En Oskriven Framtid

Som jag tidigare har skrivit har vi festival i lilla Karlshamn under tre dagar, som tar slut idag. Att gå ut på krogen och dansa eller bara umgås är något som jag inte har gjort sedan olyckan. Har väl inte varit beredd att ta smällen att dagen efter är ett helvete med mycket mer smärta och mer rörelsebegränsning. En annan anledning har varit att jag inte längre känt att jag har orkat rent psykiskt att kunna se alla röra sig obegränsat eller att kunna ta en cider när man sitter och snackar.

Igår var det dags att ta steget att gå ut och dansa och bara ha riktigt kul i tre timmar. Så vid halv elva började jag min resa mot öltältens värld. Underbara vänner till mig mötte upp och vi drog oss sakta men säkert mot schlagertältet. Vi började kvällen med cider och en zingo, ja ni läste rätt. Jag drack läsk, men någon måste ju vara den mogna i ett sällskap av tio.

Med trevande steg plöjde vi oss fram till dansgolvet och med en fungerande sida skakade jag loss! Träffande en annan vän som också har haft det tufft ett tag, vi blev så glada när vi såg varandra. Hon tittade mig djupt in i ögonen och sa sen ikväll glömmer vi hur allt verkligen är och har bara riktigt kul.

Efter det träffade jag vänner och bekanta som jag inte har träffat på jätte länge resten av kvällen, vilket gjorde kvällen fantastisk! Tack alla för en mycket trevlig kväll!

Kvart i två stupade Therese ner i sängen och orkade knappt ta av sig alla kläderna som luktade nerdränkt öl, efter en kollision med ett ölglas. Så här dagen efter kommer Alvedon burken stå nära som kompliment till mina vanliga mediciner, eftersom nacken värker som aldrig förr, huvudet känns som det ska sprängas och tröttheten är olidlig. På dagens schema står film, godis och soffan!

Klagar inte, för det var helt klart värt det för att få uppleva en sån här härlig kväll med nära vänner! Har ni besökt någon festival i sommar?