En Oskriven Framtid

Alla som arbetar ser fram emot fredagen då man får vara ledig två dagar och arbetar man helg blir det motsatt effekt. När jag blev sjukskriven kändes alla dagar likadana och man visste varken om det var onsdag eller måndag. När jag började på rehab blev det mer rutin och struktur på vardagen, helt plötsligt fick man uppfattningen igen att  det fanns något som kallades vecka och som kallades helg precis som när man arbetar eller går i skolan. 

Bara jag hör ordet fredag infinner sig en viss glädje och lugn i min kropp. Man kan göra vad man vill, inga krav och ändå har man sällskap hemma av familjen i två dagar. Mina helger innan jag blev skadad och efteråt skiljer sig rätt rejält. Nu ser jag fram emot att bara få vila och kanske hitta på små utflykter som inte kräver så mycket av mig varken fysiskt eller psyskiskt. Innan olyckan var mitt största problem vilka kläder jag skulle ha på mig på fredagens eller lördagens fest och när man skulle ut, man kunde även ha planerat in ett späckat schema med många träffar med vänner och familj på dagarna eftersom jag pluggade mycket i veckorna. Saknar inte mitt gamla schema där jag inte tog dagen som den kom, men det kunde varit en mix av det gamla och nya nu. Mitt mål är att slutligen orka med mera och att kunna gå på en fest utan att det kräver en hel dag i straff avgift i form av mer smärta och trötthet. 





På schemat idag står ett besök på rehab hos arbetsterapeuten för handträning, vilket är mer krävande än vad man tror. Sen går jag fram och tillbaka till sjukhuset så det tar en liten stund! I kväll spelar syrran seriematch igen efter sommar uppehållet, så om jag orkar ska jag ner där en stund. Annars får det bara bli soffan, eftersom det har varit en rätt påfrestande vecka!

Vad ska ni hitta på ikväll?