Att släppa loss med målarfärger!
Tänkte rapportera vad som hände idag på rehab, vet inte varför det känns så viktigt att ni får veta allt som händer under resans gång. Kan inte förklara det mer än att jag vet att ni är så otroligt många som bryr sig och är väldigt omtänksamma där ute både i den verkliga och blogg världen. Förhoppningsvis kanske det hjälper någon annan, eller i allafall mig i bearbetningen.
Som sagt så var jag hos min arbetsterapeut Karin idag, har varit hos henne två gänger i veckan i nästan ett halvår nu så det känns som man känner varandra rätt bra nu. Hade bestämt mig när jag klev innanför rehabs dörrar att idag ska jag inte gråta och säga hur ont jag har, för de vet redan. Vi satte hos ner i avslappningsrummet och hon började berätta att de hade pratat om mig på deras teammöte i torsdags, det är något de har varje vecka för att prata sig samman hur de ska arbeta med oss patienter. Hon tog upp det här med akupunkturen som min sjukgymnast hade föreslagit, men sjuksköterskan som gör det hade inte tyckt att det var en bra idé i nuläget när jag hade så ont eftersom det kunde trigga igång andra system i kroppen negativt. Precis när hon sa det tänkte jag fan jag orkar inte ha det så här i flera veckor till och tårarna kröp sakta fram. Först försökte jag i min envishet hålla dom inom mig, men Karin såg vad det barkade och sa Therese det är bra att gråta. Vi pratade om hur jag skulle orka lite tid för att klara en vecka till, tills läkaren kom tillbaks. Hon föreslog att vi kunde ta kontakt med en läkare i Karlskrona om det blev alldeles jäkligt nästa vecka, men jag hoppas att jag orkar stå ut till min läkare kommer tillbaks som känner mig.
Vi struntade i den riktiga träningen idag och gjorde en avslappningsövning där hon bäddade ner mig med kuddar och allt i en säng. Efter att jag hade kopplat av en stund undrade hon om jag ville måla, bara kladda och inte fundera över vad det skulle föreställa utan bara låta penseln gå sin egen väg. I mitt fall använder jag en tvättsvamp för den är lättare att hålla i och greppa. Bilden blev svart och gul, det svarta stod för allt det onda i min kropp och det gula för hoppet och att kämpa emot.
Tack för era synpunkter om akupunktur ska prova det när denna toppen har lagt sig lite! Kramar
