En Oskriven Framtid

Efter mycket lång väntan kom äntligen min surfplatta för två dagar sen. Tanken med surfplattan är att jag ska använda den i mitt jobb som sjuksköterska. Till exempel skriva ner anteckningar från personalmöten, samla våra olika pm i med mera. Istället för att ha flera olika papper i fickan behöver jag nu bara ha en grej att hålla reda på. Vilket är bra då mitt minne ibland är som en guldfisks.  

Det har varit en lång resa för att få tillgång till arbetshjälpmedel. Hela processen började när jag gick in i Samverkans projektet med AF och Försäkringskassan i januari. Då har man nämligen möjlighet att få hjälp till arbetshjälpmedel om det kan göra att man klarar av arbetet bättre eller om det underlättar så att man eventuellt kan arbeta mer timmar. Efter att vi gått igenom på olika möten vad jag hade varit hjälpt av, kom en arbetsterapeut ut till mig på arbetsplatsen. Hon fick se mina arbetsuppgifter och kom fram till samma sak. Efter det skulle det godkännas av deras chefer för att sen företagen skulle kunna skicka en offert. När det var klart kunde den äntligen beställas. Sen har det tagit två månader innan den kom hem till mig! Skulle tydligen gå till ett huvudkontor för AF med mera emellan. Men den som väntar på något "gott" väntar aldrig för länge.

Den är så fin min lilla platta, nu ska jag bara själv köpa skal till den. Måste stå emot lite i det arbetet som den utsätts för. Sen är det ett stort jobb kvar att göra den färdig för arbete. Lägga in lite läkemedels appar, anteckningar, pm med mera som ska scannas in eller skrivas. 

Lovade er tidigare i veckan att jag skulle lägga ut filmer på vad Caspian har lärt sig, rent hjälpmässigt. Hade filmat sock avtagningen tidigare idag, men tyvärr gick den inte att rotera på datorn. Blir lite jobbigt att titta på en film på sne. Fick tyvärr bara dra ut lådan filmen bra, men filmen på sockorna kommer dagarna framöver.



http://www.youtube.com/watch?v=GvKbZ2GnDRE&feature=youtu.be

Jag tänkte att det var dags för lite bilder på Caspian igen! Han växer så att det knakar och benen har växt ifrån han lite. Den första bilden är från uppfödaren, tror han är ca 6 veckor på den bilden. Resten av bilderna är ny tagna. Min lilla kille är snart 19 veckor, snart fem månader. Han har lärt sig att öppna lådor och dra av sockarna. Ska filma det någon dag och lägga ut här!

Då var det en ny vecka igen och det är dags att gå in i juni månad. Sommaren börjar på riktigt, med student och skolavslutningar med mera. Vi har ju fått försmak på det redan med det fina vädret nu i maj, hoppas hoppas hoppas att det håller i sig.

Denna veckan är också lite annorlunda, då min kusin David ska gå på bal på lördag. Kul tradition tycker jag när man tar studenten, vet själv hur mycket minnen man har med sig från baldagen. Ska bli så kul att få se honom uppklädd och fin!!!

MÅNDAG  Arbetsprövning

TISDAG  Arbetsprövning

ONSDAG   Besök hos kuratorn Anki + hos Saras.

TORSDAG  Arbetsprövning + valpkurs.

FREDAG  Besök hos sjukgymnast.

LÖRDAG  Davids bal.

SÖNDAG  Ledig

Idag är det alla mammors dag!
Vill med denna fina och passande dikt tacka dig mamma för att du alltid finns där för mig!
Jag älskar dig!

Fy tusan vad jag är rädd för ormar. Klarar de mesta djurarterna, men när jag ser ormar kvittar om det är bild eller levande så kryper det i hela kroppen. Har däremot alltid gillat att promenera i skogen, tycker det är väldigt avkopplande. Ingen stress och inga krav!

Har bara träffat på en huggorm en gång i mitt liv, vilket hände när jag var väldigt liten. Så jag aldrig varit rädd när jag promenerar i skogen, tänker inte på att andra små ringlande varelser lever där. Tills igår, när jag fick en chock. Jag, min syster, extra syster, Hannah och lilla Caspian var på en skogspromenad. Vi viker av på en liten mindre stig eftersom Caspian får springa lite lös där, helt plötsligt skriker min syster "En jätteorm". Hannah och jag skriker och Hannah springer iväg, min syster stannar hos min extra syster och jag kastar mig efter Caspian. Min lilla valp visste ju inte bättre än att springa emot den, men han stannade upp precis när ormen började ringla iväg. Hjärtat stannade ta mig tusan på mig, kändes det som i allafall.

Av ren impuls försvann min egen rädsla och fokus blev istället på att skydda Caspian. Valpar kan råka riktigt illa ut av ett huggormsbett. Som tur väl var hände inget, men det kommer nog vara en klump i magen nästa gång jag ska gå i skogen. Istället för att blunda för farorna som jag gjorde innan, kommer nog nu varenda pinne vara en orm!

Idag har jag och Caspian haft besök av Patrik och Fixa. Det skiljer bara två veckor mellan Caspian och Fixa, så dom hade ju bara super kul tillsammans. For runt och busade med varandra i två timmar. Så härligt att se hur de kommunicerade med varandra, ena stunden låg den ena med magen uppåt och sen den andra. Hade nog kunnat suttit och tittat på dom små liven länge. Det var verkligen att vara i nuet.

Caspian busade med sin första valp på valpträffen i söndags, annars har han bara "lekt" med vuxna hundar. Blir inte riktigt samma vilkor, så det är bra när de får både och. På valpträffen med brukshundsklubben får hundarna inte leka med varandra, utan där är det bara träning som gäller. Med undantag för i söndags, då vi var på utflykt och valparna blev klara mycket fortare än de vuxna. Då passade vi på att släppa ihop dom.

Jag säger bara det, vilken härlig dag trall lalla la...



Valparna är väldigt lika varandra trots att de är olika raser, hoppas att ni ser lite vem som är vem!

I förmiddags kom min kusin Elin på spontan besök. Så mysigt att träffas utan att ha planerat det, det förgyller verkligen dagen. Vi satt och åt lite frukost och pratade om allt möjligt. Så härligt att man har den relationen även som vuxna, inte alla som har det med sina kusiner. Man kanske umgås mycket som barn, men sen att man växer isär mer och mer.

Lätt att det blir så, men här är det raka motsatsen. Vi har bara blivit starkare och starkare med åren. Den lilla trion på fyra kom alltid att ha varandra, både i medgång och motgång. Man behöver inte alltid träffas så mycket, utan det viktigaste är att man finns för varandra!

Solen fortsatte att värma nacken även idag, så härligt med värme. Den gör att man inte spänner sig lika mycket och ger en viss smärtlindring. Heja solen! Hoppas på många sådana dagar i sommar!

Såhär ser resten av min vecka ut!

MÅNDAG  Arbetsprövning + fika med tjejgänget.

TISDAG  Arbetsprövning.

ONSDAG  Möte + massage.

TORSDAG  Arbetsprövning

FREDAG  Ledig.

Vilken härlig dag! Skinande sol, värme och en lärorik dag. Idag har det nämligen varit valpkurs på långasjöns camping, ett naturreservat här i Karlshamn. Så härligt förutom alla myggen, annars har det varit helt underbart. Caspian har fått leka med en jämnstor valp och badat tillsammans för första gången. Så kul att se dem tillsammans.

Alla andra hundar som han har träffat har varit äldre och låtat Caspian hålla på hela tiden utan gensvar. Nu var det ju någon som ville leka tillbaka. Han badade som sagt med för första gången och jag säger bara det han är ett riktigt blötdjur. Han skuttade ner i vattnet med ett stort plums!

Blir flera sådana turer! Härligt för båda matte och valp! Trötta var vi dock båda två när vi kom hem, Caspian la sig direkt och jag bäddade ner mig i sängen! Två timmar låg vi och sov innan vi masade oss ut på gräsmattan för lite mys!

Då var de två jobb dagarna för denna veckan avklarad, fick ju en extra ledig dag. Då det är helg på torsdag, ibland har man lite tur. För att fördriva onsdagen och torsdagen bestämde vi i familjen för ett tag sen, att vi skulle åka till Ullared. Jag tycker det är väldigt jobbigt att åka för dagen, då smärtorna och trötten blir väldigt stor. Så vi har hyrt in oss i stuga på campingen.

Lilla Caspian ska med, så det blir hans första riktiga resa hemifrån. Vi får väl se hur det går, hoppas att han känner sig tillräckligt trygg i mig för att kunna slappna av! Allt är packat nu iallafall, så imorgon bitti kör vi! Ibland är det så skönt att bara komma hemifrån, att slippa sitt vanliga liv för en stund. En liten paus i vardagen, det borde nog de flesta ha ibland!

Då var det söndag igen och jag, syrran och lilla Caspian har haft en härlig dag hos fina mormor och morfar. Så härlligt att bara få sitta och prata och mysa med personer som man älskar. Ni är bara bäst mormor och morfar!

Veckan som kommer ser lite annorlunda ut än andra veckor. Självklart tror jag att de flesta av er har en annorlunda vecka, då det är några extra helgdagar. Vi kommer göra en familjetripp till Ullared i veckan, vilket gör det lite annorlunda.

MÅNDAG  Arbeetsprövning

TISDAG  Möte arbetförmedlingen + arbetsprövning

ONSDAG  Ullared

TORSDAG  Ullared

FREDAG  Ledig

Ibland vet man inte riktigt vad man gör för fel, fast att man försöker förstå...

I lördags lovade jag att berätta lite om hur klicker träningen fungerar. Jag och Caspian tränar några minuter varje dag, vissa saker är svåra och andra lätta. Vi har börjat med tre olika saker samtidigt, på grund att Caspian enligt tränaren var väldigt lättlärd och att det var viktigt att han inte blev uttråkad.

Klickerträning är ett sätt att träna hund på, ett av många olika som finns. I denna typen av träning använder man sig bara av positiv förstärkning. Man använder sig av en liten dosa som säger klick, som ska i sin tur betinga belöning. Om man inte vill använda sig av dosan, kan man använda munnen som klick eller ett annat ljud. Detta använder man sig av för att förstärka det betendet man vill få fram. Fördelen med denna typen av träning är att tajmingen blir exakt. Precis när Caspian gör det jag vill kommer ett klick, inget ord i världen kan vara lika precist. Med klicket kommer godiset och efter många gångers övning vet hunden hur den ska göra för att få godiset. I denna träningen är det viktigt att använda en belöning som inte används någon annanstans. En annan fördel med klickern är att du som förare kan vara trött, arg, ledsen, glad, klicket låter alltid likadant oavsett.

Fortsättning följer med vilka övningar vi gör...

Nu är det ett tag sedan jag skrev ett veckoschema, så jag tänkte att det började bli dags. Har varit dålig på att blogga generellt den senaste tiden, men ni vet mina anledningar så jag behöver inte ta det igen. Livet går lite snabbare än vad min kropp orkar just nu!


MÅNDAG  Arbetsprövning + besök hos sjukhustandläkaren.

TISDAG  Arbetsprövning.

ONSDAG  Besök på banken.

TORSDAG  Arbetsprövning.

FREDAG  Ledig.

Det har varit en händelserik helg! Igår var jag, mamma och Caspian uppe i Emmaboda och träffade servicehunds tränaren för första gången. Var först lite tveksam till att lägga den tiden och orken på att göra detta nu, men sen tänkte jag om. Det är ju nu man måste lägga grunden när han är såhär liten. Tränaren tyckte nämligen likadant, ju mer han lär sig nu desto bättre.

Efteråt är jag så himla glad över att jag och Caspian fick träffa henne. Hon var så duktig och hade väldigt lätt att lära ut. Efter mycket diskussion bestämde vi oss för att lära in via klicker. Fast istället för att ha klickern i handen, gör jag ljudet med munnen. Med klickern kan jag sedan lära in ord som, putta, dra och tass på. Putta kan sedan användas för att tex putta upp dörren, lådor osv. Dra kan användas för att hjälpa mig med sockorna. byxor med mera. Tass på för att tända lampor, öppna papperskorgar med mera.

Under veckan kommer jag berätta lite mer om klicker träning, orkar inte riktigt nu. Fortsättningsvis kommer jag även forhoppningsvis kunna delge er våra framsteg med bilder och ord.

Oftast rullar åren, månaderna, veckorna på i rasande takt. Man lever i den vardagen man har byggt upp, utan att ibland riktigt ifrågasätta vad man vill att livet ska innehålla och inte. Mitt liv blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, fast oftast tycker jag inte det har blivit sämre för det. Vissa bitar hade man väl egentligen kunnat vara utan, men det som är bra värdesätter man mer än tidigare. Vilket gör livet på ett sätt roligare och mer värt än tidigare.

Trots att det är så man tänker när man går upp varje morgon, måste man ibland ha lite dippar. Mitt liv är jäkligt jobbigt ibland, vilket skapar en frusteration vissa stunder. Ibland kommer även det gamla livet över en, när man jämför med sina jämnårigas liv och inser att man inte längre riktigt har samma förutsättningar. Hur hade mitt liv sätt utan om det hade fortsatt?

Brukar tillåta mig själv att ha en och annan "tycka synd om mig dag" för att bli av med frusterationen och sorgen de andra dagarna. Detta brukar funka för mig och det gör att resten av dagarna kan bil riktigt bra trots mycket smärtor. I helgen och början på denna veckan har dock varit lite jobbiga, blev mer en svacka än en dag. Har aldrig haft det innan, men det var kanske på tiden att det kom. Idag känner jag trots allt att det har vänt, så nu är det bara att kavla upp ärmarna och ta fram den där riktiga glädjen igen!