En Oskriven Framtid

Ibland blir man bara så trött. Har verkligen mått skit rent ut sagt efter behandlingen i Växjö igår, dagens projekt har bara varit att överleva och ta sig igenom dagen.

 

Varför måste då saker och ting gå sönder sådana här dagar....

Jag skulle BARA lägga in en maskin tvätt och ut kommer plask blöta lakan pga att tvättmaskinen har gått sönder.

 

Ibland orkar man bara inte.....

 

Imorgon är det dags igen, då bär det av mot Växjö igen och sjukgymnast Anna. Det är med blandade känslor jag åker dit, vill dit och tror på det hon gör men vet också att jag mår skit efteråt. Hon drar och sliter och sen strechar vi och jag får hemövningar. Det bästa är när man får lite avslappning genom att ligga på stora värmedynor. Ska berätta mer ingående i veckan.

 

 

Herregud vad grejer man har i sina gömmor. Har bott i lägenheten i snart 2 månader och flyttlasset gick från mamma och pappa första helgen i augusti, där iallafall de mesta grejerna kom med. Men sen är det ju så när man bor nära, då kan man ju ta lite i taget. Så det jag inte har varit säkert på att jag ska ha med till lägenheten har jag lämnat kvar och sen rensat hos mamma och pappa innan det mest värdefulla i högen har fått följa med vidare. Kan tänka mig att grannarna har lite roligt åt mig, för så fort jag går från föräldrahemmet har jag minst två fulla pappkassar med mig. Börjar dock bli lite trött på allt det här rensandet, packa ner och packa upp. Idag tog jag sista lådorna, men skulle inte förvåna mig om det dyker upp en och annan kasse till.... Hihi!

PS; Vet att ni är många som är nyfikna på hur lägenheten ser ut nu när den är färdig. Ska lägga ut bilder framöver!

 

Förra julen fick jag tips om en sjukgymnast i Växjö från en annan person med en wiplaschskada, där sjukgymnasterna jobbar på ett särskilt sätt. Den här personen hade blivit hjälpt av deras behandling och ville delge mig om att de fanns tillgängliga både med och utan remiss. Så i januari skickade jag ett mail till henne och berättade om min historia och till svar fick jag att de egentligen inte tog emot vuxna längre pga lång väntetid. Därför har de valt att fokusera på barn och ungdomar, men efter att ha läst mitt brev lovade hon att jag skulle sättas upp på väntelistan och få komma dit på bedömning. Igår var jag på andra behandlingen och ett halvår framåt är jag i hennes händer. I dagens inlägg har jag valt att kopiera upp en text om vad OMT är för något. Under resten av veckan kommer jag berätta mer om hur hon behandlar mig och därefter kommer ni få följa hur det går detta halvåret! Hoppas att ni ska uppskatta det och att det förhoppningsvis väcker intresse hos några fler av er...

 

 

Ortopedisk Manuell Terapi (OMT) är ett internationellt specialistområde inom sjukgymnastiken för handhavande av akuta och långvariga smärtproblem, funktionsstörningar, skador och sjukdomar i det neuro-muskulo-skelettala systemet (Rörelsesystemet). Omhändertagandet är baserat på kliniskt resonemang och mycket specifika åtgärder som inkluderar manuella undersöknings- och behandlingstekniker samt funktionsträning. OMT anpassas till varje enskild patient utifrån en biopsykosocial modell samt omfattas och drivs av aktuell vetenskap och klinisk beprövad erfarenhet.

 

 

Undersökning: I en bedömning utförd av en OMT sjukgymnast ingår en omfattande anamnes samt undersökning utifrån en patient centrerad modell. En mängd fysiska undersökningsverktyg finns att tillgå, där smärtreproduktion, avlastningstester och specifikt riktade rörlighetstester ingår.

 

Bedömning görs av en persons funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa, där hänsyn tas till eventuell påverkan från psykosociala faktorer. Detta är en viktig del i det kliniska resonemang som i högsta grad styr behandlingsupplägget. I bedömningen tas också hänsyn till ett omfattande antal differentialdiagnoser, som eventuellt leder till kompletterande undersökningar. Behandling: Behandling planeras i samråd med patienten där konkreta del- och slutmål sätts upp. Behandlingen baseras på individens förutsättningar och kan vara smärtlindrande, rörelseökande eller stabiliserande. Metoder som används är specifikt anpassad träning, ledmobilisering, manipulation, avspänning, tejpning, mjukdelsbehandling av muskler och fascia samt behandling av det perifera nervsystemet. I det akuta skedet kan åtgärderna vara mer specifikt inriktade på enskild led eller symtomgivande struktur. Ofta kompletteras den manuella behandlingen med individuell funktionsträning och/eller styrketräning, som inte sällan ökar i omfattning efter det akuta skedet. Det kliniska resonemanget fortgår under behandlingsperioden och skapar en bra förutsättning för att anpassa behandlingen till varje enskild patient. Under ett besök hos en OMT-sjukgymnast undervisas alltid patienten om den troliga orsaken till besvären. Detta syftar till att öka patientens kunskap om sina besvär. Ökad kunskap leder till en ökad känsla av kontroll, vilket i sin tur innebär minskad oro och en minskad smärtupplevelse. Patienten undervisas i, och uppmuntras till egenaktivitet för att förhindra återfall. Det huvudsakliga målet med behandlingen är att lindra smärta och att optimera en persons funktionstillstånd.

Tiden har bara flygit iväg....

 

För första gången sedan jag startade bloggen kände jag i somras att jag behövde en paus. Jag var helt slut på energi, renoveringen av lägenheten och alla beslut med den, samt andra privata angelägenheten gjorde att energin tog slut. Kändes ett tag som om den enbart räckte till jobbet och så funkar inte livet. Det är så mycket mer som ska få plats, för att man ska ha en bra vardag och en värdefullt liv. Så jag bestämde mig för att skala bort så mycket måsten och krav från mig själv och andra som jag bara kunde. 

 

Tanken var inte att jag skulle vara borta så länge som tills nu, men det bara blev så... Ni är många som har undrat, till och med några som trodde att deras dator hade gått sönder pga att det inte hade kommit någon uppdatering. Nu har jag dock bestämt mig för att börja blogga igen, eftersom det är mycket spännande som ligger framför mig i höst. Som jag gärna vill dela med mig av, eftersom det kanske kan hjälpa fler än mig! Vet dock inte hur mycket jag kommer att orka skriva, men jag gör så gott jag kan och skriver när jag orkar!

 

Hoppas ni har förståelse för detta och trots det vill fortsätta följa mig på min resa!