En Oskriven Framtid

Vet inte hur många gånger jag har vaknat i natt, vilket inte skiljer sig från alla andra nätter de senaste fyra veckorma. Skillnaden denna natt var att varje gång jag vaknade var jag helt dyblöt och rullade runt i en klibbig tröja. Klockan fem när mamma steg upp gav jag upp och flyttade ut till soffan istället för den varma sängen. Har haft ont på ena sidan av halsen några dagar, men har tänkt det går väl över. Mitt immunförsvar har väl blivit nedsatt nu när jag har så ont och då drar man väl på sig både det ena och andra.

Det var helt tyst ute inte en människa i rörelse, med det menas att fem är en okristlig tid att stiga upp. Mamma satte sig på sängkanten och tittade mig djupt in i ögonen och sa Therese du fattar väl att du inte kan gå i väg idag, utan stanna hemma och vila och ringa till vårdcentralen. Hade längst inne insett att så skulle det bli, men den envisa get som jag är kan jag tvinga mig i väg på saker tills jag stupar. Har blivit bättre på det, men som min sjukgymnast sa igår Rom byggdes inte på en dag.

Jaha, så nu ligger man här och tycker synd om sig själv och väntar på att klockan ska bli åtta så jag kan ringa vårdcentralen och rehab för att boka av min tid hos kuratorn. Vilket är väldigt synd eftersom jag kände att det fanns ett visst behov av att ösa ur mig lite..

Önska mig lycka till och håll tummarna för att det inte är halsfluss, för då blir jag instängd här i två dagar...