En Oskriven Framtid

Då var vi hemkomna efter en dag i Malmö city. Klockan elva satt vi i väntrummet på Malmö tandläkarhögskola, för att innvänta att smärtteamet på bettfys skulle komma. Fem över elva kom Thomas List och hämtade in mig. När jag kom in i undersökningsrummet, fick jag hälsa på sex specialister samt två studenter. Efter det fick jag sätta mig i undeersökningsstolen, medan alla samlades runt omkring mig. Det kändes lite konstigt att ha alla över mig, en känsla av att vara liten igen kom över mig.

I 25 minuter undersökte de mig samt ställde alla tänkbara frågor, för att sedan tacka för sig. Thomas List var sist ut i rummet och sa att nu var det dags för dem att brainstorma och sedan skulle han återkomma under veckan. Efter det vandrade jag och mamma in till stan för lite lunch, för att pusta ut efter besöket. Nu är det bara att vänta och se om de kan hjälpa mig mer eller om det är såhär det kommer att vara!

I förmiddags var det dags att återigen besöka vårdcentralen och min läkare där. Denna gången hade det dock inte med astman att göra, utan tanken var att vi skulle ha medicingenomgång. Sedan jag gjorde facettledsblockaden i Jönköping har min smärtnivå varit halverad, vilket har lett till att jag vill prova att minska medicinen. Jag och läkaren diskuterade detta idag och la upp en plan hur vi skulle göra.

Kändes skönt att kunna diskutera allt med henne och hon var väldigt noga att klargöra att målet är att ha så lite mediciner som möjligt, men att man måste ligga på en nivå där vardagen fungerar. I mitt fall betyder nog att jag kanske aldrig kan ta bort hela min dos, men att jag kanske kan minska i perioder.

Så nu är det ändrat i dosetten, ikväll blir det därmed 5 mg lägre än vad jag brukar. Den sänkning ska ligga så hela veckan och fungerar det sänker vi 10 mg nästa vecka. Efter två veckor är det dags för ett telefonsamtal med läkare för att se hur det fungerar. Om det skulle bli helt katastrof är back up planen att gå tillbaka till det jag har nu, vilket känns tryggt!

Önska mig lycka till och håll tummarna!

Här kommer en snabb rapport från gårdagens besök på tandläkarhögskolan i Malmö. Klockan tre ropade bettspecialisten Thomas List upp mitt namn ut i väntrummet, för att sedan vandra in i hans undersökningsrum. Besöket började med att jag fick berätta om hur tiden efter operationen hade varit och sen vidare hur jag upplevde att mina käkbesvär var nu. Sedan undersökte han gapförmåga med mera.

Efter en stund konstaterade han att muskel smärtan jag känner i ansiktet delvis beror på min nacke och delvis på själva käken. Smärtan i nacken gör att jag har ett särskillt rörelsemönster när jag tuggar och spänningar från nacken trycker fram på käkleden. Själva smärtan i ansiktet kan han inte avgöra om det är på grund av en inflammation i ansiktsmuskulaturen eller om det är nervsmärta i ansiktet, kan även vara båda orsakerna.

Det som kommer att hända nu är att jag har fått en relaxskena till natten för att avlasta käken, övningar sex gånger dagligen och en smärtdagbok att fylla i. Detta kommer jag fortsätta med tills återbesöket efter nyår. Thomas kunde inte lova att det skulle hjälpa, utan att vi behövde prova oss fram för att se vad som funkar bäst.
Lovar att lägga ut en bild på skenan i morgon!

Om några minuter kommer mamma från jobbet och då bär det av till tandläkar högskolan i Malmö. Där ska vi träffa tandläkaren/bettspecialisten Thomas List, för vidare vård av käkarna. I maj gjordes det ju en käkoperation på käkkirurgen där de tog bort sammanväxningar och spolade rent käklederna. Tack vare den operationen har jag fått större gap och inte lika ont över käklederna. Tyvärr har inte riktigt musklerna i käkarna och ansiktet klarar av trycket av den nya gapförmågan och spänningarna från nacken, vilket har lett till att hela muskulaturen i ansiktet är inflammerat.

Detta är Thomas List specialområde, så därför har käkkirurgen lämnat över till han för vidare behandling. Idag är det första besöket efter operationen. Håll tummarna, för nu kör vi!

Imorgon klockan ett är det dags att ta på sig denna snygga outfiten igen för att lägga sig på operations bordet. Det är bara att hoppas att det blir lika lyckat som förra gången. Det är ändå konstigt att man blir lika nervös varje gång trots att man vet vad som ska hända och hur det går till denna gången! Ingenting att göra mer än att hålla tummarna!

Önska mig lycka till imorgon och håll tummarna!!!

Tänkte avrapportera vad som hände igår i Malmö. Vi kom iväg och fram till käkkirurgen i tid, där vi sedan fick vänta en halvtimme extra då käkkirurgen höll på att operera lite längre än förväntat på patienten innan. När klockan slog elva kom vi in i undersökningsrummet och jag fick berätta hur jag hade upplevt allting sen förra gången. Enligt mig så har smärtan i ansiktet flyttat sig från käklederna till musklerna längre fram mot munnen. Efter undersökning kunde Martin käkkirurgen konstatera att min tolkning av mina besvär stämde. När han tryckte och kände i munnen, kunde att se att musklerna i ansiktet är inflammerade och överansträngda. Särskillt på vänster sida har det blivit värst, men det positiva var att lederna rörde sig fint.

Imed att lederna är fina just nu och att det största problemet ligger i musklerna, så skulle han skicka ett brev till bettspecialisten Thomas List på Malmö tandläkarhögskola.. Martin och Thomas sammarbetar väldigt mycket med varandra och jag har tillgång till båda vid behov. Om lederna förvärras igen skulle jag ringa till käkkirurgen. Fram tills att jag får en tid hos Thomas skulle jag fortsätta med mina övningar tre gånger om dagen och sen äta Ipren i intervall. Jag fick även direktiv med att vara försiktig med hård mat eller mat som jag kände av rent smärtmässigt i käklederna, för att inte slita på lederna onödigt mycket.

Så nu är det bara att vänta vidare på en ny tid hos en annan specialist, tänk hur mycket tid man lägger på att bara vänta!

I morgon klockan halv elva är det dags för det efterlängtade återbesöket hos käkkirurgen. Det skulle ju egentligen skett i mitten av augusti, sen blev det flyttat två gånger. Så det har varit lång väntan. Tanken med det här besöket är att det ska vara en uppföljning på käkoperationen som jag gjorde i maj. Så vi får väl se vad han säger imorgon, man har ju lite funderingar och frågor som behöver diskuteras.

Förra besöket avbokades när vi hade kört halvvägs, eftersom han hade blivit sjuk samma dag. Så jag tror inte riktigt på hela grejen förrän besöket är gjort, men önska mig ett stort lycka till imorgon. Besöket ska ske i Malmö istället för Lund, vilket betyder en resa tur och retur på fyra timmar totalt. Så mormor och mamma följer med, så efter besöket blir det lite shoppinng och höstmys i Malmö. För att vila kroppen från att sitta innan hemresan på kvällen igen!

Fortsättning följer!!!!

I somras var jag på mitt första besök hos en ögonläkare på ögonmottagningen i Karlshamn, pga att min optiker inte visste hur han skulle hantera mina ögon imed att synskärpan ändrades hela tiden. Det som konstaterades på det besöket var att jag hade större pupill än normalt och att mina pupiller var lite slöa. Det betyder att signalerna från hjärnan till ögonen reagerar lite långsammare, vilket gör att det tar längre tid för ögat att ställa om i mörker och ljus till exempel.

Idag var det dags igen för ett nytt besök för att kolla synfältet och ny synundersökning. Synfältsundersökningen var otroligt jobbig, då man hela tiden skulle fokusera på en punkt i cirka en halvtimme. Trots att ögonen blev tröttare och tröttare var testresultat mycket bra. Synskärpan hade även det förbättrats sedan förra gången, vilket troligen hör ihop med attt jag har slutat med en av mina värkmediciner. På förra besöket trodde läkaren att problemet med mina pupiller både hängde ihop med de tabletter som jag tar samt på grund av wiplashskadan.

Nu har vi eliminerat ett problem och det är bättre, men problematiken finns fortfarande kvar vilket beror på min nackskada. Eftersom jag har detta problemet konstaterades det idag att mina ögon är överansträngda och för att undvika att det blir värre och till och med bättre med tiden, måste jag vila ögonen då de är trötta och sen har jag blivit rekommenderad att köpa läsglasögon för att hjälpa ögonen ställa om när jag läser!

Så nu blir det att vänja sig vid läsglasen och inte glömma bort dem överallt! Bild kommer snart! Sen blir det ny koll om tre månader! Är det någon annan som har problem med sina ögon efter en wiplashskada?

Ibland blir det inte som man har tänkt sig! I fredags klockan sju på morgonen satte sig jag och mamma i bilen för att bege oss till återbesöket på käkkirurgen i Lund. Vi hann ungefär köra i en timme, för er här nere från denna änden av landet så kom vi till Kritianstad när telefonen i bilen började ringa. Ur högtalaren kom en röst som sa att hon var från käkkirugen i Lund, vilket det tog lite tid att fatta när man satt i situationen. För då är man så inställd på dit man ska, så det finns ju inte i ens värld att man måste vända. Då vi hade samlat oss igen säger kvinnan i luren att hon tyvärr måste ställa in vårt besök hos käkkirugen Martin då han hade blivit sjuk och lovade därmed återkomma med en ny tid.

Så det var ju bara att svänga in i närmaste stad och sätta sig och äta frukost på ett cafe och sedan att försöka smälta hela situationen. Båda satt med sin kopp kaffe och te och försökte trycka ner alla frågor och formuleringar som man hade tänkt att ställa till Martin för att få svar. Så istället för sjukhuset fick jag och mamma till slut en liten shopping dag tillsammans, mycket trevligare såklart men inte det vi hade tänkt oss. Så nu väntar jag på att ett litet brev ska komma i brevlådn med en ny tid, så jag återkommer med mer info när jag vet mer! Tack för alla lycko önskningar, de betyder ska ni veta!

Imorgon klockan sju på morgonen bär det av till Lund, för förmodligen det sista återbesöket på käkkirurgen. I maj gjordes ett titthål in vid käklederna för att se hur de såg ut, vilket resulterade i att vänster käkled åtgärdades. Då de fann begynnande atros, sammanväxning med mera. Efter det blev det flytande diet i två veckor samt töjningsövningar tre gånger dagligen femton minuter vardera. Ca en vecka efter operationen var det dags för det första återbesöket och då såg allt bra ut, jag hade ökat gapet frånn 14 mm till 23 mm. Nu ä det alltså dags för det andra besöket, för att följa upp var vi står nu och hur vi ska gå vidare.

Det finns vissa frågor som behöver klaras upp, för att allt ska vara frid och fröjd igen. Ni får bärga er till i morgon, då ni får svaret på hur det gick!

Ni är nog många som har undrat varför denna sidan inte har varit uppdaterad på nästan två veckor, det är inte likt mig att inte titta inom lite då och då. Anledningen till detta är att jag förra måndagen opererade mina käkar i Lund, vilket var rejält jobbigt ska ni veta. För er som inte har hängt med från början så innnebar inte bara olyckan smärta i nacken och en dålig arm, utan även en ett gap som sakta blev mindre och mindre. Varje måltid har därefter var en kamp, då det har gjort rejält ont och varit svårt att bita över alla matvaror. Detta är något som alla tar förgivet att man bara ska kunna äta, vilket även jag gjorde innan olyckan. Men det är ingen självklarhet utan en förmån att kunna stoppa i sig det man vill ha i sin egen mun, utan att behöva tänka eller äta med barnbestik.

I början av maj gjordes ett besök på käkkirurgen i Lund efter att en remiss hade blivit skriven från bettspecialisterna i Malmö. Det alla hade svårt att utesluta var om det var mina käkleder som krånglade eller musklerna, vilket är betydelsefullt att veta för fortsatt behandling. Efter besöket i Lund bestämdes det att de skulle söva mig för att se om de kunde bända upp käkarna och även göra två snitt vid öronen för att gå in med en kamera. Kameran använder man sig av för att titta på käkleden och om det är något problem isåfall åtgärda det där igenom. Förra måndagen var operationsdagen och det de upptäckte var att jag hade begynnande artros på vänster käkled. Det innebär onaturlig förslitning på leden, vilket har orsakats primärt i själva krocken eller av musklelspänningar i nacken som trycker fram på käkleden. Han hittade även sammanväxningar på vänster käkled, vilket påminner om ett spindelnät vilket han har rensat bort från leden. Käkkirugen har även spolat ledvätskan i vänster käkled, samt töjt ut musklerna i munnen genom att dra i dem när jag var sövd.

Uppvaket gick däremot inte smärtfritt, då jag fick en allergisk reaktion på ett av läkemedlen och inte riktigt ville djupandas. Så som ni förstår har detta varit en pärs vilket har tagit väldigt mycket energi och ork från mig. Nu återstår fortsatt träning för musklerna i munnen tre gånger dagligen och fortsatt tuggförbud tills Voltarenen är utsatt. Sen börjar man med mjuk mat igen lite sakta, det viktigaste är att ta det lugnt och avlasta käkleden, så mycket som möjligt.

Så kommer min sommar bli, sen väntar återbesök i Lund igen i augusti och då får vi vidare besked. Vill skänka en stor kram till alla som har ringt och varit och hälsat på mig, det värmer ska ni veta. Jag är fortfarande trött och påverkad av operationen, så om ni saknar mig här eller via telefon så vet ni varför.

I tisdags var det då dags att besöka käkkirurgen i Lund, ett efterlängtat möte kan jag lova. Efter att snurrat runt i parkeringshuset till sjunde våningen var det äntligen dags att parkera bilen och små jogga till käkkirugens hus på sjukhusområdet. Väl i väntrummet väntade ett formulär att fylla i om ens hälsohistoria, vilket sedan gicks igenom på besökrummet av käkkirurgen. Där inne väntade fler undersökningar och frågor, som sedan besvarades under en timme.

Det som konstaterades var att de fortfarande är osäkra på om det är käklederna eller musklerna som krånglar. För att ta reda på mer kommer han därför söva mig, för att sedan försöka öppna munnen så mycket han kan. Han kommer även gå in med en kamera, artroskop vid käkleden för att kolla dem och isåfall även behandla om behov finns. Operationen/undersökningen sker som dagkirurgi, där du kommer på morgonen för att sedan åka hem efter uppvaket på kvällen.

Så nu får vi se om detta ska ske i juni eller augusti!

Imorgon är det äntligen dags, förhoppningsvis iallafall. Förra gången blev ju besöket till käkkirurgen i Lund inställt bara någon dag innan, så man ska väl inte säga för mycket. Jag hoppas iallafall att vi ska få en lösning till mitt gapproblem eller iallafall komma en bit på vägen, i över ett år har vi stått och stampat. Det är egentligen inte okej att det ska ta så lång tid, men jag kanske är ett för jobbigt fall för att det ska vara enkelt.

För er som ine har hängt med från början, så har jag svårigheter att gapa mer än ca två cm efter min trafikolycka. Jag har även mycket smärta och huvudvärk på grund av käkarna. Det som har diskuterats i ca ett år är om det är musklerna i ansiktet eller käklederna som ställer till det eller kanske även båda två. Håll tummarna för att vi ska hitta en lösning imorgon!

I eftermiddag var det dags för ett besök hos sjukhustandläkaren Pontus och hans tandsköterskor, som är pärlor hela bunten. Tanken med besöket var att det skulle vara en rutinkoll för att kolla över tänderna och så, men även att ta tandsten med mera. För en månad sedan upptäckte jag att jag hade fått små fläckar på framtänderna, vilket var till min stora förtvivlan. Nu låter det som att jag är väldigt ytligt, men jag personligen tycker att tänderna har väldigt stor betydelse för hur man ser ut. Det är ju det första du ser när någon ler och så vidare. Min stora oro var att det var medicinerna som var anledningen till fläckarna, vilket det var enligt tändläkaren indirekt. De orsakar tydligen muntorrhet, vilket gör att man kan få fläckar i kombination med att min finmotorik i min bra hand som jag borstar tänderna med är rätt dålig. Som tur väl var så kunde Pontus polera bort medicinfläkarna, vilket jag var väldigt tacksam för.

En tråkig nyhet var att man upptäckte att en lagning på en sexårs tand hade lossnat, vilket betyder att en ny lagning måste göras. Detta är dock inte helt lätt med en mun som går att öppna mindre än 2 cm, men allt går att lösa. Så nu har jag fått en tid för lagning med lustgas och bedövning för att tandläkaren i bästa möjliga mån ska kunna jobba i munnen. Så ligger det till!!!

För lite mer än en vecka sedan hade jag mitt första besök på hudmottagningen, där det sattes olika tester på ryggen. Testerna kliade rejält på ryggen under de dagarna jag hade de där och jag nyste flera omgångar per dag. På onsdagen togs testerna bort för att sedan avläsas på fredagen hos en sjuksköterska på hudmottagningen. Därefter var det sedan dags för ett läkarbesök hos en hudläkare i Karlskrona i morse. Det som framkom av testerna är att jag är väldigt allergisk mot plåster/klister, vilket tydligen är relativt ovanligt. Tyvärr så förvånar det inte en längre utan man är härdad. I övrigt visade inte de andra ämnena något, utan plåstret som de var fästa med var det kroppen reagerade på rejält mot genom att bli röd och klia.

Det som händer nu är att hudläkaren i Karlskrona ska ta kontakt med en annan hudläkare i Malmö, som har haft några sådana fall för att bestämma hur vi ska gå vidare. I övrigt ska jag undvika allt klister och istället använda en linda och kompress om det blöder. Jag har fått tillåtelse att använda tejpen till axeln, med en stark kortison salva efteråt som jag fick utskriven. Så ligger det till! 





Såhär såg min rygg ut efter testerna!

I förmiddags var det dags att gå till hudmottagningen för att sätta på alla testerna på ryggen, för att se om de kan hitta ämnet som jag är allergisk mot i plåstret. Så nu ser jag ut som en levande testdyna på ryggen och tejpen gör en rejält orörlig med armen. Tanken är att de här plåsrena ska av på onsdag eftermiddag och på fredag middag är det dags för avläsning.



Testerna på armen!




Testerna på ryggen!

Önska mig lycka till!

Nu kommer det utlovade resultatet från besöket i Malmö, som jag var på igår eftermiddag. Klockan kvart i två var gaddarna borstade och vi slog oss ner i väntrummet på tandläkarhögskolan i Malmö. Klockan två skulle jag nämligen träffa bettspecialisten Tomas List och en käkkirurg i Thomas undersökningsrum. När jag och mamma kom in i rummet stod herrarna på rad för att hälsa innan vi tre slog oss ner vid ett litet bord! Det hela började med att jag fick berätta vad som hade hänt sen jag var nere sist och sedan var det dags för tusen frågor från de båda. Jag gjorde det bästa jag kunde i att svara på frågorna, men ibland är det inte helt lätt att skilja på saker och ting när det hela tiden händer mycket runt omkring en. Efter frågestunden var det dags att gå igenom protokollet som jag hade fyllt i efter blockaden i höger käkled förra gången.

Sen kom de på att de ville känna lite i min mun igen, trots att det från början bara skulle vara ett samtal. Det är inte alltid lätt för dom när man inte är ett bok exempel. Återigen gjorde de ett försök att bända upp käkarna medan den andra stod och mätte med en liten linjal. Det kom inte särskillt långt ändå, men de försökte iallafall. 

Sen var det dags att fatta ett beslut hur vi skulle gå vidare, efter att de hade diskuterat med varandra. Det de kom fram till var att de ville söva ner mig på operation i Lund. Tanken med denna metoden är att käkkirurgen där ska avgöra om det är musklerna som krånglar eller om det är höger käkled. Det första de kommer att göra när de har sövt mig är att se om de får upp käkarna när de bänder upp dom, vilket i såfall betyder att det är muskulärt. Går inte det går de in med fiberoptik genom näsan och ner till käkleden för att se om det är sammanväxningar runt leden eller om den är kraftigt inflammerad. Såfall åtgärdar käkkirurgen det!

Måste bara ge en stor eloge till käkkirurgen som jag träffade i Malmö, han var verkligen super trevlig och empatisk. Det är så ett bemötande ska vara!




Tänk vad skönt det hade varit om man kunde gapa så här stort!

Här kommer nog ett resultat som många av er har väntat på i några dagar nu... Som ni alla vet åkte vi i måndags eftermiddag upp till Ryhov, Jönköpings länssjukhus för att vara på plats till morgonen efter. Vid fem tiden stod vi utanför entren redo att checka in på patienthotellet innan vi skulle ta en runda på Ikea. När man är lite nervös så är det inte läge att sitta och titta in i en vägg flera timmar innan man slutligen ska sova, därför slog vi två flugor i en smäll. Mamma skulle nämligen ha inredninng till gardroberna i deras rum och sen skulle vi ju även äta kvällsmat, vilket blev deras after work buffe. Mamma och jag var så trötta när vi kom ut där i från att vi hade fullt upp att få in allting i bilen samtidigt som vi var fulla av skratt, men efter att utnyttjat hela baksätets och bagagets alla centimetrar kunde vi åter sätta oss i bilen mot sjukhuset . Snacka om att det var skönt att lägga sig sen!

Vid sju morgonen efter var det dags att gå upp för klockan åtta hade vi en återbesöks tid på smärtenheten och sedan operation. Denna gången var man van vid alla rutinerna och man visste exakt hur allting skulle gå till och tillslut låg man åter där på operationsbordet koncentrerad på att ligga helt blixter stilla. Nålarna sattes som sagt på samma nivå som förra gången och likadant gjorde det mycket ondare än den första. Efter själva ingreppet var det dags att fylla i pappret igen, men denna gången skulle vi träffas redan en och en halv timme efteråt.



Resultatet blev detsamma som förra gången med mer än hälften smärtreducerning i nacken, vilket är postivt. Det som kommer hända nu är att jag har fyllt i det här pappret ända till idag och har nyss lagt det på brevlådan. Sen kommer jag ha en telefonkontakt med läkaren som gör detta i mitten av september, där både han och jag ska ta ställning till om vi ska göra det "riktiga" ingreppet. Han har berättat hur allting går till och så och vad det finns för risker, så det är mycket nu att ta in och smälta innan man kan tänka riktigt klart.

Fortsättning följer i mitten av september!

Vid lunch idag bär det upp till Jönköping igen, så att vi är på plats till morgon dagen! På tisdag morgon kl 8.00 ligger jag på operations bordet igen, för då är det dags för provblockad nummer två på nivån c4-c5. De provade ju först på en lägre nivå vilket inte gav rätt resultat, så gången efter blev det samma nivå som denna gången. För er som inte har riktigt koll på det här ed kotorna, så har man sju halskotor som heter från C1 till C7.

För att de ska vara säkra på att de har hittat rätt nivå så måste man vara smärtlindrad två olika gånger då de gör det på samma ställen. I morgon är det andra gånger jag gör det på denna nivån och då tas ett beslut om hur vi ska gå vidare.

Det vi väntar på är att se om de går in och bränner av nerven på den nivån till 80 procent, för att få en längre tids smärtlindring. Provblockaden varar ju bara nägra timmar, medan det riktiga kan vara från några månader till ettt år. Så lova att hålla tummarna nu!