Att känna sig behövd!
När man har en wiplashskada är det inte bara smärtan, stelheten, funktionshindret som enbart är jobbigt utan på köpet får du även en otrolig trötthet. Det är inte en trötthet som går att sova bort utan det är en trötthet som hela tiden finns i kroppen och väntar på att explodera. Vissa dagar är den lika jobbig som att ha ont, eftersom det blir en stor besvikelse när man inte orkar hitta på saker ibland.
När man blir tillfrågad att hänga med på något ibland så säger man jag orkar inte för jag är så trött. Många försöker nog förstå och förstår att jag inte orkar, medan vissa kan säga varför sov du inte lite innan. Det fungerar tyvärr inte så, jag önskar att jag kunde sova i några dygn och sedan aldrig mer känna mig helt tom på energi. Den ända lösningen på detta är att dosera, vilket betyder att man inte planerar in allt på en dag och blir helt slut. Om du planerar in en sak per dag är det bara en bonus om du orkar mer, besvikelsen blir inte så stor om du inte orkar med det hela.
Ibland kan jag sakna att någon frågar om jag kan hjälpa till när något ska fixas eller ska planeras. Jag vet att min kropp inte orkar som innan och att jag inte har den energin längre. Ändå skär det i hjärtat att man inte kan bära eller fixa mer än man kan, hjärnan vill och försöker lyfta armarna och benen men de följer inte efter. Känslor att man inte längre känner sig behövd kommer genast krypande. Genom att få hjälpa till med något litet känner man sig delaktig och kan sedan vila med gott samvete.
Varje människa vill känna sig behövd och söker efter det på jobbet, fritiden eller hos familjen. När något händer rubbas rollerna och det man gjorde innan kanske man inte kan göra längre. I våras fick vi måla en bild med ett träd på rehab, låter inte som någon stor grej men för mig var det de. Jag hade inte målat sedan olyckan eftersom jag är svag även i min vänster hand. Att jag kunde åstadkomma en bild som blev färdig betydde otroligt mycket för mitt självförtroende, jag kunde åstadkomma något trots skadan. Likadant när jag klarade av att göra en paj helt själv, kände jag ett lyckorus i kroppen att jag hade gjort den helt sjäv. Tror att man måste få våga prova, för att se vad man klarar av eller misslyckas med!
När man blir tillfrågad att hänga med på något ibland så säger man jag orkar inte för jag är så trött. Många försöker nog förstå och förstår att jag inte orkar, medan vissa kan säga varför sov du inte lite innan. Det fungerar tyvärr inte så, jag önskar att jag kunde sova i några dygn och sedan aldrig mer känna mig helt tom på energi. Den ända lösningen på detta är att dosera, vilket betyder att man inte planerar in allt på en dag och blir helt slut. Om du planerar in en sak per dag är det bara en bonus om du orkar mer, besvikelsen blir inte så stor om du inte orkar med det hela.
Ibland kan jag sakna att någon frågar om jag kan hjälpa till när något ska fixas eller ska planeras. Jag vet att min kropp inte orkar som innan och att jag inte har den energin längre. Ändå skär det i hjärtat att man inte kan bära eller fixa mer än man kan, hjärnan vill och försöker lyfta armarna och benen men de följer inte efter. Känslor att man inte längre känner sig behövd kommer genast krypande. Genom att få hjälpa till med något litet känner man sig delaktig och kan sedan vila med gott samvete.
Varje människa vill känna sig behövd och söker efter det på jobbet, fritiden eller hos familjen. När något händer rubbas rollerna och det man gjorde innan kanske man inte kan göra längre. I våras fick vi måla en bild med ett träd på rehab, låter inte som någon stor grej men för mig var det de. Jag hade inte målat sedan olyckan eftersom jag är svag även i min vänster hand. Att jag kunde åstadkomma en bild som blev färdig betydde otroligt mycket för mitt självförtroende, jag kunde åstadkomma något trots skadan. Likadant när jag klarade av att göra en paj helt själv, kände jag ett lyckorus i kroppen att jag hade gjort den helt sjäv. Tror att man måste få våga prova, för att se vad man klarar av eller misslyckas med!
Kommentarer
Trackback
