Det kan vara att hålla upp dörren för den efter oss, släppa förbi någon som ska betala en grej i kassan när man har stohandlat, att ta upp något om man tappar något, att växla mynt till parkeringsautomaten och så vidare. Den där lilla gärningen behöver inte vara stor, men i slutändan på dagen kan den betyda mycket både för mig och den andra person. Jag tror personligen också att goda små gärningar smittar av sig, man blir glad av att någon gör något för en och sen kanske man tar tillfället i akt och göra samma sak för någon annan.

Tänk vad något så litet kan göra en glad! Att någon bär ens väska spontant, att någon ger en kram bara sådär, att någon säger att man är snäll, att någon ger en ett stort leende, att någon skrattar från hjärtat, att någon säger att de längtar till nästa gång på gympan med mera. Jag är så otroligt glad över att jag och min vän blev ledare för vår lilla gympa grupp. Tillsammans ger vi varandra så mycket glädje och energi!

Då var det torsdag igen och ikväll är det åter dags att skaka våra lurviga i gympasalen. Som ni vet startade jag och en kompis en lättgympa grupp för förståndshandikappade för snart ett år sedan. Trots att man är lite seg vissa dagar när det har varit mycket under dagen, så blir man så glad när man kommer dit. Alla kör verkligen sitt race och gympar efter egen förmåga. Tänk vad härligt att få förmånen att umgås med denna härliga grupp och bara ha kul tillsammans.  Det är verkligen guld värd!!!!

I tisdags kväll tog jag, syster yster, mamma och mormor båten ut till Kastellet för att se på sommarteater. Kastellet är en liten ö några minuter utanför hamnen i Karlshamn, där den lokala teaterföreningen sätter upp en pjäs varje sommar. I biljetten till teatern ingår en båttur tur och retur till ön, vilket även det är en härlig sommarupplevelse. Detta året var det dags för den actionfyllda pjäsen De tre muskutörerna!
Den var super bra verkligen och väl värd de hårda stolarna som man satt på under kvällen. För så är det ju smärtan tar ju inte semester för att jag gör det, men ibland är det värt att lida en stund extra bara för att få uppleva det där lilla extra!

Jag kan varmt rekommendera den härliga sommarteatern här i Karlshamn, om ni har möjligheter att gå på den! Otroligt sevärd och ni får en fantastisk utflykt under en sommarkväll!

Idag fick jag veta något roligt när vi träffades i COGMED gruppen!!! Som ni vet har det varit väldigt frustrerande och jobbigt varje gång jag har satt mig vid min COGMED träning framför datorn. För er som inte har hängt med innan, så är det ett dataprogram som kan träna upp minne och koncentration med i vissafall. En del av mig har tyckt att det har varit jätte tufft att så tydligt se att man inte kan prestera som innan olyckan. Saker som verkade så enkla har blivit så svåra, vilket tär på självförtroendet.

Ändå har jag satt mig där varje dag och kämpat på, för innerst inne har jag trott att det skulle göra nytta. När vi har gått igenom statistiken de senaste gångerna har det inte sett så ljust ut, utan felen har varit fler än rätten. Trots detta har jag ju glatts åt att jag har fått veta vad jag har lättare för än andra. Idag fick min första positiva sammanställning av alla de olika spelen tillsammans, jag har nämligen ökat mina rätt svar med en procent sammanlagt. Det låter kanske inte så mycket för er, men för mig är det verkligen ett positivt tecken att jag får slit för mödan.

Nu kommer överraskningen som jag berättade om i måndags! I måndags kväll var jag, pappa och Ida i Kristianstad på en bilfirma och tittade på en sån bil som jag behöver och allt kände helt rätt med den här bilen, så jag slog till med pappas goda omdöme! Idag var det dags att hämta bilen och betala den, så i eftermiddags så blev den min även på pappret!

För er som är intresserade vad det är för modell, så är det en Nissan Qashqai Acent -07! Tro det eller ej så körde jag faktiskt själv hem från Kristianstad, med mamma tryggt i passagerarsätet! Det kommer väl ta lite tid innan klumpen av ångesten i magen försvinner, efter att inte ha varit på vägarna på två år och senast jag körde var ju dagen då olyckan hände. Nu tvingas jag iallafall ta tag i det, vilket kan leda till en mer självständigare vardag och att ta tillbaka en frihet som togs i från mig.





För att kunna se de små bilderna större, så är det bara att klicka på dom så förstoras bilden!






Min älskade syster hade fixat marängsviss och köpt en lyckovätte till mig, för att fira bilen igår!



För att göra det bästa av tiden i Kristiastad så passade vi på att träffa en underbar vän till mig, Anna. Först blev det en rundtur i deras nya lägenhet och sen blev det en lunch på stan!

Härliga underbara sol!

Blir så glad och får lite extra energi så fort det underbara gula ostklotet tittar fram på den klarblåa himlen.. Fråga inte hur jag fick ordet ost i den meningen, har typ fått ost på huvudet och blivit ostberoende den senaste månaden. Har ingen förklaring till det men så är det allafalll, bara ett litet utlägg...

 Så här såg det ut när jag låg ute och njöt idag i ca tio minuter innan min kropp fick nog och skrek av yrsel, då tog jag mitt pick å pack och flyttade in i den härliga skuggan. Där är livet verkliget helt underbart, en säng där i sommar hade inte varit fel!!!!

Ibland glömmer man bort det här....



GLÖM INTE BORT ATT VARJE DAG ÄR FYLLD AV MIRAKEL!

När man är sjukskriven på heltid behöver man ibland en uppgift, för att få känna sig viktig. Jag ser rehab som mitt arbete och för mig är det detsamma som att ni går till jobbet varje dag. Jag investerar i mig själv genom att träna på rehab, vilket är det första steget till att kunna hjälpa andra. Utöver detta behöver man små projekt att fördriva tiden med som en hobby hemma. Jag har länge funderat på vad detta skulle kunna vara, då det finns vissa begränsningar som tex att man ska klara av det någerlunda själv och att det inte ska vara för energikrävande.

En dag såg jag hur dom odlade sommargrönsaker i en tidning och insåg att det var ju såklart det jag skulle göra i sommar. Jag har ju mina jordgubbar, som pappa i för sig för det mesta vattnar medans jag gör jobbet att äta de röda små bären. Som komplement till detta har jag med mammas hjälp idag planterat rädisor, babysallad och sockerärtor. Detta mesta sköter sig själv, men vattningen med slang bir min uppgift och att plocka de färdiga grönsakerna. En lagom och bra sommaruppgift, men ändå något att vara stolt över att man har klarat av själv!

Rädisor och babysallad!



Mina sockerärtor som ska ringla sig upp på bambupinnar!



Nu håller vi tummarna för att mina små grönsaker kommer upp från jorden och att jag inte lyckas ta dö på dom. Ni förstår att jag har aldrig haft några gröna fingrar, kan man ta dö på en kaktus så har man nog tagit priset. Någon gång ska väl ändå vara den första att förändras och klara av att ta hand om något levande ting, så nu håller vi tummar och tår!

Jag bara älskaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar solen! Iallafall nu på våren, då det är precis lagom varmt att ligga i en solstol med kläder och en filt så att bara ansiktet får färg. På sommaren är det svårt att ligga en längre stund och sola, eftersom jag blir helt vimmel kantig om jag ligger för längre. Det börjar med att yrseln tilltar så fort man ändrar huvudets position och att man kallssvettas för att det är så varmt att man inte vet riktigt vad man ska ta vägen. Det är signalen för att man ska gå och sätta sig i skuggan istället! Hade inte dessa problem med solen innan olyckan, men nu är det som att kroppen inte riktigt orkar med värmen på sommaren. Det är ju egentligen inget problem för det är bara att sätta sig i skuggan eller någonstans där det fläktar!

Idag har jag och mamma varit ute i flera timmar, först rensade vi lite bland jordgubbsplantorna och sen åt vi lunch ute i solen. Efter det kröp jag upp i solstolen med en filt och bara njöt, nåja iallafall efter att mamma hade hjälpt mig fälla ner solstolen. Vi har nämligen en solstol som fäller sig själv när man lutar sig med kraft bakåt mot ryggstödet! Det är bara ett problem att jag har inte kraften att få bak den, hur mycket jag än trycker och försöker så rubbar den sig knappt en centimeter. Tur att man har en underbar mamma som kan hjälpa en ibland!

Så nu sitter jag här med ett ansikte som går i lite röd ton, men med lite mer energi för att ta sig an en ny vecka!

Äntligen är det något roligt och underbart att se framemot!
Vi har nämligen bokat resa till Rethymnon på Kreta första veckan i september!
Det ska bli helt underbart, för jag vet ju att våren kommer bli jätte tuff och då har jag en stor belöning att se framemot nu!


Tänk att bara få vara en hel vecka, bara sola, bada, äta gott, inga krav eller måsten. Så den 4 september bär det av med mamma. syrran och mormor! Fyra generationer som stormtrivs tillsammans och där alla verkligen behövde denna resan. För det är inte bara jag som har det jobbigt utan det påverkar alla runt omkring mig! Alla försöker hänga med i svängarna på alla läkarbesök, undersökning osv, men det är inte lätt när knappt jag själv hänger med.


Denna är resan är värd varenda krona efter all slit, svett och tårar!

Idag är det ett av mina favorit program på tv, vilket är "En annan del av köping".

Man blir så otroligt glad när man tittar på alla dessa personligheterna en halv timme. För er som missade första delen handlar det om ett gruppboende i Köping och man får följa de som bor där i deras vardag.

Jag säger bara, dom är helt underbara! Hoppas ni med får en rolig stund i kväll kl 20.30 på tv4!

Efter att jag hade gått klart min utbildning och blivit färdig sjuksköterska blev jag helt sjukskriven från och med januari 2009. Jag gjorde enligt konstens regler och anmälde mig till arbetsförmedlingen så att jag skulle få ut sjukpening från försäkringskassan. Det blev inte så för de ansåg att jag inte hade någin sjukpening grundande inkomst pga av att jag hade pluggat i tre år på högskola. Trots detta har jag jobbat sen jag var 16 år på somrarna och som timvikarie, först som vårdbiträde och sen som undersköterska.

Det räckte inte och försäkringskassan skyllde på att försäkringsbolaget skulle stå för min inkomst pga att det var en trafikolycka och försäkringsbolaget tyckte tvärtom. För att slippa ge upp min lägenhet tog jag kontakt med socialen, som hänvisade till att det var försäkringskassans ansvar. Det hela resulterade i att jag fick packa ner alla mina grejer i flyttkartonger och säga upp lägenheten och flytta hem till mina föräldrar. Ine nog med att man får fysiska begränsningar efter en trafikolycka, man får även gå igenom en psykisk kris när man behöver lämna sitt hem ofrivilligt och ha 0 kr att röra sig med varje månad!

Åtta månader tog det innan jag blev beviljad aktivitetsersättning hos försäkringskassan och fick en liten inkomst varje månad. Äntligen kändes det som man hade blivit trodd och det är faktiskt det som betyder mest! Det tog nio månader innan försäkringsbolaget hade utrett min inkomst färdigt och i måndags fick jag svar från min advokat att de hade fastställt att mina skador hade med olyckan att göra. Det betyder att jag ny kommer få en rimlig summa att leva på varje månad, vilket borde vara en självklarhet för alla människor.

Innan detta hände trodde jag verkligen att Sverige var ett tryggt land att bo i om något hände en och att det fanns en bra skyddsnät. Ack så fel jag hade, istället för att få hjälp fick jag bara en massa besvikelser och anklagelser att de andra myndigheterna gjorde fel men inte den myndigheten som man hade i andra sidan av telefonluren.

Nu är det i allafall löst och istället för att behöva leva på sina föräldrar kan jag nu bli ekonomiskt självständig igen!

Idag är en ledig dag från rehab, vilket betyder att det inte finns några tider att passa och skynda sig att göra sig i ordning till. Är så otroligt tacksam för allt alla fantastiska människor som jobbar på rehab gör för mig. Ibland är det skönt med en dag mitt i veckan där man bara kan få vara för sig själv och slippa känna kravet att man ska ta sig någonstans till en viss tid, att bara göra sig i ordning och promenera dit man ska ta tar väldigt mycket energi av min kropp.

Idag ska jag bara njuta av att vakna utan väckaklocka.

Idag ska jag njuta av att inte behöva passa några tider.

Idag ska njuta av att bara göra det jag vill.

Idag ska jag njuta av att slappa och ta vara på varje minut!

Vad brukar ni göra på en ledig dag?

Jag blir så otroligt berörd och glad när jag tänker på hur många som verkligen bryr sig hur det är med mig. Så många hälsningar, telefonsamtal, sms som skickas när det är jobbigt en dag för att puffa på mig till att fortsätta orka kämpa. Vissa dagar är ju sådana att allt är så jäkligt så man lägger sig i sängen och tänker ´nej nu struntar jag i detta, orkar inte mer. Sen börjar man fundera vad det är som får en att fortsätta kämpa, då inser jag rätt snabbt att det är ju familjen, vänner, släktingar och viljan hos mig själv att leva ett normalt liv igen. Trots att man då är helt utpumpad på energi och att kroppen går på tomgång tar man sig då upp och fortsätter att springa mot sitt mål, med allt det som driver en till att kämpa som bränsle.

Denna helgen har varit presenternas helg, blir helt varm om hjärtat när folk visar sådan omtanke. Det började i fredags då våra snälla och underbara grannar ringde på dörren och gav oss en flaska vin och ost för att vi skulle ha det lite mysigt på kvällen! Dom tyckte vi hade haft det jobbigt så länge och när de då fick höra om min halsfluss i affären av pappa ville dom ge oss en krya på oss present! Har tyvärr ingen bild på det för det hamnade i munnen innan jag hann ta det, men det var fruktansvärt gott.

Inte nog med det så kom min morbro med familj in genom dörren i går när de skulle komma hitt på lunch och gav alla i familjen en varsin kämpa på present. Mamma fick blomma med med vin, pappa öl, Ida vin med godis hängandes runt och jag fick en hel presentpåse till en vinflaska fylld med godis. Är dom inte för söta! Man blir helt rörd av allt dom har fixat!