En Oskriven Framtid

Vänskap - vad menas med det?
Man kan ha många vänner, men det kan vara olika typer av vänskap till de olika vännerna beroende hur nära personen man står. Det finns vänner som man bara hälsar på och har en ytlig konversation med och det finns de som man verkligen kan prata om allt mellan himmel och jord. När det händer en person något så ser man vilka vänner som drar sig undan när det blir jobbigt och vilka som verkligen ställer upp även om förutsättningarna har förändrats. En bra vän lyssnar när man gråter, skrattar med en när man är glad, skickar ett sms när man behöver muntras upp och prioriterar tid då man verkligen behöver det.

Vissa förväntar man sig mer av än andra eftersom man tror att man känner varandra utan och innan. En del blir man positivt överraskad av och går från någon man bara kände till någon som verkligen betyder mycket för en. Det är även vissa som man har blivit ledsen och besviken över att de inte har ställt upp, vilket man förväntade sig eftersom de stod så nära. Sammanfattningsvis vet man nu vilka man vill lägga energi på och som man verkligen tycker om oerhört mycket.

Att vara skadad har också inneburit att man har känt sig ensam många gånger för att man inte har känt att det är någon som verkligen har förstått hur det är att alltid ha ont. På rehab hade jag turen att träffa två underbara tjejer i min ålder, som jag direkt kände en gemenskap med. Trots att vi har olika skador eller sjukdomar har vi mycket gemensamt och förstår varandra på ett annat sätt. Genom föreningen RTP har jag även träffat två personer som betyder mycket för mig, vi kan förstå varandra. P och jag kan prata om allt från bikinis till smärta, vilket är en helt underbar känsla!

En annan otroligt viktig vän är min syster som man kan prata om allt med och som sliter med mig i min vardag! Jag kan inte med ord beskriva hur mycket hon betyder för mig! Vi kan bråka om varandras kläder, men när det väl gäller finns det ingen tvekan om att hon finns där!

Jag skulle aldrig vilja vara utan den erfarenheter jag har fått genom olyckan, eftersom nu vet jag vilka som verkligen har en plats i mitt hjärta. Utan allt detta hade jag aldrig träffat andra skadade som har gått från främlingar till nära vänner. Jag vet att jag ibland är dålig på att höra av mig eller träffas, men det beror inte på att jag inte vill utan att jag inte orkar varken psykiskt eller fysiskt den dagen. Det betyder inte att jag inte vill träffas eller ringa, men just nu är det så här och det kan jag inte göra något åt hur gärna jag än vill. Hoppas att ni förstår detta och orkar att hänga fast vid mig ändå. Tack för att ni finns!