En Oskriven Framtid

Idag kom våra fina bilder med posten från syskonfotograferingen och man kan bara konstatera vilken duktig fotograf Malin är. Hon lyckas fånga en känsla i bilderna, så att bilderna blir otroligt levande. Det var en helt underbar eftermiddag vi hade tillsammans och jag kan bara rekommendera fler att ta chansen!

 

 

 

 

Fy tusan säger jag bara, detta var nog den värsta kvällspromenaden jag och Caspian har varit med om. Vi gick vår vanliga runda och precis nästan när vi var hemma, stannar Caspian upp vid en stenmur två hus bort från vårt. Jag gick i min egna lilla värld så helt plötsligt kände jag att kopplet blev sträckt och att Caspian hade stannat. Jag vänder mig om och ser att Caspian står och tittar in i ett hål i muren.

 

Innan jag vet ordet av, ser jag bara hur något hårigt med en lång svans kastar sig ut från hålet och mot Caspian. Han blev lika rädd som jag och flög bakåt. Den håriga lilla varelsen började klättra längs med muren och jag ser då att det är en stor fet råtta som har attackerat oss. Hela min kropp fick lite smått panik och gjorde allt i min makt för att få Caspian därifrån. Tyvärr gick inte det så lysande, för han såg råttan som världens fångst och gjorde allt för att få tag i den. Så det blev en maktkamp vem som var starkast, man kan ju säga att jag vann. Med lite hjälp, en adrenalinkick och en näve godis som avgjorde! Från och med nu blir det en stor omväg runt den där muren, så vi inte råkar ut för ny attack.

 

Har inte bloggat på två dagar, behövde en liten paus! Ibland blir det lite för mycket och då får man prioritera bort saker som inte är helt nödvändiga.

Denna helgen blir det bara massa mys med Caspian och försöka att bara vara så mycket jag bara kan! Nästa helg blir det nämligen fullt upp då, jag, mamma, mormor ska åka upp till min syster i Norrköping! Ska bli så mysigt, men som sagt det gäller att planera och vara hård denna veckan för att samla energi!

 

Ha en bra helg mina härliga läsare!

 Blir så trött ibland att myndigheter styr mitt liv till viss del. Vill vara fri som alla andra och bara ha en vanlig lön, inte ha fyra olika aktörer som är inblandade. För det är det de handlar om nu, när min framtid diskuteras. En lönebidragsanställning är kanske på gång på jobbet, men det handlar bara om 25 %. Sen ska försäkringskassa, af och försäkringbolag täcka resten.

 

Förstå mig rätt, är jätte tacksam över alla som hjälper till, men ibland blir man bara lite trött. För imed att många blir inblandade är det många som ska uppdateras och ansökningar som ska in hela tiden. Tror jag har skickat tio mail på tre dagar till olika personer som har med en eventuell anställning att göra. Tar så himla mycket energi, som kan gå till annat!

 

 

Hittade en dikt på nätet som jag kunde känna igen mig i ibland och som jag tror är tänkvärd för alla. Så jag kände att den ville jag dela med er!

 

 

 

 

 

 

 

 

I morgon klockan elva är det dags för ytterliggare en lägenhetsvisning. Börjar bli van att gå på visning nu och man vet lite mer vad man ska titta på. Vad som är viktigt eller funkar för mig. Tyvärr är det ju inte längre bara att titta på det man vill ha, utan även det som fungerar med en arm och gör mitt liv lite enklare att leva i varje dag.

Känns som ingen riktigt är bra, var ju en i somras som kändes väldigt bra. Men tyvärr var det en annan som ville ha den mer än mig och budade på över min förmåga. Vi får väl se vad som händer i morgon, håller er uppdaterade!!!

 

Några minuter i elva nu på förmiddagen är det fyra år sedan jag hörde en smäll bakom mig och huvudet flög som en katapullt fram och tillbaka från nackstödet. På bara några sekunder förändrades mitt liv till något helt annat än vad det innehöll då.

Istället för jobb, egen lägenhet och framförallt ett aktivt liv blev det ett stillsamt liv fyllt med stor smärta och trötthet. Vardagen blev en väldig kamp för att bara komma upp ur sängen, klä på sig och orka med dagen från morgon till kväll. Varje morgon när jag vaknade fanns hoppet att jag skulle slippa att ha ont och att allting skulle vara som vanligt. Dagarna gick till månader och tillslut var jag tvungen att sluta känna efter på morgonen för att överleva, då det alltid blev en besvikelse. Efter ett tag hade jag glömt hur det kändes att inte ha ont och det nya livet blev min vardag.

Nu har jag levt mitt nya liv i fyra år och det börjar sakta men säkert forma sig till en blandning mellan mitt gamla och nya liv. Smärtan och tröttheten, framförallt skadan finns kvar. Men det är bara en del av min vardag, fler andra delar har tagit plats och gör livet lite roligare igen. Cirkeln börjar så smått bli sluten igen, med tex arbetsprövningen som förhöppningsvis någon gång i framtiden blir jobbet som jag förlorade pga skadan för fyra år sedan. Egen lägenheten som är på gång, förr eller senare och framförallt börjar jag att hitta en balans i vardagen. Jag misslyckas fortfarande och bokar in för mycket eller gör saker som jag blir dålig av, men det händer iallafall inte lika ofta.

Det som glädjer mig mest är att mina närmsta vänner finns kvar från mitt gamla liv, trots att jag inte orkar vara där för dem på samma sätt eller träffa dem lika ofta. Jag har även en familj som jag älskar och som ställer upp i vått och torrt. Sist men inte minst så har ju lilla Caspian kommit in i mitt liv med stormsteg, vilket gör att varje gång man öppnar dörren så får man ett stort leende på läpparna. Så ni ser, även om vissa dagar fortfarande är oerhört tuffa så blir det fler bra dagar än tidigare....

Måndag igen och det är bara att konstatera att helgen bara flyger iväg! Är lite nervös inför morgondagens möte på arbetsförmedlingen, med min handläggare där samt försäkringskassan. Jobbigt när man behöver försvara sig, men man börjar ju vänja sig! Efter jag blev skadad, har allting bara varit en stor kamp. Istället för att vara den där tysta och blyga tjejen som vill alla väl, fick man börja ta på sig boxhandskarna för att komma någonstans! För tyvärr är det så samhället fungerar, man får kämpa så fort man är annorlunda!

Såhär ser min vecka ut!
Måndag Arbetsprövning

Tisdag Arbetsprövning och möte.

Onsdag Myskväll hos en underbar vän!

Torsdag Arbetsprövning och gympa

Fredag Ledig