En Oskriven Framtid

(Flyttstädning) Idag har vi städat rent min lägenhet. Känns så konstigt att se den tom, det liksom fanns inte i mina framtidsplaner just nu. Ska bli skönt när besiktningen är över och man får lämna ifrån sig nycklarna. Känner att det upptar så mycket kraft och energi. Beslutet är ju taget att det måste bli så här, så det är lika bra att avsluta det snabbt för att kunna se framåt mot en ljusare framtid igen.

(Tidningen) Varje morgon läser jag BLT och har gjort i flera år. Oftast har jag bara bläddrat igenom sidorna och endast läst det som har intresserat mig, som tex karlshamns sidorna och tv-bilagan. När man har läst en liten notis om olyckor, där det tex har stått att de personerna klarade sig utan allvarliga skador har man bara bläddrat förbi och tänkt jaja det där var inte så farligt. Efter min egen olycka så har man helt plötsligt börjat se ett offer bakom olyckorna och man funderar över vad menade de med inte livshotande skador. Har de fått liknande skador som jag har? Även om inte det är en livshotande skada är det en händelse som kan förändra livet drastiskt. När jag pratade med en person om detta så sa den personen tyvärr orkar man inte läsa om alla tråkigheter längre... Kan förstå den personen, för jag var likadan innan. Men samtidigt blir jag lite arg också eftersom jag vet vad innebörden är av den lilla notisen att det har skett en olycka. Tyvärr så står det nästan en notis varje dag, vilket innebär att det är ett problem vi måste jobba med. Vägverket måste till att vägarna är i bra skick, bilföretagen måste se till att vi har säkra bilar och polisen måste sätta upp bra och lättförståliga regler för oss biltrafikanter för att minska olyckorna. Vet att dödsolyckorna har minskat de senaste åren, men man ser aldrig någon statistik för de som inte är allvarligt skadade!

(Att vara beroende) Idag har det varit en tuff dag, har haft väldigt ont i min nacke och arm hela dagen. Väntar på att någon ska komma hem och hjälpa mig att sätta på mig nya smärtstillande plåster. Klarar inte av att öppna förpackningen med en arm och sätta dit det själv. Ibland blir jag så trött på allting, man vill klara sig själv. Vissa saker som var så enkla innan olyckan kan ta jätte lång tid eller vara omöjliga att genomföra. Det kan vara olika förpackningar som inte går att öppna med en hand, en te kula som man inte kan fylla själv, fast man är otroligt sugen på en kopp te. Detta är väldigt frustrerande när man har saken framför sig, men det går inte att komma åt vad man vill ha. Jag försöker hålla igång på dagarna, men allting tar mycket längre tid. Idag har jag tömt diskmaskinen och satt igång en maskin tvätt. Att stoppa in kläderna i tvättmaskinen tar ungefär tjugofem minuter, först får jag hälla ut den sorterade tvätten framför tvättmaskinen från korgen och sedan får jag lägga mig ner på knä och stoppa in i tvätten för att slippa böja mig. Jag klagar inte, det mesta klarar jag fast det tar längre tid. Fast ibland måste man ha rätt att bli frustrerad över sin situation.

(RÄDSLA FÖR TRAFIKEN) Många bekanta och människor som man har lärt känna under tiden nu efter trafikolyckan har ställt frågan: Är du rädd för att åka bil efter det som hände? Jag tvingades redan två dagar efter olyckan sätta mig i bilen och åka till Kristianstad eftersom jag hade min praktik där. För att bli godkänd och klara min utbildning var detta det enda sättet att orka med dagen,eftersom jag då hade mycket mer ont i nacken pga av att medicinen inte var inställd och hade större stelhet i nacken. Tack morfar för att du skapade förutsättningar för att klara min praktik! Kan fortfarande inte ett halvår senare köra pga av att jag tappar i sikt på höger sida och har svårt att växla med min höger hand. När jag åker bil med någon annan, litar jag verkligen på den som kör och dess förmåga. Dock litar jag absolut inte på alla de bilar som kommer emot mig eller som är runt omkring mig. Det är en märklig känsla, det är inget man funderade över förr. Man tänker har man väl fått sitt körkort ska man ju kunna köra om de inte är några andra faktorer som ställer till det. Min olycka var inte orsakad av dålig sikt eller dålig väglag, utan pga av bristande uppmärksamhet av en annan bilförare. Det är därför jag absolut inte litar på en bil som kommer för nära eller att den ska stanna vid en korsning. Det är i de situationerna som jag spänner hela kroppen så hårt jag kan och lutar man bak mot nackstödet och väntar på smällen. Men det är en smäll jag hoppas att jag aldrig kommer att uppleva igen!