Köket är på plats...

Igår var det äntligen dags för leverans av mitt kök och sängar från Ikea. Allt fungerade väldigt smidigt med beställning och så, fram tills att man skulle bekräfta sin beställning av leverans till en dataröst från Ikea i fredags. Förstår verkligen äldre människor som inte riktigt klarar av alla alternativen man ska välja mellan. Så länge man kan svara på frågorna är det väl okej, men så fort man avviker från ja eller nej blir det problem. Vissa frågor var inte helt lätt att svara på, men icke sa nicke fick man prata med en människor om de inte förstod vad jag sa.

Igår var den i alla fall på plats lastbilen, dock nästan 2 timmar för tidigt. Men men upp kom mina grejer, efter mycket pust och stånk. De som lastade trodde ju att de skulle kunna skicka upp allt i hissen, då jag hade svarat ja på att det fanns hiss. Datarösten gjorde dock inte att jag kunde prata in till Ikea att hissen är så liten att ingenting knappt gick in. Så leveransen som skulle ta 10 minuter tog istället upp mot en timme. Så är det, nu är den i alla fall på plats!

Bild kommer i helgen! Nu blir det massage för min del....

Dumma ögon!!

Blir så trött ibland på skadan! Den har dragit med sig mycket som har förändrat min vardag och som jag har lärt mig leva med! Men ibland blir man bara så trött på allt jobb den skapar!

Har skrivit något inlägg här tidigare om ögonen! Har haft synfel sedan jag var tre, som har korrigerats på olika sätt! Men från det jag var ca tolv tills olyckan var min synskärpa densamma! Kollade den någon vecka innan olyckan och allt var detsamma, men efter olyckan har det bara krånglat! Ena månaden är det sämre, ibland bättre och så håller det på så! Vet inte hur mycket jag har hållt på att ändra linser och glasögonen och nu är det bara att konstatera att jag är i ett nytt stim! Visst kan man bli trött ibland...

Min fina lilla bil!

Tänk vad åren går snabbt. För tre år sedan i augusti köpte jag med stor rädsla min "lilla" bil och började köra igen. Det hade då gått två år sedan olyckan och fast att jag hade känt sug efter att börja köra igen den sommaren, var det med stor rädsla och ångest som jag satte mig i bilen första halvåret. Egentligen ville jag bara stänga dörren igen och gå in, men rädslan och ångesten förvandlades snabbt till ilska över vad den som körde på mig hade tagit ifrån mig. Så jag bestämde mig snabbt för att detta ska hon inte också få ta, utan med bestämda steg in i bilen trotsade jag alla obehags känslor. Det tog mig ett halvår innan jag egentligen tyckte det var kul att köra.

Idag känner jag att det är kul att köra, men reagerar gärna instinktivt med att bromsa när det kommer en bil för nära från sidorna. Det kommer jag nog få leva med, att det är kroppens försvar i med att den vet vad som hände vid olyckan. Igår gick min lilla bil sönder, något med växelspaken gick sönder så idag har den varit på lagning. Under hela dagen idag har jag verkligen känt vilken självständighet min bil ger mig och hur mycket den betyder för mig! Tänk att något så jobbigt kan bli alldeles alldeles underbart....

Skenande tåg...

Vad har hänt den senaste tiden? Känns som mitt liv och vardagen med det är ett skenande tåg, som min kropp gör allt för att komma i fatt! Jag springer och springer men ändå hinner jag enbart nudda tåget för att sen falla och komma efter igen! Känns som det har varit så under en månad, att så fort jag får en chans att lugna ner kroppen och mig själv lite drar det skenande tåget igång igen!!

Det kanske finns några som säger att det bara är att prioritera och bara göra det allra viktigaste, men det är inte alltid så lätt!!! När världen för en stund blir övermäktig, inte varje bit för sig men alla tillsammans! Men det är som man säger, efter kaos kommer ordning! Jag hoppas bara att det infaller den närmsta månaden.

Köksplanering...

Imorgon är det dags för första besöket på Ikea för att påbörja planerna på renoveringen. Kökets grund är lagd i Ikeas 3D planeringsvertyg, men kan tänka mig att det blir ändrat hit och dit imorgon av proffsen. Inte lätt med alla val man ska göra, men jag hoppas att besöket imorgon rätar ut några frågetecken.

Är det någon som har ett bra tips när man planerar ett nytt kök?
Är tacksam för svar, särskilt från er som har nackproblem. Vad underlättar för er i köket?

HLR utbildning!

Nu har jag återigen bevis att för mig själv att ingenting är omöjligt. Vi hade HLR utbildning idag och många av momenten krävdes det två händer för att utföra enligt genomgången. Men i slutändan klarade jag allt precis likabra som alla andra, det krävdes bara lite fantasi och lite mer tid för att lära in min grepp. Grepp som varken var sämre eller bättre än de andras, men likabra! Ingenting är omöjligt, glöm aldrig det!!!

Bästa doktorn!!!

Åååå vad jag är tacksam över att jag har en sån bra läkare som tar hand om mig på bästa sätt. Vet inte vad jag hade gjort utan hennes kloka ord. Har spenderat en stor del av eftermiddagen hos henne för genomgång av medicinering, lite samtal och planering. Kan bara åter igen konstatera attt hon är helt enkelt bäst på att lyssna, diskutera med, stötta och ge den bästa läkarvården. När man blir skadad eller sjuk är det otroligt viktigt att träffa på rätt människor som kan hjälpa en på vägen och jag är otroligt tacksam över alla de fina människor som har hjälpt/hjälper mig!
 
 

Arbetsmarknaden, Here I come!!!

Det som tog några sekunder att rasera, har tagit lång tid att bygga upp igen. Livet består av små och stora pusselbitar som är viktiga för att vi ska må bra. De stora bitarna är familj, jobb, fritid, ekomi osv. Sen finns det små bitar som tex att göra så att vardagen får en gulkant.

I fyra år har jag försökt att bygga upp de där pusselbitarna i mitt liv igen, då mycket togs ifrån mig den dagen hon körde in i mig. Jag har fortfarande bitar kvar att ta tag i, men idag föll en av bitarna på plats. För i morse skrev jag nämligen på mitt anställningsbevis för en fast tjänst på 30 procent. Min arbetsprövning går på fredag över till en anställning, vilket känns helt jävla fantstiskt! Brukar inte svära, men är just nu så glad och lycklig. Det har varit en sån lång och stor kamp att komma hit, då det har varit många motståndare och att jag har haft oddsen emot mig. Men skam den som ger sig, arbetsmarknaden here I come!
 
 

Kråkattack!!!!

Jag och Caspian har precis kommit hem från vår kvällspromenad och jag får lov att säga att jag är fortfarande chockad efter kvällens händelse. Har aldrig upplevt något liknande...
 
Caspian och jag gick i godan ro vår lilla kvällsrunda, när han stannar mindre än en halv meter från ett träd och kissar för hundrade gången. Är allt lite fascinerad hur många gånger en hanhund kan kissa på en runda, men så är det ju. Iallafall stod vi där vid trädet, han kissade och jag stod i mina egna tankar. Helt plötsligt faller något stort och svart ner från trädet i en himla fart mitt framför ögonen på oss, för att sedan avsluta med en duns. Både jag och Caspian hoppade en halvmeter baklänges i självförsvar. När jag tittar ner på marken ser jag till min stora förvåning att det en stor kråka som ligger vid trädet, helt söndertrasad.
 
Förklara det för mig, hur en kråka bara trillar ner från ett träd helt plötsligt. Har aldrig hört talas om folk som får en kråka i huvudet, däremot att en fågel bajsar på en har man ju hört. Fy tusan säger jag bara, tänk att man blir attackerad av en död fågel såhär på kvällskvisten. Kan ju tala om för er att jag och Caspian försvann illa kvickt från platsen och det kommer dröja läääääännngggge innan vi kommer tillbaka!
 
 
 
 
 
 

Massage är guldvärt!

Ledig dag med massage inbokat på eftermiddagen, det låter inte fel, Detta är precis vad som har stått på mitt schema idag, vilket verkligen var välbehövligt. Har haft rejäl huvudvärk i två dagar, som inte ens Alvedon har klarat av att besegra. Idag laddade jag upp med två Alvedon, en promenad och massage vilket tycks ha varit nådastöten. Känns helt okej i mitt lilla huvud just nu!
 
Massage är verkligen vardagslyx som fler borde unna sig för att må bättre i vardagen. Innan olyckan var massage något man fick presentkort på någon gång ibland och sedan njöt av för stunden. Men sen olyckan är det ett måste att gå varannan vecka till min massör Ann för att klara av vardagen. Det är ett sätt för mig att slippa muskelknutor och som gör mig mer rörlig, samt ger mig en stunds avslappning fri från omvärlden. Allt detta är guldvärt för mig att prioritera både ekonomiskt och tidsmässigt. Förstår att man kanske inte prioriterar detta om man inte känner att det ger så mycket som jag känner, men innerst inne tror jag de flesta behöver en liten stund fri från stress och massa intryck. Även om det bara är någon eller några gånger om året!

Vilken natt!

Usch vilken natt! Gick och la mig vid tio tiden, väldigt trött var jag så jag trodde att jag skulle somna direkt. Tyvärr var fallet inte riktigt så, istället vände jag mig fram och tillbaka i sängen för att hitta ett sätt där det gjorde mindre ont i nacken! Minuter blev till timmar och det började göra mer och mer ont i nacken plus att småkrypningarna i benen blev värre och värre! Efter att hållt ut i tre timmar, tänkte jag att jag fick gå upp och kolla att jag verkligen hade tagit min kvällsmedicin och eventuellt ta extra smärtstillande, då jag visste att jag hade tagit dom!

Jag gick fram till dosetten och till min stora förvåning ser jag att min smärtstillande tablett har fastnat i ett hörn, så när jag vände dosetter för att ta den på kvällen fick jag bara astmamedicinen i munnen! Så efter att stoppat i sig den, var det bara att vänta en timme innan lite av smärtan hade försvunnit så jag kunde somna!

Jag säger bara det, usch vilken natt! Hoppas på en bättre natt ikväll:-)

Uppdatering!

Lovade egentligen uppdatering igår, men orkade inte med det och egentligen inte idag heller! Men jag har många nära som bryr sig och vill veta hur det gick, vilket jag är oerhört tacksam för!

I det hela gick ingreppet bra, dom brände av nerverna på höger sida på nivå c4 och c5. Blev en liten komplikation då jag hade fått ärrvävnad efter de två tidigare ingreppen, så bedövningen spred sig inte som den skulle! Så när de skulle börja bränna av nerverna på ett ställe, kändes det i hela nacken! Så det var bara att skrika stopp och sen fick de bedöva precis på den punkten! Tydligen är det så det kan bli ju fler gånger man gör det, men ingreppet går att göra oändligt många gånger fast man får vara beredd på att bedöva mer!

Nu efteråt har det blivit en blödning precis som de andra gångerna, vilket beror på att jag har ett kärl precis där han sticker samt att jag är lättblödande pga av mina mediciner. Så nu blir det att återhämta sig innan jag ser hur det blir! Håll tummarna!

Tusen tack för alla sms, Facebook hälsningar, telefonsamtal med mera! Är otroligt tacksam att ni finns!

Underbar helg!

Vilken underbar helg vi har haft och har några timmar till! I fredags eftermiddag åkte vi först bil och sen tåg från Alvesta upp till Norrköping! På stationen mötte syster yster upp oss och sen satte vi oss i en taxi till idas studentrum!

Där på 15 kvadratmeter har vi bott fyra man i tre dagar. Så mysigt att ligga och små skratta och små prata när man ska sova!

Helgen har annars bestått av shopping, lunch med idas vänner, filmmys, äta ute, fika med mera. Idag blir det en titt på skolan innan vi åker hem!

Jag har ju inte åkt tåg på fyra år, pga att jag blir åksjuk! Men efter en åksjuk tablett, nerrullade rutor samt att fokusera på en viss punkt och åka åt rätt håll går det okej! Man kan väl säga så, att finns det andra alternativ så tar jag det i första hand men jag vet att jag kan iallafall!!

Uppdatering om visningen!

Många har frågat hur det gick på visningen och jag lovade ju att uppdatera, men har tyvärr har mitt lilla guldfisk minne förträngt detta!

Börjar bli trött att gå på visningen, men tyvärr fortsätter jakten då denna lägenheten inte heller var något att ha! Tankarna är egentligen en två men tittar även på treor, men ska jag köpa en trea ska den kännas helt rätt. Trean som jag var på visningen på i söndags, var väldigt trång var man än gick! Vill gärna att den ska vara luftig, för att den både ska kännas trivsam men även praktisk!

Det allt hänger på är väl att man ska få en känsla när man kliver in genom dörren, att här kan jag trivas! Man ska få bilder när man går runt hur man själv hade velat ha det! När man får den känslan går alla små problem att lösa och allt känns rätt! Ny visning på måndag, så vi får väl se om allting känns rätt då!!!

Den växer och växer...

Våran lilla gympagrupp blir större och större! Nu är vi snart hela salen full, vilket är super roligt! Fler glada leenden som möter en i dörren, fler kramar att få och fler personer som gör att man glömmer allt jobbigt för en timme och som bjuder in mig i sin värld för en stund! En stund fylld av att leva i nuet och bara glädjas av varandra!

Tänk vad härlig, jag längtar redan till nästa torsdag kväll! För då är livet väldigt enkelt!

4 år...

Några minuter i elva nu på förmiddagen är det fyra år sedan jag hörde en smäll bakom mig och huvudet flög som en katapullt fram och tillbaka från nackstödet. På bara några sekunder förändrades mitt liv till något helt annat än vad det innehöll då.

Istället för jobb, egen lägenhet och framförallt ett aktivt liv blev det ett stillsamt liv fyllt med stor smärta och trötthet. Vardagen blev en väldig kamp för att bara komma upp ur sängen, klä på sig och orka med dagen från morgon till kväll. Varje morgon när jag vaknade fanns hoppet att jag skulle slippa att ha ont och att allting skulle vara som vanligt. Dagarna gick till månader och tillslut var jag tvungen att sluta känna efter på morgonen för att överleva, då det alltid blev en besvikelse. Efter ett tag hade jag glömt hur det kändes att inte ha ont och det nya livet blev min vardag.

Nu har jag levt mitt nya liv i fyra år och det börjar sakta men säkert forma sig till en blandning mellan mitt gamla och nya liv. Smärtan och tröttheten, framförallt skadan finns kvar. Men det är bara en del av min vardag, fler andra delar har tagit plats och gör livet lite roligare igen. Cirkeln börjar så smått bli sluten igen, med tex arbetsprövningen som förhöppningsvis någon gång i framtiden blir jobbet som jag förlorade pga skadan för fyra år sedan. Egen lägenheten som är på gång, förr eller senare och framförallt börjar jag att hitta en balans i vardagen. Jag misslyckas fortfarande och bokar in för mycket eller gör saker som jag blir dålig av, men det händer iallafall inte lika ofta.

Det som glädjer mig mest är att mina närmsta vänner finns kvar från mitt gamla liv, trots att jag inte orkar vara där för dem på samma sätt eller träffa dem lika ofta. Jag har även en familj som jag älskar och som ställer upp i vått och torrt. Sist men inte minst så har ju lilla Caspian kommit in i mitt liv med stormsteg, vilket gör att varje gång man öppnar dörren så får man ett stort leende på läpparna. Så ni ser, även om vissa dagar fortfarande är oerhört tuffa så blir det fler bra dagar än tidigare....


Armbågarna fram och sträck!

Ibland hjälper det att visa öppet att man blir arg och ledsen, när man känner sig dåligt behandlad. I över en månads tid har jag fått kämpa för att hamna rätt. För mig är det väldigt viktigt att jag hamnar i en grupp efter vad jag kan trots min skada, inte efter var det finns pengar att hämta eller vad jag antas kunna pga min skada. Trots att många med wiplashskada har liknande symtom, så är vi individer och klarar olika mycket. Något man har fått lära sig under dessa fyra åren, är att armbåga sig fram. Det är först då man kommer någonstans tyvärr.

Idag blev det klart från arbetsförmedlingens sida att de ska göra vad de kan för att min arbetsprövning ska bli en anställning. Nu är jag på rätt plats i deras händer, efter många om och men. Nu är det bara upp till arbetsgivaren att förhoppningsvis skapa en anställning. Håll tummarna!!!


Tredje gången gillt!

Då var det dags att bege sig till Jönköping och smärtenheten där uppe igen, för en ny termosensibilicering. Den gamla höll till juni, innan smärtorna och tröötheten började öka mer och mer igen.

Idag vid halv fyra hade jag en telefontid med överläkaren Mats på Ryhov och vi bestämde snabbt att det skulle bli en ny tid. Så den 30 oktober ligger jag på operationsbordet igen, för att bränna lite nerver i nacken igen. Förhoppningsvis med samma resultat tillföljd som sist, halverad grundsmärta. Håll tummarna!

Snart dags:-)

Om två timmar är det dags att stå där i mitten och dra igång terminens gympapass! Känns lite nervöst men kul, inte för att stå i mitten men just hur alla ska gilla passet! Man vill ju att alla ska tycka något är kul! Ska försöka att inte tänka på det, utan bara njuta av allas glädje över vara där och träffa varandra igen! Har längtat efter allas kramar och härliga personligheter! Gäller att njuta medans man kan, för imorgon vet jag att jag får böta för det med både smärta och trötthet!

Ibland blir det inte som man vill...

Många är nyfikna på hur det har gått med lägenheten! Har fått många sms med hejarop! Tyvärr går det inte alltid som man tänkt sig eller vill!

Budgivningen har hållt på sen i tisdags, då jag la första budet! Fyra stycken drog sig ut efter visningen, så det var jag och en till kvar! Tyvärr ville hon ha den lika mycket som jag eller till och med mer nu i slutändan! Jag hängde med länge och väl, men tillslut hamnade sista budet på nästan hundratusen över utgångspriset och då sa jag nej! Hon ville ha den till vilket pris som helst och så kan inte jag tänka!

Så det blir att leta nya objekt, önskar bara att man för en gångs skull hade lite tur! Känner mig lite nedslagen idag när hon bjöd över mitt sista bud, men men bara och släppa och gå vidare! Bättre lycka nästa gång!

Tidigare inlägg
RSS 2.0