En Oskriven Framtid

Tre veckor innan olyckan fick jag den stora äran att få en underbar liten vän för livet! Det kändes som om det var hon och jag mot världen, när vi bodde tillsammans själva i vår lilla etta. Helt plötsligt bodde man inte själv, utan det var jag och Nelly. Vet att jag är lite överbeskyddande och skriker av rädsla ibland när hon har sina humlejakter på altanen eller när hon håller på att hoppa ut från ett fönster som någon glömt att stänga. Nelly är nämligen innekatt och inte utekatt, vilket man ibland kan tro av alla hennes rymningsförsök ut. Jag vill inte vänja henne att vara ute i annat än i sele för jag vill gärna ha henne med mig när jag flyttar igen när allt har löst sig, förmodlingen blir det då lägenhet igen.

Hon är världens bästa på att lyssna, att läsa av när man har en dålig dag och då komma och gosa i famnen eller bara ligga vid ens huvud. Man kan prata med henne om allt, utan att hon klagar över att man är sur eller arg, man kan vara ledsen inför henne när man vill vara själv fast innerst inne då man egentligen inte vill det.

Många som känner mig tycker nog att jag skämmer bort henne ibland, men det är för jag verkligen tycker om henne. Ibland får jag dåligt samvete då hon sitter och tittar på mig och vill leka och jag känner att jag har en hemsk dag smärtmässigt och knappt kan ta mig upp från golvet eller springa runt och leka kurragömma som är hennes favoritlek.

I morgon ska vi i familjen åka bort några dagar på semester, så därför ska Nelly få spendera några dagar i Sölvesborg. Kommer kännas lite tomt när hon åker kväll.. Tänk att ett djur kan betyda så mycket! Berättar mer om vår spännande semester i morgon innan vi åker!

Har ni något djur som betyder mycket för er?