En Oskriven Framtid

Just nu önskarjag att jag kunde göra såhär, istället för att vara stel som en pinne. En dag i taget så ska det väl gå framåt för mig med! Jag ska bara gå i mot min natur att vara igång hela tiden och ta det lungt och låta tiden göra sitt. För man vill ju inte likna grannen i Beck eller ett teleskop hur länge som helst!

Dagarna fortsätter att gå efter operationen och det känns som att det går åt rätt håll. Denna veckan blir lite lugnare än vanligt ändå, för jag har nämligen bestämt att jag ska vara hemma i början av veckan från jobbet denna veckan med. Det är bättre att bli bra än att det ska bli komplikationer som förra gången. Berättar mer om hur det känns, ju mer tiden går. Bara att vänta och se vad som händer...


MÅNDAG  Sjukskriven

TISDAG  Sjukskriven

ONSDAG  Besök hos kuratorn på rehab och möte på eftermiddagen.

TORSDAG  Arbetsprövning + besök hos sjukhustandläkaren.

FREDAG  Ledig.

Ha en bra vecka och tack för allt stöd förra veckan!

Idag är det väl dags att skriva några ord för ni som har väntat. Gårdagen spenderades i sängen, då kroppen var helt slut efter ingreppet. Resan upp till Jönköping gick bra och klockan ett fick jag lägga mig på operationsbordet efter att ha bytt om till operationsrock/mössa/tossor.

Inne på operation stod överläkaren Mats och väntade. Han undrade hur allting var och sen fick jag lägga mig bordet. Där ställde han in röntgenapparaten och märkte ut var han skulle sticka, efter det fick jag inte röra en fena på 1 timme och en kvart. Han började med att lokalbedöva på olika ställen och det är det som gjorde mest ont på vissa ställen. Jag säger då det att det är tur att man förtränger det mesta mellan gångerna, för jag hade glömt hur ont vissa av lokalbedövningssticken gjorde. Särskillt då när han var inne i facettleden och rotade och sprutade in lokalbedövning. Efter att han hade bedövat, var det dags att bränna av nerverna vilket inte kändes, eftersom lokalbedövningen har tagit.

När allt var klart fick jag sätta mig i väntrummet en halvtimme för att se att allting fungerade bra, innan vi rullade hem mot Karlshamn igen. Dagarna nu efteråt har varit rätt jobbiga, jag är väldigt stel i nacken på den sidan och det gör väldigt ont så fort jag rör mig. Idag känns det iallafall som att det går åt rätt håll, vilket är skönt!

Måste bara skicka med en bild på en väldigt vacker blomsterbukett som väntade på mig när jag kom hem! Man blir så glad inombords när det händer något oväntat! La också in en bild med presenter från min älskade syster, en rolig film och djungelvrål sitter ju aldrig fel!

Imorgon klockan ett är det dags att ta på sig denna snygga outfiten igen för att lägga sig på operations bordet. Det är bara att hoppas att det blir lika lyckat som förra gången. Det är ändå konstigt att man blir lika nervös varje gång trots att man vet vad som ska hända och hur det går till denna gången! Ingenting att göra mer än att hålla tummarna!

Önska mig lycka till imorgon och håll tummarna!!!

Då var det dags för en ny vecka, en vecka som ser lite annorlunda ut än alla andra. Jag ska nämligen göra ingreppet i Jönköping som jag gjorde för ett år sen igen på tisdag. Klockan ett ligger jag på operationsbordet för att göra en ny facettledsblockad. För er som inte var med på bloggen för ett år sedan, så började den här resan med att de lokalbedövar facettlederna i nacken i omgångar för att se vilken facettled som är skadad. När man har mindre smärta eller är helt smärtfri har man hittat rätt.

Då man har gjort två blockader på samma facettled och fått samma positiva resultat två gånger går man vidare till nästa steg. Det är detta steget jag ska göra på tisdag och då bränner man av nerverna till 80 procent till den facettleden som man har fått det positiva resultatet på. Man kan inte bränna av mer än 80 procent, vilket innebär att 20 procent av smärtsignalerna kan fortfarande skickas till facettleden. Så helt smärtfri blir du inte, men det blir bättre. Jag gjorde som sagt ingreppet för ett år sedan och för mig höll resultatet av ingreppet lite mer än ett halvår. Fördelen är att man kan göra om det en gång per år om man känner att det är värt det. Själva ingreppet tar två timmar och görs under lokalbedövning, där du måste ligga helt still under en röntgen apparat. De  använder nämligen röntgen genomlysning när de arbetar för att se att de kommer rätt.

Detta är ett ingrepp som görs för dagen, vilket betyder att man är hemma igen på kvällen. Rätt skönt om jag får säga det själv att sova i sin egen säng. Här kommer ett kortare veckoschema än vanligt!


MÅNDAG  Arbetsprövning.

TISDAG  Operation Jönköping.

Ska vara hemma resten av veckan!

Då var det äntligen helg och jag har börjat morgonen med en behövlig sovmorgon. Att sova blir nog en stor prioritet denna helgen, för att kunna vara i bästa skick på tisdag. För då är det nämligen dags för ingreppet i nacken igen i Jönköping hos överläkare Mats Persson. Så det gäller att vila så mycket jag bara kan! Berättar mer om detta när det börjar närma sig....

En liten utflykt idag blir det dock, för jag ska nämligen en liten runda till djuraffären för att köpa ett reflex halsband till min katt Nelly. Det börjar ju bli mörkare och mörkare nu när hon är ute och då ser ju inte bilarna henne, så jag tänkte att jag skulle göra det bästa jag kan för att inget ska hända. Nackdelen för mig när jag går in i en djuraffär är att jag oftast kommer ut med mer än det jag ska ha, för jag tycker hon även är värd en leksak eller två. Löjlig man är ibland, men hon är ju min lilla "bebis". Hon tar hand om mig och jag tar hand om henne!

Ha en trevlig helg!



Nelly gillar att vara med när något händer i huset,
här var det en spegel som skulle upp på väggen!

Varför måste allt i mitt liv vara så komplicerat! Det är verkligen inget som kan gå enkelt, utan allting måste undersökas, diskuteras, tänkas på och andra personer måste hela tiden kontaktas. Jag orkar inte med allting ibland, ändå sätter jag mig själv i saker och ting vissa gånger. Jag vill för mycket och kan inte nöja mig med hälften om jag vet att det går eller att jag kan komma längre. För att komma längre krävs det väldigt mycket energi av mig och kämpaglöd i mycket.

Hade jag bara accepterat att komma hälften hade det inte varit så avancerat, men bara för jag är skadad ska jag inte behöva nöja mig att komma till hälften. För som frisk vet jag att jag hade krävt och velat mycket mer, för det är ju bara sån jag är.

Just nu känner jag bara en stor uppgivenhet för allting. Vill bara att fritid, jobb, sjukvård, livet ska flytta på... men just nu kräver alla delar en väldigt stor uppoffring!

Tänkte avrapportera vad som hände igår i Malmö. Vi kom iväg och fram till käkkirurgen i tid, där vi sedan fick vänta en halvtimme extra då käkkirurgen höll på att operera lite längre än förväntat på patienten innan. När klockan slog elva kom vi in i undersökningsrummet och jag fick berätta hur jag hade upplevt allting sen förra gången. Enligt mig så har smärtan i ansiktet flyttat sig från käklederna till musklerna längre fram mot munnen. Efter undersökning kunde Martin käkkirurgen konstatera att min tolkning av mina besvär stämde. När han tryckte och kände i munnen, kunde att se att musklerna i ansiktet är inflammerade och överansträngda. Särskillt på vänster sida har det blivit värst, men det positiva var att lederna rörde sig fint.

Imed att lederna är fina just nu och att det största problemet ligger i musklerna, så skulle han skicka ett brev till bettspecialisten Thomas List på Malmö tandläkarhögskola.. Martin och Thomas sammarbetar väldigt mycket med varandra och jag har tillgång till båda vid behov. Om lederna förvärras igen skulle jag ringa till käkkirurgen. Fram tills att jag får en tid hos Thomas skulle jag fortsätta med mina övningar tre gånger om dagen och sen äta Ipren i intervall. Jag fick även direktiv med att vara försiktig med hård mat eller mat som jag kände av rent smärtmässigt i käklederna, för att inte slita på lederna onödigt mycket.

Så nu är det bara att vänta vidare på en ny tid hos en annan specialist, tänk hur mycket tid man lägger på att bara vänta!

I morgon klockan halv elva är det dags för det efterlängtade återbesöket hos käkkirurgen. Det skulle ju egentligen skett i mitten av augusti, sen blev det flyttat två gånger. Så det har varit lång väntan. Tanken med det här besöket är att det ska vara en uppföljning på käkoperationen som jag gjorde i maj. Så vi får väl se vad han säger imorgon, man har ju lite funderingar och frågor som behöver diskuteras.

Förra besöket avbokades när vi hade kört halvvägs, eftersom han hade blivit sjuk samma dag. Så jag tror inte riktigt på hela grejen förrän besöket är gjort, men önska mig ett stort lycka till imorgon. Besöket ska ske i Malmö istället för Lund, vilket betyder en resa tur och retur på fyra timmar totalt. Så mormor och mamma följer med, så efter besöket blir det lite shoppinng och höstmys i Malmö. För att vila kroppen från att sitta innan hemresan på kvällen igen!

Fortsättning följer!!!!

Då var det höst igen och med den kommer influensa och förkylningar. För att förhindra det för egen del tar jag sedan några år tillbaka influensavaccineringen, vilket är ett väldigt omtalat ämne just nu. Det finns vissa som står emot och inte tycker att man ska spruta in ämnet i kroppen och vissa som är för. Var och en får ju bilda sig en egen åsikt om hur man tänker angående frågan.

Jag kan bara tala för min egen del. Sedan olyckan och imed att jag har astma orkar inte min kropp med infektioner lika bra som innan, utan när jag blir sjuk blir jag verkligen sjuk. Förra sommaren fick jag till exempel en vanlig halsfluss, som slog ut mig totalt. Jag fick hög feber och orkade knappt ta mig till toaletten själv, vilket inte riktigt stämmer överens med sjukdomsbilden av halsfluss.

För att undvika infektioner så är vaccinet en hjälp på vägen. Det skyddar inte mot influensa, för det kan jag få i vilket fall som helst men det skyddar mot att jag inte får det lika kraftigt. Min kropp skapar ett försvar mot influensan i med att man sprutar in en liten dos i kroppen, som immunförsvaret reagerar mot. Imed att jag då inte blir lika sjuk som jag skulle blivit om jag får influensan, så tar det inte lika lång tid för min kropp att återhämta sig.

Detta är viktiga argument för mig och därför var det i eftermiddag dags att ställa sig i kö på vårdcentralen för att få en liten dos av vaccinet.  Så nu är det bara vänta och se om man får någon biverkning det närmaste dygnet att ta hand om!





Ta hand om er där ute!

Då var det söndag igen, vi kör standard meningen som varje söndag. Tråkigt men sant.... Då är det dags för en ny vecka, med nya utmaningar. På onsdag är det äntligen dags för återbesöket hos käkkirurgen, vilket ska bli skönt att få avklarat. Jag har lite funderingar, frågor och lite oro som jag behöver få besvarat. Sen på fredag är det dags att träffa min handläggare på arbetsförmedlingen och försäkringskassan, då jag ska gå in i ett projekt som heter Samverkan istället för FINSAM. Har lite saker jag behöver att ta upp, för att veta hur jag ska hantera. Så denna veckan blir det förhoppningsvar svarens vecka!


MÅNDAG  Arbetsprövar och sjukgymnastik.

TISDAG  Arbetsprövning.

ONSDAG  Besök på käkkirurgen i Malmö.

TORSDAG  Arbetsprövning och lättgympa.

FREDAG  Möte på arbetsförmedlingen.



Önskar er en bra vecka!

Äntligen helg! Jag brukar att säga att veckorna är korta och att dagarna bara rusar iväg, men denna veckan har gått otroligt långsamt. Mycket som har hänt och mycket att tänka på! Men just nu ska jag bara njuta av att vara ledig och samla kraft inför nästa veckas utmanningar.

Trevlig helg, skickar med en stor kram!

I eftermiddag har det varit en riktig "ta hand om kroppen dag". Först var det dags för lite massage hos duktiga Ann på Hälsobolaget, där hon tryckte ut mina muskelknutor och gav behaglig helkroppsmassage. Sen nu är det dags att gå och bada för mig och mamma.

Handikappföreningarna i Karlshamn har nämligen fått förtur att testa vårt nya bad som har renoverats upp här i Karlshamn och där ska det nu finnas en efterlängtad varmvatten bassäng. Detta är anledningen till varför jag går till ett badhus, då min kropp behöver varmare vatten för att slappna av annars blir bara värken värre. I varmt vatten blir det istället tvärtom då kan musklerna slappna av och man blir mycket mjukare i kroppen, vilket gör att man känner sig mer avslappnad!

Nej, nu bär det av till badhuset!

Efter att ha avreagerat sig igår för att det blev för mycket saker att hantera, är det idag dags att börja motivera sig igen. Jag vet att det inte finns något alternativ mer än att kämpa vidare för sina rättigheter och för att få det alla andra får automatiskt i sin vardag, men ibland bara känner man för att strunta i allt.

Ibland kommer man till en punkt där man känner att man inte har någon ork och energi alls kvar, då det känns som att man inte kommer någonstans och blir motarbetad hela tiden. Ändå vet jag att jag måste fortsätta att kämpa vidare för att bygga upp mitt liv. Någonstans måste jag väl passa in i det yrke som jag valt, tänk vad lätt allt hade varit om arbetsgivare, människor i ens omgivning såg ens kompetens och vad man kan istället för att se hinder.

Nya tag, nya tag, allt som jag har byggt upp ska inte bara raseras...

Ibland blir man så trött på att man ska behöva stånga sig fram för att allt i ens liv ska fungera.  Varför ska jag som sjuksköterska behöva vara överduktig, bara för jag har en arm! Jag behöver bevisa att jag klarar mitt jobb vilket är något alla behöver, men ibland räcker inte det utan jag behöver bevisa det om och om igen. Inte ens då ibland räcker det till!!!!

Hur ska jag någonsin kunna få ett jobb som sjuksköterska när jag inte får möjlighet att utvecklas i mitt arbete. Varför är man i en gråzon bara för att man inte har ett fast arbete, men hur ska man kunna få ett och veta att man klarar av det om man inte får försöka göra allt vad arbetet innebär. En snickrare får snickra, är det andra regler bara för att jag arbetar med människor?

Ibland blir man bara så ledsen då man kämpar med näbbar och klor, men det räcker ändå inte till!! Snälla låt mig bara få sköta mitt jobb, som jag vet att jag faktiskt kan om jag bara får möjligheten fullt ut!



 

Nu är vi hemma igen, efter en helt underbar helg hos mormor och morfar! Jag och syrran tog en liten weekend till Sölvesborg, för att mysa och bara vara lite. För hos mormor och morfar kan man bara koppla av och vara tillsammans, för det är ju det som är det viktigaste. I lördags var vi på utflykt till Kjugekull, där vi hade picknick med oss och sen på kvällen blev det kortspel och film. Idag blev det en promenad med utgång från deras hus, sen blev det ytterliggare kortspel och middag. Så himla härligt och nu har man kraft att ta sig an en ny vecka, då man har laddat upp batterierna igen. Jag älskar er mormor och morfar, ni betyder så mycket för mig! Tack för att ni är de ni är, guldvärda!


Då är det en ny vecka och då är det även dags för ett nytt veckoschema;


MÅNDAG  Arbetsprövning och lunch med vänner på förmiddagen,
på eftermiddags står två möten på schemat.

TISDAG   Ledig!


ONSDAG  Sjukgymnastik och massage.


TORSDAG  Arbetsprövning och lättgympa.


FREDAG  Arbetsprövning.


Ha en bra vecka alla!

Då var det torsdag igen och ikväll är det åter dags att skaka våra lurviga i gympasalen. Som ni vet startade jag och en kompis en lättgympa grupp för förståndshandikappade för snart ett år sedan. Trots att man är lite seg vissa dagar när det har varit mycket under dagen, så blir man så glad när man kommer dit. Alla kör verkligen sitt race och gympar efter egen förmåga. Tänk vad härligt att få förmånen att umgås med denna härliga grupp och bara ha kul tillsammans.  Det är verkligen guld värd!!!!

I morse klockan nio ringde en kille från hjälpmedelscentralen på dörren, då vi hade bestämt en träff för att kolla igenom Handyn. För er som är nya här så är Handyn en liten handdator, där det finns kalender, kontakter, telefon, larm, sms med mera. Det har ju de flesta telefoner säger ni nu, men skillnaden är att Handyn är mer utformad om man har kognitiva problem. Så på denna finns dubbellarm, för att jag ska komma ihåg medicinen tre gånger dagligen. En kalender med bilder för att hjärnan lättare ska komma ihåg olika saker, då jag har lite problem med närminnet.

När han var här installerade han en ny version av programvaran och sen kopplade han in mitt headset till telefonen. Detta låter ju rätt lätt, särskillt om man är tekniskt vilket jag faktiskt är. Problemet är att själva telefonen är en HTC men sen är Handy programmet installerat på den, vilket bryter telefonens egna funktioner. Det är därför man behöver hjälp att klara av det! Handy fungerar bra för mina behov, men den brister på vissa funktioner där jag saknar min lilla vanliga telefon. Dessa produkterna utvecklas dock hela tiden så jag hoppas snart att de hittar en som är Therese designad som jag vill ha det! För man vara så självisk, ibland va..... 
Fortsättning följer!!!!


Här ser ni en inblick i Handy programmet!

Idag är det en ny dag, med nya möjligheter!
Nu har jag tyckt synd om mig själv färdigt för denna veckan och lägger gårdagens känslor och tankar bakom mig.....

 Det är dags att ta nya tag för att klara av resten av veckodagarna!

Klockan elva på förmiddagen för exakt tre år sedan förändrades mitt liv drastiskt, genom en trafikolycka. Den vardag som jag kände till byttes ut mot en skrämmande, orolig, främmande och hemsk ny vardag. Ingenting var sig likt! Första veckorna förstod man inte allvaret i det som hade hänt utan man var mest glad över att det inte blev "värre" och att man faktiskt var vid liv. Sen övergick gladheten till ilska när man förstod att livet aldrig skulle bli som det var igen, framförallt mycket ilska riktades till den som hade kört på mig och man ville att hon skulle få böta som jag gjorde.

Tillslut insåg jag att jag var tvungen att släppa min ilska för det som hade hänt och acceptera nuläget för att kunna gå vidare och bearbeta olyckan. Det var det första de sa på smärtkursen på rehab att man var tvungen att acceptera att det hade blivit som det hade blivit, för att klara av att gå vidare. Jag kan ju säga att det växte horn i pannan när de sa det, för jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå hur man skulle acceptera en vardag full med smärta, trötthet, oro och ett funktionshinder. Jag ville ju bara ha tillbaka mitt gamla liv där jag kunde få vara jämnlik de i min egen ålder.

Nu efter tre år kan jag förstå vad de menade! För man kommer till en punkt trots hemsk smärta och en arm mindre, där man inser att man håller livet för kärt för att prioritera bort det. För accepterar man inte läget som det är efter ett tag, bygger man inte heller upp ett nytt liv med allt bra som faktiskt finns kvar. Ordet acceptera betyder inte att jag har accepterat att det ska vara så för all framtid, för jag hoppas också innerst inne att jag ska bli bättre. Dock inser jag också att mitt liv aldrig kommer att se ut som innan, även om jag blir bättre.

Nu låter det kanske som att mitt liv är bra igen, men så är det inte. Varje dag när jag vaknar, känner jag hur det värker i hela min kropp och jag önskar för ett kort ögonblick innan jag slår upp ögonlocken att detta är en mardröm. När jag sedan slår upp ögonen inser jag att det är en ny dag, då är det bara att ta sig försiktigt ur sängen. Låta kroppen få ta sin tid att komma igång i tysthet, få i mig mina smärtstillande tabletter och sen sparka igång dagen. Mitt skadade liv består av mycket pappersarbete, kontakter med försäkringskassan, försäkringsbolag, advokat, sjukvården och medicinsk kontakt så som sjukgymnastik, hjälpmedelsbesök, läkarbesök med mera.  Att vara skadad innebär att man vissar dagar mår så dåligt av att vara i den situationen, att man bara bryter ihop!

Sen dagen efter man har brutit ihop, gäller det att rycka upp sig och titta på allt fint man har runt omkring sig som gör det värt att ta sig upp ur sängen. Jag har haft turen att under hela resan haft otroligt fina vänner och en underbar familj/släkt runt omkring mig, som har stöttat och hjälp till.

År 2011 är året då jag äntligen har känt att det har vänt lite. De senaste åren sedan olyckan har jag haft fullt sjå att överleva och hålla huvudet ovanför vattenytan. För då man har rest sig efter en smäll har det kommit en ny smäll och mitt i detta undrar man hur mycket man ska orka. Detta året har jag känt att jag under vissa perioder har haft lite mer ork till att bygga upp något och inte bara behövt överleva, då käftsmällarna har haft vissa mellanrum. Jag har tillsammans med en vän startat en lättgympa grupp, vilket betyder mycket för självkänslan och för det mentala. Med små steg har jag även börjat att använda min utbildning som sjuksköterska och börjat arbetsträna, vilket ger otroligt mycket även om det tar mycket energi/ork också. Jag vet att jag kommer att få fler smällar och bakslag, men det gäller att påminna sig själv om att inte ge upp! För livet är för värdefullt att strunta i.....





Snart är denna jobbiga dag slut.........

Då var det dags för ett nytt veckoschema och denna veckan är lite mer speciell än vanligt. På måndag, imorgon är det nämligen tre år sedan jag krockade och mitt liv förändrades för alltid. Det är med blandade känslor man går igenom denna dagen, men detta är tredje gången och man lär sig något nytt hur man ska hantera det för varje år. Kommer berätta mer imorgon!


MÅNDAG  Arbetsprövning och lunch med några nära vänner.


TISDAG  Arbetsprövning och färgning av frans och bryn.


ONSDAG  Klippning av luggen och sen möte på eftermiddagen.


TORSDAG  Arbetsträning och lättgympa på kvällen.


FREDAG  Sjukgymnastik hos Ia. Sen blir det en helg hos mormor och morfar!


Ha en bra vecka, tack för att ni följer mig!

För en vecka sen var jag som sagt med i ett reportage i InfoBladet, många som inte har tillgång till den här tidningen har undrat om jag kunde länka till reportage. Tyvärr har jag inte hittat det på nätet, därför lägger jag in texten och bilden som ett inlägg här på bloggen. Hoppas att ni ska ha glädje av det och att det funkar lika bra som att länka.