Veckoschema!
Då var helgen snart förbi och det är dags för en ny vecka full med nya utmaningar! För precis som ni går till arbete eller skola osv, så är rehabiliteringen mitt arbete för tillfället. Jag investerar i min egen framtid just nu för att i framtiden få ett meningsfullt arbete. Min helg har för övrigt bestått av ett besök hos min kusin på salongen och en myskväll med en underbar vän. Tack Anna att du finns och står ut med mig!
Nu är det dags för ett nytt veckochema, så ni kan hålla koll på mig och se vad jag lägger min energi på!
Måndag Besök hos hand arbetsterapeuten Marie för att justera skenan och utvärdera hur den har hjälpt mig efter att ha haft den i två veckor. På eftermiddagen är det sedan dags för synkontroll hos optikern för att se så att inte synen har ändrats igen. Börjar bli väldigt trött på att det hoppar hela tiden, så jag hoppas att det är stabilt nu.
Tisdag Besök hos arbetsterapeut Karin.
Onsdag Möte
Torsdag Besök hos sjukhustandläkaren.
Fredag Massage
Blir så glad när ni skriver en liten kommentar eller skickar mail till mig, det värmer otroligt mycket ska ni veta!
Att läsa!
Jag har bestämt mig för att dela med mig av något som är en stor sorg för mig och något som jag saknar. Redan några månader efter olyckan började jag märka att jag inte hängde med i texten på samma sätt som tidigare när jag läste en bok. Ett annat problem som upptäcktes mer och mer var att jag inte kom ihåg vad jag hade läst innan i boken om jag blev avbruten eller tiittade bort från bokens blad.
Jag visste att något var annorlunda, men jag försökte att inte låtsas om det för då inbillade jag mig att det kanske skulle försvinna. Innerst inne började jag känna en sorg över att inte längre få drömma mig bort i en bok eller i en tidning. Månader har gått och jag har slutat att läsa böcker för jag blev bara mer arg och ledsen än att det gav mig glädje och avkoppling. Jag tittar fortfarande i tidningar, men då mer på betoningen tittar.
Ska försöka förklara för er precis hur det känns när jag har en text framför mig! Tänk er att själva texten är en spegel, för att verkligen förstå texten och innehållet måste du tränga igenom spegeln. Gör du inte det läser du bara text och ord utan en förståelse för vad de egentligen handlar om.
Därför har jag nu i träning att läsa en bit i en enkel bok varje dag ca 10 minuter, utan några krav att försöka förstå och komma ihåg!
Som ni förstår var detta inte särskillt lätt att skriva och erkänna för sig själv eller någon annan. För en del av mig skäms över att inte kunna göra vissa saker som jag gjorde innan, men detta är förhoppningsvis en bit på vägen för att den känslan ska försvinna!
Saknad...
Blev så glad av ditt sms idag, det värmde mitt hjärta.
Det väckte även en otrolig saknad och en längtad av att åter igen få vara dig nära!
En ny värld!
I den nya världen tvingas du till att lära dig att leva det nya livet, som innebär att lära dig att göra saker på andra sätt än tidigare och även hantera olika situationer annorlunda. Det är inte lätt att orka med allt nytt i den nya världen, vilket gör att du tar på dig en mask utåt för att många inte ska se hur jobbigt det egentligen är att anpassa sig. Vissa gånger önskar man att allt fler ser hur det verkligen är och andra gånger är det glada ansiktet ett sätt att fly både från allt det jobbiga i den nya världen, men även sig själv.
En annan sak som det blir allt fler av i den nya världen är alla beslut som måste tas. Du ska ta beslut om behandlingar, framtid, vad du vill lägga den lilla energin på som jag har varje dag med mera, men vad vet du vad som är bäst för dig när du inte ens vet hur du ska klara av att leva i den nya världen. Vissa beslut kanske påverkar dig resten av livet, kommer man över det om man tar fel i ett viktigt beslut?
En sak är säker, många dagar önskar jag att livet var mycket enklare än vad det är nu! Längtan blir väldigt stor vissa dagar attt få försvinna in i sin gamla värld igen där du upplevde att stora bekymmer plötsligt var små och oväsentliga.....
Tulpaner och veckoschema!
Då var det söndag igen och med det dags att kolla almenackan och se vad om väntar nästa vecka!
Så här ser min vecka ut!
Måndag Besök hos sjukgymnast Ia och arbetsterapeut Karin.
Tisdag Ledig
Onsdag Jag och mamma ska till Bodil på läkarbesök under eftermiddagen.
Torsdag Besök hos arbetsterapeut Karin
Fredag Ledig
Måste lägga in en bild på mina fina tulpaner som jag fick av två underbara vänner i slutet av förra veckan! De vet verkligen hur man ska göra mig glad. Jag har lite förkärlek till tulpaner nu i början av året, för man blir så glad av alla fina färger och former. Det är verkligen vardagslyx att ha en bukett tulpaner på bordet!!
Vad gör er glad?
.....
Nu är en sak över som jag har funderat på länge...
Öva öva...
Mitt mål denna dag är att göra en blåbärspaj!
Det svåraste är inte att göra pajen utan att vara nöjd med att bara orka göra den och inget mer.....
Behöver verkligen öva på det, då slipper jag bli så besviken så ofta....
Jag har fått en ny " vän"!
Jag har fått en ny "vän" till natten. Denna ska precis som många andra saker få bli en del i min vardag för att den ska bli bättre och bättre.
Som många av er vet slutade min höger arm fungera mer och mer några dagar efter olyckan. Nu har det snart gått ett och ett halvt år sedan den la av helt! Detta har medfört en axel som hänger fram och orsakar smärta, men även allt stelare leder i fingarna i höger handen. Så förra veckan bestämdes det att det skulle göras en skena till handen som jag ska ha på natten för att räta ut fingrarna. På dagens schema stod därmed ett besök hos hand arbetsterapeuterna för att tillverka skenan. Här är resultatet!
En annan del av köping!
Idag är det ett av mina favorit program på tv, vilket är "En annan del av köping".
Man blir så otroligt glad när man tittar på alla dessa personligheterna en halv timme. För er som missade första delen handlar det om ett gruppboende i Köping och man får följa de som bor där i deras vardag.
Jag säger bara, dom är helt underbara! Hoppas ni med får en rolig stund i kväll kl 20.30 på tv4!
En räddare i nöden!
Min katt är en riktig räddare i nöden! Idag när jag och syrran kom hem från stan, var det helt plötsligt ingen hemma. Vi ringde och ringde på dörrklockan ett bra tag, men ingen kom. Efter en stund gick vi runt till altanen för att titta så inte pappa hade somnat någonstans.
Vi knackade och knackad på fönstret och tittade in, men det fanns ingen där. Helt plötsligt hoppade min katt Nelly upp på fönsterbrädan innanför fönstret, så där satt vi på en varsin sida! Helt plötsligt märkte vi att ju mer vi pratade med Nelly desto mer försökte hon trycka upp handtaget till altandörren med huvudet. Efter några tappra minuter med peptalk från vår sida och många försök från Nelly med huvudet hade hon öppnat dörren till oss.
Efter att både jag och Ida hade överöst Nelly med massa kel blev det både en godisstång och en runda i selen i trädgården som belöning. Tänk vilken duktig katt man har, nu gäller det ju förstås att använda haspen på dörren när vi inte är hemma... 
Sjuksköterske examen ett år senare....
Den 16 januari för exakt ett år sedan tog jag min sjuksköterske examen!
Det var en underbar dag med enbart glädje från morgon till kväll.
Idag ett år senare är det med blandade känslor som jag tittar tillbaka på den dagen....
Jag kan känna känslan över att tre års kamp var över och glädjen den dagen, men jag känner även en viss sorg och att jag blir ledsen över att det inte blev som jag tänkte mig och hade planerat... 
En flygande upplevelse!
Nu är tanden borta, tro det eller ej men det gick faktiskt. När jag kom dit fick jag först något lugnande att dricka, vilket skulle göra att muskulaturen i käkarna skulle slappna av mer och det skulle i sin tur leda till att jag skulle kunna gapa större. Efter att det hade fått verka några minuter gick vi in till rummet där vi skulle vara och det var dags att sätta sig tillräta. Efter att tandläkaren hade tittat hur det såg ut var det dags för lustgasen och för bedövning i munnen.
Ett kort ögonblick kändes det inte som det blev någon skillnad, men rätt var det var blev allting plötsligt så enkelt och bekymmersfritt. Helt plötsligt kändes det inte som att jag var skadad utan att livet var helt underbart och att kroppen på något konstigt sätt flög i luften. Det var nästan en kort avkoppling från sitt eget liv och en underbar känsla! Låter kanske jätte konstigt att jag upplevde det så, men det var faktiskt en känsla att det inte fanns några som helst problem i världen. Man kan väl jämnföra känslan med att man har druckit alkohol och är på gränsen till att bli för full.
Rätt var det var hade tandläkaren tanden i handen, vilket innebar att allt var över och att lustgasen stängdes av. Det tog ett tag innan man kvicknade till så att man kunde gå ut till bilen, men när jag väl satt i bilen var det med en känsla av att det var skönt att det var över. Kvällen spenderades i soffan halv slumrandes och att man var lite väck. 
Nu ska den sista visdomstanden ut.....
Idag är det dags att ta ut den sista visdomstand! Jag tillhör den lilla skaran av befolkningen som har haft problem med alla fyra visdomständerna och fått ta väck dom.
Börjar tröttna på att leva på flytande hela tiden nu, eftersom jag inte kan gapa tillräckligt mycket för att få in något som behöver tuggas. Så efter två veckor med denna dieten är det snart dags för en stor köttbit med tuggmotstånd. I vanliga fall klara jag att gapa lite mer än nu så att jag kan äta, fast att det tar längre tid. Kombinationen en infekterad visdomstand och problem med käkarna är inte lyckad precis.
Om två timmar är det iallafall dags att ta tag i den ena problemet och operera ut tanden! Hoppas jag kan gapa tillräckligt mycket så han får ut tanden när han har fått loss den! Ska faktiskt bli skönt att få väck den så att man har ett problem mindre att oroa sig för. Det är ju inte så att man inte har problem så man klarar sig precis...
Önska mig lycka till och håll tummarna för att jag kan äta riktig mat i helgen!
Välkommen till Holland!!!
För ett tag sen fick jag denna historien av en vän!
VÄLKOMMEN TILL HOLLAND!
"Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med ett handikappat barn - att jag borde hjälpa dem som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan förstå och föreställa sig hur det känns. Så här är det....
Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper guideböcker och gör upp underbara planer. Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är mycket spännande. Efter några månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packar dina väskor och så far du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger:
"Välkommen till Holland".
"Holland!?!", utropar du. " Vad menar ni med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien." Men flygresan har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna. Det viktiga är inte om de fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda. Så du måste gå ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett nytt språk. Och du kommer att möta helt nya människor som du aldrig skulle mött annas. Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; och det är inte så tjusigt.
Men när du varit där ett tag och återhämtat dig ser du dig omkring....och du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar....och att Holland har tulpaner.... och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt. Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien...och de talar vitt och brett om hur underbart de hade det där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga; Ja det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat. " Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, någonsin att försvinna....därför att förlusten av drömmen är en mycket betydelsefull förlust. Men ... om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, det underbara.... med Holland.
Visst har den sina poänger när livet inte blir som man har tänkt sig!!!!
Dags att ta tag i sitt liv igen...
Då var jullovet slut och det är dags att börja på rehab igen, vilket är detsamma som att ta tag i sitt liv och vardag igen. Vet inte vad som har hänt nu under lovet, när jag har läst mina intyg eller tänkt på vad som har hänt under hösten har det känts som att det var en annan person det handlade om. Det var inte mitt liv längre utan att jag stod utanför och tittade in på den som var drabbad. Kanske ett försvar för att få leva i en bubbla ett tag och inte behöva ta tag i allt....
Förutom detta har det varit jätte skönt att vara ledig i två veckor och slippa passa tider osv. Min kropp har verkligen behövt sova ut så jag har varit helt däckad på natten och förmiddagarna. Jag har hunnit träffa lite vänner och familj, men det viktigaste av allt jag har tagit dagen som det kommer. Jag har inte behövt planera så mycket utan bara tagit dagen som har kommit. Vi har varit och tittat på nyårsrevyn, som gav mig många härliga skratt. Lovets investering har varit en platt -tv till mitt rum, så jag slipper hålla på att byta scart kontakten varje gång jag ska vila.
Nu kommer en favorit i repris, veckoplanering!
MÅNDAG Tid hos arbetsterapeuten.
TISDAG Ledig
ONSDAG Tid hos kuratorn
TORSDAG Operation av visdomstand
FREDAG Ledig
Ingen lyckad kombo...
Detta är en kombo ni inte vill prova på....
Att ha hicka och vara nackskadad, varje gång man hoppar till rycker huvudet framåt
och det känns precis som det ska gå av!!!!
Nu är det en dag kvar av mitt jullov och en dag till att sova och gå på massage,
sen på måndag är det dags att ta tag i sitt liv igen!
Det löser sig!!!
Då var det 2010 och ett nytt år med nya förutsättningar!
Alla har vi mer eller mindre tänkt över allt som har hänt under 2009 och funderat ut vad vi vill förändra till detta året. Vissa vill förändra mycket, andra lite och vissa inget alls. Jag tillhör väl den gruppen som vill att rätt mycket ska förändras detta året, framförallt har jag tänkt ut vad jag måste ändra på mig själv för att det ska bli lättare att hantera denna situationen både för mig själv och de runt omkring mig.
En av de sakerna är att jag måste bli bättre på att visa och säga hur det verkligen ligger till och inte bara hålla masken hela tiden och se glad ut för att ingen ska märka hur ont man faktiskt har den dagen till exempel. Det är inte alltid det bästa att bita ihop jämt och ständigt och låtsas som att ingenting har hänt.
Trots det nya året fortsatte lite av min otur från förra året då jag har fått en infektion i min sista visdomstand. Det räcker tydligen inte att ha haft problem med alla de tre andra utan den sista måste också jävlas. Så nu har min dosett fått tillskott på pencillin varje dag! Nästa torsdag ska den ut, även om det blir problem att gapa!!!
Men som jag brukar säga DET LÖSER SIG!
