En Oskriven Framtid

Ibland är det inte smärtan som är värst utan den förlamande tröttheten som hela tiden finns i kroppen när man har ständig värk. Armar och ben känns som om dom var gjorda av gummi och hjärnans arbete går i slow motion. Jag har förmodligen varit extra trött i helgen eftersom jag tog min sista pencillin tablett i fredags kväll, troligtvis har kroppen inte riktigt återhämtat sig ännu. Därför blev det inget blogg inlägg igår, min kropp och jag behövde bara få vara och bara slappa eller göra det vi ville. Många gånger orkar man inte hänga med på allt som man vill bara för att man är så förbannat trött, förklaringen man kommer med att man är trött kan många gånger låta konstigt. De som verkligen är mina vänner förstår och ser på ögonen och kroppsspråket hur trött jag är medan andra aldrig kommer att förstå förrän de själva är i den situationen. Varje gång man vill mer än kroppen orkar är det en sådan otrolig besvikelse som infinner sig i kroppen och man vill bara fly ifrån sin egen kropp.

Ett sätt att försvinna från mitt liv en stund och få en paus är som jag har skrivit innan att försvinna in i filmens värld. Som tur är har man vänner runt omkring sig som har ett helt förråd med filmer och serier som jag kan låna, för det blir ändå några timmar av det varje vecka. Igår träffade jag Josse när vi var och handlade och då sa jag att jag hade tittat färdigt på filmerna och serien jag lånade och frågade om jag kunde få låna något nytt. Tror ni inte denna fantastiska vän står utanför vår dörr på kvällen med en ny serie att titta på. Jag är så otroligt tacksam för att jag har dessa underbara vänner och familj som hela tiden ställer upp och finns där. Så nu blir det lite Grey´s anathomy i eftermiddag att slappa framför.

Min underbara Josse!




Vad ska ni hitta på idag?