En Oskriven Framtid

I dag börjar smärthanteringskursen igen efter sommar uppehållet! Tänk att sexton gånger kan gå så snabbt, nu återstår bara tre gånger kvar. Vi har hunnit med så mycket tillsammans och delat med sig av tankar och funderingar.

Tänk att ett helt gäng människor slås samman för att de delar ett gemensamt problem, att leva med ständig smärta. Från början var det en försynt grupp, där ingen riktigt vågade öppna sig och dela med sig av vad man kände. Sen började en att öppna sig, vilket ledde till någon domino effekt, fler och fler vågade berätta hur det verkligen var hemma hos dem och vad de kände!

Tillsammans har vi tränat avslappning, fysisk aktivitet, pratat om sömnen, kosten, stress och smärtans fysiologi med mera. I början funderande man mycket på vad detta skulle vara bra för, men till slut insåg man att det faktiskt gav en något och ledde till att det var lättare att blicka framåt och se möjligheterna istället för tvärtom.

Jag hade den stora turen att få möjligheten att gå i samma grupp som två andra tjejer i min ålder, vilket har lett till två nya vänner! De som arbetar i teamet sa att vi hade tur att få gå med varandra och att det inte var vanligt med så unga i gruppen. Måste varit ödet som gjorde att det blev så och att jag hittade dessa fantastiska människorna.

Nu ska vi träffas några gånger till hela gruppen och sedan går var och en på sitt håll och fortsätter med sina liv. Precis som dom fortsätter jag med mitt liv, men kvar på resan kommer även Malin och Bella finnas vilket är den stora skillnaden från innan kursen!